Min tid är på väg ut. Ett sakligt konstaterande, inget gnäll. Mycket har förändrats under mitt liv. Mänskligheten har gått från rörradio till AI. Forskningen går fram med stormsteg. Sjukdomar som var livshotande är inte längre livshotande. Fakta som var oomkullrunkeliga när jag föddes är numera helt inaktuella.

Under årens lopp har jag gått på en hel del lögner men har också lärt mig att granska texter. Jag drar slutsatser av det förflutna och försöker se in i framtiden.

Vi var på Volvopensionärernas månadsmöte i torsdag. Lyssnade på en föreläsning om Volvo CE:s framtid. De framtida konkurrenterna finns i Kina, för även om kineserna fortfarande inte kan producera maskiner av ”dieselkvalitet” så är deras produkter elektrifierade och det är vad kunderna önskar sig.

Caterpillar har alltid varit ledande på världsmarknaden men enligt föreläsaren har de sagt att företaget kommer att fortsätta med dieselprodukterna. Att amerikanska företag föredrar att fortsätta med äldre modeller borde diskuteras i Vita Huset.

Jag minns Facit. Ägarna var helt övertygade om att de manuella elektriska skrivmaskinerna skulle överleva – trots att ordbehandlarna var på väg in – de sålde verksamheten till Electrolux vars VD lär ha sagt att det inte var Facit som var ekonomin i köpet utan skogarna företaget ägde. Jag och många andra blev arbetslösa.

Caterpillar borde kanske ta en diskussion om framtiden med AI-gänget.

Även de som vill fortsätta med business as usual borde tänka sig för. Elektrifieringen är på G.

Kväll. I natt började ena brandlarmet pipa. Inte speciellt högt men det skvallrade om att batteriet började bli urladdat. Att klättra upp på trappstegen för att ta ner det var inte att tänka på. Inte med en sträckning i armen, trillade pladask på golvet innanför biblioteket i tisdags. Väcka min käre make hade jag inte heller lust med så jag stängde dörren till sovrummet och försökte somna. Gjorde så.

Han steg upp tidigt och tog ner den. Bra så. Men sedan började vi diskutera. Vi bytte batterierna i mars. Alla tre, sa han. Varför började det ena redan larma? Ska vi byta ut varnarna också?

Då började jag minnas.

I mars – innan han gav sig i väg för att köpa batterierna sa jag att han måste köpa tioårsbatterier och att de bara fanns i specialaffärer. Han kom hem med tre batterier redan efter en liten stund, sa att ICA hade haft dem. Jag blev lite förvånad men ifrågasatte det inte, kollade inte batterierna då. Man måste kunna lita på varandra.  

Det förvånade mig att de fanns på ICA. Numera får jag vara glad om de har EKOmjölk.

Jag kollade batteriet. Recharge. Ännu värre. Vad hade de på ICA att göra? Inga bäst föredatum alls.

-          Ska det stå bästföredatum på batterier? Frågade han förvånat.

Först glömde han alltså bort att vi måste ha tioårsbatterier för att slippa klättra upp till taket en gång om året, sedan vet han inte att alla batterier har bästföredatum. De håller inte laddningen hur länge som helst. Det visste han för några år sedan.

Önskar att det vore jag som började tappa minnet och glömde bort att lyssna. 

Tidningarna måste ha stora problem just nu. De måste göra något. Prenumerationskampanj efter prenumerationskampanj har fått mig att sluta svara när telefonen meddelar att samtalet förmodligen är skräp.

Om det inte är någon tidning så är det en välgörenhetsorganisation som vill att jag ska bli månadsgivare. Vi-skogen vill att jag ska öka summan medan övriga hellre vill ha 50 kr i månaden (icke avdragsgillt) än 500 kr ett par gånger om året (avdragsgillt).

Just nu kan jag som prenumerant på Eskilstuna-Kuriren läsa Aftonbladet.

Men det var inte det jag skulle skriva om utan om tidningarnas innehåll. Att SVD skriver om SD är inte förvånsvärt, SD är ju godkända numera, tillhör etablissemanget. Tidningen börjar förtjänstfullt med att i rubriken på ledarsidan framhålla att ”Åkesson väljer att skada vårt land.” ”SD tror att partiet vinner på att ytterligare exploatera konflikten mellan muslimska värderingar och svensk sekularism” står det. Senare tas frågan om deras svängning i klimatfrågan inte kommer att stöta bort landsbygdsväljarna upp. Var skulle landsbygdsväljarna ta vägen? Bli soffliggare? Inte ens den minst politiskt intresserade väljaren kan ha undgått att höra talas om klimathotet!

Ur SD:s synvinkel tror jag att de två frågorna kompletterar varandra. Bor du på landsbygden vet du inte hur det ser ut i storstäderna.

Under de senaste åren har två moskéer brunnit i Eskilstuna. En i Nyfors och en i Årby. Vi behöver ingen upptrappning av de religiösa motsättningarna vare sig här eller i övriga landet.

Jag är ateist och vet att en förändriad inställning till religionen är en lång process. Det räcker inte att riva vare sig kyrkor eller moskéer eller förbjuda deras användning. Lenin försökte.  Rakhmat Akilov och terrorattentatet på Drottninggatan, är ett exempel på resultatet.

Det är en farlig väg att gå. Risken för nya terrorattentat ökar. Jag skulle ha föredragit att Sveriges anslutning till Nato försvårats av någon vettigare anledning.

För att balansera kritiken mot SD påstår SVD sedan att vänstern är antisemitisk. Inte helt osant. Problemet är den nuvarande vänsterns bristande förmåga att analysera verkligheten. 

Under flera hundra år hade judarna problem med sin kristna omgivning. Inte tu tal om den saken. Vi borde sprida information och diskutera hur judendomen behandlades under tiden från ”Kristus död” fram till det att Israel blev en stat, 1947. Spanska kungar och ryska tsarer bär ansvaret för sionismens framväxt. Nazisternas utrotning var slutet på processen.

Vi måste skilja mellan religionen och sionismen. En svensk jude har ingenting att göra med det som händer på Gaza just nu. Det som händer just nu är att Netanya fostrar en ny generation Hamasmedlemmar.

Men det betyder inte att den som har ett israeliskt medborgarskap är skyldig till folkmord. Det vore däremot bra om både judar och palestinier insåg att de måste leva tillsammans. I fred.

Victor Orban i Ungern. Lag och rättvisa i Polen. Giorgia Meloni i Italien. Geert Wilders i Nederländerna. Sannfinländarna. De blir fler och fler. Högerextremisterna i EU.

Sedan har vi Putinkramare som Robert Fico i Slovakien och Sahra Wagenknecht i Tyskland.  Kallar sig vänster. Finns tyvärr en hel del människor och organisationer som kallar sig vänster men är Putinkramare. Jag förstår inte varför. Måhända är jag oinformerad men skulle någon kunna tala om för mig på vilket sätt Putins politik gynnar de vanliga genomsnittliga arbetande ryssarna? Är hans inställning i klimatfrågan relevant?

Var står Österrike i denna så aktuella fråga?

Inom vänstern finns också en hel del Hamassympatisörer. Är det enbart invandrare från muslimska länder? Verkar inte så. Kan någon tala om för mig hur Hamas politiska linje kan lösa palestiniernas problem? Jag är åter oinformerad.

Jag tycker att det är bra att det finns ett EU-motstånd i SD.  Det kommer att svänga när de extremistiska idéerna växer sig starkare.

Extremismen sprider sig. Modi i Indien är ett exempel. För att inte tala om Erdogan och Trump. Utan att vara Bidenanhängare fasar jag för att få tillbaka Trump i Vita huset. Putin II.

Jag är rädd för framtiden. Inte för att dö utan för att vi lever i fasans tid och den ena katastrofen efter den andra tränger sig på.

I en inte längre igenkännbar tid, någon gång före millennieskiftet, ovisst vilket årtal, bad en före detta arbetskamrat min man om tolkhjälp. Han skulle till Polisstationen men ville inte specificera orsaken till besöket. Kommen till lokalerna förklarade han sig. På finska. Han ville bli svensk medborgare. Mannen hade bott i Sverige i trettio år, arbetat sig till en förtidspension men aldrig lärt sig svenska. Han var aldrig tyst tillräckligt länge för att lyssna på vad en annan människa sa.

Jag vet inte hur det slutade men enligt den nuvarande regeringen borde han inte ha fått ett medborgarskap.

Då och då ser jag en man i rullstol här i Nyfors. Han ser ut att vara i arbetsför ålder. Men han har inga ben, bara två pyttesmå fötter. Jag känner honom inte. Däremot inser jag att han, oavsett var i världen han befinner sig, måste ha svårt för att försörja sig. Om han nu inte föddes i en förmögen familj som hade förutsättningar för att ge honom en god utbildning.

Är det honom regeringen vill bli av med?

I en lite närmare tid, men fortfarande före denna fasornas tid, satt jag som nämndeman i tingsrätten. I ett av fallen var den åtalade en tonårstjej som, antagligen omedveten om att kläder kunde larmas, snott ett plagg från en av stadens modebutiker. Hon hade inte varit i Sverige i mer än några månader och kom hit som anhöriginvandrare. Vad hon hette eller varifrån hon kom minns jag inte, däremot lagmannens avskedsord: ”Välkommen till Sverige men jag hoppas att vi aldrig ses här igen.”

Är det sådana som henne Jimmy Åkesson vill sätta på flyget tillbaka?

Jovisst. Vi har problem med gängkriminalitet, med skjutningar och sprängningar, med att bilar bränns, med blåljussabotage, med koranbränningar och spridandet av felaktiga påståenden. Men det största problemet är bristen på empati. Under de år som gått sedan 2015 har våra politiker slängt allt som liknar empati på skrothögen. Barnen får inte med sig något självförtroende vare sig hemifrån, från skolan eller från samhället i övrigt. De bor i utanförskapsområden, försörjs av socialen och lär sig inte längre att läsa och skriva.

I brist på annat blir brottslighet idealet.

Och så sitter vi där, vi väljare, med en riksdag som tror att lösningen heter fler poliser och större fängelser. Med en regering som spyr hat.

Vem gillar november?

 Grå, mörk och kall. Men det räcker inte. Är värre.

Vi var på lägenhetsvisning i dag. Tittade på en +65 lägenhet, avsedd för en person men vi är två. Vår trea är på 67 kvm, tvåan var på 64 kvm, badrummet var rymligare men i övrigt? Var har de gjort av ytorna någonstans? Balkongen? Ingen av oss skulle kunna göra någonting utan att irritera den andre. Jag fick ta diskussionen med maken. Vi blir kvar här.

Men det är bara en liten detalj i det stora eländet.

Som om det inte räckte med skjutningar, sprängningar och bränder. Nu vill regeringen sätta fotbojor på ungarna i stället för att satsa på skolor, psykologer och ungdomsverksamhet. Det blir för dyrt. Så vi ser fram emot en ännu mer skräckinjagande framtid. 

Ukrainarna har inte fått de granatraketer som EU lovat vilket förlänger eländet. De säger att det går framåt för dem men kan ett krig verkligen gå framåt?

Stora delar av Gaza är numera en ruinhög. Återuppbyggnaden – om den nu blir av – kommer att generera åtskilliga kvantiteter med koldioxidutsläpp. Kostnaden orkar jag inte tänka på.

Extremistorganisation står mot extremistorganisation. Den ena är subventionerad av både den israeliska staten och USA och den andra av Iran. Det gör inte saken bättre. Oskyldiga människor från båda sidor skadas och dör, palestinierna törstar och svälter.

Lösningen är att båda sidor accepterar varandras existens. I nuläget är det en dagdröm.

Dessutom har MP kongressat. Valt en skåning och en stockholmare till språkrör. Båda lika folkliga som V-Gurra. Undrar om någon av dem vet hur det känns att tvingas dra ut tänderna därför att det varit omöjligt att få en regelbunden tandvård? Att vara beroende av en femton år gammal bil för att ta sig till jobbet? Eller inte kunna få tag i en hantverkare som fixar de nödvändiga reparationerna på huset? 

Och sedan har MP officiellt accepterat Natoanslutningen. Varför inte göra det i all tysthet?

Jag gillar inte sällskapet. Inte Erdogan. Inte Orban. Jag litar inte på USA. Kan Milei bli president i Argentina är Trump på väg tillbaka i USA.

Jag föddes under Koreakriget. Var gammal nog att följa Kubakrisen på TV. Protesterade mot Vietnamkriget. Läste som ung om USA:s stöd till Pinochet och andra diktatorer. Följde med nyheterna när ryssarna startade kriget i Afghanistan, känner till att USA uppmuntrade de individer som senare startade de nuvarande terroristorganisationerna, inser att även om både Saddam Hussein och Muammar Gaddafi var diktatorer blev skadorna av den ”hjälp” som gavs katastrofala. Att attacken mot Irak byggde på en lögn gör inte saken bättre.

Och det verkar som om det upprepas. Hur står det till med den där underjordiska ledningscentralen som israelerna påstår finns? Jag vill se bevis innan jag tror på den. Något annat än trånga tunnelgångar. Inte för att jag gillar Hamas utan för att jag uppskattar sanningen.

För att gilla Nato måste man lita på USA.

Novemberdepressionen slår ut mig.  

Vi har klarat av halva november. I går var det beckmörkt inomhus redan vid halv fyra. Nu på morgonen den femtonde november har vi någon enstaka minusgrad ute + ett tunt lager snö. Årets skatungar letar febrilt efter mat. Själv känner jag mig både nedslagen och uppslagen.

I brist på ork sitter jag framför datorn och bläddrar i dagens nedslående tidningar.

En av mina principer – vi har väl alla några principer som vi håller på? – är att alltid hålla givna löften. Modifierade efter verkligheten om inget annat är möjligt.

EU borde också ha en sådan princip. De har lovat Ukraina en miljon artillerigranater men bara levererat trehundratusen. En jävla skillnad skulle jag vilja påstå.

Tysklands försvarsminister Boris Pistorius erkänner att de först borde ha frågat sig om en miljon artillerigranater var ett realistiskt mål. Den europeiska försvarsindustrin har inte tillräcklig produktionskapacitet för att öka produktionen i den takten. Vi kan inte kräva att Ukraina ska gå till offensiv utan ammunition, eller? Vad är EU:s löften värda? Inte ett vitten!

Att Orban är Putinälskare är alla medvetna om men hur många av oss har hört talas om att Cypern – trots EU:s sanktionspolitik – har fortsatt att hålla ryska oligarker under armarna?

Sådan är kapitalismen.

Nu till fler orsaker till att vara nedslagen.

Regeringen har som bekant dragit ner SIDA-bidraget till Palestina. Motiveringen: att inte stödja Hamas. Men Hamas har aldrig fått några pengar. Pengarna går till att stödja demokrati- och kulturella projekt. ” I GAZA STÖDJER PGS en ungdomsorganisation där kunniga ungdomar bland annat arbetar med sociala medier för att sprida information om ungas rättigheter och har i år bland annat bedrivit ett jämställdhetsprojekt med fokus på genusbaserat våld. De har producerat filmer som nått ut till befolkningen i Gaza och även Västbanken och Libanon med budskapet att bekämpa det genusbaserade våldet. Menar regeringen att detta är något som stödjer terroristattacker?” skriver två debattörer i Dagens ETC.

När SIDA skulle minska sitt stöd till talibanregimen var det största problemet att ytterst lite medel gick till den afghanska regimen. Korruptionen i världens fattiga länder har fått den svenska biståndsorganisationen att satsa på organisationer.

Det har inte den nuvarande regeringen fattat. Den sitter fast i tidigare decenniers diskussion om att biståndet går till korrupta regimer och vill nu – utöver att göra Ukraina till största bidragsmottagaren – att biståndet ska gynna svenska företag vilket i slutändan kommer att göra det lättare för korrupta regeringar att lägga beslag på biståndspengarna eftersom de ofta hanterar handelsförbindelserna.

Har börjat med lunchen. Inga tomater i dag. Inte för att de blivit svindyra utan för att kvaliteten är urusel. Småtomaterna är vattniga, smakar ingenting, medan de stora är hårda som tennisbollar.

Inte ens det tunna vita snöskiktet lär göra den här dagens särskilt mycket ljusare än gårdagen.

Investeringarna i olja fortsätter trots att vi borde sluta använda fossila bränslen. Olja är fortfarande en attraktiv investering. Det är konsumenternas fel. Vi borde sluta köra fossilbilar och sluta använda oljebaserade produkter. Vi borde sluta flyga. Först när vi slutar använda fossilprodukter kan sådana som Elon Musk tänka sig sluta flyga och planera rymdfärder. Det är det sista argumentet jag hört i ämnet. Det är vårt fel. Inte kapitalisternas.

Sådan är kapitalismen.

Globen är hämtad från pixaby. Jag gör inga rymdresor. 

Efter åratals letande har jag äntligen hittat en bok vars författare på allvar använder sig av den metod Marx och Engels utvecklade för att analysera vår tid och leta efter de lösningar framtiden behöver. Ulrike Hermanns Kapitalismens slut.

Lyckas hon? På sätt och vis. Hon pekar ut en lösning som skulle kunna fungera men kan inte peka ut hur den ska genomföras. Det går inte eftersom det inte finns någon organisation, stat eller grupp som aktivt arbetar för någon form av genomförande och det är just nu det stora problemet. Världen är för upptagen av krig för att ens diskutera vägen framåt.

Hon börjar med att reda ut kapitalismens – eller rättare sagt industrialiseringens ursprung – och det gör hon på ett föredömligt sätt. Hon tar avstamp hos Marx men sitter inte fast i de fakta han arbetade med utan har läst på i en hel del andra verk också och lyckas så bra att jag vid ett flertal tillfällen gissar mig till vad nästa avsnitt ska handla om. En av hennes frågor blir då: är det som gör en enskild kapitalist framgångsrik alltid till gagn för nationen? Hon skiljer mellan företagsekonomi och nationalekonomi på ett tankeväckande sätt.

Därefter tar hon itu med klimatproblematiken. Går igenom olika energislag och de förutsättningar som gäller. Kommer fram till att vi inte kommer att kunna få fram tillräckligt med grön el i tid och att kärnkraften inte är lösningen. Det finns inga som helst förutsättningar för att en grön tillväxt skulle vara möjlig, förklarar hon, men tillväxt är en förutsättning för det kapitalistiska systemets existens. Argumentationen är logisk. Vem ska betala räntorna på lånet när det inte finns några vinster? Produkter som t ex smartphones kan nu ersätta en rad produkter samtidigt som de blivit mindre materialkrävande men hjälper det? De har blivit så otroligt många fler att det totalt går åt mer material. Ett framsteg javisst, men inte med tanke på att planetens resurser är begränsade och grön el kommer att förbli en bristvara en lång tid framöver.

Problemet är att vi inte har de tekniska lösningar som krävs – och att vissa av lösningarna, som koldioxidlagring, enbart är ett slöseri med energi – det kan jag hålla med henne om, och därför behöver vi pausa tillväxthysterin. När vi någon gång i framtiden har löst problemen både teoretiskt och praktiskt kan vi förmodligen släppa besparingsivern men då kommer världen att se annorlunda ut.

Så resonerar Ulrike Hermann och föreslår en lösning liknande den som blev framgångsrik i Storbritannien under andra världskriget; dvs en demokratisk regering styr upp produktionen och fördelningen av resurserna medan äganderätten är oförändrad.

De riktigt rikas enorma konsumtion måste få ett slut. Inget flygande, ett boende, osv. När allt kommer omkring bygger deras rikedomar på kunskaper som forskats fram kollektivt av hela mänskligheten.

Men så har vi den verkligt svåra frågan: Vem ska driva den här frågan? Politiker som i första hand vill vinna val?

Kanske.

Vi är på väg mot en framtid, när de uppodlade markernas humuslager utarmats av ett långvarigt bruk av gödningsmedel, när hettan bränner bort våra odlingar, när stormarna och skyfallen för ut det lilla som återstår till sjöar och vattendrag. Vi är på väg mot en tid när insekterna inte pollinerar längre.

Men måste vi invänta katastrofen för att vakna?