”Jag vet. Jag läste det på text-TV i går.”

Nyhetsfreaket jag lever tillsammans känner alldeles för ofta till det jag vill diskutera någon dag i förväg. Text-TV uppdateras oftare än dagstidningarna.

Om någon viktig person i staterna fiser analyseras det i flera artiklar. Att femtiofem personer omkommit i Pakistan efter två veckors intensiva monsunregn får en liten notis. Vad som händer i Afrika verkar vara totalt ointressant.Jag tycker inte det.

Samtidigt kan jag inte dra slutsatser av en information som är otillräcklig eller berör förgången tid. Det går inte att genomföra en analys baserad på en eller flera artiklar om att X antal människor dog i en terrorattack i landet Y. Alltså letar jag efter källor.

Jag har följt Sidas tidning Omvärlden ett tag men den verkar ha fått mindre resurser efter Tidöregeringens maktövertagande. Artiklarna är inte lika omfattande. Utrikespolitiska institutet har nyhetsbrev. Måste läsas och utvärderas.

Häromdagen hittade jag ett nytt nyhetsbrev som jag började följa. På engelska. Organisation kallar sig The Conversation. Jag använder automatöversättningen när jag läser. Det blir lite lustigt ibland. Uttryck som fungerar på engelska gör det inte på svenska. Är det något särdeles viktigt får jag sätta mig ner och göra svenska av artiklarna. De tillåter att texterna återpubliceras.

Just nu håller jag på att gå igenom informationen om Wagnergrupperna. Deras historia går tillbaka till 2014, när ryssarnas attack mot Ukraina startade. Syftet tycks ha varit att kunna föra krig utan att blanda in Ryska armén och det är inte bara Prigozjin som startade den typen av verksamhet. Redut, Gazpromneft Ochrana, Potok, Fakel och Plamja är namn på liknande grupper.

Det började alltså med Ukraina men metoden var ur Putins ögon användbar också i andra länder. Wagner är – eller har varit inblandad i – Syrien, Sudan, Mocambique, Centralafrikanska republiken (Kongo Kinshasa), Mali och Nigeria. I flertalet fall har de inte bara anlitats av regeringarna för att bekämpa terrorgrupper utan också lett kampen.

I Libyen har det konstaterats att de använde sig av förbjudna minor och fällor som skadade civilbefolkningen. En undersökning visade att i Kongo Kinshasa och Mali riktade sig mer än hälften av våldet mot civilbefolkningen. Tyvärr tycks den Afrikanska Unionen inte ha förstått vad som var på gång i tid och avstått från att agera.

Vad får ryssarna ut av legoknektverksamheten?  

Utöver betalningar för jobbet har organisationen Wagner förhandlat fram avtal om tillgång till guld-, diamant- och uranresurser i bland annat Centralafrikanska republiken, Mali och Sudan.

Just nu verkar det som om "någon" - FSB? Putin? - håller på att manövrera ut Prigozjin för att ta över verksamheten. Kommer Wagnergruppen att hamna helt under statlig kontroll? Vad kommer i så fall att hända med hans propagandasajter?

Sedan länge agerar kineserna på den afrikanska marknaden, bygger allt från järnvägar till hotell, de startar gruvor, och mycket annat. De tar risker samtidigt som drar européerna sig ut ur Afrika. Amerikanerna håller sig på avstånd. Konflikter är inte bra för affärerna och konflikter är Afrika rikt på.

Stora och viktiga projekt – som den gröna muren genom Sahel – går i stå. De handlingskraftigaste och förmodligen de kunnigaste av den yngre generationen dör i Medelhavet.

Vi försöker inte ens.

En av veckans artiklar i The Conversation handlade om avfallshanteringen i Lagos. 2018 beräknades mängden avfall officiellt vara 13 000 ton per dag. Myndigheterna har placerat ut gatusopare och förbättrat de öppna soptipparna, köpt sopbilar och gjort det möjligt för hushåll och företag att köpa soptunnor. Men de fattiga har inte råd att köpa soptunnor.

Regeringen Kristersson vill utveckla handeln med det ekonomiska syd men det är mycket annat som behövs. Som återvinningsanläggningar. Var finns de svenska företag som är villiga att ta risken att skapa ett fungerande återvinningssystem i de afrikanska storstäderna?

Bilden är hämtad från Pixaby

Hur var det nu? Ett steg framåt, två steg tillbaka. Ord från en svunnen tid eller högaktuella? Artiklarna i nyhetsbreven från ”The conversation” får mig att tänka efter. Varför har alla problem blivit mycket mer komplicerade? Är det tiden? Eller är det jag som blivit äldre och klokare?

Hela tiden blir jag distraherad. Tappar koncentrationen. Som nu. Jag letade efter en artikel som innehöll Tidöpartiernas syn på vad som bör göras för att få ner koldioxidutsläppen i världen. Att det var lättare och billigare att få ner utsläppen i tredje världen. Tanken är god men hur tänker de gå till väga. Var läste jag det? I stället hittade jag en artikel om cykling. Ett annat tänkvärt ämne.

Som ni vet har EU bestämt sig för att ”tvinga” resten av världen att minska utsläppen genom att beskatta import av varor som producerats med stora koldioxidutsläpp. Det riktar sig mot Kina men är det kineserna som drabbas? Så här formulerar The Conversation effekterna av beslutet sett från Afrikas synvinkel: ”I vår nyligen släppta rapport påpekar vi att de drabbade sektorerna - cement, järn och stål, aluminium, gödselmedel och el - är viktiga drivkrafter för afrikanska ekonomier. Vi drar slutsatsen att den nya politiken kommer att utplåna 0,91% av kontinentens kombinerade BNP (motsvarande en minskning med 25 miljarder dollar vid 2021 års BNP-nivåer). För att sätta detta i sitt sammanhang motsvarar de årliga förlusterna från gränsskatten i värde tre gånger den budget för utvecklingssamarbete som EU åtog sig för Afrika 2021. Under 2021 anslog EU 6,3 miljarder euro (6,8 miljarder US-dollar) till kontinenten. Vi ser att Afrika skulle vara den hårdast drabbade regionen, som andel av BNP. Detta beror på att EU utgör en nyckelmarknad för många afrikanska ekonomier som exporterar de produkter som omfattas av den nya lagen.”

Den del av världen som släppt ut minst koldioxid drabbas hårdast av EU:s beslut. Så kan vi inte ha det. Vi kan inte heller ha en biståndsminister som är mer intresserad av handel än av att avskaffa fattigdomen. Vi måste hjälpa dem att både minska utsläppen och fattigdomen.

I mejlet från The Conversation fanns också en artikel om avfallshanteringen i Nigeria. Om att den fattigaste delen av befolkningen inte har råd att sortera sitt avfall. Vem ska i så fall betala för det? Jag bidrar gärna.

För att få ner koldioxidutsläppen och se till att det ekologiska systemet upprätthålls måste vi bekämpa fattigdomen i världen. Det räcker inte med att avsluta kriget i Ukraina.

 Hur vi därtill ska åstadkomma en högre levnadsstandard i Sverige är upp till regeringen Kristersson. Personligen tycker jag att det är mindre viktigt. Allra minst viktigt är att de högavlönades levnadsstandard. Låt dem cykla Lidingö runt i stället för att flyga på shoppingresor till NY.

bilden av jordklotet kommer från pixaby

Hjärnsläpp, skulle jag vilja kalla mitt nuvarande tillstånd men det är inte riktigt sant. Hettan gör sitt till, inte tu tal om den saken, den försvårar logistiken i hjärnkontoret. Det finns lite för mycket som måste sorteras, gås igenom och arkiveras. Dessutom måste beslut tas om vad som ska användas av den information som ramlar in.

Greta Thunberg och Margot Wallström med flera högt uppskattade personer, befinner sig i Ukraina med uppgiften att utvärdera krigets effekter på miljön. Något som aldrig tidigare gjorts. Allra minst under Vietnamkriget när napalm regnade ner från himlen.

EU diskuterar möjligheten till att använda ”frusna” ryska pekuniära tillgångar för återuppbyggnaden av Ukraina. Också nytt.

Ryssarnas krig mot Ukraina ställs inför ett helt annat tänk än det som präglat all tidigare krigföring. Resonemanget är nytt. Möjligheterna också. Jag hoppas att världssamfundet kan genomföra åtminstone en del av alla dessa intentioner. Det skulle i hög grad motverka möjligheterna att genomföra liknande attacker – ett återvändande till sjutton och artonhundratalets tänkande – i framtiden.

Nytänkandet behövs.

Några andra som fått något att grubbla över är de statsledare i Afrika som anlitat Wagnergrupper för att lösa interna problem med terrorgrupper, för närvarande ett dussintals länder. De har utgått från att trupperna har Putins stöd. Legosoldater från Wagnergruppen har som ett exempel, funnits i Centralafrikanska republiken sedan 2018 då regeringen där kom överens med Moskva om att byta ryskt militärt stöd och vapen mot gruvkoncessioner. Numera deltar de i strider.

Hur kommer dessa afrikanska ledare att agera nu, när Prigozjin inte längre har Putins stöd? Och hur kommer det att bli med de utlovade gruvkoncessionerna?

 fotot av den ukrainska flaggan har jag lånat från Pixaby

På väg mot sommaren planerar vi en resa söderut. Cirkus etthundratrettio mil fram och tillbaka. Bra om bilen ska hållas i trim. Sexton år gammal behöver hon motion. I övrigt mår hon bra för sin ålder.

Vi tillhör de som helst skulle se att reduktionsplikten behölls på nuvarande nivå.

Den som lyssnar på Tidö partierna kan lätt få uppfattningen att en minskning är lika lätt genomförd som att gå över från sockerfri till sockrad saft. Men det handlar inte om att välja rätt flaskor i butiken, det handlar om miljontals liter som ska blandas eller inte blandas. Miljontals eller kanske till och med miljarder liter som måste köpas in, transporteras och raffineras. Samtidigt måste avtal sägas upp. Även om det finns en stor efterfrågan på biobränsle kan man utgå från att leverantörerna kommer att kräva skadestånd för brutna löften. Samtidigt måste mer fossiloljan raffineras. Då ställer jag mig fler frågor som jag inte har några svar på.

Finns det kapacitet att raffinera den oljan? Är det samma raffineringsprocess som behövs eller skiljer den sig från den som används vid mixningen? Inte vet jag. På grund av kriget i Ukraina ska vi dessutom inte köpa rysk olja vilket gör att det kan bli dyrt att ersätta biobränslet med den fossila råvaran.

I mina ögon ser det ut som ett dåligt valt ögonblick att minska reduktionsplikten. Effekten på bensin- och dieselpriserna kan mycket väl bli en höjning. Den som lever får se.

Dessvärre är reduktionsplikten ingen lösning på utsläppsproblematiken. Den behövs i övergången mellan bensin- och elbilar men innebär inte att utsläppen blir lägre. För att åstadkomma det måste du välja en bil som förbrukar mindre. Skillnaden är att biobränslet inte använder sig av långtidslagrad kol utan av kol som i en inte alltför avlägsen samtid fanns i luften. Men det där känner du säkert till.

Lösningen heter elbilar men det är en lösning som ställer krav på att andra problem löses. Bland annat så måste det brytas och förädlas en rad metaller och vi vore dumma om vi fortsatte låta kineserna ha monopol på jobbet. Problemet är att ingen vill ha gruvorna i närområdet. Ett problem som måste hanteras. Hur?

Jag föreslår en statlig utredning som undersöker var metallerna kan brytas på ett sådant sätt att brytningen åstadkommer minsta möjliga miljöskada. Vilket eller vilka områden är bäst lämpade? Penningmedel måste reserveras för fortsatt forskning och bästa möjliga brytningsmetoder användas. Det måste stipuleras i kontrakten att det eller de bolag som får uppdraget daterar upp verksamheten regelbundet. Samt att kommunerna i det eller de områden som berörs får en rejäl ersättning för brytningen.

Brytningen är riskabel ur miljösynpunkt och bör inte ske i onödan. Därför bör vi i större utsträckning använda oss av bilpooler.

Och biobränslet? Tja, vill du fortsätta att flyga så lär det inte i rimlig tid finnas något annat alternativ. Räcker råvarorna till flyget om alla blir vegetarianer?

Jag läser intervjun med Susanna Gideonsson i SVD och kokar kålsoppa. Kålsoppa på första maj? Varför inte?

Nu är det tjugoåtta år sedan jag aktivt deltog i ett förstamajevent. I år tänker jag inte ens plocka fram CD:n med internationalen. Det är inget fel på idén, absolut inte, men de som ska genomföra den har sedan länge glömt bort vart de är på väg. Något ledarskap värt namnet finns inte. Och inte finns det någon som kan ta hand om uppgiften heller.

Om ni tänker på Kuba, som jag vet många gör, så tvingar blockaden dem att springa Putins ärende. Skulle vara intressant att se vad som hände om amerikanarna öppnade handelsvägarna. Det tycks vara svårt att inse att situationen har förändrats och att ett stöd från Sovjetunionen inte nödvändigtvis betyder att ryssarna numera har avsikter som är förenliga med mänsklighetens överlevnad. Ideologin må ha varit död när Gorbatjov tog över – det visar inte minst angreppet på Afghanistan – men de idéer som Putin står för fanns ännu inte; roffarsamhället med den extrema ojämlikhet som nu råder fanns heller inte.

Ryssland av idag är mycket farligare än Sovjetunionen. Det genomkorrupta ANC ser inte skillnaden.

-          Vilka länder styrs av ledare som är värda att kallas ledare? Frågade jag min man igår. Han fann, lika lite som jag, någon som gjorde sig förtjänt av att få beröm för sitt ledarskap.

Möjligen Zelensky.  Han gör sitt jobb men skulle nog ha föredragit om Putin lämnat Ukraina i fred vilket i sin tur torde ha degraderat honom till en av dem som inte gör sitt jobb.

Som FN:s generalsekreterare försöker Guterres göra sitt jobb men han talar för döva öron.

Det är för tidigt att säga något om det men just nu verkar det som om forskarna förbereder sig på att ta över. Jag citerar Engels Anti-Dühring: ”Men om klassindelningen alltså har ett visst historiskt berättigande, så gäller detta dock endast för en viss tidsperiod och under vissa samhälleliga betingelser. Den grundar sig på produktionens otillräcklighet och kommer följaktligen även att sopas bort i och med de moderna produktivkrafternas fulla utveckling. I själva verket förutsätter samhällsklassernas avskaffande en historisk utvecklingsgrad där inte endast existensen av den eller den härskande klassen har blivit en anakronism utan där en härskande klass över huvud taget och därmed själva klasskillnaden är föråldrad. Den har alltså till förutsättning en så hög utveckling av produktionen att den inte endast har blivit överflödigt utan rent av till ett hinder för det ekonomiska, politiska och intellektuella framåtskridandet att en viss klass i samhället tillägnar sig produktionsmedlen och deras avkastning ävensom politiskt herravälde och monopol på bildning och andlig ledning. Denna punkt är nu uppnådd.”

Det stämde inte när han skrev det men det kommer att stämma in på en nära framtid. Frågan är vad vi gör åt det. Låter Elon Musk och Co fylla området närmast jorden med skrot?

Jag kokar alltså kålsoppa. Var gång jag kokar kålsoppa siktar jag in mig på dagar när SMHI lovar regn över Eskilstuna. Det stämmer aldrig. Ett bra sätt att få uppehållsväder på arbetarklassens högtidsdag?

Soppan är klar nu. Molnen tornar upp sig. Vilka var det som röstade för den här regeringen? Som naivt trodde att den skulle sänka bensinpriserna och att det var lösningen på alla problem? Låt det spöregna över dem liksom över de som går i tågen utan några andra ambitioner att ha makten.

 Bilden kommer från pixaby

Då och då, i mina ögon tycks det helt sporadiskt, dyker det upp två eller tre män på taket till fastigheten på Östra Åsgatan, det taket vi ser genom vårt köksfönster. De förbereder ett arbete. De har hållit på i flera månader nu men aldrig mer än några enstaka timmar åt gången. Det ser ut som om de håller på att sätta upp solpaneler och det går lika sakta som med allt annat klimatarbete.

Varför vet jag inte. Hur många gånger har inte både Greta och Rockström sagt att det är bråttom?

Medan jag sitter där vid mitt köksbord och dricker te dyker en tanke upp. Är det någon som har räknat på vilka koldioxidutsläpp som återuppbyggnaden av Ukraina kommer att resultera i?

Förhoppningsvis blir de nya byggnaderna bättre isolerade än de gamla sovjetiska, tänker jag, och sedan dyker nästa tanke upp. Hur mycket koldioxid släpps ut när alla dessa vapen tillverkas och används? Hur mycket sämre kommer planeten att må efteråt? 

Bilden kommer från Pixaby

Annandag påsk. Jag har ingen relation till påsken.

Traditionell påskmat? Syrran bjöd på mycket fisk när vi träffades i Handen på sjuttio och åttiotalen. Svågern drog upp den direkt från Östersjön vid stugan på Dalarö. Färskt och supergott. Vi landkrabborna älskade den. Dyrt? Det var fiskens tillbehör som kostade. Men annars?  Vad tycks om årets meny? Felix pyttipanna på påskafton?

Varför inte? Efteråt tog vi en biltur till Strängnäs. Lyx. Bilen har inte varit utanför Eskilstuna på flera månader. Vi åkte till Kalkbro, gick en promenad. Konstaterade två saker. Att det är ännu svårare att gå på ojämn mark än det var förra året och att blåsipporna blommade.

Eftersom vi tog årets första cykeltur på påskdagen – till Hällberga – efter att ha ätit stuvad potatis med gravad lax och Mamma Scans köttbullar – lite mer påsklikt? – har jag upplevt årets första händelser denna vår: blåsippans respektive tussilagons ankomst.

Om påsken har någon tradition i min familj handlar det om fylla. Just nu sitter min man i sin favoritstol och där han suttit sedan åttadraget i morse. Han sover.

Han sover efter att ha druckit Smirnoff och Coca Cola en stor del av natten. Jag varnade honom för Colan. Coca Cola innehåller koffein vilket betyder att han inte somnar förrän framåt morgonen. När herr Smirnoff tar över spelar det ingen roll att jag ber honom att sluta dricka. Om han hade somnar för tolv timmar sedan skulle jag ha varit pigg nu.

Mina traditionella förmiddagsövningar – morgonpass med tiotalet olika rörelser, trapprundan, milen på motionscykeln – piggade upp lite men jag kände inte för att bli uppiggad. Satt och raderade inlägg på Facebook ett bra tag. Har pysslat med det en hel del den senaste veckan. Just nu befinner jag mig vid den tid när jag gick i pension, 2013, men måste arbeta mer metodiskt på att förinta mina digitala spår.

Och då frågar ni varför?

Gårdagens nyheter berättade om att Köpenhamn planerade bygga en koldioxidinsamlare till sin avfallsanläggning och förvara koldioxiden i övergivna gasfyndigheter. De hade inte tänkt på att det går att göra plast av koldioxiden. Köpenhamn har som mål att bli världens första koldioxidneutrala huvudstad. Storslaget. Jättebra! Var och varannan dag möts vi av besked om positiva klimatsatsningar. Jättebra!

Samma dags nyheter erkände att subventionerna av fossila bränslen ökat astronomiskt tack vare kriget i Ukraina. Tidigare i veckan beklagade sig ett norskt företag som producerar ammunition över att Tiktok gick före i energikön. Det var viktigare att samla folks digitala skräp än att tillverka ammunition till Ukraina.

Kriget i Ukraina får prio ett. Trots att ingen någonsin kunnat bevisa att upprustning leder till något annat än krig så är det upprustning som gäller. Och vad kan vi göra?

Planetens valda ledare – Erdogan, Orban, Putin, Duda, Xi, al-Assad, Biden, Kristersson m fl – har valts på inte alltid demokratiska sätt men de har valts. Förväntar vi oss att det ska gå att lita på dem? Ja. Speciellt antas vi att lite på Biden trots hans föregångares krascher i Irak och Afghanistan. Vi kan inte lita mer på amerikanska presidenter än ryska eller för den delen kinesiska. Vi kan inte ens lita på oss själva eftersom vi valde Kristersson till statsminister.

 Mina eventuella synpunkter på vad som ska göras åt klimatförändringarna har placerats långt ner på listan över hotande faror. Alla inlägg och delningar har varit förgäves.

Jag vill så gärna tro att klimatförändringarna går att stoppa att mina önskningar hamnar inom den skönlitterära kategorin ”hitte-på”.

Ska jag strunta i det? Eller…?

Magdalena Andersson och Muharrem Demirok kritiserar regeringens icke-existerade klimatpolitik. De vill veta vad som kommer att hända med reduktionsplikten och vad som eventuellt ska ersätta den. En relevant fråga men...

” C står ännu bakom den tidtabell för reduktionsplikten som gällde fram till regeringsskiftet, men har inget trovärdigt svar på var de snabbt växande volymerna av biodrivmedel ska komma ifrån. Redan i dag är Sverige helt beroende av import, och konkurrensen om det tillgängliga bränslet kommer att bli allt hårdare i takt med att också andra EU-länder ökar inblandningen,” skriver Peter Wennblad i SVD.

Magdalena har heller inget svar på den frågan. Det har ingen. Att använda biodrivmedel är heller ingen slutlig lösning eftersom också de genererar utsläpp av koldioxid.

För att få ner utsläppen av koldioxid behövs en snabb elektrifiering av hela samhället, inklusive transportsektorn, men varken elen eller de metaller som behövs till batterier och annat, finns tillgängliga i tillräcklig mängd.

Den byråkratiska procedur som krävs för att få allt ifrån tillstånd att bygga nya vindkraftverk och starta nya gruvor ner till att montera solpaneler på taken till flerfamiljsfastigheter och sälja överbliven el till elbolagen är alldeles för omständlig. Den försenar utvecklingen.

Nu till det där som inte får sägas. Förutsättningarna för att vi ska hinna minska utsläppen i den takt som krävs är minimal. Vi behöver ta en konsumtionspaus. Särskilt om bilparken i sin helhet ska ersättas med elbilar i stället för bilpooler.

Nej, Svantesson, du behöver inte vara rädd. Jag menar inte att det enbart är Sverige som måste pausa konsumtionshetsen. Det måste alla de som överkonsumerar göra. Samtidigt behöver vi ge de fattigaste en chans att komma med på tåget.