Min man har inte fått sin deklarationsblankett. Han har inget bank-id och är beroende av koderna för att kunna göra deklarationen.

Kollar hos Skatteverket. Blanketten skulle ha varit här den 15 mars. Frågar varför den inte kommit på chatten. Det går inte att formulera frågan så att systemet fungerar. Försöker ringa. Åter en automat som inte heller begriper att jag frågar varför blanketten inte kommit. Mejlar. För att kunna göra det måste jag begripa hur konstruktören av internetsidan tänkte. Inte ens att skicka ett mejl var enkelt.

Nu har det gått fram. Hoppas bara att blanketten gör det också. 

Svartmåla inte! Uppmanar Eskilstuna-Kuriren politikerna i dagens ledare. Vad som avses framgår inte. Därför tänkte jag komma med mina synpunkter i frågan.

Under mina år inom svensk industri arbetade jag tillsammans med invandrare. Alla vi som har gjort det, inklusive företagsledningarna, vet att det stora flertalet av dem har varit skötsamma medarbetare, många duktiga och ambitiösa.

Alldeles för många var, särskilt under hundåren som ackordsarbetare under sextio- och sjuttiotalen, lite för ambitiösa och slet ut sina kroppar i förtid.

Den stora gruppen var finländare. Deras ankomst gav – liksom den nuvarande – upphov till konflikter. Knivslagsmål var inte ovanliga, inte i min dåvarande hemort Olofström. Men det blev folk av nykomlingarn även om alltför många struntade i att lära sig svenska – för hen skulle ju inte stanna här i evigheter. Några föll bort, flyttade hem igen.

Slutresultatet var OK. De hjälpte till med att bygga upp Sverige. Och det gör det allra största flertalet av de som är nya här nu också men det låter inte så när man lyssnar på Kristersson och Åkesson. De målar upp en bild av ett Sverige där invandrare är parias, inte goda medarbetare.

Tiderna är andra. Jobb finns men utbildning krävs. Det finns inte tillräckligt många chaufförer, konduktörer, undersköterskor och så vidare. Länge stod AMU för arbetsmarknadsutbildningen. Nu är den privatiserad och räcker inte till. Blir vinsterna inte tillräckligt höga?  

Gängkriminaliteten då? Har de vi hör talas om alla utländska namn? Tiderna är andra. Om utanförskapet var stort i sextiotalets arbetarbaracker så är det än större nu. Sverige är inte jämlikt längre. Skillnaden är stor mellan en jacka inköpt på Retuna och en märkesjacka för 17 000 spänn. Den ena mobilen har status, den andra inte.

I folkskolan skickades ungar som skrev dåligt till extralektioner i välskrivning. I internets tidevarv är det ingen som tänker på att motoriken måste utvecklas. I min skola placerades barn med problem i hjälpklasser, nu ställs de i kö till Bup. Då fick dyslektikerna ingen hjälp men de fick jobb. Vi behövde inte kunna läsa och skriva för att nita ihop bitar till en skrivmaskin. Nu ska alla plugga minst tolv år utan att jobb garanteras.

Kraven är oerhört mycket större och det måste politikerna hantera. Att skrika ”Åk hem!” hjälper ingen. Vi behöver arbetskraft. Vem ska annars byta blöjor på mig om tio år? Åkesson? Den politiker som stämplar en hel generation som icke önskvärd skapar ännu större problem. Och det är vad den nuvarande regeringen gör.

Läser Nicolas Lunabbas ”Blir du ledsen om jag dör”. Reagerade jag på att han skrev om ”blattar” men så insåg jag vad det handlar om. Ingen får kalla någon för ”blatte” men om vi behandlar de unga människorna på ett felaktigt sätt – inte ger dem självförtroende – så uppfattar de sig själv som ”blattar” och agerar därefter.

Och regeringen Kristersson sänker deras människovärde med sitt ständiga prat om att de riskerar att bli gängkriminella. Hur vore det om skolorna fick bättre resurser? Hur vore det om barn kunde få extra hjälp utan att i förväg ges en diagnos för någon störning?

Det fanns säkert ungar med ADHD när jag var barn också men ingen hade hört talas om diagnosen. De var mer krävande än vi andra. Då fanns det trots det en framtid på arbetsmarknaden också för dem. Nu kämpar de i ständig motvind. 

Om jag vore 2024 – om vi nu kan anta att tid är något annat än det är – skulle jag vägra att ta emot arvet efter 2023. Jag skulle ställa mig och skrika som en gång terriern Ulf Kristersson (numera mopsen som slickar Bidens arsle) ; ”Gör om, gör bättre” och kräva att allt gjordes om från den förste januari (med risk för att 2023 i sin tur skulle skrika till 2022 att det inte ville få något krig i Ukraina på halsen).

Skämt åsido. Redan före nyår insåg jag att 2023 skulle bli ett svårt år. Hur svårt förstod jag däremot inte. Räknade inte med att konkurrenterna om makten i Sudan – ja, jag vet, du har glömt dem – skulle råka i luven på varandra, inte heller att krutdurken Palestina/Israel skulle ta fyr igen och att resultatet skulle bli innihelvete jobbigt. Typiskt att alla sätter i gång med att analysera händelseförloppet när eländet gått över styr i stället för att avslöja att något var på G innan det brakade loss. Om jag förstått saken rätt har Netanya åstadkommit det här kaoset genom sitt agerande under åren som gått.

Nu när WFP (world food program) får inrikta sig på att hålla palestinierna vid liv får syrierna mindre att äta. Nödhjälp till svältande göder inga kapitalister, eller hur Johan Forsell?

Och nu ser det ut som om väst håller på att överge Ukraina. Vinner Trump valet (stackars 2025!) är det i stort sett kört eftersom länder som Ungern och Slovakien blockerar EU. Vad hade de i unionen att göra?

Hur har 2023 sett ut? Hetta. Bränder. Skyfall. Å ändå blir det bråk på COP 28 om utfasningen av fossila bränslen!

Jag gjorde ett svagt försök att i Hans Roslings anda hitta något positivt som hänt i världen. Utöver att vi under sommarens lopp ägnat åtskilliga timmar åt att cykla mellan Eskilstuna och Ärla fann jag inte mycket att glädja mig åt.

Att IS härjar i Uganda förhöjde liksom inte dagens nivå av positivt tänkande. Hur finansierar alla dessa afrikanska terrorgrupper sin verksamhet? Sluta för helvete att köpa diamanter och guld!

Vad bör göras?

Vi måste bygga upp Ukraina, Gaza, Syrien och Sudan; vi måste bygga upp de delar av världen, alltifrån Åre till Östafrika som har drabbats av översvämningar. Förstår ni hur mycket koldioxid mänskligheten måste släppa ut för allt detta återuppbyggande?

Dessutom måste vi säkra strandkanter och bygga vallar mot vatten, se till att vattnet har någonstans att ta vägen, isolera byggnader, bygga kärnkraftverk för att få el – alternativt bygga fula störande vindkraftverk som dödar fåglar – öppna gruvor för att bryta metaller (alltifrån litium till Uran) som förstör grundvattnet när de anrikas. Med mera med mera.

Låt oss begå kollektivt självmord! När vi ändå inte kan besluta oss för att göra något vettigt för att lösa problemen.

Bilden av vårt underbara hem är hämtat från pixabys sida. Jag kommer inte så långt numera. Får nöja mig med att gå till bibblan. 

Afrika är inte ett land utan en kontinent. Kontinenten behandlas som om de olika staterna vore landskap. Fortfarande – efter en ”självständighetsperiod” som varat i över ett halvt sekel – klarar inte förlagen av att producera något annat än kolonialisternas syn på Afrika. Tyvärr.

Och jag blir förbannad. Utan den historiska bakgrunden är det stört omöjligt att bilda sig en uppfattning om det som händer just nu.

Hur kan man skriva och låta trycka en bok med titeln ”Afrikas historia” år 2022 utan att nämna swahili? Utan att beskriva hur språket utvecklades och varför? Vilken roll det har och har haft? Varför inte hoppa över kapitlet om faraonerna som vi alla matats med i skolböckerna? Och varför ge kolonialismen utrymme? När man inte talar om våldet de utsatte afrikanerna för?

Om vi ska förstå det som händer i Nigeria i nutid måste vi kunna förstå landets historia. Då blir ett av veckans mejl i ”The Conversation” en viktig källa men den informationen undanhålles oss trots att den måste vara allmänt känd hos de som intresserar sig för kontinenten. Intresserar vi oss? Om inte får vi fixa vägarna upp hit genom medelhavet så att de kan berätta.

Jag citerar – lätt redigerat – ett inlägg från den 30 september. ” Storbritannien styrde Nigeria i nära 80 år. Kronan styrde genom vad som kallades indirekt styre. Detta gjorde det möjligt för den koloniala administrationen att styra på avstånd. Den delegerade lokal förvaltning till traditionella myndigheter och inhemska institutioner. Nigeria har över 300 etniska grupper - Hausa, Yoruba, Igbo och Fulani är de viktigaste. Varje grupp har ett eget språk, kultur och traditioner.

Nigeria är också uppdelat längs religiösa linjer. Det är övervägande muslimskt i norr och kristet i söder. Inhemska religioner är spridda över hela landet, med vissa upplever ingen dualism mellan dessa andligheter. Faktum är att denna icke-binära andliga läggning var det som gjorde de kristna och arabiska missionärerna framgångsrika i Afrika.

Ekonomiska skillnader: Den brittiska kronan styrde sina erövrade koloniala territorier genom olika myndighetssystem. Med tiden översattes dessa till olika nivåer av ekonomisk utveckling.

I norr förlitade sig den koloniala regeringen på befintliga politiska strukturer av "centraliserade styrsystem med rykte för sina byråkratiska, administrativa och rättsliga institutioner" - främst reliker från Sokoto islamiska kalifatet i regionen.

I söder kretsade dock den koloniala administrationen kring artificiellt skapade myndigheter. Dessa var vanligtvis i form av warrant chiefs - en infödd ledare vars legitimitet baserades på en order utfärdad av den koloniala regeringen snarare än på folkets kultur och sedvänja.

Dessa olika styrningssystem tilläts betydande autonomi under det koloniala systemet med indirekt styre. Olika nivåer av ekonomisk utveckling började dyka upp, vilket i sin tur skapade ekonomiska skillnader.

”Nigeria var tänkt av den koloniala regeringen som ett affärsföretag, inte som en nation. Självständigheten lovade ett nytt Nigeria som gynnade alla nigerianer. Men landet misslyckades med att njuta av "självständighetsögonblicket". Nigerianska ledare som tog över slösade bort de möjligheter som erbjöds av självständighetens vinster för att demontera de ärvda koloniala sprickorna i sina samhällen.”

Och vi tror att vi kan lösa problem utan kunskap? Att utvecklingen bara handlar om affärsmöjligheter? Glöm det!

 Bilden kommer från Pixaby

Satt och läste Dagens ETC. Har haft den digitalt i tre månader nu men önskar tidningen lycka till samtidigt som jag tänker skippa den. Av ungefär samma orsak som jag lämnade flera grupper på Facebook i går. Jag orkar inte längre läsa kommentarer från människor med samma åsikter som jag själv. De är helt enkelt tråkiga.

Dagens tidning innehöll en artikel om vilka grupper som är mest utsatta för risken att bli konspirationsteoretiker. De som anser att kunskap är subjektiv. Jag fick tänka efter. Anser jag att kunskap är subjektiv?

Först svarar jag ja, men det stämmer inte. Fakta är inte subjektiv utan föränderlig. Min uppfattning om fakta förändras ständigt beroende på att ny information tillförs. Det är det jag är ute efter. Ny information.

Ny information innebär att allting blir mycket mer komplicerat men det går inte att lösa svåra problem med bristande kunskaper.

Igår släppte Görrel Espelund, en journalist som skriver för utrikespolitiska institutet, en artikel om kuppen i Niger som beklagar kuppledarnas kritik mot Frankrike. Västvärlden förlorade en viktig allierad i kampen mot jihadisterna i Sahel, skriver hon.

Jag vet inte vilken åsikt jag har om saken men formuleringen fick mig att studsa till. Det är alltså vi här i väst med den förre detta kolonialherren i spetsen som bäst vet hur arbetet mot jihadismen ska bedrivas? Trots att vår strategi bevisligen har misslyckats under ett alldeles för långt tidsintervall? Och de har inte rätt att ifrågasätta kolonialherren som fortfarande har stora ekonomiska förbindelser och militära anläggningar på plats? Jag köper inte det. Jag tror inte heller att vare sig kuppmakarna eller ryssarna har någon bättre lösning men skulle gärna vilja läsa en debatt om hur det skulle gå till. Tror att bättre levnadsvillkor för befolkningen är en bättre väg att gå än den militära.  

Vad har det med Dagens ETC att göra? Ingenting. Tidningen har ett problem. Jag har redan tillgång till SVT-s och TV4-s nyheter, lokaltidningen, en rikstidning och skulle kunna lyssna på radio om och när jag gitte, och behöver inte få mina egna åsikter ältade.

OK. Regeringen Christersson är ett misslyckande för svensk demokrati men jag orkar inte läsa tidningar som hackar på dem som hackspettar utan att bidra med något nytt.

Läste på text-TV att kommunernas värmekraftverk kommer att tvingas chockhöja priserna på grund av högre pris på flis och pellets. Det har snackats om hur viktigt det är att ta hand om resterna som blir kvar efter avverkningarna. Varför ser kalhyggena då ut som de gör? Har inte skogsägarna lyssnat? Varför står den granbarkborreangripna skogen kvar längs cykelvägen till Ärla? Duger den inte till flis?

Varför inte ta upp den diskussionen? Varför inte diskutera vad som kan göras för att underlätta livet på landsbygden? För att ni sitter på era arslen i storstäderna? 

Jag väntar på regnet. Enligt senaste väderleksprognosen ska vi i östra Södermanland komma lindrigt undan så kanske kan det bli ännu en cykeltur till Ärla. Vi får se.

Jag läste morgontidningarna. En artikel talade om torkan. Tanken är nästan surrealistisk. Är det fortfarande torrt någonstans i Sverige? I så fall vore det bra om regnet föll någon annanstans i Sverige än längs vår älskade cykelväg till Ärla.

Vattnet porlar i bäckarna, dikena är breddfulla. Längs sträckan ner mot Hällberga är det översvämningar på relativt stora områden där granbarkborren och skogsskövlarna gjort sitt; exakt hur stor den översvämmade ytan är kan jag inte uppskatta, har ingen vana vid att bedöma ytors storlek, men det ser bedrövligt ut.

Hetta, bränder och torka eller skyfall med översvämningar.  Det är bara att välja.

Vi tar cykelturer mellan regnskurarna. Andra sätter sig på planet för att flyga till extremvärme och bränder. Jag tycker att ni ska åka dit efteråt också - när skyfallen sköljt bort jorden och bergen ligger nakna. Vackert, eller hur? Flygskam var ett modeord. Smaken är delad som baken.

Medan ni tittar på barnsligt larviga inspelningar på Tik Tok och andra sociala medier eller köper bitcoin för sparpengarna, slösar med energin och planerar nya AI-projekt, bygger kineserna kolkraftverk för att kunna hålla klimatanläggningarna i bostäderna med el. Ingen försöker sätta stopp för projektering efter olja och nya investeringar i fossilindustrin. Inte ens Biden.

Ovanpå det finns det krafter i USA som vill försöka stoppa allt som liknar klimatarbete. Enligt gårdagens (5/8) ETC finns det en färdplan – Project 2025 – som tagits fram av en klimatförnekande tankesmedja ”Heritage Foundation” för att stoppa det klimatarbete som trots allt pågår efter nästa val.

I våras var det torrt i markerna. Myggen uteblev. Kommer de nu? Är svalorna i tillräckligt god vigör för att ta sig söderut? Hur kommer sädesärlorna att klara resan fram och tillbaka till det torra Östafrika?

Och mitt i röran får vi ett urtidsvidunderligt krig på halsen.

Mänskligheten förbereder sin undergång och drar det ekologiska systemet med sig. Det ekologiska systemet kommer att anpassa sig, skapa nya arter som klarar de nya förutsättningarna, arter som kan leva på plasten vi vräker ut i haven eller lägger i stora deponier, eller sprider omkring oss som om den klarade av att bryta ner sig själv.

Kommer vi att kunna anpassa oss? Alla de åtta miljarderna som blir fler och fler? Som förorenar dricksvattnet och förgiftar naturen för att öka skördarna? Vem garanterar att ingen släpper i väg några satser kärnvapen? 

Hur anpassbara är vi när vi inte klarar av att säga till oljemiljardärerna att det måste bli ett slut på det här?

Jag är nöjd med att jag inte orkar ta mig igenom incheckningen på Arlanda, glad över att bilåkningen snart är över för min del. Helt nöjd med att livet tar slut om några år och att jag inte lämnar någon efter mig som måste ta itu med all denna förnekelse av tillvarons allvar som vi lever med.

Jag har numera en optimistisk syn på framtiden. Livet kommer att ta slut och jag behöver inte bry mig om hur er framtid ser ut.  

I morgon, 27/7, inleds ett toppmöte mellan ryska och afrikanska ledare i St Petersburg. Förhoppningsvis kommer massmedia att flika in någon liten rapport om detta bland rapporterna om bränderna i Grekland.

Tack vare The Conversation – ett flöde av mejlbaserade artiklar som jag numera har tillgång till – har jag fått en del information om vad som ska, eller snarare bör, avhandlas under detta möte.

Kriget i Ukraina ställer till det för de stora importörerna av spannmål, solrosolja och gödsel.

Matpriserna i Nigeria har stigit med 25%, vilket är två och en halv procent högre än den sammanlagda inflationen i landet under samma period. För att ni ska få en uppfattning av hur allvarligt läget är citerar jag en av artiklarna:

”Uppgifter som sammanställts av World Economic Forum visar att det genomsnittliga nigerianska hushållet spenderar cirka 56% av sin inkomst på mat. Det är det högsta i världen.

Tre andra afrikanska länder som spenderar en hög andel av inkomsten på mat är Kenya (46,7%), Kamerun (45,6%) och Algeriet (42,5%). Däremot spenderar USA, Storbritannien, Kanada och Australien 6,4%, 8,2%, 9,1% respektive 9,8%.”

Under de gångna veckorna har stora protester ägt rum i Kenya. Regeringens svarade med att ta bort ett avverkningsstopp på skog med motiveringen att det skulle skapa jobb – effekten blir snarare en förvärrad torka. Fler projekt liknande svenska Vi-skogen skulle däremot förbättra läget.

De åtgärder som vidtagits av Nigerias regering tycks vara av det administrativa slaget.

Och det är inte bara matpriserna som ökar utan också priset på gödsel. En fyrdubbling av priset leder till att bönderna inte har råd att använda tillräckligt med gödsel för att nå samma storlek på skördarna – vilket leder till högre priser på exempelvis majs.

Ovanpå det har en långvarig torka drabbat Östafrika.

Ett annat ärende som säkerligen kommer upp i St Petersburg är Wagnergruppernas aktiviteter i Afrika. ”Wagners legosoldater har en betydande närvaro i Centralafrikanska republiken, Tchad, Libyen, Mali och Sudan. De har anklagats för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och exploatering av naturresurser. I mars 2022 deltog de, tillsammans med lokala styrkor, i massakern på cirka 500 personer samt våldtäkter och tortyr. Fler övergrepp av Wagnergruppens styrkor har rapporterats i det pågående inbördeskriget i Sudan.”

Hittills har Prigozjins anhang stärkt diktaturerna och undergrävt demokratierna, konflikterna har blivit svårare, oskyldiga civila har mördats, naturresurser har kommit Ryssland till del och försvårat afrikanernas möjlighet att få investeringar från annat håll än Kina. Frågan är om Putin ger Prigozjin fortsatt mandat att härja i Afrika. Han lär knappast ha resurser att mitt under pågående krig avsätta ryska reguljära trupper för att bekämpa terrorism i Afrika.

Trots tidigare löften om en förändring exporterar Ryssland i nuläget sju gånger mer än det importerar från Afrika, något som också kommer att diskuteras i St Petersburg.

Men här borde även ledarna för Sverige och EU, liksom övriga Natomedlemmar, tänka efter. Om vi någonsin ska få ett slut på massdrunkningarna i Medelhavet måste levnadsförhållandena i Afrika förbättras. Framtidshopp är det enda som kan få slut på flykten från kontinenten. Som det låter på debatten skulle man kunna tro att våra politiska ledare uppfattar befolkningen i Syd som självmordsbenägen.

Ett initiativ som skulle kunna gynna också oss vore att förbättra tillgången till el. Sol och vind har de gott om.

Bilden är hämtat från Pixaby