Inlägg publicerade under kategorin debatt

Av Siv Aksila - Söndag 17 nov 15:30

 

Ingenting förblir som det är.

Att Gustav II Adolf dog i Lützen den 6 november 1632 är visserligen ett oomkullrunkeligt fakta men i övrigt är fakta en tämligen flytande företeelse.

Om jag inte minns fel – minnet har en förmåga att ändra sig efter det som händer senare i livet – så påstod mina läroböcker att homo sapiens ursprung låg i Asien och att neanderthalarna tillhörde en underlägsen ras. Eller något sådant. Hur många skriver under på det idag?

Ännu värre är det med nutidshistorien. Den information som du fick förra året kan vara/är oftast/ helt inaktuell nu. En tropisk cyklon slår på några timmar ut en välmående ö-nation. En jordbävning raserar på ännu kortare tid samhällen och om den inträffar till havs kan tsunamivågor drabba miljontals människor.

För att kunna ha en uppfattning om verkligheten måste vi använda den information vi har till vårt förfogande och generalisera och då gäller det att informationen står på en stabil grund.

 Vi säger ”bränderna i Australien” men vad betyder det?  Att hela Australien brinner? Ett förverkligande av Cormac McCarthys Vägen? Kan det sluta så illa?          

ANNONS
Av Siv Aksila - Tisdag 12 nov 18:33

Han erkände! 

Kristersson vill ta bort EBO lagen helt och hållet. Asylsökande ska hålla till migrationsverkets förläggningar. Och han erkänner att det var regeringen Bildt som införde den 1994! Fantastiskt!

Ju högre borgarna skriker att sossarna måste ändra en lag – eller något annat – desto säkrare kan vara att det var de som införde lagen eller genomförde den kritiserade förändringarna.

Så kom ihåg det här.

1976 – 1982 Borgerligt styre under Fälldin och Ola Ullsten. Interna bråk medförde att svenska folket fick rösta om kärnkraften. Att följa folkomröstningens resultat har varit f-t svårt.

1991 – 1994 Moderatledd regering under Bildt. Mest känt för att marginalräntan var 500 procent en kort tid. Har för mig att Kristersson tog upp det för ett tag sedan. Det lät som om han inte hade en aning om att ansvaret var borgerligt. De gick på valutaspekulanternas trick. I överenskommelsen som borgarna gjorde med Socialdemokraterna för att få slut på eländet förlorade alla anställda i Sverige två semesterdagar. Dem har det varit tyst om sedan dess, minsann!

Och sedan har vi regeringen Reinfeldt 2006 till 2010. ”Omregleringen” av Apoteken var deras verk…

Minns detta. Att när Kristersson & Kompani ställer krav på att något ska ändras – kolla alltid när lagen infördes eller beslutet togs.


ANNONS
Av Siv Aksila - Lördag 9 nov 12:43

På lördagens (den 9 november) ledarsida i Svenska Dagblads utsätts Greta Thunbergs familj för ännu ett påhopp. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Jag brukar inte bry mig om dem men nu har jag fått nog.

”Greta behöver franska föräldrar,” skriver Susanna Popova. Franska barn är snälla och gör som de blir tillsagda eftersom föräldrarna förklarar vad de har gjort för fel och hur de ska vara.

Och ingen har förklarat för Greta att man inte lägger sig i vuxnas angelägenheter. Illa! Illa!

Susanna Popova har inte satt sig in i bakgrunden. Eller också så struntar hon i den.

Du säger inte till ett barn med Aspbergers syndrom att syssla med något annat än det som intresserar hen. Det fungerar inte. Men Aspbergers finns kanske inte i Frankrike?

Själv säger jag Heja Greta! För hon har rätt. Vi måste ta itu med omställningen till ett fossilfritt samhälle här och nu.

Av Siv Aksila - Fredag 8 nov 17:49

 

Jag är nog lite galen. Om det nu är något nytt. Tror inte det. De flesta i min situation, pensionär med hyfsad tillgång till pengar, skulle passa på att åka söderut vid den här tiden på året för att njuta av värmen.  Själv ugglar jag i novembermörkret, borde åtminstone titta på pantbanken eller följa serierna som går på TV. Eller titta på kunskapskanalen. Inte ens det gör jag.

I stället har jag suttit en stor del av dagen och sökt efter information om Etiopien, Kenya, Syd- Sudan och Somalia. Varför? Bortåt en miljon människor i de fyra länderna som är kända för torka och annat elände, har drabbats av skyfall som varat – eller kommer att pågå – i en så där sex veckor med översvämningar som följd. Den boskap som klarat torkan dör. Människor tvingas på flykt.

En katastrof. Javisst. Men vilket av länderna har bäst förutsättningar att klara katastrofen och varför?

Hur mycket jag känner till? Lite om alla fyra länderna utan att veta mycket om någon av dem. Jag har varit fascinerad av Kenya ända sedan jag läste Tandbergs Brun mans Afrika. Ngugi Wa Thiong´os ”Om icke vetekornet” är fortfarande en av mina skönlitterära favoriter även om han numera har hårda konkurrenter i Nigeria.

Afrika ansågs vara på marsch framåt redan för några år sedan. Bra! Men jag ville veta mer. Hur? Var? 2018 kom Anders Bollings/Erik Esbjörnssons Miljardlyftet ut. Ett svar, trodde jag. Inte. Vad säger de?

Afrika måste börja där alla andra började. Med att utveckla jordbruket. Hur? Inget svar.

Det finns två riktningar. Att storföretag i de rika länderna, eller i länder som av någon orsak inte anser sig kunna försörja sin egen befolkning med de egna odlingarna – arabländer, Kina med flera – satsar pengar på enorma plantage. Snittblommor. Frukt. Grönsaker. Klimatkompensation i form av trädplanteringar. Verksamheter som tvingar bort småbönder utan juridiska bevis på ägandet – vilket är det normala i Afrika.

Den andra inriktningen är att Afrikas småbönder får en chans. Vi-skogens verksamhet med agroforestry är ett alldeles utomordentligt exempel på hur uppdraget borde hanteras.

Att Afrikas regeringar föredrar den första lösningen är både beklämmande och skrämmande.

Migrationen till städerna – och till utlandet för de som har lite kunskap om hur det ser ut i stora vida världen – framhålls som en lösning på gruppkonflikterna. Är det något att lita på? När klansamhällena överlever i utlandet? Även i Sverige.

Och sedan det här med att Afrika kan ersätta Asien som producent av de rika ländernas billiga varor? Är det en lösning? Måste vi fortsätta med den förödande konsumismen för att Afrika ska få en chans?

Västvärlden borde ha dåligt samvete för hur Afrika behandlats i det förflutna, eller hur? Slaveriet. Kolonialismen som skapade omöjliga gränser. Plundringen av råvarorna….

Var finns de röster som försvarar Afrikanernas intressen? Inte här. Inte där.

Av Siv Aksila - Onsdag 30 okt 20:31

 

Klimatkompenserar du?

Klimatkompensation är ett intressant modernt fenomen, sprunget ur ett nittiotal när vi – gemene man som du och jag – inte riktigt trodde på en klimatkris men ändå tog till oss kritiken - det var ju vi och några andra som hade kört bil lite för mycket, det insåg vi, men jag hade inte en aning om att vi 2019 skulle flyga tre gånger per år.

Själv har jag inte flugit en gång per levnadsdecennium men så är jag också lite efterbliven, på ett eller annat sätt, jag vet inte vilket, men förmodligen är det en kombination av generationers snålhet för att jag och de mina ska vara där vi är – dvs bara vara en liten del av mänskligheten – och en omedveten insikt om att mänskligheten är på god väg att utrota sig själv – men i så fall är den väldigt omedveten.

Hur som helst så minns jag en scen från den tiden när jag var vad Peter Danngren kallar extremist. En lördag. Vi satt som vanligt nere på Stjärnan och drack kaffe med kaka (kakan kostade 50 öre och köptes hos grossisten mitt emot).

Nå, vi satt där och fikade. Jag och en av de andra medlemmarna var arbetslösa och gick på samma AMU-utbildning i Ronneby. Han fick jobb efter den, jag fortsatte kampen mot arbetslösheten ett tag till. Först nu förstår jag varför.

1982 – när jag blev arbetslös hade inte arbetslöshetsersättningen uppgraderats på ett bra tag. Sverige hade som ni säkert minns, haft en tämligen tandlös borgerlig regering ett tag. Min inkomst halverades plötsligt och jag kontrade med att i likhet med mina förfäder dra åt svångremmen och prioritera det som borde prioriteras. Kostnaderna för bostaden och partiet.

Skratta gärna åt mig men det var den ordningen som gällde. Det tog mång år innan jag lärde mig att billigast inte alltid var bäst, att mycket ibland blev för mycket, och än idag flyttar jag ingenstans utan min frys.

Kläder var inte prioriterat. Kläder har aldrig varit något prioriterat. I gymnasiet använde jag ett par jeans per år. Har du inga andra kläder? Frågade en av grabbarna längre ner i trappuppgången. Jo, men bara ett par jeans och det andra paret – eller paren, det är ärligare att säga – undvek jag. Jag älskade mina Lee.

Men nu har jag kommit långt bort från berättelsen. Vi satt där, på Röda Stjärnan i Karlshamn, och killen som fick jobb efter AMU började prata med en av kamraterna i ledningen, vem minns jag inte, om att han behövde minska sitt frivilliga bidrag till partiet. Ekonomin var så urusel att han bara hade en vinterjacka.

Att jag minns situationen berodde på att jag aldrig i hela mitt dåvarande liv hade haft mer än en vinterjacka. Det hade aldrig fallit mig in att en extra jacka behövdes.

Men vad har det här med klimatkompensation att göra?

Jag ville bara tala om att det har funnits ett annat Sverige. Ett fattigare land vars invånare flydde till utlandet för att försörja sig. Och så något mer.

Klimatkompensation är vår tids stora hyckleri. Vi kan inte leva enligt de hittillsvarande normerna utan att förstöra framtiden för våra barn.

Det räcker inte med en nollsummeregel längre. Även när du klimatkompenserar för varje ton koldioxid du släpper ut så minskar inte de utsläpp vi redan gjort och det är vad vi behöver göra. Vi behöver backa koldioxidutsläppen. Inte stå stilla.  

Och så har vi det här med hur det görs…

Jag blir förbannad, riktigt rasande, utan att ha en enda möjlighet att säga att så här får ni inte bete er, era västerländska överklassvin!!

Afrika är en rik kontinent. Afrika har råvaror. Afrika har mark. Afrika har arbetskraft. Men den arbetskraften får inte behandlas hur illa som helst. Det måste finnas gränser!

Om inte Afrika själv kan fixa det måste vi – vilka ”vi” än är – se till att egendomsrätten till jorden registreras i fastighetsregister. Inget töntigt pladder om socialism eller något ditåt har med verkligheten att göra. Det ger bara korrupta politiker en möjlighet att roffa åt sig.

Afrika måste kunna försörja sig självt – och Afrika kan försörja sig självt – allt annat är skitsnack!

Och sedan måste vi som har använt all fossila bränslen ta vårt ansvar. Se till att hyddorna med korrigerat tak får solpaneler, att vindsnurrorna skapar el till fabrikerna så att de slipper strömavbrotten. Vi måste se till att låga löner inte tvingar lärarna att ta extrajobb, och att Afrikas stater har råd att betala poliserna så att de inte behöver tvinga till sig böter från trafikanterna.

Nu har jag spårat ur tillräckligt många gånger. Skit i det här med klimatkompenseringen – jag ska tala om för er varför när jag är lite mindre förbannad – men förstå att det inte är Din tur att konsumera mera. Om du nu inte lever på försörjningsstöd.

Letar efter den afrikanska självkänslan. Den som finns där nere i djupet. Någonstans.



Av Siv Aksila - Fredag 11 okt 20:11

 

En dag som nämndeman vid Tingsrätten. Ingen deckare precis. Långt ifrån så spännande som det låter. Ärligt talat – tråkigt men intressant.

Onsdag. Den tilltalade var fyllda fyrtio, målsägaren och vittnena i tjugoårsåldern. Och på andra sidan – ett gäng gamlingar. Tisdag. Ungefär samma fördelning.

Två dagar i sträck. Ändå plingade telefonen fyra gånger på raken i måndags. Fyra sms. Tingsrätten sökte nämndemän till extratingen nästa vecka. Måndag, tisdag, onsdag och fredag. Jag tackade ja till tre av dagarna. Två förmiddagar och en eftermiddag. Trots det plingade den till igen nu på eftermiddagen. Nu gällde det veckans enda återstående dag, torsdagen, men jag avstår. Två förmiddagar och en eftermiddag räcker. Jag är trots allt pensionär och en dag på tinget känns.

Det är hårda krav som ställs på oss. Fyra och en halvtimme utan kisspaus. I diskussionerna om Eskilstuna nya Tingsrätt ska dessutom toaletterna ransoneras, tycks det. Fyra och en halv timme utan rökpaus. Utan kaffe. Lunch efter målet som slutar halv två. Vi ska vara koncentrerade till max, sitta tysta och lyssna noga, göra anteckningar och se så engagerade ut som möjligt även om målet handlar om upprepade ringa narkotikabrott och drogfylla.

”Fy så hemskt,” sa syrran som menade att nämndemännen borde vara yngre.

Javisst, det kan jag hålla med om, och det är många som tycker samma sak men hur ska det gå till? Nämndemän ska vara empatiska personer. Skulle du vilja säga till din chef:

Att du måste sticka till tingsrätten nu, de behöver dig om en kvart. Någon har blivit sjuk eller inte dykt upp eller är också är någon jävig eller så har något annat, nästan vad som helst, dykt upp.

Att du vill tjänstgöra på tingsrätten två dagar i veckan två månader framöver?

Och vad säger du till hen när meddelandet om att målet ställts in kommer strax innan du ska gå hem dagen före – när chefen tvingats leta efter en ersättare både länge och väl?

Teoretiskt sett blir nämndemännen kallade till tjänstgöring tre dagar på våren och lika många dagar på hösten. Det fungerar för de flesta arbetsgivare. Men sedan har vi extrating, flerdagarsting och inryckning med kort varsel. Har du ett jobb som klarar av att hantera en sådan situation? Välkommen som nämndeman men kom ihåg att sedan – när du har suttit med och dömt den ene efter den andre för att hen kört bil utan körkort, drogpåverkad eller inte drogpåverkad, gång på gång, eller för att ha gått omkring med en kniv på stan, också det gång på gång, eller för att ha snott varor från ICA Maxi eller juveler av Strängnäs stift – när missat din chans att göra karriär bör du veta att du går miste om både semesterersättning och pensionsinbetalningar och att den snålt tilltagna ersättningen behöver användas som kompensation för det.

Att vara nämndeman passar däremot bra för pensionärer som vill hålla sig alerta för det är något visst med uppdraget. Cirklarna rubbas. Fördomarna bryts ner. Du får en helt annan bild av hur människors liv ser ut. Och de där småpengarna kommer väl till pass. 




Av Siv Aksila - Söndag 6 okt 12:53

 

Visst går det framåt men politikerna hänger inte med.

När Kristersson & Co står och sjunger den eviga tillväxtens lov och prisar kärnkraften som världens räddning, borde de i stället sätta sig ner och tänka efter.

En global tillväxt på tre procent kommer att medföra att ekonomin blir elva gånger så stor i slutet på seklet. Hur skulle den tillväxten se ut?

När jag föddes fanns inga TV-sändningar. Inga persondatorer. Inget internet. Inga bärbara telefoner. Telefonsamtalen kopplades vidare i växlar vars personal mycket väl kunde tjuvlyssna på samtalet. Det var lätt att ta körkort men bilarna var få. Motorcyklar och mopeder var på modet och som Rosling påpekade: den som går vill köpa en cykel, den som cyklar vill ha en motorcykel. Följaktligen drömde människor om att bli bilägare. Om vi ska fortsätta samma resonemang, det som Kristersson för, så drömmer vi nu om att flyga våra egna privata plan.

I början på femtiotalet – när vi flyttade in – höll huset varmt med kaminer och vedspisen i köket. Centralvärmen blev ett lyft. Pannan eldades med koks. Grannarna gick över till olja. Vi flyttade. För ett par år sedan körde vi förbi huset och stannade till för att se hur det såg ut. Jag började gapskratta. Huset hade växt och når nu nästan ut till gatan.

På sextiotalet – när jag började bli medveten om vad vi åt – räckte tre hekto köttfärs till köttbullar åt fem personer. Två kilo strömming låter mycket men fisken var billig. Utfiskade hav har gjort den dyr. Jag vill minnas att när tomaterna blev en vanligare grönsak sockrade vi dem…

Att sy sina egna kläder är en lyx få förunnat. Vi uppmanas att laga dem men var finns tiden? Mamma sydde, stickade och virkade, under större delen av sitt liv sina kläder själv. Som barn kunde jag sitta vid en katalog från Ellos eller Haléns och drömma om färdigsydda kläder. Jag älskade mina Lee-jeans över allt annat och tänkte inte ens tanken att det gick att köpa ytterligare ett par.

På sextiotalet började hemmafruarna att ge sig ut på arbetsmarknaden. De började arbeta i branscher där inkomsterna var låga. Först städade mamma, sedan blev hon sömmerska på den enda textilindustrin i närheten, för att slutligen bli metallarbetare och tillverka skrivmaskiner. Hon gick i pension innan branschen säckade ihop och togs över av persondatorerna. Själv hamnade jag på Volvo CE i Eskilstuna.

För sina första inkomster köpte mamma en begagnad svartvit TV. Längre fram blev det en tvättmaskin. Vårt första kylskåp fanns i den lägenhet vi flyttade till i december 1967.

Då, när jag växte upp, tillhörde Sverige det Hans Rosling kallar medelinkomstländer. Under min livstid har vi flyttat upp ett eller ett par snäpp till, till höginkomstländerna. Vad innebär det?

Enligt en artikel från SCB, publicerad den förste januari 20016 och sökbar på nätet, har Sveriges inkomster femdubblats på de 66 åren mellan 1950 och 20016. Hur ser världen ut om vi ökar BNP elva gånger till år 2100?


Trump gick till val på att kolbrytningen skulle få ett uppsving men nu läggs kolkraftverken i USA ner. Enligt en artikel i SVD 191006, författad av Per Alestig, har 15% av USA:s kolkraftverk försvunnit sedan han fick makten och det ser inte bättre ut i framtiden. I EU insisterar polackerna på att fortsätta med kol för att slippa köpa rysk gas. Varför?

I början på sjuttiotalet var kärnkraft stort men det dröjde inte länge innan motståndarna vann gehör för sina synpunkter. Diskussionen om slutförvaringen är fortfarande aktuell. Helst där, inte här. Detsamma gäller brytningen av jordartsmetaller – helt nödvändiga för om framtidens människor ska få energi – helst där men inte här. Nu är frågan: hur stora skador blir det inom brytningsområdet? Och inte att förglömma – det behövs ny teknik att utvinna metallerna; vi måste vara rädda om vattentillgångarna. Men är det inte bättre att vi håller koll på hur brytningen går till än att vi överlåter det till länder som struntar i vilket?

I jämförelse med sol och vind är kärnkraft en dyr energikälla med ett avfall som mänskligheten måste ha koll på lång tid framöver.  

Visst går det framåt men politikerna sitter fast i det förflutnas dyngpöl.


Av Siv Aksila - Måndag 16 sept 13:27

 

Jag googlar. Island producerar fem gånger mer energi än islänningarna behöver. Deras tillgång på förnyelsebar energi tycks oändlig – de får den från jordens innandöme – vilket har fått stora förbrukare av energi att söka sig dit.

Historiskt har det varit typ aluminiumsmältverk som dragit nyttan av tillgången på geotermisk energi. Nu läser jag i Eskilstunakuriren att datahallar blivit en ny industri i landet. De köper billig energi för att driva sina anläggningar samtidigt som klimatet möjliggör en lika billig nedkylning av dem. Två flugor i en smäll.

Enligt revisionsföretaget KPMG användes2017 90% av all datorkraft på Island till att processa kryptovalutor, står det i kurren. Lite riskabelt eftersom deras värde svänger kraftigt. Dina och mina pengar är i och för sig lika digitala men de garanteras förutom av ägandet till privata fastigheter också av ägandet av aktier i fonder och bolag. Med mera. Och så vidare.

Hur ska man se på det? Bekymmersamt för Island att en bransch som ses som obskyr hos den stora allmänheten har ett sådant inflytande. Islänningen som intervjuades av artikelförfattaren (Mattias Mächs/TT), Arni Jensen konstaterar att världen samlar på sig mer och mer data som sparas och måste lagras.

Förr – jag är lite gammaldags men så fyller jag också 69 i morgon – samlades data i stora lokaler (som brann ner då och då) och det utöver den energi som gick åt för att bygga byggnaden krävdes en del för att hålla den varm. Varje akt tog större plats men det gick att slänga ut sådant som inte längre var aktuellt.

Men då – förr i tiden – sparades inte ovidkommande information. Brev, julkort och vykort från nära och kära kastades oftast, kanske allt för ofta, medan Facebook numera håller redan på varenda gillande du får oavsett om det är en bild av lunchtallriken eller en delning av en tidningsartikel. Du behöver i princip bara önska dina FB-vänner god morgon för att ta i anspråk energiresurser som kunde ha använts bättre. Om sedan även dina vänners gillningar lagras för all framtid – FB räknar ju dem – så måste jag av ren nyfikenhet ställa frågan: hur många limpor kan Pågen baka på skåningarnas gillningar?

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se