Leverans från ICA Maxi. Skönt att slippa gå runt på stengolvet och plocka ihop varorna. Skönt att slippa bära dem tre trappor upp. Alltså värt de 149,50 det kostar.

Men…

Förra gången hade plockarna spridit frysvarorna så att de låg i olika kassar. Leveransen var ganska sen så jag skyndade mig att slänga in dem i frysen för att senare upptäcka en hinna av små istappar över kåldolmarna när jag öppnade förpackningen. Det betyder att de varit på väg att tinas upp och blev infrusna igen. Inte bra alls.

Först la jag in beställning på frysvaror den här gången också, men ångrade mig, gick in och tog bort dem – och råkade beställa en ny sats med frusen kyckling i stället för färsk eftersom jag missbedömde förpackningen – usch! Hur kan jag göra något så simpelt att erkänna att jag gör fel? Som om det inte hänt tidigare….

Men tinade räkor och halvtinad lax lämpar sig inte att frysas om.

Sen skrev jag ett mejl till ICA Maxis kundtjänst. Frågade om de hade frysar i bilarna. Talade om att frysvarorna måste ligga i en och samma kasse för att hålla sig frusna.

Svaret förvånar mig. Personen sitter ju trots allt i en kundtjänst och borde vara mån om kunderna.

Ja, de har frys i bilarna och om det är något ska jag kontakta chauffören.

Chauffören som var ute ur huset innan jag släpat in varorna i köket och satt i bilen när jag började plocka upp dem och förmodligen hade slutat för dagen innan jag fått telefonnumret från ICA Maxi. Och som kanske inte var den person som plockade varorna.

Att inte kunna skriva ”OK. Vi kollar upp det och säger till personalen att frysvaror måste packas för sig och att de ska förvaras i bilfrysen (om den nu finns)” är ganska dåligt. Att skylla på andra och inte ta ansvaret själv är ett vanligt Eskilstunasyndrom men den personen bör byta jobb.

Nu kommer jag att köpa räkorna och laxen och broccolin och vad det mera var någon annanstans och samla på mig en lista på torrvaror att beställa från ICA Maxi nästa gång men den beställningen kommer att dröja.

Min man har inte fått sin deklarationsblankett. Han har inget bank-id och är beroende av koderna för att kunna göra deklarationen.

Kollar hos Skatteverket. Blanketten skulle ha varit här den 15 mars. Frågar varför den inte kommit på chatten. Det går inte att formulera frågan så att systemet fungerar. Försöker ringa. Åter en automat som inte heller begriper att jag frågar varför blanketten inte kommit. Mejlar. För att kunna göra det måste jag begripa hur konstruktören av internetsidan tänkte. Inte ens att skicka ett mejl var enkelt.

Nu har det gått fram. Hoppas bara att blanketten gör det också. 

Jag sitter vid min dator en vanlig fredagsmorgon i mars och vet inte riktigt vad jag ska företa mig. För en stund sedan bläddrade jag igenom mina digitala nyhetsmedier, liksom jag bläddrade igenom papperstidningen vid frukost.

Hörde att allt fler av oss inte längre orkar följa med i nyhetsflödet, nyheterna är för negativa, att det var något att oroa sig för eftersom vi då blir beroende av det som står på sociala medier. Säkert sant.

Varje dag är det någon eller några som skjuts, fastigheter som sprängs. Däremot är det inte längre någon som rånar penningtransporter – för det finns inte många penningtransporter att råna – eller banker – för bankerna har inga pengar. Inbrott i bostäder blir sällsyntare – det är lättare att komma åt pengar via bedrägerier.

Och så har vi krigen. Ukraina, Gaza, Sudan, Kongo Kinshasa; ska vi vara helt ärliga är det krig lite överallt medan Nato får svenska renar att fly undan övningarna.

Det är en hemsk verklighet vi lever i. Nu kan inte ungarna bjuda sina kompisar på en pizzaslice längre utan att bli misstänkta för värvningsförsök till kriminella gäng.

Det kunde de inte när jag var ung heller. Då fanns det inga pizzerior i Sverige. Grillkorv med mos är svårare att dela. Tror jag. 

Svartmåla inte! Uppmanar Eskilstuna-Kuriren politikerna i dagens ledare. Vad som avses framgår inte. Därför tänkte jag komma med mina synpunkter i frågan.

Under mina år inom svensk industri arbetade jag tillsammans med invandrare. Alla vi som har gjort det, inklusive företagsledningarna, vet att det stora flertalet av dem har varit skötsamma medarbetare, många duktiga och ambitiösa.

Alldeles för många var, särskilt under hundåren som ackordsarbetare under sextio- och sjuttiotalen, lite för ambitiösa och slet ut sina kroppar i förtid.

Den stora gruppen var finländare. Deras ankomst gav – liksom den nuvarande – upphov till konflikter. Knivslagsmål var inte ovanliga, inte i min dåvarande hemort Olofström. Men det blev folk av nykomlingarn även om alltför många struntade i att lära sig svenska – för hen skulle ju inte stanna här i evigheter. Några föll bort, flyttade hem igen.

Slutresultatet var OK. De hjälpte till med att bygga upp Sverige. Och det gör det allra största flertalet av de som är nya här nu också men det låter inte så när man lyssnar på Kristersson och Åkesson. De målar upp en bild av ett Sverige där invandrare är parias, inte goda medarbetare.

Tiderna är andra. Jobb finns men utbildning krävs. Det finns inte tillräckligt många chaufförer, konduktörer, undersköterskor och så vidare. Länge stod AMU för arbetsmarknadsutbildningen. Nu är den privatiserad och räcker inte till. Blir vinsterna inte tillräckligt höga?  

Gängkriminaliteten då? Har de vi hör talas om alla utländska namn? Tiderna är andra. Om utanförskapet var stort i sextiotalets arbetarbaracker så är det än större nu. Sverige är inte jämlikt längre. Skillnaden är stor mellan en jacka inköpt på Retuna och en märkesjacka för 17 000 spänn. Den ena mobilen har status, den andra inte.

I folkskolan skickades ungar som skrev dåligt till extralektioner i välskrivning. I internets tidevarv är det ingen som tänker på att motoriken måste utvecklas. I min skola placerades barn med problem i hjälpklasser, nu ställs de i kö till Bup. Då fick dyslektikerna ingen hjälp men de fick jobb. Vi behövde inte kunna läsa och skriva för att nita ihop bitar till en skrivmaskin. Nu ska alla plugga minst tolv år utan att jobb garanteras.

Kraven är oerhört mycket större och det måste politikerna hantera. Att skrika ”Åk hem!” hjälper ingen. Vi behöver arbetskraft. Vem ska annars byta blöjor på mig om tio år? Åkesson? Den politiker som stämplar en hel generation som icke önskvärd skapar ännu större problem. Och det är vad den nuvarande regeringen gör.

Mörkret ligger tungt över vägen framför mig. Himlavalvet ovanför mig – som tidigare lyst upp tunga nätter – är svart som sot. Ljuset från den usla gamla ficklampan jag fick med mig på färden visar snart inte var jag ska sätta ner fötterna. När den lagt av måste jag treva mig framåt, känna med foten om vägen finns kvar under mina fötter, känna rädsla för att gå omkull vid nästa steg.

Ändå räds jag gryningsljuset för vem vad som följer på denna natt av våld. 

Hur många krig klarar mänskligheten? Ett oändligt antal, tycks det, de börjar, tar slut, andra tar vid om inte de gamla startas upp igen av en eller annan obegriplig orsak. Vi är åtta miljarder som kan dö av skottskador eller svält, av sjukdomar som följer i krigens spår. Våra älskade hem förvandlas med lätthet till ruiner. Nya hem byggs. Nya vägar byggs. Det gamla ersätts. Ländernas BNP ökar. Allt är frid och fröjd tills tillväxten planar ut och planerna på nästa krig tar form.

Hur många krig klarar klimatet? Inga. Krigen ingår inte i någon livscykel. Krigen tillhör döden. 

Bilden kommer från pixaby

Förra året – när Riksbanken höjt styrräntan – sålde jag mina fastighetsaktier. Erfarenhetsmässigt vet jag att fastighetsbranschen inte klarar av räntehöjningar särskilt bra. Det var inte så många aktier jag ägde, 100 NCC och 500 Peab, men de har under min tid som ägare gett mer i avkastning på kapitalet än av banken. Priset jag fick för Peabaktierna var därtill – i mina okunniga ögon – hyfsat.

NCC har under årens lopp avlat av sig två gånger genom att dela ut aktier, jag tror att det kallas split, och eftersom jag inte har något inköpsvärde på de aktierna oroade jag mig för deklarationen. Jag gick in på Nordnet och såg att de hade en deklarationshjälp. Det går att få en K4-blankett ifylld av dem. Tack vare den har jag ett värde att använda vid min digitala deklaration.

Nu kommer det fantastiska. Jag vill inte riktigt tro på det. Får väl se om Skatteverket drar samma slutsats. Hur fan kan jag ha gått 3429 kr back på en aktie som jag inte betalt något för? Som jag dessutom fått utdelning på? En förlust som kvittas mot vinsten på Peabaktierna?

Min arbetarhjärna vill inte riktigt gå med på det.

Förlåt oss Greta, men i går var vi ute och saboterade din och andra ungdomars framtid. Vi åkte bil, fossildriven bil, utan att ha något annat mål för färden annat än att låta vår älskade Suzuki Swift rulla ett tag.

När vi lämnade in henne på service förra veckan ville firman först inte acceptera oss som stamkund. Det är nämligen tre år sedan vi var där. Sedan dess har hon hunnit fylla sexton år och gått åttahundra mil. Samt varit vår i särklass billigaste bil och då fyller mitt körkort snart 50 år. Hon har krävt nya däck, ett par batterier och några enstaka lampor. Vi tänker inte överge henne för en elbil. Vi behöver bara tillgång till bil någon gång då och då men uthyrningsfirmorna ligger inte på gångavstånd.

Resan gjordes för att vi skulle slippa vinterns tristess under några timmar.

Vi körde till Trosa via Gnesta, sedan mot Nyköping och därifrån hemåt. Det var några år sedan sist. Då hittade vi ingenstans att äta i Trosa annat än ett gatukök.

-          Vi tar vägrestaurangen på E4 utanför Nyköping, föreslog min man som lever i förfluten tid.

”Hamburgare,” tänkte jag men valde i brist på salladsalternativ en svensk variant av Fishs and chips.

Vi fick något annat att grubbla på än en Orban som jävlas. Vi slapp se Erdogans nuna; han har visserligen lovat att inte ställa upp för omval men det är långt dit. Högerkrafterna styr, inte bara här i Sverige utan också i Italien.  Wilder är på väg in i Nederländerna och Venturas parti gick fram i Portugal. Att Fico tog över i Slovakien spelar mindre roll än att vi riskerar att få tillbaka Trump i Washington. Och Milei?

Vad har vi vänsterut? Beskyll inte Magdalena Andersson för att höra dit. Inte Nooshi Dadgostar heller för den delen. För att inte tala om Lulu och ett fåtal andra latinos som inte kan skilja mellan Putin och…. det som en gång var på Gorbys tid.

Bönderna i EU protesterar. Siarna utgår från att högern kommer att gå fram i EU-valet. Och Biden har gett fler tillstånd till utvinning av fossila bränslen än vad Trump gjorde.

De som inte tror på upprustning vänder sig till Svenska Freds och dina problem med klimatet, Greta, är det snart bara en och annan kapitalist som försöker sko sig på.

Vi njöt av att framtiden inte sträckte sig längre än till nästa kurva.