Alla inlägg under december 2013

Av Siv Aksila - 29 december 2013 11:15

Jag tror på fjärilseffekten. Det vill säga – jag tror att mina handlingar, hur obetydliga de än är, till och med mina utebliva handlingar – påverkar verkligheten runt omkring mig.


Fjärilseffekten är långsam. Den sprider sig från en individs handling (eller utebliven handling) till nästa individs handlingar, som ringarna på vattnet, men långsamma ringar, som i olja, fördröjda av en inneboende tröghet. Det tar en generation, ibland flera, innan ringarna fått genomslagskraft.


Fjärilseffekten är beroende av att mer än en ”fjäril” deltar. En ”fjäril” kan vara ett ekonomiskt incitament (= sporre, utlösande impuls – varför använder jag ord vars innebörd jag måste slå upp?) som att familjen kan skaffa sig fler statusprylar när båda föräldrarna arbetar. En ”fjäril” kan följaktligen vara att min mamma tröttnade på tvättgrytan och kallvattnet och började jobba för att skaffa en tvättmaskin.


Politiska beslut bidrar till fjärilseffekten. Först tog grannfrun hand om ungarna, sedan började hon arbeta, dagmamman tog över, och efter dagmammorna kom daghemmen.


Effekten? Jämställdheten mellan könen har fått en rejäl knuff framåt. Det fanns en tid när jag trodde att jämställdheten var resultatet av ett logiskt val, någonting flertalet eftersträvade men det är det inte. Om det inte hade funnits jobb och ett behov av nya prylar kunde Grupp åtta ha skrikit sig hesa förgäves.


När jag gick i gymnasiet fanns det rökrutor och till och med ett rum för rökare inomhus på skolan. På sjuttiotalet buades icke-rökarna ut när de ville ha rökfria möten. Nu skulle ingen komma på idén att röka på ett möte. Fjärilseffekten. Inte information om rökningens negativa effekter.


 I min idealistiska ungdom trodde jag att logiska argument kunde få människor att handla annorlunda, få dem att hjälpa till med att förändra den värld som måste förändras för att livet på jorden ska bli dräglig för oss alla.


Logiska argument fungerar inte. Det tycks mig som om de flesta oss har en förmåga att tränga undan dem. De flesta människors handlingar är spontana och oöverlagda så länge de inte vidrörs av fjärilseffekten.


Därför tycker jag att du – just du – ska börja det nya året med att ta ett klokt beslut. Sluta äta godis. Ät mer vegetarisk mat. Cykla till jobbet. Bidra till fjärilseffekten.





ANNONS
Av Siv Aksila - 3 december 2013 12:15

Lyssna till vilken politiker som helst. Var som helst. Alla talar om hur viktigt det är att skapa arbetstillfällen (med undantag av Jan Björklund som fastnat i skolan och sällan lämnar den). Arbetslösheten är den allra viktigaste valfrågan. I alla länder. Oavsett politisk inriktning. Kampen mot arbetslösheten är unik så till vida att den är viktig till och med efter valen.

Arbetet fyller ett viktigt socialt behov hos människan. Inte bara genom att vi får råd att leva det liv vi vill utan också för att våra liv får ett innehåll.

Såg ni avsnitten om robotar i Vetenskapens värld den 25/11 och 2/12 2013? Forskare håller på fullt allvar på med att konstruera en kiselvariant av människan. En robot som ska ta hand om oss på gamla dagar.

OK. Det finns en poäng med det. Robotar tappar inte tålamodet. De kan programmeras till att stå ut med de allra jobbigaste senildementa personerna på ett äldreboende. Men är det så vi vill ha det?

Jag kan tänka mig robotar som arbetar med riskabla arbetsuppgifter. Som att göra rent tankar där det kan bildas farliga gaser. Eller åka till månen och råna den på de metaller som vi förbrukat för mycket av här på jorden. Sådana planer finns.  Om vi ska tillverka robotar, som agerar människa, kommer det att gå åt en del av de varorna.

Själva består vi till största delen av ganska vanliga grundämnen; syre, väte, kol, lite järn och svavel. Ur ett ekologiskt perspektiv vore det bättre om vi själva tog hand om de gamla. Då får våra liv en mening.

Om vi nu behöver jobb – varför ägna forskning åt att avskaffa jobben? Och använda jordens allt knappare resurser till att bygga robotar som gör oss till socialfall? Ska vi bli lika sysslolösa som djuren på ZOO? Eller är det meningen att robotarna ska ta hand om de sista av oss innan mänskligheten packar ihop och tacka för sig?

Det är så tanklöst att jag blir mörkrädd. Finns det ingen strategi alls för människans framtid?


ANNONS
Av Siv Aksila - 1 december 2013 19:30

Nästa år går de svenska väljarna för att avlägga sina röster i fyra olika val. Budskapet är enkelt. ”Rösta på oss, vi har lösningen på alla problem,” säger vart och ett av partierna. Det är inte sant. Dessutom blir det mindre och mindre sant för varje år. Det skulle inte ens bli sant om alla de kloka huvudena slogs ihop och arbetade fram en gemensam lösning. Sverige är alltför beroende av resten av världen.

Om klimatförhandlingarna i Warszawa varit framgångsrika skulle mänskligheten ha tagit ett litet kliv framåt men de slutade i något som låg så nära fiaskot som möjligt.

Tredje världen vill ha ersättning för de skador på klimatet som vi i de rika länderna har åstadkommit. De vill ha hjälp att få igång sin egen utveckling på ett klimatsmart sätt. Och de behöver hjälpen.

Kineserna vill inte sätta tvärstopp på sin ekonomiska boom. De vill komma ikapp väst. Fullt begripligt, men katastrofalt med tanke på framtiden.

Samtidigt blir vädret allt extremare. Stormar, orkaner, tornados, kalla dem vad ni vill. Regn dränker byar och städer samtidigt som andra områden drabbas av extrem torka som leder till att stora arealer brinner ner.

Problemet finns. Problemet är här. Vi kan inte blunda för det. Men vad handlar valet om? Vem som kan skapa flest arbetstillfällen?

Världens befolkning vill försörja sig. Det behövs fler jobb. Fler jobb betyder högre konsumtion vare sig det handlar om kött – större arealer behövs till de betande djuren och för att odla födoämnen till dem som lika gärna kunde ätas av människor, större utsläpp av växthusgaser o s v – eller sådana varor som vi inte alls behövde producera; vapen, tobak, sprit och vin, läsk och godis.

Vi vill bo i villor, åka bil, flyga till andra sidan av jordklotet på semester. Vi vill ha den nyaste mobilen, surfplattan och TV-n. Vi vill kunna köpa alla de varor som marknaden erbjuder och vi vill göra oss av med dem när vi tröttnat på att vara deras ägare.

Det går inte ihop. Vi har bara en planet. Jorden.

Därför kan våra politiker inte lösa problemen. Det är med tillväxten som med monarkin. Riksdagsmännen vågar inte avskaffa monarkin eftersom röster skulle gå förlorade. De vågar inte heller diskutera en minskad tillväxt, eller ens ett hållbart Sverige.

Och vi, deras väljare, överklagar när det talas om att bygga vindkraftverk i vår närhet. Vi vill inte ha dem här.  

Frivillig barnlöshet har också diskuterats under de senaste veckorna. Det anses suspekt. Varför? Vi vill ju inte att det ska finnas någon framtid till våra barn och barnbarn.

När politikerna inte vågar diskutera det som måste diskuteras så måste vi – deras väljare – välja bort köpraseriet. Äta mer vegetarisk mat. Cykla. Åka buss. Anpassa oss till det som kommer. Om vi inte gör det nu kommer våra barn och barnbarn att tvingas göra det.

Det är mänsklighetens stora val och till det valet finns inga valsedlar.


Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se