Alla inlägg under februari 2019

Av Siv Aksila - Måndag 25 feb 14:17

 

Hur genomtänkt är Stefan Löfvens avståndstagande gentemot de svenska IS-resenärerna? Vilka alternativ finns?

Ett alternativ som diskuterats är att vi – i likhet med danskar och fransmän – ska annullera medborgarskapen för de som åkt ner för att delta i kampen på IS sida. Sverige har för närvarande inte den möjligheten. För att Sverige ska kunna annullera medborgaskapen krävs en förändring av grundlagen. Det är en tidsödande process eftersom beslut måste tas vid två tillfällen, med ett val mellan. Dessutom kan ett sådant beslut få effekter som inte kan förutses. Vad händer med vår egen rättssäkerhet om vi i andra tider, med andra makthavare, har en retroaktiv lagstiftning?

Om inte jihadisterna döms av domstolar i sina ”hemländer” – vem ska stå för rättssäkerheten? Assadregimen? Irakierna? Kan vi betrakta dem som ”rättssäkra” länder? Ingen av dessa båda stater är parter i det så kallade romfördraget och därför är Haag inget alternativ.

Flertalet IS-resenärer sitter i förvar hos kurderna. Kurderna vädjar om hjälp. Vad kan de göra själva?  Oavsett vad man anser i frågan så har kurderna ingen egen nationalstat, ingen polismakt och heller inget eget rättsväsen. Det finns därför en stor risk för att det också här uppstår en Guantanamo-situation.

Nu anser de flesta svenskar att vi tillhör den humanistiska traditionen. Vi tror inte på arvsynden. Vi tror inte heller på att ”ont ska med ont förgås”. Därför återstår bara ett alternativ. Att vi tar på oss ansvaret. Vare sig vi vill eller inte. Oavsett vad vi tycker.



ANNONS
Av Siv Aksila - Lördag 23 feb 12:36

Vi. Aktivisterna. Framför allt aktivisterna i åldrarna över sextiofem måste bli bättre på att dela. Inte på att dela med oss av urusla pensioner utan att dela på sociala medier.


För några år sedan fylldes gatorna i de arabiska länderna av protesterande människor. Sociala medier fick ut dem. Nu verkar det vara svårt. Åtminstone här i Eskilstuna, Sverige. Varför? Om det är någonting som behövs så är det utomparlamentariska aktioner för att påverka regering och riksdag. De där fyra procenten MP fick är inte mycket värda. Det var å andra sidan inte de sex procenten vi gick in i regeringssamarbetet med 2014 heller men för ett parti med stora egon är det svårt att se den egna litenheten.


Vi är viktiga! Vi har rätt! Visst. Men varför ska människorna i Norrlands inland – de som har tio mil till jobbet på orter där varken pendeltåg, tåg eller buss är alternativ – tycka att vi har rätt?


Motivera! Snälla! Jag vill gärna se vilka lösningar MP har för framtiden i Norrland. Och då inget som har forcerats fram via Brainstorming utan kunskap om hur verkligheten ser ut.


Jag har gått med i # Fridays for future Eskilstuna efter att ha stått på Fristadstorget tillsammans med ett litet gäng envisa människor. Vår genomsnittsålder är lite hög. Fyra stycken sjuttonåringar skulle ha gjort sig bättre än en tant på 68 år. Vi gamlingar är vanare vid utomparlamentariska aktiviteter än den unga generationen. Många unga tycker att de har gjort sitt när de gillat ett eller flera inlägg på Facebook. Eller sträckt sig så långt att de delat inlägget.


Då får Vännerna veta vad de tycker och det blir lätt att jävlas med andra människor som inte har samma åsikt genom att slakta argument. Störningsmomentet, det faktum att vi inte bara ser våra vänners åsikter utan också våra motståndares gör det lättare att stanna hemma – eller att göra något mindre kontroversiellt – för vi vill ju trots allt inte framstå som bråkstakar.


Vi som vill förändra världen måste bli synligare än så. Vi kan ju börja med att dela och därmed sprida informationen på de sociala medierna. Och sedan se till att vi kommer dit. Visa att vi står för våra åsikter. Se till att våra hem har solpaneler på taket, försörjs med jordvärme, att avfallet inte bara sorteras utan blir just den biogas vi förväntar oss. Börja köpa begagnat när det går.


Vi som vill förändra världen måste börja med det lilla och gå över till det stora.


För övrigt: Som vi alla sett i filmerna om Harry Potter behöver varken häxor eller trollkarlar flyga, de förflyttar sig snabbt utan några mer avancerade hjälpmedel. Så varför inte välja en trollkarl eller häxa till biståndsminister?


ANNONS
Av Siv Aksila - Tisdag 19 feb 13:56

 

Ibland måste vi välja. Det är bara så.

I mitten på åttiotalet frågade en av mina kurskamrater på Åsa Folkhögskola om jag ville följa med och protestera mot undersökningar som gjordes av berggrunden – någonstans i Närke, tror jag – för att ta redan på om den var lämplig att förvara kärnavfall i. Mitt svar blev nekande. Hellre där än hemma i Blekinge, resonerade jag, för när vi nu tillåtit att kärnkraftverken startats upp så måste avfallet hanteras.

I dagens (19/2 2019) SVD läste jag en artikel om att ett företag ville undersöka möjligheten att utvinna vanadin i Skåne. Vanadin används vid tillverkning av batterier och är i sammanhanget användbarare än Litium, sägs det. Vanadin bryts mestadels i Kina. Detta medför 1/ att kineserna har en monopolsituation, 2/ att det är de som tar ansvar för miljön vid brytningen.

Jag har ingen aning om hur man säkrar miljön vid vanadinbrytning. Att brytningen skulle ske i närheten/på några av Sveriges bästa jordbruksmarker är onekligen ett fakta vi måste ta hänsyn till.

Samtidigt gäller samma sak som vid hanteringen av kärnavfallet. Vill vi ha energi, och lagra den, är det nödvändigt att tillverka batterier. Ett tekniskt ledarskap vid brytning och tillverkning av batterierna vore inte dumt.

Alltså måste vi välja.

Just nu pågår projektering inför en start av järnmalmsbrytning i Kallak. Området är ett gammalt renbetesområde och en gruva skulle störa samernas möjlighet att idka rennäringen. Sverige är bra på att kritisera andra länder för att de behandlar sin ursprungsbefolkning illa men vi har inte skrivit under FN:s konvention för ursprungsbefolkningar. Det borde vi göra och vi borde respektera samernas rätt till sitt land. De var först.

Även om en gruva i Kallak skapar många arbetstillfällen så är järnmalm något som brutits i hundratals år. Det finns stora mängder som redan är upptaget ur jordens innandöme och som kan återanvändas gång på gång. Samma sak gäller inte för vanadin.

Också här måste vi välja.

I vissa kretsar propageras för en utbyggnad av kärnkraft. Det diskuteras huruvida en dylik är lönsam eller ej. Jag vet inte. Mina kunskaper sträcker sig inte så långt och något tyckande vill jag inte ägna mig åt.

Jag ser att det finns ett problem med den framtida energiförsörjningen i storstäder som Stockholm. Kan vi lita på att Norrlands älvar klarar uppgiften att täcka ett ständigt växande energibehov? Det är ju trots allt stockholmarna som har råd att köpa elbilarna. Och kommer norrlänningarna finna sig i det?

För ett år sedan visade Vetenskapens värld ett avsnitt om toriumkraftverk. Inget farligt avfall. Ingen risk för härdsmälta. Går inte att använda som vapen. Det lät bra men det blev ingen diskussion efteråt och jag skulle vilja veta varför. Diskussionen handlar i stället om en metod som använder utbränt kärnbränsle. Den skulle minska förvaringstiden för avfallet från 100 000 år till 1000. Låter bra men är den metoden fullt utvecklad? Går det att använda de existerande byggnaderna? Frågorna är många.

Ibland måste vi välja och när det gäller kärnkraften är jag glad för att den lotten inte faller på mig.

Av Siv Aksila - Söndag 17 feb 08:28

 

Började dagen med att koka kikärtor. Tycker inte att de färdigkokta är särskilt goda. Jag vet att veganerna använder vätskan i förpackningarna till andra recept men själv tycker jag att den är äcklig. Kokar mina kikärter med vegetarisk buljong, dragon och lite salt.

Men det var inte det den här texten skulle handla om utan receptet på förpackningen. Jag köpte ICA:s ekologiska kikärter och började med att läsa den rekommenderade koktiden på paketet. Kikärtorna skulle blötläggas i 24 timmar för att sedan koka i 80 minuter. ICA får ursäkta mig, men jag tänker inte förstöra maten.

Blötläggs kikärtorna i 24 timmar går det att rosta dem i ugnen utan föregående kokning. Tyvärr hittar jag inte mitt recept och kan inte ange temperatur och tid i ugnen men jag vet att jag har gjort det tidigare i livet.

Om kikärtorna blötläggs i 8 timmar är en koktid på 30-40 minuter att rekommendera. Åttio minuter behöver du om de inte blötläggs alls.

Helt fel, med andra ord.

I går kokade jag gröna linser. Samma märke. Linserna skulle blötläggas i två timmar och sedan kokas i 20-30 minuter. Tjugo minuter var för mycket.

Receptet på de röda linserna verkar däremot vara OK. Som tur var. De ska bara kokas i tio minuter.

Jag googlade för att hitta en mailadress till ICA och påtala felaktigheterna, men nej, det går att reklamera varor på sidan men det var absolut inget fel på vare sig linser eller kikärtor. Felet var att den person som skrev receptet förmodligen aldrig hade kokat vare sig kikärtor eller linser.

Av Siv Aksila - Lördag 16 feb 18:00

 

Jag blir lite ledsen.

Jag går till biblioteket för att låna Lundmarks Stulet land. Den ska stå på hylla Kcs. Hylla Kc är jag förtrogen med. Var den står vet jag. Men efter Kc finns fack med kombinationen .04 eller något ditåt. Kcs hittar jag inte.

Vid ett tidigare tillfälle har jag letat efter en bok i ett annat ämne för att hitta den tredje siffran först efter ett flertal sökningar och i en hylla flera meter från den hylla där jag letat.

Efter att ha reserverat boken återvänder jag därför till biblioteket i syftet att förstå var den kan stå. Av en händelse finns bibliotekspersonal närvarande på faktaavdelningen. Eskilstuna stadsbibliotek är trots allt ett läns- och stadsbibliotek, inget sketet stadsdelsbibliotek. Min bok var försvunnen. Det finns bara en bok på hyllan. Avdelningen var mindre än en decimeter lång och enligt min sökning på bibblan omfattade den max 6 böcker.

Var Stulet land finns visste varken bibliotekarien eller jag. Däremot hittade jag Lee Childs Midnattslinjen i stående i en av de hyllor biblioteket till envisas med att placera böcker jag söker i. Den borde ha funnits i bibliotekets undre regioner. ”Du förstår vad jag menar?” sa bibliotekarien när jag påpekade att den hamnat fel genom att lämna över boken. Jovisst.

Så nu har jag beställt Stulet land från Adlibris. Det är inte miljömedvetet men det går inte att diskutera gruvan i Kallak utan att ha samernas historiska bakgrund. Å fan ta sossepatrasket som inte inser att det är bättre att smälta ner stockholmarnas bilar än att förstöra förutsättningarna för ursprungsbefolkningen.

Ty före samerna fanns bara isen.

Av Siv Aksila - Fredag 15 feb 21:44

 

Jag har sagt det förut. Vi måste värna om humlor och bin, våra kära medarbetare som pollinerar ungefär 70% av de grödor vi äter. Utan dem får vi varken jordgubbar, äpplen eller tomater.

Jag har sagt det förut. Socker är ett gift. Sockret gör oss feta. Sockerbetsodlarna borde snarast övergå till att odla nyttigare produkter. Det har jag sagt. Jag har också, tror jag, kanske inte officiellt, men långt inne i min själ, hånat människor som kräver att sockret ska vara ekologiskt odlat. Eftersom moderna människor inte behöver något socker.

Att vi får en kick av socker beror på att stenåldersmänniskorna då och då, kanske alldeles för ofta, behövde ett snabbt energitillskott och då var naturligt socker precis rätt. Naturligt socker är fortfarande rätt vare sig man med det menar honung, vindruvor eller äpplen. För oss som inte behöver rusa iväg från ilskna mammutar eller överleva svältsituationer är äpplen bäst medan raffinerat socker är farligt. Mer än farligt.

Men om man nu måste göra en kladdkaka, eller vad det nu är, och insisterar på att en dylik inte går att göra utan raffinerat socker – kan inte ni som förstår er på sådant hitta på ett recept på dylika kakor gjort på naturligt socker? – men om du nödvändigtvis måste äta dig fet på raffinerat socker – då bör det vara ekologiskt! För pollinerarnas skull.

SVD 15/2 2019: EU har nyligen mycket förtjänstfullt beslutat att i princip förbjuda tre neonikotinoider, bekämpningsmedel som är farliga för honungsbin och andra pollinerare.

Men så sker något för oss helt otänkbart. Kemikalieinspektionen ger sockerbetsodlare i Skåne dispens att använda Gaucho WS 70 som innehåller imidakloprid, ett av dessa tre förbjudna ämnen. I beslutsunderlaget motiverar de faran med att inte få använda Gaucho WS 70:

”Utan möjlighet att använda imidakloprid för betning av sockerbetsutsädet försvåras bekämpningen av skadeinsekter och skördenivån beräknas sjunka med i genomsnitt 10 procent.”


Sjukt. Helsjukt. Men varför?

För att du envisas med att dricka sötade läskedrycker, äta kladdkakor och donuts, Ahlbergs bilar och smågodis, för att du äter en mängd onyttigheter – och därtill triggad till det av diverse TV-program som fullkomligt häver ur sig den ena produkten gjord på raffinerat socker efter den andra, i stället för att hitta tillbaka till det naturliga fruktsockret som våra kamrater pollinerarna erbjuder oss.


Är det inte bättre att bin och humlor överlever så att dina barnbarns barnbarn kan plocka äpplen, plommon och päron från träden? Och njuta av den naturliga sötman?


Av Siv Aksila - Tisdag 12 feb 17:13

 

Fånigt. Jag skulle vilja skriva en motion till MP:s kongress i ett ämne jag inte behärskar. Givetvis är det inte helt okänt. Då skulle jag inte ens veta att en sådan motion behövs.

Jag råkade fastna för ordet regenerativt lantbruk i en text. Var minns jag inte men jag googlade på det. Det är ju så man gör nu för tiden. Plöjningsfritt jordbruk. Inte helt nytt. Jag googlade vidare och hittade två debattinlägg i Land om regenerativt jordbruk. Redaktörerna var väldigt måna om att påpeka att det var artikelförfattarnas åsikter, inte tidningens. Det är så man gör numera.

Det ena debattinlägget refererade till en dokumentär jag sett. En mycket intressant sådan. Det andra var undertecknat av en rad professorer som jag inte känner till. Jag saknar kompetens att bedöma deras kompetens men just därför känns det ganska dumt att ifrågasätta den.

Åkrar har plöjts i alla tider. Med träårder blev det inte särskilt djupt. På den tiden, då Sovjetunionen fortfarande existerade, påstods det att en av orsakerna till de dåliga skördarna var att plogningen var för ytlig. Det var då, det.

Nu pläderas det för ett plöjningsfritt jordbruk. Kvävet stannar kvar i marken. Marken binder kol. Svampar och smådjur av allehanda slag tar hand om den nödvändiga nerbrytningen till mull. Halten av kalium, fosfor och kväve blir högre.

Det moderna kemikaliejordbruket har minskat lagret av mull över hela jordklotet. Och lagret av mull är en viktig förutsättning för ett bra jordbruk. Enligt professorerna innehåller den översta metern av marken ungefär 1500 miljarder ton kol. Det överstiger mängden kol både i atmosfären och all biomassa på land.

Resonemangen, både de här nämnda och andra som jag läst tidigare, vid andra tillfällen, låter vettiga. Vi började plöja åkrarna för att kunna få ner fröer och annat i jorden på ett enkelt sätt. Vi har utvecklat metoden. In absurdum? Jag vet inte. Jag bor i lägenhet och odlar ingenting. Har misslyckats med de få försök jag gjort. Som vanligt inser jag att ju mer jag lär mig desto mer återstår det att lära.

Någon annan än jag, någon som åtminstone klarar av att odla tomater på balkongen, borde skriva en motion till MP:s kongress om regenerativt jordbruk. Jag tror att det är en av alla de dellösningar vi måste ta till för att klara klimatomställningen. Men för att veta behöver jag mycket mer kunskap.


Av Siv Aksila - Söndag 3 feb 09:50

 

I fredags låg en gammal bekant i brevfacket. Syre. En tidskrift som jag slutade prenumerera på för två år sedan. Jag avslutade prenumerationen därför att samtidigt som MP fick svidande kritik för allt partiet företog sig, eller inte företog sig, fick representanter för andra partier breda ut sig och beskriva det egna partiets lösningar som de enda tänkbara, utan att bli motsagda.

Orsaken till att Syre återkom i brevlådan (levererad i tid av Postnord vilket var en sällsynthet när jag betalade för den) är tydligen/troligen att Schlyter, Mutt och Lillemets planerar att starta ett nytt parti.

När detta nämnts i ledaren klargör Lennart Fernström för vilken politisk linje han tycker att ett sådant frihetligt parti ska bedriva. Beskrivningen passar utomordentligt på en utomparlamentarisk rörelse men skulle aldrig fungera i ett parti, ty i ett parti måste medlemmarna ha en gemensam grund att stå på.

Utomparlamentariska rörelser behövs. Rörelses som samlar ungdomar i Gretas ålder för att ställa krav på oss gamlingar. Rörelser med tanter och farbröder som gör oss uppmärksamma på att kommunen inte åtgärdat invasiva arter (jättebalsaminen hade helt ockuperat Viboön sist jag var där) eller försöka sätta stopp när kommunen kommer med förslag på att anlägga vägar, eller bygga fastigheter, där det finns habitat av sällsynta insekter, fåglar eller vad det kan vara. Utomparlamentariska rörelser som kämpar för basinkomst, minskad konsumtion eller en övergång från flygresande till tågresande behövs. Dessa utomparlamentariska rörelser får gärna vara argsinta, och streta åt olika håll, men de går inte att samla under den fana som bärs fram av anarkismen i Syre!

Sätt gärna på er gula västar, så att ni syns!

Eftersom MP är ett litet parti – 12418 medlemmar i hela Sverige – behöver vi människor som slår larm om problem i skolor, inom äldrevården eller var helst problem uppstår. Vi behöver eldsjälar som kommer med förlag till lösningar för de problem som finns på landsbygden. Vår uppgift är att vara lyhörda och inte se allt ur nollåttornas perspektiv.

Vi är för få för att kunna göra allt.

Sverige behöver inte fler partier vars medlemmar sitter och pular med kommunala budgetar och tar fram sina handlingsprogram via brainstormingar på områden som de vet för lite om, när det inte finns tid och energi tillräckligt för att plocka fram fakta.

Förökning genom delning var ett koncept vänstern använde på 70-talet. Det fungerade inte då och det kommer inte att fungera nu heller.


Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se