Alla inlägg under mars 2015

Av Siv Aksila - 28 mars 2015 18:45

Jag måste få skriva det här inlägget för då kan jag om några år tala om att det där visste jag redan i mars 2015.

För oss som är politiskt aktiva är den #representativa demokratin det enda tänkbara och därför det bästa av alla styrelseskick. Vi glömmer bort att det stora flertalet enbart deltar genom att rösta på oss en gång var fjärde år. Sedan förväntas de lita på att vi löser problemen.

Vi i vår tur lyder under nuets diktatur. De åtgärder vi vidtar syftar till att lösa akuta problem. Detta för att få bra siffror i #opinionsundersökningarna och backa upp de våra inför nästa val. Vi talar gärna och ofta om att det finns ett utanförskap i samhället som det borde göras något åt, men i stället för att göra något åt det låter vi fler och fler hamna i utanförskap. Samhället hinner inte lösa problemen därför att de blir fler och fler.

Demokratin är representativ. Riksdagens 349 ledamöter har ansvaret för Sveriges 9 miljoner invånare. Eskilstuna kommunfullmäktiges 79 ledamöter representerar 100 000 invånare. Makthavarna är inte särskilt många. Det praktiska arbetet utförs av tjänstemän som många gånger talar om för politikerna hur de ska besluta, inte tvärtom. Privatägda företag är underställda de lagar som instiftats av riksdagen och de överenskommelser som är gjorda av arbetsmarknadens parter, men har makten över de anställdas vardag. De står utanför det representativa systemet. Demokratin är i högsta grad begränsad.

Demokratin som vi känner den, beskrivs som uråldrig, men det är den inte. Hundra år är ingen lång tid. Måhända passade den representativa demokratin bra på 1900-talet, men det är inte självklart att den kommer att klara sina uppgifter i framtiden. Varför inte? Därför att vi inte kan fortsätta att tära på jordens resurser och då begränsas den tillväxt som är vallöftenas förutsättning.

Framtidens styrelseskick har dessvärre inga förkämpar. Om vi nu inte räknar #IS & Co som sådana.

Tanken är förfärlig. Samtidigt klarar inte vårt nutida samhälle av att hantera dem. Vi skulle helst vilja anhålla dem för #krigsbrott och #brott mot de mänskliga rättigheterna men det låter sig inte göras med mindre än att vi åker ner och avslutar krigen. Kriga vill vi inte. I stället försöker vi få hem ungdomarna genom att lova dem jobb och återanpassning till samhället. Eftersom skattepengarna inte räcker till att ge alla som behöver samma förutsättningar skulle det öka motsättningen i samhället.

Krig, inte demokrati, är mänsklighetens normala sätt att lösa problem. Oavsett den utåtriktade retoriken har det alltid funnits ekonomiska incitament bakom krigen. Så också nu. Vi ser det bara inte lika klart när vi blickar framåt som när vi tittar bakåt. Nutidens #internationella konflikter blir allt kompromisslösare och svårare att förstå. Går det att förhandla eller diskutera demokratiska lösningar med grupper som inte accepterar någondera?

Brist på odlingsmark, vattenbrist, det allt varmare klimatet, svikande tillgångar av råvaror. I framtiden kommer konfliktorsakerna att bli fler och svårare att hantera. Mänsklighetens strävan efter att varje generation skall få det lite bättre kräver ett antal icke existerande jordklot att exploatera. Vad händer med demokratin när tillväxtsamhället skrotas? Vilken politiker vågar vara den förste/a som står upp och säger att nej, vi kommer inte att kunna lösa det här problemet nu, kanske aldrig. Vi måste se längre än till vår egen generation. Hur lämnar vi Nuets diktatur bakom oss?

Kombinationen av många konfliktorsaker, nuets diktatur och för mycket vapen bådar inte gott för framtiden. Jag misstänker att vi behöver ett auktoritärt alternativ. Inte nödvändigtvis för att det ska gå segrande ur striden utan för att demokratin ska kunna samla sina krafter och stå emot det. Ett auktoritärt system – baserat på för mänsklighetens överlevnad nödvändiga idéer – skulle kunna vara det omedelbara hot som fick demokratins förkämpar att bryta sig loss från den tvångströja som Nuets diktatur utvecklats till. Eftersom demokratin är kreativare borde dess lösningar också vara det.



ANNONS
Av Siv Aksila - 27 mars 2015 19:00

Människans förmåga att tänka, dra slutsatser och förändra, är unik. Vi kan se längre än till den egna familjen, gruppen och landet. Om och när vi vill. Några av oss, tyvärr längt ifrån alla, solidariserar sig med hela mänskligheten. Trots det är vi samma stenåldersmänniskor som för 50 000 år sedan.

Vi upptäcker omedelbara hot, som bilen som kommer körande när vi är på väg över gatan, eller branden i grannfastigheten. När psykologerna får frågan varför vi fortsätter att åka bil, konsumera stora mängder kött, eller något annat som påverkar det framtida klimatet trots att vi vet att vårt beteende är förkastligt, svarar de att vår hjärna inte är byggd för att sätta upp långsiktiga mål. Den är inte avsedd för att se hot långt in i framtiden. Vi reagerar inte känslomässigt på den sortens hot. Om vi gjorde det skulle vi kvävas av ångest. (#Eskilstunakuriren 24 feb -15) En stor grupp människor säger sig också känna en ångest inför klimatförändringarna. I stället borde var och en av oss ställa frågan: vad kan jag göra?

Det är inte bara mänskligheten som räknar med en ständig tillväxt. Gräset, träden, bakterierna, insekterna och älgarna har samma längtan efter att bli fler och få dominera – om inte världen, så den egna arten. Sprida de egna generna.

En gång för länge sedan nöjde vi också oss med att överleva och föröka oss, sedan blev det allt viktigare att också nästa generation överlevde och förökade sig, och för att gardera oss började vi samla egendom. Snart upptäckte några av oss att det fanns egendom som kunde skapa mer egendom. De av oss som kunde sätta upp sådana långsiktiga mål blev vinnare. Tillväxtsamhället uppfanns.

När vi nu ändå ska skrämma upp varandra borde vi inte stanna vid att diskutera klimathotet utan gå vidare och ställa frågan om hur vi ska få jordens resurser att räcka i framtiden.

Det är inte #peak olja som oroar mig. Oljan bör, så vitt möjligt, stanna kvar där den är. Den går att ersätta även om det inte kan ske på en gång och den måste ersättas med mer än ett alternativ. Och vad än bilens förespråkare säger – bilen är inte nödvändig och den stjäl resurser på en rad olika områden.

Vi måste däremot äta. #Fosfor används vid framställning av konstgödsel och är en förutsättning för det moderna jordbruket. Fosfor är en bristvara. Vi måste börja återvinna den fosfor som hamnar i reningsverken men det räcker inte långt.

#Kväve finns i stora mängder men det åtgår stora mängder energi för att tillverka kvävegödningsämnen. Eftersom ärtväxter binder kväve till jorden borde vi återgå till ett växelbruk och tillsätta kvävet på ett naturligt sätt. Där finns en lösning, däremot är viljan dålig.

Svensken förbrukar 13kg textilier per person om året. En stor del av det är bomullsplagg. Därför används stora arealer jordbruksmark för #bomullsproduktion. I längden är det inte hållbart.

Världsmedborgarnas #köttkonsumtion ökar år från år. Stora arealer används till att producera mat till djuren, djur som dessutom behöver betesmark. En stor del av den mat vi utfordrar dem med skulle vi kunna äta själva. Detta är inte hållbart. 

Frågan är då: hur kommer framtidens jordbruk att se ut?

Metaller går att återvinna och borde återvinnas i betydligt större skala – inte minst med tanke på miljön – och de varor vi tillverkar av dem måste få en längre användningstid med tanke på att de processer som används när de tas fram är energikrävande och i vissa fall (jordarts-metallerna) inte särskilt hälsosamma (radioaktivitet).

#Sand är en bristvara. Den sand som finns i öknarna går inte att använda – den är för slipad. Hur bygger vi bostadshus och broar utan sand?

Nu står mänskligheten inför en ny problematik. Tillväxten har plötsligt fått ett alldeles för dyrt pris eftersom den äventyrar det andra långsiktiga målet, att föröka arten. Det ursprungliga tillväxtmålet.

Vi vill hela tiden ha mer. Vi vill inte höra politikerna prata om att vi måste avstå från någonting.

Demokrati är ingen självklarhet. Inte ens här. För att demokratin ska bli reell måste individerna först och främst kunna äta sig mätta, ha ett hem och kläder på kroppen, barn behöver utbildning. När inte de grundläggande behoven tillgodoses spelar det ingen större roll om medborgaren får gå till valurnan med jämna mellanrum. Ofta väljer de mellan olika förtryckare.

Vad händer med demokratin och det privata ägandet av produktionsmedlen när vi måste begränsa tillväxten? 








ANNONS
Av Siv Aksila - 23 mars 2015 11:21

Man kan bli frustrerad för mindre.

Efter att ha ätit i diverse personalmatsalar under ett helt liv måste jag som pensionär inte bara sätta samman en meny utan också lära mig lite modern matlagning. Att göra någonting efter ett recept har aldrig varit min starka sida. Jag går på gehör, ersätter en ingrediens med ena annan, gör något helt annat av maträtten när det passar mig. Alla försök att göra exakt som det står är dömda att misslyckas. Så är det.

Ett av mina projekt är att utveckla ett miljömedvetet kök. Försöken att göra vegetariska biffar har hittills misslyckats. Hur noga jag än följer recepten får jag fram en blöt massa som inte låter sig formas. Ett av experimenten krävde inköp av parmesan. Att köpa parmesan visade sig lättare sagt än gjort. Parmesan ingick inte i min ordinarie ICA-handlares sortiment. Jag är ingen shoppingmänniska och gör inte om misstaget att ranta stan runt för att hitta något så enkelt som parmesanost. Finns ingrediensen inte i min vanliga butik åker receptet i pappersinsamlingen.

För ett tag sedan köpte jag en laptop med Windows 8 och råkade ut för fenomenet app. Att jag nöjer mig med min gamla Nokia 3310 ställde till problem, men när jag väl förstått hur receptappen fungerade återstod frågan vad jag skulle använda den till. Vi är två. Jag behöver recept för två personer, inte sex eller åtta, och då vanlig vardagsmat. Jag trodde att appen skulle leta redan på recept till mig men jag måste fortfarande gå in på mina vanliga sidor och leta, sedan skriva ut recepten och därefter skriva in dem i appen. Onödigt arbete. År det meningen att jag ska släpa ut datorn till köket? Även om jag hade appen i mobilen skulle jag inte kunna använda den för att köpa ingredienserna i affären. Hur ska jag veta vad som finns hemma när jag står i ICA?

Människorna som skriver recept tycks finna ett nöje i att få med så många #ingredienser som möjligt till varje maträtt. En matsked av det ena, en tesked av det andra. Om det nu vore tillbehör som traditionellt finns i kryddhyllan och som används till mer än enstaka rätter, skulle det gå an men alltför ofta har jag aldrig hört talas om kryddan/tillbehöret eller vad det nu är. Min fråga är: vad använder ni resten av inköpet till? Finns det fler rätter där mina nyinköpta ingredienser ingår? Ni borde hänvisa till andra rätter man kan använda dem till, inte bara tvinga oss att lägga ner stora pengar på sådant som blir stående i kryddhyllan eller kylskåpet.

Två krukor basilika. Finns det något enklare sätt att fördyra middagen?

Att kött säljs i storförpackningar brukar vi i det lilla hushållet klaga på, men det problemet löser frysen. Värre är det med rotselleri. När jag var ung såldes rotselleri i små bitar, att användas i soppa, men nu finns det maträtter där rotselleri är en huvudingrediens. Följaktligen säljs hela rotselleri och de är inte små. Vi skulle kunna äta oss mätta på en rotselleri. Följaktligen måste jag antingen äta rotsellerirätter hela veckan eller också kasta större delen. Mycket irriterande.

En annan sak angående nutidens recept. #Kycklingklubbor med rostade rotsaker lät gott. ”Skär rotsakerna i bitar” stod det i receptet. Det stod ingenting om hur stora bitarna skulle vara. Enligt receptet skulle kycklingklubborna först brynas i en del av matoljan, sedan skulle resten av oljan spridas ut över rotsakerna i långpannan. Jag vet inte hur det skulle gå till. En matsked matolja är en otroligt liten mängd.  

Kycklingklubborna skulle stå i ugnen i 40 minuter med en temperatur på 225 grader. Det är ungefär samma tid det tar att steka hela små potatis i ugnen.  Om jag tänkt efter skulle allt varit gott och väl, men se jag tycker om rostade rotsaker och följde för omväxlings skull receptet. Vilket jag inte tänker göra nästa gång.

Vad är det för idé med recept som inte går att följa?

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Mars 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se