Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Siv Aksila - Söndag 4 feb 10:58

 

Jag tänker destruktiva tankar. Tankar som är svåra att stoppa, tankar som borde ersättas med glada tankar, om vad då? Finns det några glada att tänka? Borde jag lägga ner energi på att ta redan vilken som vann första deltävlingen av svenska schlagerfestivalen? Sorry, det månne vara en glad tanke men mig kvittar det vem som vinner, jag struntar i vem som vinner hela tävlingen för det avgör bara vilket land som ska stå för notan nästa år.

Glada tankar?

Att vindkraftsnurrorna går på fullt. Ja, det är en glad tanke. Värre är att det tar tio år innan tillstånden att bygga dem är klara. Snurrorna i Kafjorden hann bli omoderna innan de stod på plats. Glada tankar?

Ukraina behöver mer ammunition. Annars slutar det illa för dem. Ryssland fick åtta år – 2014 – 2022 – på sig att skala upp produktionen men behöver ändå förstärkning både från Nordkorea och Iran.

EU lovade mer ammunition än länderna klarade av att producera. Amerikanarna fick problem med kongressen och med Israel – Israel behöver ammunition för att kunna utrota palestinierna, för det är väl vad Netanya vill även om det inte är rumsrent att säga det rakt ut.

Det produceras inte tillräckligt mycket ammunition i världen just nu. Det kostar mycket pengar att skala upp produktionen och vapenindustrin vill ha garantier för att täcka finansieringen. Fullt begripligt, sett ur sedvanligt kapitalistiskt tänkande.

När krigen är över kommer det inte att behövas lika mycket ammunition och då står de där med dyra investeringar i industrier som måste slås igen. Självklart vill de ha garantier för att slippa stå för den kostnaden.

Och om Nato – för det ligger väl på deras bord, antar jag – rustar upp och klarar av att producera ammunition i tillräcklig hög utsträckning kommer Putin kunna säga ”Vad var det jag sa? De har hela tiden tänkt attackera oss!” Och så finns det andra som håller med och inte tänker längre än näsan räcker. För vem behöver ett tredje världskrig? Inte jag. 

Bilden kommer från pixaby

Av Siv Aksila - Lördag 3 feb 15:29

Stötte ihop med en gammal jobbarkompis på stan. I april går han i pension. Klagade över det mesta. Och Lasse - vi kan kalla honom det men han kunde lika gärna vara en kvinna och heta Ingalill - är inte den ende. I somras mötte jag en annan före detta arbetskompis som var lika besviken på hur han behandlades.

Och jag vet inte hur orättvis deras åsikter är, eller om de är orättvisa. Jag känner igen det, var lika trött och besviken på situationen som de tiden före. Nya chefer, nya idéer.

Vår före detta arbetsgivare har en företagspension som alla anställda får. Det är den enda pension man kan få ut som engångssumma – något som gäller om du varit anställd på företaget under en kort period. Frågan är hur många som missar den…

Det gäller dock inte Lasse. Han jobbade på samma företag i fyrtio år och lär få mer i företagspension än jag. Han avfärdade den, skulle ta ut den på tio år för det var ändå inte mycket pengar. Han har fel. Låt vara att en tusenlapp i månaden inte tycks vara så mycket pengar nu men det anser inte den som kommit upp i en ålder över åttio. Om du tar ut pensionen livsvarigt kan du tillgodogöra dig räntan på kapitalet längre fram och det blir mer än bankräntan.

Om du inte är fattigpensionär blir du det när företagspensioner och annat – jag får pengar från tre håll – tar slut.

Och dessutom – försök att vara skuldfri när du går i pension. Se till att du bor billigt. Annars får du problem.  


Av Siv Aksila - Onsdag 31 jan 14:28

Jag vet att jag är en patetisk och gnällig gammal tant – gnällig har jag alltid varit, det är ett personlighetsdrag som jag fortfarande försöker bearbeta – men jag kan inte rå för det; här kommer lite till.

Jag längtar tillbaka till den tid då stavar var något jag använde vid skidåkning – väldigt sällan förekommande – eller promenader – promenerade gjorde jag gärna men utan stavar – och inte något jag var tvungen att använda för att gå till stan.

Jag längtar till den sommartid då varken vantar eller handskar behövs. Eller tillbaka till den tid när fickorna var tillräckligt rymliga för att förvara dem i.

Till den tid före starroperationerna när glasögonen hängde på näsan från tidigt på morgonen till dess att det var dags att sova.

På den gamla goda tiden var biblioteksbesöken sanna nöjen. Nu måste jag släpa runt på två stavar, vantar som längtar efter att få stanna kvar på biblioteket, och för att hitta det jag söker måste jag plocka fram läsglasögonen, ta ut dem ur fodralet, sätta dem på näsan, hitta någonstans att lägga fodralet, leta redan på boken jag är intresserad av (jag längtar tillbaka till den tid då jag kunde sätta mig på huk och undersöka böckerna som står längst ner på hyllan), bestämma mig, lägga boken i ryggan, ta av mig glasögonen, lägga dem i fodralet, stoppa ner det i ryggan, hänga upp den på ryggen (inte lätt när någon av tjockjackorna är på), ta stavarna som förhoppningsvis inte ramlat omkull, och gå en tre – fyra meter till nästa objekt för att återupprepa proceduren, för att slutligen gå bort till disken och låna böckerna (om inte tidigare så ramlar stavarna när jag ställer ifrån mig dem där). Sedan ska böckerna stoppas tillbaka i ryggan som inte står på packningshöjd, varför jag måste ta ryggan som vid det laget är tung och stavarna med mig bort till ett bord med stolar som står där för att stuva om innehållet.

När jag skyndar mig ut ur biblioteket är jag för det mesta på ett uruselt humör. Vill mest av allt ställa mig och skrika rakt ut men gör det inte. Att allt blivit komplicerat är inte bibliotekspersonalens fel. Och jag måste uthärda. 

Av Siv Aksila - Tisdag 30 jan 16:41

Läser Nicolas Lunabbas ”Blir du ledsen om jag dör”. Reagerade jag på att han skrev om ”blattar” men så insåg jag vad det handlar om. Ingen får kalla någon för ”blatte” men om vi behandlar de unga människorna på ett felaktigt sätt – inte ger dem självförtroende – så uppfattar de sig själv som ”blattar” och agerar därefter.

Och regeringen Kristersson sänker deras människovärde med sitt ständiga prat om att de riskerar att bli gängkriminella. Hur vore det om skolorna fick bättre resurser? Hur vore det om barn kunde få extra hjälp utan att i förväg ges en diagnos för någon störning?

Det fanns säkert ungar med ADHD när jag var barn också men ingen hade hört talas om diagnosen. De var mer krävande än vi andra. Då fanns det trots det en framtid på arbetsmarknaden också för dem. Nu kämpar de i ständig motvind. 

Av Siv Aksila - Fredag 26 jan 13:02

Efter att ha lyssnat på morgonstudion blev jag mer eller mindre tvungen att gå in på SVT Play för att se 30 minuter med Daniel Helldén. Han är inte min favorit. Önskar att MP valt ett folkligare språkrör. Men vilken fråga var det han ”inte kunde”?

Om jag förstått det rätt så rörde det sig om förslaget att göra det möjligt att söka asyl på EU- ländernas ambassader. Allt för att undvika att människor tvingades över Medelhavet. Det är ett bra förslag. Väldigt bra. Och fullständigt orealistiskt.

Förslaget har hängt med ett tag men gått under radarn. Ingen har uppmärksammat det.

Att det överhuvudtaget finns beror på hur diskussioner förs inom Miljöpartiet. Det finns ingen helhetssyn. Ingen har ställt frågan om hur det skulle genomföras. Det låter bra, alltså röstas det igenom. 

Jag tror att Helldén gjorde rätt. Risken fanns att hela programmet annars skulle komma att handla om ett utopiskt förslag.


Av Siv Aksila - Onsdag 24 jan 08:59

Ingenting händer, tänkte jag skriva i dagboken men det gör det faktiskt. Någon gång sent på kvällen röstade Turkiets parlament för ett svenskt Natomedlemskap. Nu ska Erdogan skriva på, sen återstår den andra idioten, han vill förhandla men Billström sa att det inte finns något att förhandla om och jag håller med. Måste Kristersson krypa för de där odemokratiska typerna? Som en kuvad jycke?

Å vad händer sen? Biden eller Trump? Två gamla gubbar. För gamla för att tänka flexibelt. För gamla för att se hur en föreslagen lösning skapar fler problem. Dessvärre tror jag inte att Biden har en chans. Vad händer om Trump tar över Vita Huset?

Krigshetsarna får sina fantasier tillfredsställda. Sveriges tvåhundra år av fred närmar sig sitt slut.

Finns det inga positiva nyheter? 

Av Siv Aksila - Måndag 15 jan 17:50

Dag Hammarskiöld. Jag måste se filmen. Tänker att om han var homosexuell så stärker det min uppfattning om honom och det borde också stärka vår – svenskarnas – gemensamma uppfattning om varandra.

Sverige har haft fred i över tvåhundra år. Vi borde vara stolta över det. Men när jag ser ministrarna – Kristersson, Billström och Pålsson – blir jag i det närmaste spökrädd.

Vi ska ställa om. Vi ska tänka oss ett Sverige som befinner sig i krig. Köpa stormkök och bränna upp våra hem.

OK. Vi bör vara medvetna om att det som inte har hänt på tvåhundra år kan inträffa. Men kärnkraftverk?

Varför ska vi bäva för att ryssarna ska attackera de Ukrainska kärnkraftverken samtidigt som vi inte ser någon annan lösning för Sveriges elförsörjning än att bygga egna?

Samtidigt som vi ska förbereda oss för krig.

Jag får det inte att gå ihop.

Det finns ingen logik i det de säger.


Av Siv Aksila - Torsdag 11 jan 10:35

 

Jag har alltid en åsikt. Även när jag är tyst. Och jag har varit ganska tyst ett bra tag nu. Orsaken till att jag inte bloggat som tidigare är att världsläget är alldeles för dystert. Ingen lyssnar på en dysterkvist som inte ser ljuset i tunneln – för det finns alltid ett ljus i tunneln även om det är fan så långt borta. Frågan är var och hur det ser ut.

Sommaren kommer, med den återkommer också våra cykelturer till Ärla. Det ska bli intressant att se hur många av granarna som dödades av granbarkborrarna och sedan fick rötterna översvämmade som fallit ner.

Men det låter inte särskilt positivt. Och det påverkar varken världsläget eller klimatförändringarna utan är ett utslag av min konstiga nyfikenhet. Oväntade händelser får mig på gott humör. Nu är de där eventuellt nerfallna granarna inte någon oväntad händelse längre men ändå.

Jag tänker föreslå att bostadsrättsföreningen köper en grill, gärna en grill som det går att använda både kol och trä i, samt en del kol och tändvätska. Att tas fram ur källaren om kriget kommer och tändas en gång om dagen på gården bakom fastigheten. 

Det där med att varje hushåll ska skaffa ett stormkök – det har vi redan – eller ett gasolkök – som vi redan har – låter farligt. Mycket farligt.

Just nu ser det ut som om våra politiker har valt att öka motsättningarna i världen för att kunna starta ett tredje världskrig och slippa göra något åt klimatförändringarna.

I så fall gäller det för oss att överleva. Vi kan också nöja oss med att försöka välja politiker som tänker längre än till nästa val. Om det finns några. 

Bilden kommer från pixaby och det är inte första gången jag använder den...

Skapa flashcards