Alla inlägg under april 2019

Av Siv Aksila - Lördag 27 april 16:18

 

När tågen började rulla på artonhundratalet hade varje stad sin egen tid. Det blev nödvändigt att standardisera tiden. Annars skulle det ha varit helt omöjligt att göra en tidtabell. Tiden standardiserades över hela världen. Därför kan vi räkna ut hur mycket klockan är i Los Angeles och Peking just nu.

Däremot standardiserades inte mycket annat som borde ha standardiserats. Bredden på rälsen kunde skilja sig, vilket sedermera ledde till att många järnvägslinjer lades ner här i landet. Bredden på rälsen skiljer sig fortfarande åt mellan olika länder. Liksom signalsystemen och bredden på tågen. Dessutom har tågtrafiken avreglerats och sköts numera ofta av privata aktörer som måste samarbeta om du ska ta dig från en punkt till en annan.

Som EU nation vill Sverige givetvis att alla andra anpassar sig efter vårt system men det vill de andra också. EU arbetar på att skapa ett enhetligt järnvägsnät men det är dyrt och kostar pengar och kräver oändligt mycket tålamod.

Höghastighetstågen som regeringen planerar, kostar också men de behövs. Samtidigt måste vi ställa oss frågan: är det rimligt att det en vardagsmåndag måste ta sex timmar att ta sig från Värnamo till Kävlinge med allmänna kommunikationer? Var har den debatten tagit vägen?  

ANNONS
Av Siv Aksila - Onsdag 24 april 13:33

 

Jag minns dem. Dagarna som aldrig ville ta slut. Timmarna som segade sig fram. Minuter långa som evigheten. Minut efter minut, timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka. Jag minns den tid då jag arbetade på rakt ackord och jag saknar inte ett ögonblick av den.

-          Snart fyller du år, svarade syrran när hennes dotter frågade.

-          Snart är det mat, sa hon en stund och flickan blev helt förvirrad för snart var ett svårt ord att förstå.

Nu springer tiden förbi, den rusar från måndag till fredag och så vidare till nästa vecka, nästa månad och nästa år.

Jag minns tiden före TV-n. Minns när TV bara visade program några timmar tre dagar i veckan. Minns när högertrafiken infördes. Minns hur ”Anslagstavlan” propagerade för att vi skulle hålla Sverige rent. Jag minns oskuldens tid.

Det var då giftgasen dumpades i haven och gifttunnorna grävdes ner i Teckomatorp. Det som inte syntes, fanns inte. Det var efter den tid då Paul Müller fick nobelpriset för att han uppfann DDT, men före den tid då banvallar här i Sverige, och skogarna i Vietnam, besprutades med hormoslyr. Amerikanerna detonerade vätebomben Bravo på Bikiniatollerna. Samtidigt byggdes världens första kärnkraftverk Calder Holl, långt innan diskussionen om avfallet tog fart. Innan Tjernobyl och Fukushima.

Oskuldens tid är förbi. Vi vet att kärnavfall är farligt. Att växthusgaserna höjer jordens temperatur. Att vi borde lägga av med att använda fossila bränslen. Vi har vetat det länge.

Tiden läker inte alla sår. Ibland öppnas de, blir varbölder som hotar livet på jorden. Den senaste, men säkert inte den sista, är plasten.

Kommer vi någonsin att lära oss? Snart är det för sent.

ANNONS
Av Siv Aksila - Torsdag 18 april 19:28

 

Transporter. De utgör ett problem. Ett mindre problem i tättbebyggda områden som Stockholm eller Eskilstuna, där cykelbud kan leverera hämtmaten, men det fungerar inte i Norrlands inre inland. Det måste vi inse och göra något åt.

Luftskepp? Biobränsle? Utsläppsrätter för flyget? Klimatkompensering? Alltsammans behövs. Är en del av lösningen men inte hela lösningen. Inte för Norrlands inre inland.

Elbilstillverkningen går på sparlåga. Produktionen av batterier är en flaskhals. De räcker inte till. Det har startats alldeles för få batterifabriker. Varför? För att det krävs el för att göra batterier och den ska vara fossilfri. För att produktionen av metallerna, som t ex kobolt, sker med hjälp av barnarbete, och för att det finns miljöproblem som ingen vill tala om.

Nattåg? Tillverkas inte längre. Tåg är dessutom bundna vid spårsträckor, kan inte gena utan kräver byten, även när de når en deldistans mitt i natten. Dessutom är trafiken privatiserad vilket gör att den resande är beroende av flera marknadsaktörer, vilket i sin tur ställer krav på samarbete. Både Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren har lovat att de ska åka tåg till Bryssel. Räcker de där 250 miljonerna som nu satsas på nattåg till att få ner EU-parlamentarikerna till Bryssel?

De tunga frakterna måste gå med järnväg – anläggningarna behöver byggas ut och få det underhåll som krävs – eller med fartyg som helst drivs fossilfritt. Vi har en bit dit.

Den planerade Fehmarn Bält-förbindelsen kommer, liksom eventuella nattåg, att underlätta transporterna ner mot kontinenten men hjälper inte den som behöver komma till jobbet i svensk glesbygd.

Systemet vi har nu, med många olika aktörer som transporterar varor i lastbil, är ineffektivt och leder till alldeles för stora utsläpp av koldioxid. Biobränslen? Eldrivna lastbilar? Ingendera är den slutliga eller den bästa lösningen. Om vi ska fortsätta med den ordningen som råder – att Pågens säljer bröd inte bara i Sverige utan också i Finland, att Polarbröd säljs från Norrland till Skåne, att Valios yoghurt och smör konkurrerar med Arlas – så måste vi lägga en hel del möda på att effektivisera transporterna.

EU:s lagstiftning kräver att tunga fordon måste minska sina utsläpp av koldioxid med 20% till 2025 och med 35% till 2030. Behöver jag säga att det inte räcker för att nå upp till Parisavtalet?

EU-kommissionen, parlamentet och ministerrådet har enats om att minska utsläppen från bilar och lätta lastbilar med 37,5% till 2030. Det räcker inte. Att besluta om det är inte heller någon större hjälp till befolkningen i svensk glesbygd. Inte så länge en elbil förblir en drömbil som laddas med fossilfri el.

Och ingen kommer ens på tanken att kräva att alla dessa Stockholmare som åker ensamma till jobbet i var sin bil, ska ändra på sitt beteende. Då kanske de inte röstar på oss längre.







Av Siv Aksila - Söndag 14 april 08:54

Tanken var att presentera arbetet i EU från Miljöpartiets synvinkel på ett enkelt sätt. Avsnittet om energi och det så kallade Vinterpaketet i studiecirkeln visade sig vara en svår nöt att knäcka. Först måste jag begripa vad det handlar om. Sedan måste jag finna en berättelse som beskriver det. Svårt. Jag fick sova på saken.


Nu på morgonen inser jag att MP:s linje, att EU ska anta en klimatlag liknande Sveriges, kan vara problematiskt. De förordningar som hittills antagits är kompromisser som inte svarar upp mot de krav som ställs för att genomföra Parisavtalet. En klimatlag måste därför gå längre och den måste inte bara antas, den måste genomföras.


Även om våra klimatstrejkande ungdomar – jag älskar dem! – lyckas svänga opinionen till vår fördel i EP-valet – så har varje stat sitt eget parlament med sin agenda. Dessutom måste vi räkna med att motarbetas av alla dessa företag vars existens hotas av omställningen, olje- och kolproducenterna framför allt. De kommer knappast sitta stilla vid bordet.


Jag tror på ödmjukhet. Sverige har en riktig bonntur. Våra utbyggda älvar förser oss med en stor del av den förnyelsebara energi vi behöver; det är anläggningar som finns och bara behöver underhållas. Andra stater inom EU har betydligt större problem. De är beroende av kol och olja för sin energiförsörjning. Deras väg för att nå EU:s mål är mycket längre och det bör vi ha förståelse för. Vi kan gå före i utvecklingen men bör akta oss för att vifta allt för mycket med pekpinnen – vi har vårt eget problem, transporterna – om vi inte kan komma med radikala förslag på hur problemen ska lösas.


Beroende av hur mandatfördelningen ser ut i de olika staternas parlament och beroende på hur den ser ut i EU-parlamentet kan en klimatlag mycket väl slå i helt fel riktning. Klimatlagen kan bli en bumerang. Men för att den överhuvudtaget ska bli meningsfull måste den gröna gruppen växa i EU-parlamentet. 


Rösta på MP i EU-valet!

Av Siv Aksila - Fredag 12 april 21:56

 

Jag öppnar internet och går in på Miljöpartiets hemsida, letar redan på materialet om EU, läser, försöker förstå. Vi har ju snart ett val till EU-parlamentet och om jag ska få någon att rösta på Miljöpartiet bör jag kunna frågorna själv. Eller hur? Det första jag ger mig in på är utsläppsrätterna. Idén verkade bra, men något har gått snett. Så mycket har jag fattat.

Ända sedan EU införde utsläppsrätterna 2005 har de varit ett sorgebarn. Det har funnits för många av dem. Varit för billigt att släppa ut koldioxiden. Konkurrensutsatta branscher har fått stora tilldelningar utan att betala för dem. Under de senaste åren har priset på utsläppsrätterna varit rena skämtet – 4-5€ per ton koldioxid. Investeringarna för att få ner utsläppen måste löna sig och det gör de bara om priset höjs drastiskt.

Miljöpartiet har arbetat för att för att minska antalet utsläppsrätter med 2,8 % per år. Då skulle EU kunna nå målen som sattes upp i Paris men det är inte vi som bestämmer i EU-parlamentet. Europaparlamentet röstade till slut för ett förslag som innebär att minskningen bara blir 2,2 % per år – med en möjlighet att höja den till 2,4% år 2024. Alldeles för litet!

Överskottet av utsläppsrätter är på hela 1,8 miljarder utsläppsrätter, läs ton koldioxid, och några av de viktigaste striderna i har handlat om hur många utsläppsrätter som ska annulleras per år. I EU-parlamentet lyckades den konservativa partigruppen (EPP) där moderaterna och kristdemokraterna ingår stoppa alla förslag. I ministerrådet gick det bättre.

Förslaget att införa ett maxtak och annullera alla utsläppsrätter över den gränsen kom från Sverige. Det lades fram av Isabella Lövin och kallas ”the Swedish proposal”. Förslaget innebär att det maximalt ska finnas 700 miljoner utsläppsrätter – mot nuvarande 1,8 miljarder. Mellan 2,4 och 3 miljarder utsläppsrätter annulleras vid årsskiftet 2023/24, när maxtaket träder i kraft.

Sedan förslaget lades fram 2017 har priset på utsläppsrätterna fyrdubblats och ligger nu på 20-25€. Det är ett stort framsteg.

 Och det var vi som gjorde det!

Av Siv Aksila - Torsdag 11 april 19:37

 

En av eftermiddagens rättegångar får mig att reflektera över hur det var förr i tiden. När jag var ung. Och det trots att jag inte känner mig särskilt gammal och inte tycker att 40 år är någon särskild lång tidsepok.

Skillnaderna är ganska stora. För 40 år sedan var vi inte digitala. Mobiltelefonen var inte uppfunnen. Datorer med minneskapacitet typ kylskåp krävde enorma utrymmen. Facit sa upp mig och många andra när de inte klarade av att de elektroniska skrivmaskinerna tog över, de i sin tur blev inte mer än en historisk parentes. Persondatorerna och ordbehandlingssystemen var på väg in. Men det var inte det min text skulle handla om utan resor. Vardagsresor.

Tågen stannade inte i Bräkne-Hoby. Om det gick bussar mellan Karlshamn och Bräkne-Hoby så var tiderna inte anpassade till våra arbetstider. Bilen som transportmedel stod högt i kurs, men betydde det att vi satt i var sin bil när vi åkte till jobbet? Nej. Vi var bara ensamma de få gånger vi måste lämna arbetsplatsen tidigare. Annars var bilarna fulla.

Dagens rättegång berörde tre personer som bodde i Eskilstuna men jobbade i Mariefreds hemtjänst. I mina ögon borde de kunna få jobb inom Eskilstuna hemtjänst och slippa resorna. Liksom vi, Karlshamnsborna som jobbade i Bräkne-Hoby, borde ha kunnat jobba på fabriken i Svängsta.

Stockholmare jobbar i Eskilstuna. Eskilstunabor jobbar i Köping, Västerås och Stockholm. Lönen är viktigare än restiderna. 

Men jag tror inte att hemtjänstpersonalen i Mariefred tjänar mer än hemtjänstpersonalen i Eskilstuna.

Min fråga blir därför denna: Varför går det inte att arbeta bort onödiga arbetsresor?

Och varför sitter ni ensamma i bilen?


Av Siv Aksila - Tisdag 9 april 15:23

  

1994 tillhörde jag motståndarsidan. Det fanns många skäl för det och några av dem står jag fortfarande bakom. För mig är det viktigt att vi ser hela planeten som en enhet och att vi värnar om mänsklighetens framtid och för att vi ska kunna göra det måste vi också ta hand om det ekologiska systemet. Vi klarar oss inte utan det.

Då påpekade vi, motståndarna, att det saknades möjlighet att lämna unionen och Sverige bär därmed en oförutsedd del av ansvaret för Brexit.

Genom att gå in i unionen påbörjade vi en process som hela tiden utvecklas, på ont och gott, och i den processen förändras vi och Sverige genom att bilda symbios med övriga EU-stater. Banden mellan de olika staterna blir allt svårare att dra loss vilket var själva tanken när kål-och stålunionen en gång grundades.

Just nu slits unionen åt olika håll. De nationalistiska och invandrarfientliga krafterna är starka till och med i stater som lider brist på arbetskraft. I Viktor Orbáns Ungern har maxtaket för övertid höjts från 250 till 400 timmar om året med syftet att befolkningen ska slippa beblanda sig med utlänningar. Där kan man tala om rent förakt mot främlingar. Här i Sverige är problemet att vi är dåliga på att integrera. Det finns en hel del att påpeka där, men det är inte integrationen i Sverige som den här texten var avsedd att handla om, den får jag skriva om en annan gång.

Migrationen är tillsammans med miljö och klimat de viktigaste frågorna i EU-valet. De hör ihop. Klimatförändringarna ökar konfliktriskerna över hela jordklotet. Afrikas ökade befolkning pressar miljön och tvingar befolkningen in i storstädernas slum. Många ”BAU”(business as usual)-anhängare ser positivt på Afrikas växande befolkning, tror att den kommer att leda till samma utveckling som BRIC-länderna genomgick. Är det verkligen så enkelt? Behöver vi inte pausa jakten på tillväxt tills vi har skaffat oss garantier för en hållbar framtid?

Ser vi miljontals klimatflyktingar som ett hot? Då måste vi inse att fossilindustrins jakt på fortsatta vinster utgör ett ännu större hot!

Hur får mänskligheten i framtiden tillgång till den energi som behövs? Hur ska befolkningen i glesbygderna få tillgång till de kommunikationer och livsförnödenheter de behöver? Hur stoppar vi penningtvätt och IT-brottslighet? Plasten i haven. Överfiskningen. Misshushållningen med planetens ändliga resurser. Hotet mot bin och humlor.

EU är en av de organisationer som Sverige samarbetar med. En röst för ett starkt grönt EU-parlament stärker de krafter som letar efter vägen framåt. Genom att arbeta med EU, inom EU, får vi också en starkare röst ute i världen.

EU har viktigare saker att behandla än vad vegokorven och vegoburgarna ska heta. Låt oss lämna dylikt åt sidan och ta itu med det stora problemet. Hur vill vi att framtiden ska se ut för våra barn?  

Rösta på Miljöpartiet i EP-valet!

 



Av Siv Aksila - Fredag 5 april 14:22

 

EU:s jordbruksutskott vill förbjuda köttinspirerade namn på vegetariska produkter. Det är just precis den sortens detaljer som jag tycker att EU inte ska lägga sig i. För mig är det viktigast att det klart framgår att det handlar om vegetariska produkter. Det räcker. Produkterna blir inte billigare av att de bearbetas, det är inte frågan om fusk med ingredienserna. Däremot kostar det en hel del att arbeta fram beslutet, driva igenom det, hitta på nya namn för produkterna och att lansera dem på marknaden under den nya beteckningen. Onödiga pengar.

Är korv en benämning på en produkt med köttinnehåll? Varför heter det i så fall bajskorv?

Skämt åsido. EU är viktigt. Det är där vi kan föra våra nationella krav till internationell nivå. Kan vi få med EU på att minska koldioxidutsläppen och rädda de sårbara arterna. Då kanske våra efterlevande kan äta jordgubbar och äpplen i slutet av 2000-talet.

Just nu går utvecklingen inom EU i fel riktning på mer än ett sätt. Nationalistiska och främlingsfientliga krafter får allt mer att säga till om. Tillväxtprofeterna inser inte att Business as usual kan vara en farlig framtidslösning.

Samtidigt som vi måste hitta på nya namn på vegokorven innehåller förslaget till ny jordbrukspolitik ett förslag att sänka jordbruksstödet till miljösatsningar från dagens 30% till 20%. Hur ska vi ta fram hållbara lösningar för framtiden med mindre pengar? Ska vi inte ge humlorna en ärlig chans?

Rösta på MP i EP-valet!

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se