Inlägg publicerade under kategorin politik

Av Siv Aksila - Söndag 17 nov 15:30

 

Ingenting förblir som det är.

Att Gustav II Adolf dog i Lützen den 6 november 1632 är visserligen ett oomkullrunkeligt fakta men i övrigt är fakta en tämligen flytande företeelse.

Om jag inte minns fel – minnet har en förmåga att ändra sig efter det som händer senare i livet – så påstod mina läroböcker att homo sapiens ursprung låg i Asien och att neanderthalarna tillhörde en underlägsen ras. Eller något sådant. Hur många skriver under på det idag?

Ännu värre är det med nutidshistorien. Den information som du fick förra året kan vara/är oftast/ helt inaktuell nu. En tropisk cyklon slår på några timmar ut en välmående ö-nation. En jordbävning raserar på ännu kortare tid samhällen och om den inträffar till havs kan tsunamivågor drabba miljontals människor.

För att kunna ha en uppfattning om verkligheten måste vi använda den information vi har till vårt förfogande och generalisera och då gäller det att informationen står på en stabil grund.

 Vi säger ”bränderna i Australien” men vad betyder det?  Att hela Australien brinner? Ett förverkligande av Cormac McCarthys Vägen? Kan det sluta så illa?          

ANNONS
Av Siv Aksila - Lördag 16 nov 15:35

 

Funderar över en artikel i SVD. I två småstäder i Mississippi – Forest och Morton – söker kycklingfabrikanterna frenetiskt efter ny arbetskraft.

För tre månader sedan slog migrationspolisen till mot en rad arbetsplatser och ”omhändertog” 680 illegala invandrare som jobbat på fabrikerna. Precis som Donald Trump lovat.

Var tionde person togs antingen ”om hand” eller sades upp av arbetsgivare som visste om att de var olovligen i USA men inte längre vågade låta dem arbeta kvar. Arbetsgivare som betalade låga löner och erbjöd dåliga arbetsförhållanden med stor risk för arbetsplatsolyckor.  Arbetsgivare som tidigare till och med raggat upp illegala invandrare eftersom det bara var de som accepterade villkoren.

Och nu, när arbetslösheten i USA är låg (vilket kan diskuteras) trampar Trumps poliser rakt in i helvetet för att kasta ut de arma satarna.

Jag läser innantill. Åtta miljoner jobbar illegalt. Det är fem procent av arbetskraften. Nittio procent av de som jobbar med jordbruket är födda i utlandet.

Om Trump lyckas med sina intentioner och de illegala invandrarna försvinner kommer jordbrukarna och de som förädlar jordbruksvarorna tvingas att höja lönerna för att få arbetskraft. Förutsatt att det finns några att anställa. De tvingas kanske att ”importera” samma latinamerikaner som Trump kastade ut.

Då vill jag påstå – att bortsett från lidandet – är något positivt uppnått.


ANNONS
Av Siv Aksila - Tisdag 12 nov 18:33

Han erkände! 

Kristersson vill ta bort EBO lagen helt och hållet. Asylsökande ska hålla till migrationsverkets förläggningar. Och han erkänner att det var regeringen Bildt som införde den 1994! Fantastiskt!

Ju högre borgarna skriker att sossarna måste ändra en lag – eller något annat – desto säkrare kan vara att det var de som införde lagen eller genomförde den kritiserade förändringarna.

Så kom ihåg det här.

1976 – 1982 Borgerligt styre under Fälldin och Ola Ullsten. Interna bråk medförde att svenska folket fick rösta om kärnkraften. Att följa folkomröstningens resultat har varit f-t svårt.

1991 – 1994 Moderatledd regering under Bildt. Mest känt för att marginalräntan var 500 procent en kort tid. Har för mig att Kristersson tog upp det för ett tag sedan. Det lät som om han inte hade en aning om att ansvaret var borgerligt. De gick på valutaspekulanternas trick. I överenskommelsen som borgarna gjorde med Socialdemokraterna för att få slut på eländet förlorade alla anställda i Sverige två semesterdagar. Dem har det varit tyst om sedan dess, minsann!

Och sedan har vi regeringen Reinfeldt 2006 till 2010. ”Omregleringen” av Apoteken var deras verk…

Minns detta. Att när Kristersson & Kompani ställer krav på att något ska ändras – kolla alltid när lagen infördes eller beslutet togs.


Av Siv Aksila - Lördag 9 nov 12:43

På lördagens (den 9 november) ledarsida i Svenska Dagblads utsätts Greta Thunbergs familj för ännu ett påhopp. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Jag brukar inte bry mig om dem men nu har jag fått nog.

”Greta behöver franska föräldrar,” skriver Susanna Popova. Franska barn är snälla och gör som de blir tillsagda eftersom föräldrarna förklarar vad de har gjort för fel och hur de ska vara.

Och ingen har förklarat för Greta att man inte lägger sig i vuxnas angelägenheter. Illa! Illa!

Susanna Popova har inte satt sig in i bakgrunden. Eller också så struntar hon i den.

Du säger inte till ett barn med Aspbergers syndrom att syssla med något annat än det som intresserar hen. Det fungerar inte. Men Aspbergers finns kanske inte i Frankrike?

Själv säger jag Heja Greta! För hon har rätt. Vi måste ta itu med omställningen till ett fossilfritt samhälle här och nu.

Av Siv Aksila - Fredag 8 nov 17:49

 

Jag är nog lite galen. Om det nu är något nytt. Tror inte det. De flesta i min situation, pensionär med hyfsad tillgång till pengar, skulle passa på att åka söderut vid den här tiden på året för att njuta av värmen.  Själv ugglar jag i novembermörkret, borde åtminstone titta på pantbanken eller följa serierna som går på TV. Eller titta på kunskapskanalen. Inte ens det gör jag.

I stället har jag suttit en stor del av dagen och sökt efter information om Etiopien, Kenya, Syd- Sudan och Somalia. Varför? Bortåt en miljon människor i de fyra länderna som är kända för torka och annat elände, har drabbats av skyfall som varat – eller kommer att pågå – i en så där sex veckor med översvämningar som följd. Den boskap som klarat torkan dör. Människor tvingas på flykt.

En katastrof. Javisst. Men vilket av länderna har bäst förutsättningar att klara katastrofen och varför?

Hur mycket jag känner till? Lite om alla fyra länderna utan att veta mycket om någon av dem. Jag har varit fascinerad av Kenya ända sedan jag läste Tandbergs Brun mans Afrika. Ngugi Wa Thiong´os ”Om icke vetekornet” är fortfarande en av mina skönlitterära favoriter även om han numera har hårda konkurrenter i Nigeria.

Afrika ansågs vara på marsch framåt redan för några år sedan. Bra! Men jag ville veta mer. Hur? Var? 2018 kom Anders Bollings/Erik Esbjörnssons Miljardlyftet ut. Ett svar, trodde jag. Inte. Vad säger de?

Afrika måste börja där alla andra började. Med att utveckla jordbruket. Hur? Inget svar.

Det finns två riktningar. Att storföretag i de rika länderna, eller i länder som av någon orsak inte anser sig kunna försörja sin egen befolkning med de egna odlingarna – arabländer, Kina med flera – satsar pengar på enorma plantage. Snittblommor. Frukt. Grönsaker. Klimatkompensation i form av trädplanteringar. Verksamheter som tvingar bort småbönder utan juridiska bevis på ägandet – vilket är det normala i Afrika.

Den andra inriktningen är att Afrikas småbönder får en chans. Vi-skogens verksamhet med agroforestry är ett alldeles utomordentligt exempel på hur uppdraget borde hanteras.

Att Afrikas regeringar föredrar den första lösningen är både beklämmande och skrämmande.

Migrationen till städerna – och till utlandet för de som har lite kunskap om hur det ser ut i stora vida världen – framhålls som en lösning på gruppkonflikterna. Är det något att lita på? När klansamhällena överlever i utlandet? Även i Sverige.

Och sedan det här med att Afrika kan ersätta Asien som producent av de rika ländernas billiga varor? Är det en lösning? Måste vi fortsätta med den förödande konsumismen för att Afrika ska få en chans?

Västvärlden borde ha dåligt samvete för hur Afrika behandlats i det förflutna, eller hur? Slaveriet. Kolonialismen som skapade omöjliga gränser. Plundringen av råvarorna….

Var finns de röster som försvarar Afrikanernas intressen? Inte här. Inte där.

Av Siv Aksila - Lördag 2 nov 16:44

Klimatkompensation. Halkade in på ämnet när jag kollade upp landgrabbing i Afrika. Enligt Omvärlden – en digital tidning som ägs av Sida – satsade svenska myndigheter under en tioårsperiod 20 miljoner kronor på att klimatkompensera flygresor utan att de har fått det i uppdrag. Myndigheterna ska satsa pengar på det de har i uppgift att sköta, inget annat. Naturvårdsverket fick nej av riksrevisionen när de ställde frågan. Andra har inte ställt den utan klimatkompenserar i tron att de gör rätt.  


Klimatkompensation tillkom som ett instrument för att få ner utsläppen, efter att Kyotoprotokollet skrivits under 1997. För att kontrollera verksamheten lades ett krav på certifiering. Jag har hittat fyra olika certifieringar. Clean Development Mechanism, Gold Standard,VER (voluntary Emission Reduction) ochPlan Vivo.


Gold Standard startades av bl a WWF och Greenpeace, har godkänts av ett stort antal miljöorganisationer, och kontrolleras av oberoende revisorer. Anser sig vara socialt ansvarstagande. Låter som det bästa alternativet.


Om vi nu bortser från sådana enkla faktum som att klimatkompensation inte fungerar – när pengar satsas på sol- och vindenergi innebär det i allmänhet att mer energi produceras, inte att smutsiga kolkraftverk läggs ner och att det är ett sätt för oss att fortsätta med business as usual – är det bekymmersamt att privata företag med vinstintressen står för det praktiska arbetet.


Energimyndigheten satsar pengar i Green Resources trädplantering i Uganda. FN har godkänt klimatnyttan av det MEN vem kontrollerar att hanteringen går rätt till? Förmodligen samma ugandiska regim som är mer intresserad av utländska investeringar än av att försvara de egna böndernas intressen.


Tricorona är ett annat av de företag som gett sig in i branschen. De har tre projekt P G. Biomassa i Indien, trädplantering i Panama och spisar i Ghana.


Zeromission är mer intresserat av att visa sitt eget resultat än att ange vad de satsar i, verkar det som.


Också Vi-skogen kom upp när jag googlade på Klimatkompensation. Och det är klart – att om inte klimatkompensation vore ett sätt att komma från det egna ansvaret – skulle jag hellre ge pengar dit än till ett kommersiellt företag.


Vi-skogen bedriver ett agroforestryprojekt i Östra Afrika. De planterar träd, lär ut hur man kan dra nytta av trädplantering och kombinera den med odling. Det är ett utvecklingsprojekt och som månadsgivare får jag regelbundna rapporter om vad som händer. Jag dumpar inte mitt dåliga samvete utan hjälper till att skapa utveckling.


Av Siv Aksila - Onsdag 30 okt 20:31

 

Klimatkompenserar du?

Klimatkompensation är ett intressant modernt fenomen, sprunget ur ett nittiotal när vi – gemene man som du och jag – inte riktigt trodde på en klimatkris men ändå tog till oss kritiken - det var ju vi och några andra som hade kört bil lite för mycket, det insåg vi, men jag hade inte en aning om att vi 2019 skulle flyga tre gånger per år.

Själv har jag inte flugit en gång per levnadsdecennium men så är jag också lite efterbliven, på ett eller annat sätt, jag vet inte vilket, men förmodligen är det en kombination av generationers snålhet för att jag och de mina ska vara där vi är – dvs bara vara en liten del av mänskligheten – och en omedveten insikt om att mänskligheten är på god väg att utrota sig själv – men i så fall är den väldigt omedveten.

Hur som helst så minns jag en scen från den tiden när jag var vad Peter Danngren kallar extremist. En lördag. Vi satt som vanligt nere på Stjärnan och drack kaffe med kaka (kakan kostade 50 öre och köptes hos grossisten mitt emot).

Nå, vi satt där och fikade. Jag och en av de andra medlemmarna var arbetslösa och gick på samma AMU-utbildning i Ronneby. Han fick jobb efter den, jag fortsatte kampen mot arbetslösheten ett tag till. Först nu förstår jag varför.

1982 – när jag blev arbetslös hade inte arbetslöshetsersättningen uppgraderats på ett bra tag. Sverige hade som ni säkert minns, haft en tämligen tandlös borgerlig regering ett tag. Min inkomst halverades plötsligt och jag kontrade med att i likhet med mina förfäder dra åt svångremmen och prioritera det som borde prioriteras. Kostnaderna för bostaden och partiet.

Skratta gärna åt mig men det var den ordningen som gällde. Det tog mång år innan jag lärde mig att billigast inte alltid var bäst, att mycket ibland blev för mycket, och än idag flyttar jag ingenstans utan min frys.

Kläder var inte prioriterat. Kläder har aldrig varit något prioriterat. I gymnasiet använde jag ett par jeans per år. Har du inga andra kläder? Frågade en av grabbarna längre ner i trappuppgången. Jo, men bara ett par jeans och det andra paret – eller paren, det är ärligare att säga – undvek jag. Jag älskade mina Lee.

Men nu har jag kommit långt bort från berättelsen. Vi satt där, på Röda Stjärnan i Karlshamn, och killen som fick jobb efter AMU började prata med en av kamraterna i ledningen, vem minns jag inte, om att han behövde minska sitt frivilliga bidrag till partiet. Ekonomin var så urusel att han bara hade en vinterjacka.

Att jag minns situationen berodde på att jag aldrig i hela mitt dåvarande liv hade haft mer än en vinterjacka. Det hade aldrig fallit mig in att en extra jacka behövdes.

Men vad har det här med klimatkompensation att göra?

Jag ville bara tala om att det har funnits ett annat Sverige. Ett fattigare land vars invånare flydde till utlandet för att försörja sig. Och så något mer.

Klimatkompensation är vår tids stora hyckleri. Vi kan inte leva enligt de hittillsvarande normerna utan att förstöra framtiden för våra barn.

Det räcker inte med en nollsummeregel längre. Även när du klimatkompenserar för varje ton koldioxid du släpper ut så minskar inte de utsläpp vi redan gjort och det är vad vi behöver göra. Vi behöver backa koldioxidutsläppen. Inte stå stilla.  

Och så har vi det här med hur det görs…

Jag blir förbannad, riktigt rasande, utan att ha en enda möjlighet att säga att så här får ni inte bete er, era västerländska överklassvin!!

Afrika är en rik kontinent. Afrika har råvaror. Afrika har mark. Afrika har arbetskraft. Men den arbetskraften får inte behandlas hur illa som helst. Det måste finnas gränser!

Om inte Afrika själv kan fixa det måste vi – vilka ”vi” än är – se till att egendomsrätten till jorden registreras i fastighetsregister. Inget töntigt pladder om socialism eller något ditåt har med verkligheten att göra. Det ger bara korrupta politiker en möjlighet att roffa åt sig.

Afrika måste kunna försörja sig självt – och Afrika kan försörja sig självt – allt annat är skitsnack!

Och sedan måste vi som har använt all fossila bränslen ta vårt ansvar. Se till att hyddorna med korrigerat tak får solpaneler, att vindsnurrorna skapar el till fabrikerna så att de slipper strömavbrotten. Vi måste se till att låga löner inte tvingar lärarna att ta extrajobb, och att Afrikas stater har råd att betala poliserna så att de inte behöver tvinga till sig böter från trafikanterna.

Nu har jag spårat ur tillräckligt många gånger. Skit i det här med klimatkompenseringen – jag ska tala om för er varför när jag är lite mindre förbannad – men förstå att det inte är Din tur att konsumera mera. Om du nu inte lever på försörjningsstöd.

Letar efter den afrikanska självkänslan. Den som finns där nere i djupet. Någonstans.



Av Siv Aksila - Fredag 11 okt 20:11

 

En dag som nämndeman vid Tingsrätten. Ingen deckare precis. Långt ifrån så spännande som det låter. Ärligt talat – tråkigt men intressant.

Onsdag. Den tilltalade var fyllda fyrtio, målsägaren och vittnena i tjugoårsåldern. Och på andra sidan – ett gäng gamlingar. Tisdag. Ungefär samma fördelning.

Två dagar i sträck. Ändå plingade telefonen fyra gånger på raken i måndags. Fyra sms. Tingsrätten sökte nämndemän till extratingen nästa vecka. Måndag, tisdag, onsdag och fredag. Jag tackade ja till tre av dagarna. Två förmiddagar och en eftermiddag. Trots det plingade den till igen nu på eftermiddagen. Nu gällde det veckans enda återstående dag, torsdagen, men jag avstår. Två förmiddagar och en eftermiddag räcker. Jag är trots allt pensionär och en dag på tinget känns.

Det är hårda krav som ställs på oss. Fyra och en halvtimme utan kisspaus. I diskussionerna om Eskilstuna nya Tingsrätt ska dessutom toaletterna ransoneras, tycks det. Fyra och en halv timme utan rökpaus. Utan kaffe. Lunch efter målet som slutar halv två. Vi ska vara koncentrerade till max, sitta tysta och lyssna noga, göra anteckningar och se så engagerade ut som möjligt även om målet handlar om upprepade ringa narkotikabrott och drogfylla.

”Fy så hemskt,” sa syrran som menade att nämndemännen borde vara yngre.

Javisst, det kan jag hålla med om, och det är många som tycker samma sak men hur ska det gå till? Nämndemän ska vara empatiska personer. Skulle du vilja säga till din chef:

Att du måste sticka till tingsrätten nu, de behöver dig om en kvart. Någon har blivit sjuk eller inte dykt upp eller är också är någon jävig eller så har något annat, nästan vad som helst, dykt upp.

Att du vill tjänstgöra på tingsrätten två dagar i veckan två månader framöver?

Och vad säger du till hen när meddelandet om att målet ställts in kommer strax innan du ska gå hem dagen före – när chefen tvingats leta efter en ersättare både länge och väl?

Teoretiskt sett blir nämndemännen kallade till tjänstgöring tre dagar på våren och lika många dagar på hösten. Det fungerar för de flesta arbetsgivare. Men sedan har vi extrating, flerdagarsting och inryckning med kort varsel. Har du ett jobb som klarar av att hantera en sådan situation? Välkommen som nämndeman men kom ihåg att sedan – när du har suttit med och dömt den ene efter den andre för att hen kört bil utan körkort, drogpåverkad eller inte drogpåverkad, gång på gång, eller för att ha gått omkring med en kniv på stan, också det gång på gång, eller för att ha snott varor från ICA Maxi eller juveler av Strängnäs stift – när missat din chans att göra karriär bör du veta att du går miste om både semesterersättning och pensionsinbetalningar och att den snålt tilltagna ersättningen behöver användas som kompensation för det.

Att vara nämndeman passar däremot bra för pensionärer som vill hålla sig alerta för det är något visst med uppdraget. Cirklarna rubbas. Fördomarna bryts ner. Du får en helt annan bild av hur människors liv ser ut. Och de där småpengarna kommer väl till pass. 




Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se