Tidigt på förmiddagen cyklade vi ner till Rosenforsparken. Vi satt vid ett bord med bänkar nere vid ån och njöt av naturen och fågelsången. Träden gav en behaglig skugga. Vattnet svalkade. Vi läste och löste korsord, gick små korta promenader inom området. Åt egenhändigt konstruerade sallader, några bitar melon, drack kaffe. Njöt av tillvaron.

Men vi började med att röja upp efter de som varit där tidigare. Hade med oss plasthandskar och en avfallskasse. Plockade upp hundbajspåsar och annat som trillat ur papperskorgen. Fortsatte med tomma cigarrettpaket, pappersbitar, plastkorkar, och fimpar. Massor av fimpar.

Området blev genast mycket trivsammare och jag vet att de som följer efter oss kommer att uppskatta det och vara lite noggrannare med vad de gör med sitt skräp.

Hur många cyklar på cykelvägen mellan Eskilstuna och Ärla i mörker? Med förfäran konstaterar jag att kommunen håller på att sätta upp gatubelysning längs hela sträckan. Finns det inget annat de kan lägga pengarna på om de vill få poäng hos de som bor i de två kommundelarna? Det borde det göra!

Problemet som jag ser det, är inte den nypåkomna generositeten utan att allt nattljus vi människor skapar och njuter av är dödsfällor för nattlevande insekter. De flyger mot ljuset i tron att det är månen och bränns till döds. Många nattlevande insekter är därför utrotningshotade.

Om detta har det sagts en hel del så det borde inte vara någon nyhet.

Nu hoppas jag innerligt att Eskilstuna kommun planerar för en ledbelysning. Ännu bättre vore det med sensorer som tänder lamporna när någon kommer i närheten. Det skulle spara el och el har vi som bekant inte alltför gott om. 

På väg mot sommaren planerar vi en resa söderut. Cirkus etthundratrettio mil fram och tillbaka. Bra om bilen ska hållas i trim. Sexton år gammal behöver hon motion. I övrigt mår hon bra för sin ålder.

Vi tillhör de som helst skulle se att reduktionsplikten behölls på nuvarande nivå.

Den som lyssnar på Tidö partierna kan lätt få uppfattningen att en minskning är lika lätt genomförd som att gå över från sockerfri till sockrad saft. Men det handlar inte om att välja rätt flaskor i butiken, det handlar om miljontals liter som ska blandas eller inte blandas. Miljontals eller kanske till och med miljarder liter som måste köpas in, transporteras och raffineras. Samtidigt måste avtal sägas upp. Även om det finns en stor efterfrågan på biobränsle kan man utgå från att leverantörerna kommer att kräva skadestånd för brutna löften. Samtidigt måste mer fossiloljan raffineras. Då ställer jag mig fler frågor som jag inte har några svar på.

Finns det kapacitet att raffinera den oljan? Är det samma raffineringsprocess som behövs eller skiljer den sig från den som används vid mixningen? Inte vet jag. På grund av kriget i Ukraina ska vi dessutom inte köpa rysk olja vilket gör att det kan bli dyrt att ersätta biobränslet med den fossila råvaran.

I mina ögon ser det ut som ett dåligt valt ögonblick att minska reduktionsplikten. Effekten på bensin- och dieselpriserna kan mycket väl bli en höjning. Den som lever får se.

Dessvärre är reduktionsplikten ingen lösning på utsläppsproblematiken. Den behövs i övergången mellan bensin- och elbilar men innebär inte att utsläppen blir lägre. För att åstadkomma det måste du välja en bil som förbrukar mindre. Skillnaden är att biobränslet inte använder sig av långtidslagrad kol utan av kol som i en inte alltför avlägsen samtid fanns i luften. Men det där känner du säkert till.

Lösningen heter elbilar men det är en lösning som ställer krav på att andra problem löses. Bland annat så måste det brytas och förädlas en rad metaller och vi vore dumma om vi fortsatte låta kineserna ha monopol på jobbet. Problemet är att ingen vill ha gruvorna i närområdet. Ett problem som måste hanteras. Hur?

Jag föreslår en statlig utredning som undersöker var metallerna kan brytas på ett sådant sätt att brytningen åstadkommer minsta möjliga miljöskada. Vilket eller vilka områden är bäst lämpade? Penningmedel måste reserveras för fortsatt forskning och bästa möjliga brytningsmetoder användas. Det måste stipuleras i kontrakten att det eller de bolag som får uppdraget daterar upp verksamheten regelbundet. Samt att kommunerna i det eller de områden som berörs får en rejäl ersättning för brytningen.

Brytningen är riskabel ur miljösynpunkt och bör inte ske i onödan. Därför bör vi i större utsträckning använda oss av bilpooler.

Och biobränslet? Tja, vill du fortsätta att flyga så lär det inte i rimlig tid finnas något annat alternativ. Räcker råvarorna till flyget om alla blir vegetarianer?

Annandag påsk. Jag har ingen relation till påsken.

Traditionell påskmat? Syrran bjöd på mycket fisk när vi träffades i Handen på sjuttio och åttiotalen. Svågern drog upp den direkt från Östersjön vid stugan på Dalarö. Färskt och supergott. Vi landkrabborna älskade den. Dyrt? Det var fiskens tillbehör som kostade. Men annars?  Vad tycks om årets meny? Felix pyttipanna på påskafton?

Varför inte? Efteråt tog vi en biltur till Strängnäs. Lyx. Bilen har inte varit utanför Eskilstuna på flera månader. Vi åkte till Kalkbro, gick en promenad. Konstaterade två saker. Att det är ännu svårare att gå på ojämn mark än det var förra året och att blåsipporna blommade.

Eftersom vi tog årets första cykeltur på påskdagen – till Hällberga – efter att ha ätit stuvad potatis med gravad lax och Mamma Scans köttbullar – lite mer påsklikt? – har jag upplevt årets första händelser denna vår: blåsippans respektive tussilagons ankomst.

Om påsken har någon tradition i min familj handlar det om fylla. Just nu sitter min man i sin favoritstol och där han suttit sedan åttadraget i morse. Han sover.

Han sover efter att ha druckit Smirnoff och Coca Cola en stor del av natten. Jag varnade honom för Colan. Coca Cola innehåller koffein vilket betyder att han inte somnar förrän framåt morgonen. När herr Smirnoff tar över spelar det ingen roll att jag ber honom att sluta dricka. Om han hade somnar för tolv timmar sedan skulle jag ha varit pigg nu.

Mina traditionella förmiddagsövningar – morgonpass med tiotalet olika rörelser, trapprundan, milen på motionscykeln – piggade upp lite men jag kände inte för att bli uppiggad. Satt och raderade inlägg på Facebook ett bra tag. Har pysslat med det en hel del den senaste veckan. Just nu befinner jag mig vid den tid när jag gick i pension, 2013, men måste arbeta mer metodiskt på att förinta mina digitala spår.

Och då frågar ni varför?

Gårdagens nyheter berättade om att Köpenhamn planerade bygga en koldioxidinsamlare till sin avfallsanläggning och förvara koldioxiden i övergivna gasfyndigheter. De hade inte tänkt på att det går att göra plast av koldioxiden. Köpenhamn har som mål att bli världens första koldioxidneutrala huvudstad. Storslaget. Jättebra! Var och varannan dag möts vi av besked om positiva klimatsatsningar. Jättebra!

Samma dags nyheter erkände att subventionerna av fossila bränslen ökat astronomiskt tack vare kriget i Ukraina. Tidigare i veckan beklagade sig ett norskt företag som producerar ammunition över att Tiktok gick före i energikön. Det var viktigare att samla folks digitala skräp än att tillverka ammunition till Ukraina.

Kriget i Ukraina får prio ett. Trots att ingen någonsin kunnat bevisa att upprustning leder till något annat än krig så är det upprustning som gäller. Och vad kan vi göra?

Planetens valda ledare – Erdogan, Orban, Putin, Duda, Xi, al-Assad, Biden, Kristersson m fl – har valts på inte alltid demokratiska sätt men de har valts. Förväntar vi oss att det ska gå att lita på dem? Ja. Speciellt antas vi att lite på Biden trots hans föregångares krascher i Irak och Afghanistan. Vi kan inte lita mer på amerikanska presidenter än ryska eller för den delen kinesiska. Vi kan inte ens lita på oss själva eftersom vi valde Kristersson till statsminister.

 Mina eventuella synpunkter på vad som ska göras åt klimatförändringarna har placerats långt ner på listan över hotande faror. Alla inlägg och delningar har varit förgäves.

Jag vill så gärna tro att klimatförändringarna går att stoppa att mina önskningar hamnar inom den skönlitterära kategorin ”hitte-på”.

Den 31 maj 2022. I morgon är det dags att byta sida i köksalmanackan. Samtidigt som vi väntar på sommarvärmen välkomnar vi regnet. Här i Eskilstuna har det varit en torr vinter. Sommaren och hösten 2021 likaså.

När jag låg på Mälarsjukhuset i maj förra året kom ett riktigt skyfall, det var surrealistiskt att ligga inne på salen och titta ut över Eskilstuna, men regnet som kommit under de senaste dagarna och det som förhoppningsvis kommer under de närmaste timmarna, är bättre. Naturen har lättare att ta hand om ett lugnt sommarväder.

Om det är svalt här så är det desto varmare i andra delar av planeten. Maj har varit den varmaste i Sydeuropa under det här århundradet, tornados har bildats där de inte brukar bildas. I Indien faller fåglarna ner döda från himlen på grund av värmen. Modi har stoppat all försäljning av indiskt vete eftersom prishöjningarna annars skulle drabba fattiga indier.

Samtidigt drabbas Kina och Brasilien av skyfall.

Mitt i allt elände – trots alla krigsbrott riskerar fler att dö av svält på grund av kriget i Ukraina än av själva kriget – hittar jag ändå en uppmuntrande artikel. Cementa planerar att satsa 10 miljarder på att göra produktionen fossilfri. Eftersom cementtillverkning står för 8 procent av de globala utsläppen av växthusgaser är det en riktigt stor nyhet.

Bristen på el kommer att ställa till problem men det är ingen nyhet längre.

Artikeln handlade också om något annat, något som fick mig att skaka på huvudet och fråga om jag inte vaknat än.

LKAB – gruvföretaget – förbrukar stora mängder betong för att förstärka gruvgångarna. De använder en blandning av cement och restprodukter från ståltillverkningen som bindemedel för att betongen ska stelna. Nu har man lyckats tillverka betong helt utan cement, med GGBS (vad det nu är?) som bindemedel. Företaget hoppas nu att man på detta sätt ska minska koldioxidutsläppen med 150 000 ton per år.

Det är en nyhet som heter duga. Om det nu inte vore för den framtida bristen på el.

 Bilden är tagen vid Brahehus. Om du tittar riktigt noga ser du ett vindkraftverk långt bora.