Direktlänk till inlägg 3 augusti 2019

Min utomordentliga hjärna

Av Siv Aksila - Lördag 3 aug 10:28

 

Min utomordentliga hjärna minns. Den har hållit på med att samla uppgifter om verkligheten ända sedan jag föddes och talar om för mig att jag inte kan ha samma kläder på mig när temperaturen är minus tjugofem grader som när det är tjugofem grader varmt ute. Bra!

Hjärnan talar också om för mig att rötterna, stenarna och andra ojämnheter som finns längs stigen till toaletten på ön, innebär en risk. Nu har jag gått där många gånger sedan jag kom dit första gången, och på något outgrundligt sätt måste hjärnan ha lärt sig att hålla redan på alla snubbelriskerna och dirigera fötterna rätt. Däremot har den inte lärt sig klivet ner vid strandkanten – det har visserligen funnits där lika länge men inte varit problematiskt tidigare. Just nu är jag utschasad efter två veckors vistelse på ön. Hjärnan har varit på helspänn och sett risker överallt. Den ser banne mig en fara i att motorsågen inte ligger inlåst i boden.

Hjärnan delar generöst med sig av sina samlade erfarenheter men det är inte alltid till gagn för mig som person. Ibland minns den sådant som borde glömmas.

Någon gång på åttiotalet satt jag på en buss i Stockholm när en kille snett bakom mig höjde rösten och gick upp i mitt eget pipiga röstläge. Jag studsade till. Trots att mobbningen var ett avslutat kapitel sedan trettio år tillbaka reagerade jag fortfarande. Jag blir sårad när någon uttalar sig om min röst, som jag borde ha gjort något åt – och som jag försökte göra något åt – men min käre make begrep inte vitsen med övningarna. Så nu kan han säga till mig att inte skrika trots att jag inte skriker utan bara är så trött att rösten brister.

Alltid är det någon som sagt fel saker vid fel tidpunkt och sårat mig. Jag minns alldeles för mycket av allt detta men finns det någon orsak att fästa sig vid det? Personen hade kanske en dålig dag eller hade råkat ut för något som störde hens humör och förmåga att uttrycka sig. Min man kände sig kanske provocerad av något jag sagt utan att tänka igenom det ordentligt och sa något som sårade mig, men han får till skillnad från de andra veta det. Det finns mycket hjärnan kan haka upp sig på.

Under mitt liv har jag tagit ett antal tvivelaktiga beslut. Jag borde t ex ha börjat plugga i Lund efter gymnasiet trots att jag inte hade en aning om vad jag skulle med studierna till. Men det kan jag inte göra något åt längre. Det finns mycket av det slaget.

Under åren som gått har min utomordentliga hjärna plågat mig genom att ta upp sånt där, gång på gång, den har kört alltsammans i ekorrhjulet och bara bytt ämne när det passat för att sedan återgå. Det är jävligt tjatigt och den enda som hör mina tankar är jag själv.

Att fortsätta att älta gamla misstag och förolämpningar när det inte längre går att skälla ut personerna i fråga är meningslöst självplågeri men att komma ut ur en sådan cirkelgång är oerhört svårt. Hjärnan måste sysselsättas med annat. Lära sig att packa ner vissa ämnen och ställa dem åt sidan. Packa ner dem gång på gång, dessutom, för de poppar upp som gubben i lådan så fort de får en chans.

Andningsövningar. Meditation. Aforismer. Fysisk träning. Cykling är oerhört bra. Att prata väder med grannen. Städa. Korsord. Spela gratisspel på nätet. En bra bok. När jag mådde som sämst läste jag Dick Harrisons Stora döden. Skönlitteratur fungerade inte. Hur många gånger jag läste om samma sida vet jag inte. När jag efter fyra veckor blev tillfrågad om jag ville fortsätta att vara sjukskriven svarade jag att det vågade jag inte - jag var inte säker på att någonsin komma tillbaka om jag stannade hemma. 

Det tog flera år innan känslan av att vara utlämnad, utpekad och föraktad försvann. Och självförtroendet kommer aldrig att bli detsamma. 


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Siv Aksila - Söndag 15 dec 14:38


    "En svag uppmaning kommer inte förstås av världen där utanför. Det kommer att skicka budskapet att vi inte lyssnar på vetenskapen," sa Norges miljöminister Ola Elvestuen enligt SVD innan han lämnade klimatförhandlingarna i Madrid.   Inte...

Av Siv Aksila - Lördag 14 dec 18:40


  Jag sitter här och funderar över Sudan och EU:s migrationshantering. Inte intresserad? Det borde du vara – särskilt om du vill att Sverige stoppar invandringen. Människors behov av en anständig framtid försvinner inte genom att vi sätter up...

Av Siv Aksila - Måndag 9 dec 15:35


  Knäppt. Helknäppt i kubik. Var avsikten att vi skulle öka utsläppet av koldioxid? I så fall har jag missuppfattat alltsammans! Men det är tydligen vad mänskligheten tänker göra… Jag ska inte ge mig in på att förklara hur australiensar...

Av Siv Aksila - Torsdag 5 dec 11:55


  Gatan utanför lägenhetsfönstret ligger lika grå och öde som igår, men isen har smält undan så nu behöver inte kommunen sanda. En inbesparing i sann Puustinenanda, får man förmoda. Varför sanda när isen smälter bort? Den kommer att göra det ännu ...

Av Siv Aksila - Onsdag 4 dec 17:10


  Ljuset lyser med sin frånvaro. Vintermörkret faller tungt över Eskilstunas gator. Min man har just riggat upp vår nya balkongbelysning. En smula färg i allt det gråa. Hos oss, som överallt annars, har ledbelysningen tagit över. Det betyder fle...

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28 29
30
31
<<< Augusti 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se