Alla inlägg under oktober 2016

BNP

Av Siv Aksila - 29 oktober 2016 16:30

 

Minns ni snökaoset vintern 2010? Snön vräkte ner. Stigarna i Kronskogen blev smala gångar. Trädens grenar böjdes under snöns vikt.

Snöskyfflarna tog slut i affärerna. Hjullastare och traktorer hade fullt sjå med att hålla gatorna öppna. Meterhöga snödrivor längs stadsgatorna. Rester av snöhögen nere vid Munktellarenan låg kvar in i maj. På min dåvarande arbetsplats rasade ett tält av tyngden från snön. En helikopter blåste med hjälp av sina rotorer ner snön från de andra tälttaken. En grupp människor hyrdes in för att röja snö på huvudbyggnadens tak. Det var en fantastisk upplevelse.

-          Det är bra för BNP, sa jag en morgon när vi stod och tittade på hur maskinerna rensade gården utanför fönstret. Chefen ville inte riktigt tro mig men så är det.  

BNP är visserligen ett mått på tillväxten men utgår från det mänskliga arbetet som läggs ner i ett samhälle. Snökaoset, liksom branden i Västmanland och översvämningarna på västkusten genererade arbete, alltså ökade BNP.

Just därför är BNP ett väldigt konstigt mått på framsteg. När du städar, tvättar, lagar kläder och andra saker, skottar snö eller sköter om ditt trädgårdsland, ökar inte BNP men om du och din granne bildar var sitt bolag och tar betalt av varandra för arbetsuppgifterna – och givetvis använder rutavdraget – då ökar ni tillväxten.

Eftersom tillväxten är ett mått på arbete så blir den givetvis högre i de orter där flest bor. Att Nyberg från Lycksele måste tas till Akademiska sjukhuset i Uppsala för en operation genererar tillväxt i Uppsala men förblir en kostnad för hemlänet.  

Värre är att Johansson åker från Tumba till Handen för att jobba, och Karlsson från Handen till Sollentuna, medan Andersson tar sig från Sollentuna till Tumba. Det genererar extra arbete och en ökad tillväxt, men miljön får betala den verkliga kostnaden, samtidigt som busslinjen på landsbygden, den som drogs in eftersom alltför få åkte, blir en besparing för samhället trots att ovan nämnde Nyberg måste ta bilen till jobbet.

När vi tömmer landsbygden på människor, tömmer vi den också på jobb. Följaktligen sjunker tillväxten där.

Det måste finnas bättre sätt att räkna.

ANNONS
Av Siv Aksila - 29 oktober 2016 12:00

 

För trettio år sedan hade jag tvärkoll på min ekonomi, ner till sista enkronan. Särskilt många tusenlappar fanns inte att hålla redan på. Nu, däremot, bryr jag mig inte nämnvärt när en eller annan tusenlapp flyger sin kos. Tusenlappars uppgift är att hålla igång samhällsekonomin, stannar de hos mig blir det stopp. Men det finns gränser.

När det dök upp en helt ny autogiromottagare på listan över kommande uppdrag var det inte summan som fick mig att reagera, utan att det var ett autogirouppdrag. Det är flera år sedan jag la till ett nytt autogirouppdrag. Kurren om jag inte minns fel. Men till vem? Vad skulle jag betala för?

Sökningen på Google sa att mottagaren var ett samarbetsföretag inom anläggningsbranschen. Solklart helknäppt. Ingenting som hade med mig att göra. Vad göra? Skicka en fråga till banken. Vem finns bakom kontonumret? Är det någonting jag ska betala eller vad då?

I värsta fall får jag ta bort det, resonerade jag och gick till sängs. Och ni vet hur det är när man ska somna. Man kommer alltid på något. Som att ärendet skulle kunna hamna hos kronofogden. Som nämndeman får jag inte ha några betalningsanmärkningar.

 Den natten hjälpte det föga att räkna till trettio, eller affirmera, eller andas djupt, ingenting hjälpte. Det fanns inga gränser på hur många olika förklaringar det där autogiroavdraget kunde ha. Fantasin flödade ohejdat.

Skratta inte nu. Mitt i natten steg jag upp, först för att ställa en fråga till konsumentvägledningen, sedan för att skicka ett mail till en stackars oskyldig marknadschef. Jag måste få veta vad de ville ha betalt för.

Tiden gick. Om jag skulle ta bort utbetalningen måste det göras nu. Att logga in på banken strax före lunch var ett misstag. Jag har aldrig tagit bort en utbetalning tidigare och var instruktionerna var hur otydliga som helst. Plötsligt stod jag inför hotet att inte kunna logga in på banken längre.

Efter trettio minuter i en telefonkö, med ständigt upprepade uppmaningar att ta nya lån i örat, kom jag fram och blev snart inkastade i en ny kö, som dock inte var lika lång.

Till slut kom vi fram till att det var ovan nämnda tidning som bytt namn på den enhet som tar emot betalningarna utan att tala om det.

Nog borde jag begripit att nu när vi inte behöver lära oss några telefonnummer längre, när det räcker med att kunna hantera en räknare, nu måste vi givetvis lära oss alla kontonummer utantill! Eller sluta bry oss om vad som står på kontoutdragen. Sådana som jag tillhör ett utgående släkte.

ANNONS
Av Siv Aksila - 22 oktober 2016 19:00

 

Framtidens jobb har ingenting att göra med vare sig Rut eller Rot, lägre ingångslöner eller traineejobb. Framtidens jobb finns på landsbygden. Vi väljare ser inte dem, därför att flertalet av oss bor i stora tätorter. De personer vi väljer in i riksdagen tillhör samma grupp. Vi tänker som norrlänningarna på sextio- och sjuttiotalet: jobben ska vara här, inte där. Med det resonemanget kommer vi inte vidare.

Som storstadsbor tänker vi oss skogarna som trävirke och papper, möjligtvis vet vi att det är träflis som bränns i värmekraftverket. Men sätt dig vid datorn och googla på skogsråvara. Där får du en helt annan bild. Svaret är att trä kan användas till allt det vi idag använder oljan till – bränsle, plast, textilier. Och lite till. Bildskärmar i papper. Läkemedels- och livsmedelsindustrierna kan använda biprodukter från träförädling som bindemedel och stabilisator. Det går att ta fram ett protein som kan ersätta en stor del av proteinet i fiskmjöl. Det är egentligen bara begränsade forskningsresurser som sätter gränserna.

Att det inte är lika lätt att googla på jordbrukets framtid beror på att frågan är mer komplex. Klimatförändringarna drabbar jordbruket och det ligger i brukarnas eget intresse att minska utsläppen av växthusgaser. Ett varmare klimat leder till fler angrepp av skadedjur, angrepp som i längden inte går att bekämpa kemiskt för att det påverkar delar av det ekologiska systemet som behövs för att jordbruket ska kunna fortgå.

Problemet löses inte genom att storstadens alla konsumenter övergår till veganmat och vägrar köpa något annat än ekologiskt odlade produkter. Konceptet måste vara praktiskt genomförbart också. Utan djurhållning ingen gödsel, utan gödsel minskar skördarna. Samtidigt blir vi allt fler på jorden som behöver äta.

Det finns metoder, t ex agroforestry, men det är ett intensivare jordbruk med fler sysselsatta. Nya metoder måste utvecklas, och de måste utvecklas i konkurrens med det industriella jordbruket, i en tid vars makthavare inte drar sig för att anlägga motorvägar och bebygga världens bästa odlingsmarker, trots att de är medvetna om att marken i varmare länder kommer att bli obrukbar om temperaturen fortsätter att stiga.

Mänskligheten har förändrat sin livsstil, sina matvanor, och sina arbetsmetoder, tidigare. Vi är tillräckligt kreativa för att klara omställningen. Frågan är vilket priset blir. Och om vi är villiga att betala.

Bara genom att ta initiativet, satsa medel på forskning och omställning, och använda de mänskliga resurser som står till vårt förfogande, tar vi steget in i framtiden. Det som är kommer inte att bestå.





Av Siv Aksila - 16 oktober 2016 14:15

Vårt samhälle behöver ta en paus för att tänka efter och diskutera hur vi vill att framtiden ska se ut. 

När Kinberg-Batra står i talarstolen, och skriker sig hes om enkla jobb, borde Stefan Löfven svara att det finns gott om enkla jobb, det är bara en fråga om vem som ska betala.

För ett tag sedan körde vi genom de Västmanländska skogarna. Vi var i närheten av brandområdet och konstaterade att det inte alls var konstigt att elden tog fart så oväntat snabbt. Skogen är tät, för att inte säga ogenomtränglig. En människa kommer inte igenom den utan motorsåg. Och så ser det ut i andra skogar, landet runt, men ingen diskuterar hur skogarna sköts innan de kalhuggs.

Det pris som bönderna får för sin mjölk är alldeles för lågt men som jag ser det, borde en prishöjning kombineras med att bönderna själva odlar fodret. Jordbruket behöver ta en paus, diskutera hållbarheten, arbeta fram nya arbetsmetoder. Men det är och förblir en utopi när varje gård måste konkurrera på den internationella marknaden.

Där tror jag att vi måste ta ett steg tillbaka. I stället för att minska antalet sysselsatta inom jordbruket kommer det att behövas mer arbetskraft. Priset på maten kommer med nödvändighet att bli högre. Vi kanske får välja den mat vi äter – minska köttkonsumtionen, inte äta så mycket godis och chips, dricka mindre läsk, dricka vatten från kranen i stället för flaskvatten. Både miljön och folkhälsan skulle må bra av en sådan förändring.  

Vi är bara en del av världen. Vi bestämmer inte. Men ingenting hindrar att vi diskuterar en alternativ framtid.

Av Siv Aksila - 2 oktober 2016 14:30

 

-          Vilket gott dricka ni har med er, skojar en av besökarna på Volvos fritidsanläggning när hon får se min mans flata plastflaska med whiskyetiketten.

-          Som tur är, är innehållet blankt, svarare jag och sedan drar jag historien om min egen flaska.

Vi, såväl som de flesta andra, har fått fina sportflaskor av såväl företag som fack, men dem använder vi till att förvara kallt vatten i kylskåpet i sommarstugan. Ingen av oss gillar att dricka ur dem.

På resande fot köper vi flaskvatten, annars inte. Att jag valde den finska flaskan vid besöken i fritidsanläggningen var först en slump. Det gick inte att panta den här. När det sedan var dags att byta flaska, de blir lite sunkiga, satt etiketten kvar och flaskan fick återvända till Finland för att pantas där.

Eftersom det där var lite småroligt satte jag det i system. Ett års flitig användning räcker (och det finns ingen anledning som somliga tycks tro, att kasta pantflaskorna i skogen för att bli av med dem).

Förr om åren föredrog jag kolsyrat vatten men, efter det att vi köpt ett nytt husvagnskylskåp till sommarstugan – i Sverige eftersom vi inte visste var vi skulle få tag på ett i Jakobstad – och upptäckt att de finska petflaskorna är ett par centimeter högre än de svenska, lärde jag mig dricka vattnet som det är.

Vi använder mycket engångsartiklar där, inte bara för att slippa diska utan också för att porslinstallrikarna tar mer plats både odiskade och diskade. I somras fick vi besök av några ungdomar och bjöd på kaffe i engångsmuggar, efter ett par timmar bryggde jag mer kaffe men när jag skulle servera insåg jag att muggarna var borta. De hade kastats. Jag blev förvånad. I min värld kastar man muggen när den är slut, när man har druckit mjölk i den – mjölken surnar – eller när man lämnar stället. Våra pappmuggar håller i flera dagar.

För några år sedan var jag på besök hos en bekant och häpnade över mängden av plastkassar. Det hängde och låg plastkassar fulla med plastkassar överallt. Vår bekant hade hela sitt sparkapital investerat i plastkassar från ICA.

Själv försöker jag ha en tyg- eller plastkasse i ryggan utifall jag spontanhandlar. Är inköpet planerat så har jag min lilla vagn med mig, i facket fram finns ett par kassar för särskilt skrymmande varor. Jag köper kanske en kasse i månaden.

Butikerna är lite väl pigga på att stoppa ner varorna i plastkassar och påsar. Ibland hinner jag inte med, varorna hamnar i en ny kasse innan jag hinner få upp min medhavda. Dessa kassar och påsar har oftast ett opraktiskt format som gör dem oanvändbara vid sophanteringen. Varför går det inte att fråga om kunden vill ha en kasse/påse? Varför inte ta betalt?

Det är svårt att undvika förpackningar. En hel del borde ifrågasättas. Varför säljs förpackad potatis och andra rotsaker i plastpåsar? De kan inte långtidsförvaras i dem, då ruttnar rotsakerna. Varför förpackas redan förpackade varor? Och så de värsta. De inbrottssäkra förpackningar som omger vissa varor. Här om sistens kämpade jag med en välinpackad fruktkniv, svor, tänkte att om moraknivarna varit lika väl förpackade så skulle Sverige förmodligen haft en annan statsminister nu.

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se