Alla inlägg under november 2018

Av Siv Aksila - 30 november 2018 10:38

Grått. I onsdags var det 11,7 minus på morgonen, nu är det plötsligt varmt igen. 

Idag är det 300 år sedan Karl XII dödades i Halden. För några år sedan var vi där och besiktigade platsen. Dåtidens vapen var inte särskilt pricksäkra och enligt vår bedömning är det troligt att kulan kom från de egna leden. Och även om Karl den XII introducerade en del administrativa nyheter som Sverige har haft glädje av – fråga mig inte vilka för jag kommer inte ihåg det längre – så var det fred svenska folket behövde just då.

Det är också 79 år sedan finska vinterkriget började. Måste vara ett sammanträffande.

Världen behöver fortfarande fred.

I Argentina startar G20-mötet med att en domstol försöker åtala Saudiarabiens kronprins för brott mot de mänskliga rättigheterna (Jemen) och mordet i Turkiet. Bra! Även om de inte lyckas komma åt honom skickar det rätt signaler.

I tisdags opererades mitt högra öga för grå starr. Operationen tycks ha fått ett bra resultat. Innan operationen försökte jag – som vanligt – att tänka igenom och förbereda allt som gick att förbereda. I kallelsen stod att kläderna skulle vara rena och bekväma. Det senare vållade mig en del huvudbry. Jag insåg att snörskor kanske inte var riktigt rätt men det var ingenting att oroa sig för eftersom jag inte behövde ta av mig dem, bara sätta skyddstossor över. Om jag förstått saken rätt så är det klänning och högklackade skor som bedöms som obekväma kläder. Ganska riskfritt för min del med andra ord.

Operationerna utförs enligt löpande bandprincipen. Grupper av sköterskor förbereder, varje grupp har ett rum och en patient, och läkaren går mellan rummen. Själva operationen är snabbt överstökad.

I dessa tider, när det talas om jämställd vård, är det värt att notera att den herre som kom in samtidigt med mig, några år äldre, erbjöds lugnande medel, medan jag inte fick någon sådan förfrågan. Det behövdes inte heller.

Har aldrig haft några större problem med att klara mig utan FB och mail ett par dagar eller så, men på kvällen efter starroperationen plingade telefonen till. Det kom ett chattmeddelande från en av mina kusiner om en annan kusin, det kändes som angeläget, och det var det också, så jag öppnade datorn och höll på att skrika rakt ut av smärta innan jag öppnat meddelandet, lämnat ett kort svar, och talat om för alla intresserade att FB fick klara sig utan mig ett tag.

Jag borde ha justerat ner ljusstyrkan på skärmen i förväg. Varför tänker man inte på en sådan sak? Nu är det gjort. Måste ändå ransonera skärmstirrandet.  

På tisdag är det dags för vänstra ögat. Kommer att missa ett MP-möte som borde ha fått sju timmar till sitt förfogande, inte två och en halv. Måste sluta kritisera…

ANNONS
Av Siv Aksila - 26 november 2018 13:57

Jo, jag försöker kolla så att det jag skriver om är korrekt, men det är inte alltid så lätt för en icke-professionell skrivare. En debattartikel i dagens SvD (26/11) väcker eftertanke. Kritiken riktas mot årets pristagare i ekonomi till Alfred Nobels minne William Nordhaus, en person som jag varken kan eller borde uttala mig om. Riksbanken måste vara bättre på att bedöma honom. Men om kritiken är riktig så är den viktig. Särskilt med tanke på att ett stort klimatmöte äger rum i Katowice i Polen i mitten på december.

På mötet ska en regelbok tas fram för hur Parisavtalet ska genomföras. Ett sådant avtal behövs. Akut. Ländernas frivilliga överenskommelser kan leda till en temperaturhöjning på 3,2 grader år 2100 – och effekten av en sådan förändring kan bli oöverskådlig.

Nordhaus arbete ligger som grund för de scenarier som FN:s klimatpanel IPCC utgår från och det vore allvarligt om uppgifterna inte är korrekta.

Tanken på att klimatskadorna ska beräknas ekonomiskt är smått absurd. Vad händer när Sibiriens tundror börjar tina på allvar? Eller när Golfströmmen packar ihop? Vilken teknisk lösning fixar dylika problem?

Försök har gjorts att beräkna värdet av det arbete som bin och humlor utför åt människan. Det går kanske göra en uppfattning av hur mycket det skulle kosta att använda sig av mänsklig arbetskraft för att genomföra pollinationen även om det arbetet inte blir fullgott, men hur värderar vi isbjörnar och andra utsatta varelser ekonomiskt?

Vi kan inte sitta här och drömma om att framtida tekniska lösningar ska fixa problemet. Ibland är det inte så enkelt som det låter. Tanken på att använda fusion (sammanslagning) i stället för fission (klyvning) i kärnkraftreaktorer fanns redan på sjuttiotalet men har ännu inte fått en tillfredsställande lösning. Vi har heller inte löst problemet med koldioxidlagring. I dagsläget vore det bättre att satsa på att plantera träd i stor skala än på en lösning som förhoppningsvis fungerar i stor skala någon gång i framtiden.

Jag gick med i Miljöpartiet när klimatförhandlingarna i Köpenhamn inte ledde till några beslut med förutsättning att leda framåt. Mötet i Katowice står inför lika stora problem. Motsättningarna riskerar att leda till ett urvattnat möte.

Ett EU som står starkt bakom kraven på att åtgärder vidtas är av nöden, men också där finns ett gäng klimatförnekare. Även om arbetet inom EU är tungrott och ofta leder till kompromisser med skrala resultat är organisationen ett viktigt instrument för att gå fram mot nya djärva mål. Det är därför viktigt hur du röstar i vårens EU-val. Med ett grönt EU blir besluten bättre.

Vi får hoppas att mötet i Katowice ska få ett bättre historiskt omdöme än Köpenhamnsmötet.


ANNONS
Av Siv Aksila - 23 november 2018 19:10

Är ledsen, arg och frustrerad. Känner mig hjälplös över att inte kunna göra någonting alls. Likt en elefant trampar jag in i vardagsrummet. Och det var vad jag ville. Någon måste vakna. 

Av Siv Aksila - 18 november 2018 14:33

I vår, den 26 maj närmare bestämt, är det val till EU-parlamentet. Sverige representeras av 20 ledamöter. 20 av 751 låter inte mycket men just därför är det ännu viktigare att rätt personer väljs. Våra 20 ledamöter kommer senare att ingå i större grupper med den politiska inriktning de representerar.


Den senaste veckan har parlamentet antagit en rad viktiga gröna reformer som bör föras fram som delsegrar.


 I tisdags den 13/11 2018 röstade parlamentet ja till att ta det första steget mot en klimatlag. Klimatlagen ska vara en färdplan för att EU ska uppnå målen i Parisöverenskommelsen. Alla länder måste införa nationella planer för att överenskommelsen ska genomföras. Alla utsläpp ska mätas och analyseras. Det ska finnas mål för energieffektivisering och utbyggnad av förnyelsebar energi. EU ska nå noll utsläpp av koldioxid.


Dagen därpå röstade parlamentet för ett beslut som säger att utsläppen från nya tunga lastbilar ska minska med 20% till 2025 och 35% till 2030.


Och på torsdagen röstade parlamentet för Miljöpartiets förslag om ett enklare tågresande inom Europa. Det ska bli lättare att boka långa sammanhängande resor i EU, enklare att boka om när man missat en anslutning och det ska finnas större möjligheter att ta med cykeln på tåget.








Av Siv Aksila - 16 november 2018 18:40

Jag ber om ursäkt. Det är inte mina inköp som kommer att hålla Sveriges tillväxt uppe. Inte världens heller. Lågkonjunkturen blir delvis mitt ansvar.

Vi svenskar lär, enligt statistiken, köpa tretton kilo kläder per år. Vi kastar åtta kilo. Jag vet inte hur siffrorna räknats fram men någon av er måste handla en stor del av min andel också.

Mina inköp av kläder hittills i år landar på strax över ett kilo, kanske ett och ett halvt om jag räknar med förbrukningskläder som trosor och sockor. För att den ska öka drastiskt måste jag offra mig och leta efter en ny vinterjacka. En tung sådan dessutom. Ett dylikt inköp skulle utan tvivel vara motiverat men jag behåller den gamla.

Av de tre tröjor jag köpte våren 2017 är det bara en som tvättats. Efter att ha kontaminerat den med svett glömde jag att byta om innan matlagningen. Eftersom jag inte ville ställa min tillit till näsans osvikliga bedömningsförmåga på prov lade jag plagget i tvättkorgen, förmodligen helt i onödan.

Vet ni varför äldre lägenheter har stora garderober? Och utrymmen på vindarna?  Kläder kan inte hänga för tätt. Då börjar de lukta. Förr i tiden var det arbetsamt och hälsovådligt att tvätta kläder. Tror ni mig inte kan ni besöka Hagalunds tvätterimuseum. Kläderna användes så länge som möjligt utan att tvättas. Men även om kläderna inte var rena skulle lukten – om möjligt – hållas på avstånd. De vädrades.

När jag har använt en tröj- och byxkombination hänger jag ut den ett par timmar på balkongen. Om den har hängt i garderoben, utan att ha kommit till användning, gör jag det användningen också. Nattkläderna hängde ute en stund under hela sommarhalvåret.

Sedan har vi svettkläderna. Plaggen jag rör mig i, tränar är väl att ta till överord, trosor och sockor, kläderna jag går runt hemma i, som jag lagar mat och städar i och gör allt möjligt i. De tvättas och tvättas. Men så är det också den sista anhalten.

Dagarna blir allt mörkare. Trots att det bara är november har vi plockat fram julpyntet. Lagt på juldukarna, hängt upp gardinerna, ställt fram ljusstakar och hängt upp stjärnorna i fönstret. Tomtarna är på plats. Mina hyacinter stinker inte. De är av plast och står sig bra, år efter år.

En slant vardera till Röda korset, UNHCR och Vi-skogen – det är mina julklappar.

Vi har inte flugit i år. Inte förra året eller i förrfjol heller för den delen. Vi funderar på att ta en flygtur nästa år men bilderna av bassäng med tillhörande hotell är avtändande. Hårda stadsgator likaså. Lika avtändande som butiksgalleriorna.

Bilen står mest i garaget. Den drar lite bensin, kostar inte särskilt mycket, men kommer att försvinna när den börjar ställa krav. Och det blir ingen ny.

Vi bor i lägenhet. Vi har inga barn. Inga barnbarn. Inga husdjur. Ändå visar testerna att min klimatpåverkan är stor. Jag åker inte buss till jobbet. Slutsatsen i testerna är att om jag inte åker buss tar jag bilen, men som pensionär har jag inget jobb att åka till. Jag åker för lite tåg. Är det mer klimatsmart att ta tåget för att turista än att stanna hemma?

Är jag en snål j-a kärring? Det finns projekt som har fått kosta hur mycket som helst. Renoveringen av lägenheten. Bytet av porslin i köket.

Jag har ingen orsak att vara snål. Men om Världens barn och Röda korset ska ta över kvarlåtenskapen gör det ingenting om det blir lite mer.

Av Siv Aksila - 12 november 2018 16:19

 

Varför ska riksdagen nonchalera en miljon väljare när den väljer regering? Det finns förhoppningsvis mer än ett svar på den frågan. Ni behöver inte läsa mina högst privata funderingar över ämnet – ingen kommer ändå att bry sig – men den sträcker sig lite längre än till ”de-har-ju-varit-rasister-om-de-nu-fortfarane-inte-är-det”-tänket.

Stannar vi där måste vi i likhet med allianspartierna låta kommuniststämpeln vila tungt över Vänsterpartiet. Men det finns en skillnad. En stor skillnad. Vänsterpartiet blundar inte för de krav framtiden ställer på Sverige. Måhända att de väljer andra lösningar än alliansen men det hör till, det är det som kallas demokrati.

Medan vänsterpartiet vill att riksdagen skall arbeta för ett hållbart samhälle konstaterade Jimmy Åkesson i valrörelsen att vi ändå inte kommer att uppnå målen i klimatlagen och visade med all tydlighet att de inte har några ambitioner på klimatområdet. SD tror helt fast på teorin att det löser sig, som gubben sa när han sket i badkaret.

En annan skillnad mellan de två partierna är hållningen till immigrationen.

Det går inte en vecka utan att massmedia skriver om bristen på arbetskraft och om kommande områden där det blir brist på arbetskraft under de närmaste åren, när femtio- och sextiotalisterna lämnar yrkeslivet. Att det är brist på personal med stor kompetens är lite mer begripligt än att det i dagsläget saknas busschaufförer; det borde vara relativt lätt att åtgärda.

Bristen på t ex specialistsjuksköterskor är svårare att lösa eftersom det först måste finnas tillräckligt många som har gått igenom grundutbildningen för att det ska vara möjligt att ge dem en vidareutbildning. Samtidigt finns det många fler yrken på arbetsmarknaden än det gjorde 1970 när jag gick ut gymnasiet. Valfriheten är större.

Hans Rosling konstaterade i Factfulness att de 4 miljarder människor som tillkommer till år 2100 huvudsakligen är vuxna. Befolkningen blir äldre. Färre kommer att behöva föda fler samtidigt som fler kommer att behöva hjälp. De arbetsföra kommer inte att räcka till.

Jag skulle ljuga om jag påstod att integrationen är problemfri. Det saknas bostäder. Fler människor innebär ökad belastning på vårdsektorn och på utbildningsväsende. Segregationen som uppstår när nysvenskarna förs samman i bostadsområden och deras barn hamnar i skolor där elever med svenska som modersmål tillhör undantagen, är inget enkelt problem. Hederskulturer är ett annat problem – men där måste vi vara medvetna om att samma resonemang finns i mc-gängen – och vi har problem med de kriminella nätverken.

Problem är till för att lösas. Problem hör till förändringarna och de skapar möjligheterna. Sverige har alltid varit ett invandrarland. Samerna kom faktiskt hit först, Björn Söder!

Problemet med SD är att de inte ser möjligheterna i förändringarna. De vill att Sverige ska stå kvar och stampa på samma ställe, helst med en livlig hambo som bakgrundsmusik, men sådan har verkligheten aldrig sett ut.

Kan vi verkligen låta ett parti som är rädd för förändringar ha ett avgörande inflytande på svensk politik?


Av Siv Aksila - 2 november 2018 11:56

 

November som vi minns det. Grått. Mörkt. Fuktigt. En månad som många helst hoppar över i väntan på decembers glamour. Jag läser nyheterna och vill helst rymma. Bosätta mig på en öde ö ……. Nej, förresten. Det är ingen bra idé. Redan nu finns det 258 miljoner flyktingar och oavsett mörkernoja så behövs det inte ytterligare klimatflyktingar.

Borde vi räkna alla flyende syrier dit? Det kommer sällan fram att torkan före kriget förde fram konflikten. Eller att den långa marsch som nu går från Centralamerika till USA inte har sin bakgrund i gängvåld som det påstås, utan i en torka som började under el Nino-året 2016, och som lett till att 100 000 bönder i Guatemala också i år förlorat sina skördar, vilket driver dem mot USA – dit de inte är välkomna – ett USA som leds av en president som vägrar lägga till ordet klimatförändringar i sin vokabulär.

Nyheterna som rör oss här hemma är inte mycket bättre. 65% av våra växthusgasutsläpp och 80% av de utsläpp av farliga kemikalier som kan kopplas till svensk konsumtion sker, enligt en ny utredning, i andra länder.


Detta allt medan den svenska riksdagen tycks vara mer intresserad av vem som ska ha makten i stället för vilken politik som ska bedrivas.

Skrämmande. Helt enkelt bara skrämmande.

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se