Som många av oss minns fanns det en tid när både den som ringde ett mobilsamtal i utlandet och den som tog emot samtalet, betalade ett hutlöst pris. Då började många Sverigefinnar köpa ett finskt kontantkort för att få ner kostnaderna här – så och vi, som använde oss av utomordentliga Nokia 3310 för ändamålet.

Utvecklingen gick vidare. Plötsligt var det av intresse att kunna gå in på internet för att kolla banken, Facebook, läsa dagstidningarna, kolla vädret; absolut inte att förglömma; eller något annat. En ”sticka” inköptes, den laddades med ett kontantkort och var en dyr lösning tills det plötsligt gick att köpa tillgänglighet för nätet med ett pris på 20€ för fyra veckor. Perfekt för oss.

Men säg den glädje som varar.

- Hur mycket är det kvar på stickan? Undrade min man.

-  En och tjugo euro.

- Vi måste fylla på, sa han och efter en tjatomgång gav jag med mig trots att min egen logik sa att en euro var precis lagom med tanke på att abonnemanget måste förnyas när vi kom till Jakobstad.

Vi blev pensionärer. Var inte längre beroende av svensk industrisemester. Med andra ord. Det sket sig.

Simkortet i telefonen klarade vi av att förlänga med hjälp av kontakter i Finland men pengarna som investerats i simkortet i datorn gick åt skogen – de hade räckt i ett par år om inte tidsbegränsningen funnits.

Vad göra? Använda telefonsimkortet i datorn. Det gick bra.

När vi skulle köpa ett påfyllningskort för att förlänga kortet med hjälp av telefonen visade det sig att de framöver bara gällde tre månader från nerladdningen. Vi måste alltså köpa ett nytt simkort varje år.

Jag ska inte ge er en fullständig beskrivning av vad den åtgärden för att bekämpa finländsk brottslighet kostat mig.

En helt vansinnig man. En man som sätter igång motorsågen på fyllan trots att han lovat att aldrig göra det. Som startar den igen när jag påminner honom om löftet.

En man som trillar baklänges när han ska ut i vattnet för att svalka sig.

En man som tvingar mig att sitta inomhus i trettiotre graders värme för att inte provocera honom till fler tokigheter.

Jag längtar hem till Sverige.

Påminn mig om att aldrig åka hit igen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    "En svag uppmaning kommer inte förstås av världen där utanför. Det kommer att skicka budskapet att vi inte lyssnar på vetenskapen," sa Norges miljöminister Ola Elvestuen enligt SVD innan han lämnade klimatförhandlingarna i Madrid.   Inte...

  Jag sitter här och funderar över Sudan och EU:s migrationshantering. Inte intresserad? Det borde du vara – särskilt om du vill att Sverige stoppar invandringen. Människors behov av en anständig framtid försvinner inte genom att vi sätter up...

  Knäppt. Helknäppt i kubik. Var avsikten att vi skulle öka utsläppet av koldioxid? I så fall har jag missuppfattat alltsammans! Men det är tydligen vad mänskligheten tänker göra… Jag ska inte ge mig in på att förklara hur australiensar...

  Gatan utanför lägenhetsfönstret ligger lika grå och öde som igår, men isen har smält undan så nu behöver inte kommunen sanda. En inbesparing i sann Puustinenanda, får man förmoda. Varför sanda när isen smälter bort? Den kommer att göra det ännu ...

  Ljuset lyser med sin frånvaro. Vintermörkret faller tungt över Eskilstunas gator. Min man har just riggat upp vår nya balkongbelysning. En smula färg i allt det gråa. Hos oss, som överallt annars, har ledbelysningen tagit över. Det betyder fle...