Alla inlägg under februari 2017

Av Siv Aksila - 28 februari 2017 17:33

 

Jag växte upp i Sveriges Chicago, ett smeknamn som Olofström fick av en kvällstidning någon gång på sextiotalet. Då fanns det människor från 24 olika nationer där, ganska mycket på den tiden. Majoriteten var unga män, många från Finland.

Först placerades de i baracker, senare byggdes små lägenheter. Korridorlägenheterna i det som kallades Borgen, var ett misstag. Jag blev själv vittne till ett av de många bråken där. Det gick inte att blunda för att det fanns problem. Insparkade lägenhetsdörrar. Brännmärken på korridorgolven. Blod.

 På sextiotalet kom de unga männen till Sverige för att det fanns jobb här. De var rotlösa. I orter som Olofström fanns inte mycket för dem att sysselsätta sig med. Sjöbergs bar. Ett par caféer där TV-n i hörnet var enda underhållningen. Lördagsdansen på Folkets Hus – och brist på jämnåriga tjejer. Det blev bråk, men med tiden ordnade det upp sig.

Tiderna förändrades. Många flyttade till andra orter och andra jobb. En del flyttade hem. Det stora flertalet blev stadgade familjefäder och Borgen byggdes om.

Här och nu, i vårt land, är familjen en underskattad trygghet. En ung människa som kommer från Långtbortistan behöver känna att familjen lever i trygghet. Hen behöver sin familj här för att känna sig trygg. Hen behöver ett jobb för att kunna skapa sig en framtid. Det är först då rötterna börjar gro fast i den nya verkligheten.

De som kommer nu flyr undan våld och krig. Många har traumatiska minnen att ta hand om. De behöver veta att de får stanna här, att de får permanenta uppehållstillstånd och att de så småningom kan ta hit sina familjer. De behöver varken otrygghet eller doser av antidepressiva mediciner för att hålla sig vid liv tills de utvisas.

Verkligheten är inte problemfri. Vi har brist på bostäder. Det måste byggas mycket mer än nu och då framför allt hyresrätter.

Vi behöver bilmekaniker, busschaufförer, lastbilschaufförer, lastmaskinförare, byggnadsarbetare, lärare, sjuksköterskor och läkare. De sist nämnda grupperna bland de asylsökande behöver snabba vägar för att få tillstånd att använda sina yrkeskunskaper i Sverige. För att tillfredsställa behovet av de andra kategorierna behövs utbildningar. Vad är det som hindrar oss från att utbilda de nyanlända? Att de inte får permanenta uppehållstillstånd. Och vems fel är det?

Enbart det fakta att de tagit sig hit tyder på stor initiativförmåga och en avundsvärd flexibilitet.

Allt fler dödas i bråk mellan olika gäng. Den misstro mot rättssystemet som grupper av individer har fått med sig hemifrån, gör att allt färre vågar vittna, och när allt färre vågar vittna blir domarna färre. Polisen behöver mer resurser. Domstolarna behöver resurser. Vi behöver fler domar. Däremot tror jag inte på hårdare straff. Hårdare straff har ingen avskräckande effekt.

Vi fick hit IS-krigare, sägs det, och det är möjligt. Vem skulle inte ta chansen att fly undan kriget där nere? Det är problematiskt eftersom dessa ofta rekryterats bland kriminella och det finns en risk för att de återupptar sin kriminella verksamhet. De kan också ha kommit hit för att förbereda attentat. Det måste SÄPO och polismyndigheten ta hand om.

Varför minskar polisens uppklarningsstatistik? Hade de för bråttom med omorganisationen? Troligen. Gavs det tillräckligt med resurser till polisen för att den skulle kunna genomföras? Säkerligen inte. Fick polisen rätt chefer? Jag är ganska säker på att det krävs goda kunskaper om verksamheten för att fixa en så omfattande omorganisation. Hade de nya cheferna tillräckliga kunskaper?

Men det är ett annat problem. Det rår inte de människor som flydde över medelhavet för.

Att SD växer beror på de allt större inkomstskillnaderna i det svenska samhället. Att det finns problem i de så kallade utanförskapsområdena beror inte på de som bor där; det beror också på den ökande ojämlikheten.

Om inte motsättningarna och våldet i det svenska samhället ska öka måste vi 1/ ge de asylsökande permanenta uppehållstillstånd 2/ bygga fler bostäder och 3/ utbilda dem. Vi måste ge dem en chans. De behövs här. De är unga och vi blir allt äldre.

De behöver kunna gräva ner sina rötter till det svenska urberget och låta dem gro där. Om Uganda kan ge flyktingarna från Sydsudan möjlighet att försörja sig borde Sverige, och resten av Europa, kunna göra detsamma.






ANNONS
Av Siv Aksila - 17 februari 2017 15:13

 

Kunskap är viktig, men det är också viktigt att kunskapen är riktig. För två år sedan röjde kommunen (tror att det var AMA) hagarna i Kronskogen. Det behövdes. Större delen av grenarna fraktades bort, de värmde förmodligen upp vår lägenhet lite senare, men en hög blev kvar. Under hösten gjorde jag ett försök att göra kommunen uppmärksam på förhållandet och fick svaret att den skulle torka.

Ett och ett halvt år senare ligger den fortfarande kvar. AMA kom för att röja upp den av hagarna som lämnades orörd och jag frågade arbetsledaren om de inte kunde ta med sig den gamla högen också. Högen låg kvar som skydd för smådjuren, förklarade hon, och på mindre än en minut förvandlades grenhögen från att ha varit ett kommunalt slarv till ett viktigt och angeläget kommunalt initiativ, och fru Aksila behöver inte längre irriteras över att den ligger där den ligger utan kan känna sig nöjd med att den gör det. Om jag inte tänkt tanken? Nja, i höstas tänkte jag faktiskt att det var för sent att ta bort den eftersom det säkert fanns djur i högen.

För ett tag sedan delade en av mina vänner ett FB-inlägg vars första sida torde ha attraherat vilken kvinnorättsaktivist som helst och jag tänkte först göra detsamma, men eftersom jag inte kände igen ursprunget, klickade jag på texten för att läsa resten och fann att den var rasistisk. I stället för att dela den tog jag bort inlägget. Och det var inte första gången.

Hur lätt är det inte att, när hen sitter där med telefonen i handen, dela ett inlägg utan att kolla hela texten? Och så sprids de alternativa sanningarna…

Kruxet med det ovan nämnda inlägget var att resten av artikeln handlade om ”ensamkommande” som begått våldtäkter. När jag talar om ”ensamkommande” menar jag ”ensamkommande barn” men om ordet ”barn” utesluts räknas större delen av de asylsökande dit. Att våldtäkter begåtts är sant men när det rabblades upp på en lång rad utan att vare sig tillfälle eller ort preciserades och det bara handlade om ”ensamkommande” – våldtäkter begås ju också av andra än personer från den gruppen – drog jag slutsatsen att det inte var kvinnofriden författaren ville främja.

Jag försöker läsa inläggen som delats i FB, när det går, men alldeles för ofta vill tidningarna som de delats från ha betalt. Jag inser att tidningar måste få betalt för jobbet men det blir lite dyrt att betala både för kurren, SVD och DN. Dessutom dyker det upp läsvärda artiklar från andra nyhetsblad.  Kan de inte göra en uppgörelse sinsemellan så att jag – och alla andra – ska kunna läsa ett visst antal artiklar från flera olika tidningar under en månad till ett visst pris? Ärligt talat så sätter jag ett högt värde i att få en nyhet presenterad från olika håll. Det är ett sätt att gardera sig mot alternativa fakta.



ANNONS
Av Siv Aksila - 6 februari 2017 18:45

 

Den här texten borde ha hamnat på en intern partisida men eftersom det inte låter sig göras får ni andra hänga med på ett hörn. Inom MP är det ju fullt accepterat att tvätta byken offentligt. Texten ska handla om Vi, Jag, Du och Ni, och om Någon, Alla, Vem Som Helst men framför allt om Ingen.

Livet har format mig till att bli en person som fungerar bäst i grupp. Om någon säger att ”vi” ska göra en gemensam aktivitet så innesluter jag mig själv i detta ”vi”, eller ärligare – jag har gjort det ända fram till nu men tänker frångå detta tänkande eftersom jag är alltför ensam om att ha inställningen att det också gäller mer krävande aktiviteter än socialt umgänge.

Krav är numera ett fult ord. Som medmänniska får du inte ställa krav på din omgivning. Ett fåtal människor kan säga att ”vi” ska göra något och få en grupp att inkludera sina egna ”jag” i detta ”vi”. De är sällsynta och själv tillhör jag den grupp som måste räkna med att mitt ”vi” = ”jag”. Därför faller mina förslag oftast helt utanför vad som är genomförbart.

Gör jag rätt när jag resonerar så här?

Jag ställde en fråga till MP i Eskilstuna om tåg- respektive Torshälla kampanjerna och fick ett svar som jag inte riktigt kan hantera. Båda kampanjerna var ett resultat av arbetet i Kommunfullmäktige. Det är korrekt, så skall fullmäktigegruppen arbeta, men det som förvånar mig är att ingen på allvar tycks ha försökt att dra in resten av organisationen i arbetet. Eftersom hela organisationen befinner sig i brant nedförslut behövs en extra knuff. Men det är KF-gruppen som måste ta initiativ. Eller är det min uppgift? Jag är faktiskt bara revisor.

För mig är det viktigt att tänka efter före, och jag har drömt mardrömmar om valet 2018, ända sedan 2014. Om jag ska vara helt ärlig. Ni är OK. Allesammans. Ni som har överlevt det pågående förfallet i MP Eskilstuna. Ni är schyssta. Kunniga. Ni har framtiden framför er.

Valet 2018 närmar sig. Eskilstuna har mellan 77 - 78 000 röstberättigade. Hur når vi ut till alla? Genom att ge kampanjbidrag till karriärsugna narcissister som sparar sina egna pengar till en Kubaresa, och äter på restaurang för partistödet? Knappast.

Miljöpartiet behöver ta initiativet. Vi behöver – eller rättare sagt, skulle ha behövt ta initiativet, för tiden rinner ut – profilera oss i frågor som kommer att behandlas av fullmäktige under den kommande mandatperioden, alltså inte denna utan under 2018 - 2022. Valet handlar om framtiden. När vi inte diskuterar framtiden nu släntrar vi efter majoriteten.

Vad kan jag göra? Jag sitter i valnämnden och är nämndeman. Vi agerar i nutid. Förändringarna sker med fyra års mellanrum. Men gör alla nämnder det?

Vi borde inte nöja oss med att publicera våra åsikter om framtiden i ett handlingsprogram som  är omöjligt för en partilös person att förstå, och trycks upp i en upplaga som är anpassad efter det antal personer som passerar förbi på Fristadstorget.

Vad kan jag göra? Vänta på att materialet kommer från tryckeriet. Visst. Jag kan föreslå att allt material måste vara klart och tillgängligt vid valupptakten. Jag kan föreslå att materialet skall vara intressant även för mina före detta arbetskamrater på Volvo Construction Equipment – inte bara För Dig och Mig utan för Vem som Helst. Jag kan föreslå att vi i förväg gör en plan för vilka som ska dela ut valmaterialet och var men Någon måste göra planen och Alla måste hjälpa till.  

Jag kan föreslå att medlemmar som bor i eller i närheten av de lokaler där förtidsröstningen genomförs - och i vallokaler under valdagen - får i uppdrag att se till att valsedlar finns tillgängliga. Betyder det att jag ensam får ansvaret för att det finns valsedlar i samtliga vallokaler? Jag misstänker det. Jag sitter ju på en insynsplats i valnämnden. Finns det inga valsedlar för att någon SD-entusiast avlägsnat dem är det jag som ska hängas.

Jag fyller 68 år 2018, vid mandattidens slut är jag 72 år gammal. Krafterna avtar. Jag vet inte när krämporna tar över. Jag vill få några år som glad pensionär, men ärligt talat, då är det nog bättre att jag låter er ungdomar sköta både MP och valarbetet. Om jag inte samarbetar själv behöver jag inte irritera mig över bristen på samarbete.

Mina förslag. Förslagen som aldrig kommer att bli förverkligade eftersom mitt ”vi” saknar intresse.

Medlemmar som önskar befinna sig högst upp på valsedlarna borde förbereda personliga presentationer, att användas inför årsmötet när beslutet om turordningen ska tas, att användas på sociala medier, och eventuellt tryckas upp för att allmänheten ska kunna lära känna hen. Varför inte en liten filmsnutt till sociala medier? Jag ”delar” dem gärna om jag slipper ”jag var där” – inläggen från 2014 på FB. Yuri och Faisal var inte ensamma om att delta i debatterna under valet 2014 – för att det skulle bli en debatt måste även övriga partier delta, eller hur? – och då sa inte FB-inläggen mer om MP-s politik än partiledningens inlägg om hur blommorna i riksdagskansliet sköttes. Vem brydde sig?

”Vi” borde göra små filmsnuttar om MP i Eskilstuna – att publiceras på sociala medier.

”Vi” borde inte bara skriva insändare inför valet utan också förbereda oss inför en situation liknande den som uppstod 2014, då kurren inte publicerade texter från MP. ”Vi” kan se till att de når allmänheten via bloggar. Om de stannar hemma i datorerna uteblir det förväntade resultatet konstigt nog, och blir ingenting att skryta över.

”Vi” måste se till att hemsidan uppdateras under hela valrörelsen. Texten om när valupptakten påbörjas bör bytas minst en gång i veckan.

Problemet är att varken Någon, Alla eller Vem som helst kan genomföra de ovan nämnda förslagen. Det finns säkert Någon som kan göra det men när Någon inte är Jag så finns det en risk för att Ingen gör det.

Jag gick med i MP för att Klimatkonferensen i Köpenhamn blev en katastrof. Men jag kan inte göra något mer för MP. Jag vill inte gå ner till en valstuga för att prata med andra miljöpartister, de röstar förhoppningsvis ändå på MP, och även om det är viktigt att skolungdomarna får lära sig vad demokrati och val är, så har de inte rösträtt. Jag vill inte avlägsna använda kaffefilter från bryggaren, kasta sopor, eller misslyckas med att hålla ordning i valstugan. Jag blir ursinnig av att någon låter en ekologisk ost stå och svettas i värmen, avskyr att frukt och mat står framme och blir förstörd i värmen för att Någon tror att Någon Annan, Vem Som Helst, ska kasta sig över maten, döende av hunger.

För mig är det viktigt att tänka efter före, och jag har drömt mardrömmar om valet 2018, ända sedan 2014. Om jag ska vara helt ärlig. Ni är OK. Allesammans. Ni som har överlevt det pågående förfallet i MP. Ni är schyssta. Kunniga. Ni har framtiden framför er. Men för helvete. Lär er att samarbeta. Tänk ”jag” när någon säger ”vi”.  


  


Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se