Alla inlägg under maj 2016

Av Siv Aksila - 27 maj 2016 18:15

Alltsammans började med två senila gubbar, en ryss och en amerikan. Ryssen var värst däran, inte för att han var äldst utan för att han var den av dem som fick minst mothugg. Folket under honom vågade inte annat än att lyda honom, inte ens befälhavaren som fick uppdraget att göra det gamlingen ville göra, trots att han insåg att det skulle få komplikationer. Gamlingen var upplärd av Stalin, och nu trodde han att det gick för sig att använda samma procedur som i Östeuropa, när kompisen i Afghanistan klagade på att han inte hade full kontroll över sina landsmän. Eller något ditåt. En svensk metallare har inte tillgång till full information i den här typen av frågor. Men det var inte fullt så lätt.Två år senare tillträdde en annan gamling posten som USA:s president. Det här var inte många år efter att den amerikanska armén evakuerat sina sista trogna från Saigon med helikopter och det sved i folksjälen. Nya militära expeditioner var inte populära. Föregångaren hade dessutom inte tagit itu med uppgiften. Men att låta folket där borta ta hand om problemet själva lät som en utomordentligt bra idé, även om alla inte var afghaner utan muslimer från andra länder. Vad Usama bin Laden hade för planer visste han troligen alldeles för lite om – om det fanns några planer alls från första början.Hur som helst. Muslimer, från Afghanistan och annorstädes, fick en eftersträvansvärd militär utbildning som de använde till att slå tillbaka mot sina lärare. Att så kunde ske var inte känt av gamlingen, det tror jag inte, för de välavlönade CIA-agenterna klarade lika lite som kompisarna i KGB, av att göra en samhällsanalys. Européer har ett tungt historiskt ansvar för allt som händer i världen, i smått som stort. Vi tömde Afrika på en stor del av den manliga befolkningen genom att exportera dem som slavar till Amerika. Kvinnornas ställning försämrades. Därefter koloniserades länderna. Grupp ställdes mot grupp. Systemet med klaner bibehölls av praktiska skäl. Kvinnan var mannens bihang, här såväl som där. Hur lång tid tog det för de europeiska nationalstaterna att växa fram? För svensk del räknas tiden mellan Birger Jarl och Gustav Wasa dit. På 1200-talet täckte gifta kvinnor sitt hår – i Sverige. På Gustav III:s tid köptes de kungliga ämbetena och lönen var mutor. Bara så att ni vet det. För britterna måste riksenandet ha ägt rum under epoken mellan digerdöden och Cromwell. Kalle Marx påstod att tyska bondekriget sköt upp det tyska enandet tre hundra år. Och så vidare. Vilken var grunden till de europeiska nationalstaterna? Utveckling. Lagar. Skatteuppbörd. Krig. Ekonomisk utveckling. Liksom krig och utplundring av andra kontinenter. Europas demokratiska modell tog flera hundra år att utveckla. Nu förväntas Mellersta Östern och Afrika, trots förtryck och slaveri, genomföra modellen på ett par generationer.Sedan länge har överskottet av livsmedel dumpats på världsmarknaden. Befolkningen ökar. Vattenbrist och klimatförändringar gör att de traditionella sätten att försörja familjerna och klanerna minskar. Oljan som kunde varit räddningen, har ibland blivit ett gissel. Motsättningarna förvärras, de resulterar i krig. Människor flyr. 2001. George W Bush jr har vunnit presidentvalet i USA med minsta möjliga majoritet. Efter september förlitar han sig på sin fars gamla rådgivare. Personer som helst av allt vill ta kontrollen över Iraks olja. Jag satt hemma i min soffa och sa att om USA störtade Saddam Hussein skulle världen få problem. Även om Saddam Hussein var en mördare och en förtryckare så var hans regim det kitt som höll samman landet. Jag behövde inte CIA:s hjälp för att göra den analysen.Vad hade vi då? En ekonomisk och religiös splittring i hela arabvärlden samt stora delar av Afrika. Grupperingar som var villiga att ta till vapen i religionens namn. Grupper som var villiga att hjälpa till med finansieringen. Arbetslösa Saddam-officerare med förmåga att organisera militära aktioner. Ökade ekonomiska klyftor i västvärlden – med utanförskap som följd för en stor del av de nya invånarna. Vi hade grupper som utnyttjade situationen och vi hade företag som var villiga att sälja de vapen som behövdes för att de skulle kunna gå till aktion. Stora delar av Syrien och Irak ligger i ruiner. Befolkningen är förlorare, oavsett klan och religiös tillhörighet. Människor flyr och vi klarar inte av att ta hand om dem. Inte ens de av oss som skulle vilja försöka. Våld löser inga problem. Våld förvärrar problemen. Fred och utveckling leder framåt. Vi behöver en rättvisare och jämställdare värld. Men det är långt dit. Först måste viljan finnas.

ANNONS
Av Siv Aksila - 21 maj 2016 13:30

Nej, det var inte jag som förlade Bostadsrättsföreningens årliga städdag till samma datum som Eskilstuna Pridefestival. Städdagen var heller inte den enda aktiviteten som konkurrerade. Det blir så på våren och försommaren.

Texten skulle handla om cyklar. Cykeln är en komplicerad egendom, tillräckligt mycket värd för att ägaren ska bli ursinnig när den stjäls, tillräckligt lite värd för att den ska bli stående i cykelställ eller cykelkällare när ägaren tröttnat på cyklandet, en del lämnar kvar dem vid flytten. Så är det.

”Jag ska reparera cyklarna och sälja dem,” sa gamle kassören men han hann inte och det hade inte med tidsbrist att göra.

Cyklarna blev stående några år till, blev fler, tills det inte längre fanns utrymme för de cyklar som användes dagligen i cykelkällare och cykelställ.

Någon/några av cyklarna i cykelstället tillhörde boende i grannhusen som tyckte att det var enklare att ställa dem på vår gård. De tyckte också att det var enklare att kasta sina brännbara sopor i våra behållare. Andra tyckte att vår gård och vårt garagetak var en bra genomfartsväg in till fastigheten bredvid, de tog den även när det låg en meter snö på taket. Andra ansåg att porten var en utomordentlig pissoar. Cyklar stals. Av begripliga orsaker kommer ingen av dessa människor in på gården längre.

Efter en rad års argumentation om vad som var lämpligt att göra märktes cyklar som stått oanvända under en längre tid, med ett klart budskap ”slängs” – om du inte vill ha cykeln kvar och ta bort lappen. Sedan bars cyklarna ut på gården.

Några var enpetare från femtio-och sextiotalet, andra var moderna herrcyklar med ett rejält antal växlar, medan damcyklarna var färre och av enklare slag. En liten barncykel hamnade förvånansvärt nog i samlingen, dylika brukar efterfrågas.

Jag gick ut för att fota raden av cyklar, räknade med att de skulle hamna på Retuna och att jag skulle kunna göra lite reklam för anläggningen med ett FB-inlägg.

Redan då fanns det lappar på ett par av cyklarna. ”Den här vill jag ta hand om,” undertecknat av föreningens mest solvente medlem.

Längre fram på eftermiddagen stod en annan av medlemmarna med en verktygslåda och reparerade cyklarna. Han hade åtagit sig att sälja allesammans till en cykelhandlare. Nu pumpade han luft i slangar som kommer att spricka efter ett par hundra meter. Han skar upp ett par lås. Vilka övriga reparationer som gjordes vet jag inte, men nästa dag hämtades cyklarna, även det som var stommar till cyklar, och transporterades bort.

”Begagnade cyklar ökar i värde,” var en av rubrikerna i morgontidningen. OK. Jag hade helst sett att cyklarna hamnat på Retuna. Samtidigt missunnar jag inte nysvensken en inkomst, jag vet att den här killen har problem, men det hade varit bättre om han fått alla cyklarna, också de två som försvann ner i ett källarutrymme där de kommer att stå tills föreningens snålaste medlem avlider.



ANNONS
Av Siv Aksila - 18 maj 2016 16:30

Livet blir vad man gör det till.

Började dagen med ett kombinerat cykel- och träningspass. En underbar morgon. I väntan på kvällens aktivitet – ett ekonomiskt rådslag med Per Bolund och Miljöpartister – sitter jag vid datorn och filosoferar över livet. Om någon vecka eller så, beroende på vädret, ska vi åka till sommarstugan och jag ser fram emot att kunna så blomsterfrön på den annars ganska blomsterfattiga ön. Inget märkvärdigt; lite har jag köpt; rödklöver, och min favorit akleja, andra frön har jag samlat. Gökärten blir bra om den tar sig eftersom den blommar en stor del av sommaren. Dessutom ska jag göra i ordning ett vattningsfat till humlorna, ett tips som kom via FB.

Projektet är inte stort. Inget som kommer att kräva några framtida arbetsinsatser. Mitt högra knä vill inte vara med om några andra rabatter än seniorrabatterna på ICA.

Jag gör det inte för att ha något vackert att vila ögonen på. Jag gör det för humlornas skull. Det verkar så mycket enklare att starta ett litet bevarandeprojekt för humlorna än att förmå Sörmlands rapsodlare att sluta använda betade fröer.

En av de där små, små detaljerna som betyder lika mycket för mitt eget välmående än för humlornas. Konstruktiva idéer och tankar får oss att må bra, särskilt om de är möjliga att förverkliga.

Dina tankar avgör hur du mår. Fastnar de i de delar av verkligheten som du inte kan göra något åt ställer de till problem. Tyskt brunkol till exempel. Det får regeringen ta hand om.

För en hela radda av år sedan, minst trettio, var jag arbetslös. Det fanns inga industrijobb i Blekinge och det där med att söka jobb på annan ort, det är bara lätt om man sitter i riksdagen. Jag kunde inte göra särskilt mycket åt situationen. En vacker försommardag, solen sken och naturen prunkade i sin allra bästa prakt, tog jag en cykeltur och medan jag cyklade grubblade jag över sådant som hänt tjugo år tidigare, i skolan, mobbningen. Jag retade upp mig på hur det hanterats. På allt. Men sedan, plötsligt, rann alltihop av mig. Varför skulle jag grubbla över gammalt skit i stället för att njuta av den vackra dagen? Jag straffade mig själv, inte dem.

Sedan dess har jag lagt märke till andra personers vana att fastna i gammalt groll och älta sig i det, gång på gång. Det hjälper föga att be dem att lägga det bakom sig, de inser inte vad de gör mot sig själv.

På fredag sitter jag som nämndeman i en rättegång. Vi ska avgöra ett mål rörande en person som använt våld, för att kräva en personlig hämnd för en annan persons våld. Hen har fallit offer för sina egna grubblerier, tror jag, och nu begriper hen förmodligen inte varför. För sådan är långsinthetens mekanism.

Därför. Tänk positivt. Tänk kreativt. Försök att se dig själv och din situation utifrån. Lös de problem som går att lösa. Kör avslappningsövningar och affirmera…




Av Siv Aksila - 16 maj 2016 21:45

Realistisk visionär är ett bra uttryck. Det är vad vi miljöpartister borde vara, inte riktigt vad vi är. Enligt vad som sades under kongressen har partiet 17 000 medlemmar. Sjuttontusen olika stora egon, varav en stor del insisterar på att just deras ego, just deras version av Miljöpartiet är den enda rätta. Inte ens med en majoritet i riksdagen skulle alla de visioner som framfördes under kongressen vara genomförbara. Tyvärr.  

Också jag har åsikter som i viss mån avviker från majoritetens, men jag tar inte strid för dem utan försöker anpassa mig till partiets minsta gemensamma nämnare, försöker avgöra vad som är genomförbart. Också jag skulle vilja forcera utvecklingen, men en minoritet måste på majoriteten med sig.

Som det är nu utkämpar partistyrelsen ett flerfrontskrig. Mot en opinion som inte delar våra värderingar. Mot en sosseregering som helst vill styra och ställa enligt eget huvud. Mot de i partiet som vill springa i förväg. Och massmedier som anfaller från alla håll och kanter, som blåser upp bagateller till stora luftballonger. Att ständigt inta en försvarsposition är omöjligt. Anfall är bästa försvar, men hur ser detta anfall ut när det som borde vara reserven består av myterister?

Resultatet är på stället marsch, eller ännu värre; ett steg framåt, två tillbaka.

Vi ska gå före men vi måste gå i takt.


Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se