Alla inlägg under mars 2016

Av Siv Aksila - 24 mars 2016 15:45

Påsken – årets stora godishelg – är här. Under skärtorsdagen säljs mer lösgodis än någon annan dag på året. Det sägs att vi svenskar innehar världsrekordet i godisätning och att vi äter 18 kilo godis om året. Vem av er äter upp min andel? Och min mans?

Våra föräldrar åt kakor, inte godis. Godiset var avsett för oss barn men vi fick inte så mycket, tiderna var andra. Vår generation äter godis, inte så mycket kakor, medan massmedierna gör sitt bästa för att sprida sötsuget till de yngre generationerna genom att presentera nya recept. Fy skäms!

Även intelligenta människor förstör sin hälsa genom att frossa i godis då och då. Helst ska det vara ekologiskt godis. Småkrypen som håller till i sockerbetsfält eller sockerrörsdito, håller kanske inte med om att ekologiskt godis är lika farligt som det traditionella, men för oss är det samma gift.

Sockret finns inte bara där det är uppenbart – i godis, glass, läsk och bakverk – sockret finns överallt. I tomatketchupen. I de färdiglagade rätterna. Socker är tomma kalorier. Våra kroppar behöver sockrets kalorier men föredrar att få dem i ett sammanhang där också andra näringsämnen ingår.

Under århundradens lopp har socker gått från att vara en lyxvara för ett litet fåtal till att bli en fetmafälla för det stora flertalet. Punkt slut. Och ändå får jag höra ”stackars du” när jag skryter om hur lite socker jag konsumerar.

Två veckor efter det att jag slutat med socker i kaffet, klarade jag inte av att dricka sockrat kaffe. Dessförinnan hade jag insett att hur liten bakelsen eller tårtbiten än var, så var den för stor. Någonstans på vägen mellan dåtid och nutid upphörde sockerkaka och muffins att vara gott. Småkakor och kex som var goda ett år, kändes alldeles för söta nästa. Ketchup slutade jag att köpa när förpackningens bästföredatum gått ut efter det att vi använt en slurk ur marknadens minsta förpackning. Kolsyrat naturligt vatten smakar mycket bättre än läsk. Släcker törsten bättre.

Det betyder inte att jag helt avstår från sockerprodukter. Jag använder socker som krydda. Sweet chili sauce. Dragon är sött. Lite strösocker ger en angenäm brytning i potatismoset – men det tog ett år att förbruka den sista decilitern strösocker. Jag äter frukt. Sjuttioprocentig choklad.

Vill du gå ner i vikt? Drick ett par glas kranvatten före måltiderna. Börja med att välja bort det socker du tycker minst bra om. Fortsätt till nästa. Motionera. Och minska sockersuget genom att minska konsumtionen.

Börja med att avstå från godis. Jag tror inte att det går att trappa ner konsumtionen. I så fall skulle jag klara av att bara ta en näve cashewnötter. Eller valnötter. Tror att de är minst lika beroendeframkallande, även som naturella, men de innehåller viktiga näringsämnen. Kan det vara ett alternativ?







ANNONS
Av Siv Aksila - 19 mars 2016 01:15

I vintras åkte vi till Rusta för att kolla upp en insektsholk som de gjorde reklam för. Jag råkade få syn på en tunn vadderad jacka av det slag som är användbar vid temperaturer strax över nollan. En dylik jacka hade jag letat efter länge. Ditintills hade jag aldrig sett några andra varianter än de som är avsedda för trådsmala modeller med orangutangarmar.

-          Köp den, sa min man vilket fick varningsklockorna att ringa men jag är inte alltid smart, jag heller, så jag köpte den.

Trots att jackan fick mig att likna en släkting till Iprenmannen gillade jag den. Stora rymliga fickor.

Dessvärre började det mycket snart dyka upp smala vita trådar inuti jackan. Tröjorna jag bar under såg ut som om jag plockat bomull i dem.

-          Vi kan tvätta jackan, sa min man men jag var lite tveksam till det.

När jag skrattande suttit och dragit ut stora tussar av vadderingen genom tyget insåg jag att det var bättre att köpa en ny jacka än att betala för en reparation av tvättmaskinen.

Som tur är ser modet lite annorlunda ut i vår. Någon har tänkt till. Insett att alla kvinnor inte är trådsmala modeller. Det gick att hitta en hyfsat bekväm jacka.

Men fickorna är urusla.


ANNONS
Av Siv Aksila - 17 mars 2016 22:30

Är det någon mening att jag – med min ringa position på samhällsstegen – skriver och talar om för Makthavarna att avtalet de håller på att förhandla med Turkiet om inte kommer att fungera?

Faktum är att jag brukar få rätt. Pessimister får alldeles för ofta rätt. De gånger mina förutsägelser visar sig alltför optimistiska är läget desperat. Då är det riktigt illa.

Erdogan är ute efter att behålla makten, inte att göra mänskligheten gott. Det visade han genom att återuppta striderna med PKK. Kurderna är faktiskt de som bekämpat IS mest framgångsrikt. De borde tackas.

Turkiet är medlem i Nato. Erdogan vill ha in Turkiet i EU – men utan tryckfrihet och demokrati. Vi kan inte lita på honom. Vi kan inte heller lita på att grekerna gör sin del av jobbet. De har varken den disciplin eller de resurser som behövs.

Människor behöver framtidstro. Människor utan framtidstro blir desperata. Desperata människor kan bli farliga. De gör vad som helst för att ta sig fram.

Risken med avtalet – hur det än kommer att se ut – är att människosmugglarna väljer andra vägar in i Europa. Och då inte bara när det gäller själva transporterna. Flyktingarna kan tvingas att skriva på avtal om att arbeta svart och pappersfritt i Europa – med löner, och under förhållanden, som vi inte vill se här. Konsekvensen av en stor illegal arbetsmarknad stämmer dåligt överens med den svenska modellen.

Flyktingarna kan också tvingas att begå brott för att betala sina resor.

Jag vill inte få rätt. Den enda lösningen är fred.


Av Siv Aksila - 15 mars 2016 23:45

Tramadol och stesolid.

Ärligt talat. Jag trodde att de där båda läkemedlen tillhörde medicinens historia. Att de i stort sett bara användes av brottslingar i deckare.

Wikipedia säger:

Tramadol är en kemisk förening med summaformeln C16H25NO2 som anses vara en syntetisk opioid, men som tros ha hittats i busken Nauclea latifolia. Detta är dock omtvistat.[1] Ämnet är ett morfinliknande analgetikum, som används vid måttlig till svår akut och kronisk smärta. Tramadol är ett beroendeframkallande medel och vid långvarig användning kan tolerans, psykiskt och fysiskt beroende, utvecklas.

Om Stesolid.

Preparatet patenterades 1963 av Hoffman-La Roche, marknadsfördes av nämnda företag under namnet Valium. Varunamn i Sverige är Diazepam Desitin,[1] Stesolid,[2] Stesolid novum (injektionsvätska) och Stesolid Rektal Prefill. Preparatet är narkotikaklassat ……

Texten väcker minnen. Jag är ganska säker på att min dikt om valium som världens största pacificeringskampanj finns någonstans i gömmorna. Den jämförde valium med bombmattorna över Hanoi som påstods vara just en pacificeringskampanj. Måste leta rätt på den, känns det som.

Som nämndeman stötte jag ihop med dessa två urtidsfossiler till mediciner i en vårdnadstvist. Det är någonting jag inte förstår – utöver hur vi som domare skulle kunna ta beslut om barnets rättigheter – varför skrivs de två medicinerna fortfarande ut? Till patienter som har en känd historia som drogmissbrukare? Är det att betrakta som medicinering?

Av läkare har jag diagnosticerats som en depressivt lagd människa. Under en rad år kämpade jag för rätten till insomningstabletter som först inte ansågs vanebildande, men blev det. Preparaten byttes ut mot medel som inte motsvarande förväntningarna. Samtidigt insisterade Läkarna på att jag skulle inmundiga antidepressiva medel. Antidepressiva medel som gjorde att tappade kontrollen över mig själv och blev aggressiv. Mediciner mot ångest som gav ångest.

Numera är jag en depressivt lagd pensionär. Somnar sent och vaknar ännu senare. Njuter av att inte behöva gå upp klockan fem på morgonen – att vakna sent tillhör pensionärslivets fördelar. Det känns ganska skönt att ha landat och veta att hur jävlig än verkligheten ser ut år 2050 så måste mitt liv vara slut då. Tack och lov för det.


Av Siv Aksila - 4 mars 2016 17:00

Mitt Romney gör alldeles rätt när han går ut och talar om vem Donald Trump egentligen är. Snällhet människor emellan är inte alltid den bästa lösningen – medan våld alltid är den sämsta.

I MP Eskilstuna ska vi vara snälla mot varandra. Det har straffat sig.

När Magnus Johansson hoppade av gruppledarskapet borde ledningsgruppen ha krävt att Ingrid Sermeno Escobar skulle ställa sin plats i det delade gruppledarskapet till sitt förfogande. Att hon inte insåg det själv är mänskligt. Ingen tänkte så långt. Varför? För att ingen ville vara elak?

En absolut förutsättning för att ett delat ledarskap ska fungera är att personkemin mellan individerna fungerar. Fritidspolitiker med en sund självbevarelsedrift ställer inte upp om så inte är fallet. Men det fanns kandidater. En av dem satt som sammankallande i ovan nämnda ledningsgrupp.

I det läget borde vi, majoriteten av mötesdeltagande vid det MP-möte som tog besluten, ha stigit fram och motiverat varför vi inte ville se någon av dem som gruppledare. De skulle ha kunnat lära sig någonting av det. I stället lär herrarna också fortsättningsvis tro på sin egen förträfflighet.

Nuet, efter Ingrid Sermeno Escobars avhopp, ter sig som en mardröm både för MP och, troligen också, för henne själv.


Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se