Inlägg publicerade under kategorin religion

Av Siv Aksila - 28 december 2018 15:26

 

2018 var det etthundra år sedan första världskriget slutade. I september 2019 är det åttio år sedan det andra världskriget startade. Under den tid som gått har vapensystemet blivit effektivare; såväl träffsäkerheten som förmågan att döda har blivit bättre. Människor skadas eller dödas av minor långt efter det att fredsavtalen sluts. Kemiska vapen är förbjudna men produceras och används. Allt fler stater tillägnar sig förmågan att tillverka kärnvapen.

Samtidigt har konflikterna blivit allt mer komplexa och svårare att lösa. De handlar inte längre om att kasta ut en kolonialstat utan om maktstrider mellan parter inom länderna, ofta förorsakade av en tidigare kolonialmakt.

Vi talar om konflikter mellan klaner och religiösa motsättningar men glömmer gärna – och helst – att klimatförändringar förvärrar konflikterna. Vi glömmer också att samma sorts konflikter också har ägt rum i vårt land.

Hur löste vi svenskar konflikterna mellan olika klaner? Tiden fördunklar. Hos oss tillhör konflikten mellan klaner den del av historian som aldrig skrevs ner annat än sporadiskt. Konflikterna avslutades med riksbildandet på tolv- och trettonhundratalet och med att monarkin blev ärftlig. Detaljer om vad som hände dessförinnan lär vi aldrig få tillgång till.

Tyvärr tillåts inte staterna i Mellanöstern och Afrika att formas på samma sätt. Kolonialmakterna satte gränserna utan minsta hänsyn till historiska statsbildningar, klaner eller språkgränser. Under dessa förhållande var den enda vi-känsla som uppstod fientligheten mot kolonialherren. Nu, några årtionden senare är det helt uppenbart att detta inte är en tillräcklig grund för en levande demokrati. Vad krävs för att skapa den samhörighet som får demokratin att fungera?

För oss svenskar var riksbildandet ett första gemensamt avstamp men det var först genom industrialiseringen och arbetarrörelsen som demokratin kunde ta sina första stapplande steg framåt. Till skillnad från förhållandet i de länder som nu drabbas av interna konflikter, tillhörde klanerna det förflutna. Sågverksarbetarna i Norrland hade mer gemensamt med bruksarbetarna i Mellansverige och de småländska glasarbetarna än med överheten. I klansamhället ser ordningen lite annorlunda ut. Rikedom/fattigdom bestämmer inte motsättningen, det gör släktförhållandena. Medan vi här uppe i Norden är nöjda med att träffa kusiner och sysslingar på FB spelar släktförhållanden fortfarande en helt annan roll i sydligare länder.

Trehundraåttiosex år efter Gustav II Adolfs död får barnen fortfarande lära sig att svenska armén deltog i ett religionskrig. Varför finansierade det katolska Frankrike delvis svenskarnas krig? De ville se ett försvagat Kejsardöme i Österrike. Varför deltog Sverige? För att kunna roffa åt sig av den europeiska kontinentens rikedomar. Det är den enda vettiga förklaringen men än har den inte hamnat i skolböckerna.

När vi skakar på huvudet åt konflikten mellan shia och sunni och undrar hur IS kunde uppstå bör vi ha detta i baktanken. Särskilt med tanke att, också här, starka ekonomiska intressen ligger på lur i bakgrunden. Varför tror ni att USA stöder den ena förtryckarstaten i Mellanöstern men förkastar den andra?

Vi bekymrar oss över korruptionen i sämre lottade länder utan att vara medveten om att den varit en viktig faktor också här, men ett den minskade när samhället utvecklades och den blev ett hinder för fortsatt utveckling av affärerna.

Mänskligheten har fortfarande en lång väg att gå på sin väg mot demokrati. Om vi ens kommer fram dit. Lösningen ligger inte i att avsätta gamla eller tillsätta nya politiska ledare. En del av lösningen kan heta urbanisering och ekonomisk utveckling. Oljan har gynnat en liten elit, inte den stora majoriteten. Vad händer nu när det inte längre är önskvärt att ta upp den? När inkomsterna placerats i investeringar som inte gynnar majoriteten? Kommer det att bryta sönder klanernas inflytande? Fredligt eller med ännu mera våld?

För säkerhets skulle borde FN sätta hänglås på världens vapenförråd och uppmana vapenindustrin att gå över till tillverkning av solpaneler och annat som behövs i framtiden.

När jag fortsätter mitt resonemang måste slutsatsen dras; krutdurken har ännu inte nåtts av gnistan som tänts av interna klassiska motsättningar och klimatförändringar; ingen vet var det slutar.

På andra sidan jordklotet har vi en president som med stridsropet ”America First” tror att han kan få industrin att ta tillbaka jobben till USA. Eller vad han nu tror på. Resultatet som det ser ut just nu, med tullar på införseln, är att priserna stiger i just det land som ska sättas först av alla, färre får råd att köpa, fler blir arbetslösa. Tanken på att tillverkningsindustrin ska flytta hem igen är långsökt. Jakten på den billigaste arbetskraften har pågått alltför länge.

Jag vet att en del av den svenska industrin är på väg tillbaka – inte ens låglöneländer kan konkurrera med robotar – men delar av den amerikanska industrin har sedan länge haft en benägenhet att behålla gammal teknik och de amerikanska arbetarna kan inte konkurrera med gammal teknik. Trump vill skapa fler jobb genom att öka kolbrytningen men just nu är det solpaneltillverkningen som ger nya jobb. Mannen vet inte vad han talar om, helt enkelt, och det behöver man inte vara professor i ekonomi för att förstå.

Trump har också antytt att det måste bli ett slut på USA-s uppgift att vara världspolis. Där har han rätt. Tyvärr är han alltför impulsiv och okunnig i de flesta frågor för att det ska kunna gå att lita på honom. Att han ger de som besitter kunskap sparken från sina jobb förbättrar inte situationen. Att han släcker ner USA-s federala verksamhet när han inte får sin vilja igenom är illa. Så beter sig en fyraåring i trotsåldern.

Sverige har fortfarande ingen regering och oavsett vilken som till slut blir statsminister, så blir hens mandat svagt. För att genomföra den klimatpolitik som beslutats behövs en långsiktighet som svaga regeringar har svårt för att tillfredsställa. Och det är inte bara i Sverige regeringarna är svag.

De enda som tycks tänka långsiktigt och som dessutom har möjlighet att agera långsiktigt är kineserna. Enpartistaten kan visserligen ändra den politiska riktningen men de behöver inte oroa sig för att väljarna ska byta parti.

Om inte resten av världen kan återgå till en stabilare och med framtidsvänlig linje kan det leda till att världens mäktigaste stormakt bebor en annan kontinent än för närvarande. Men det blir efter det att Donald Trump lämnat över stafettpinnen till en efterträdare.







ANNONS
Av Siv Aksila - 7 september 2018 11:06

 

Tänkte ursprungligen att dagens blogg skulle handla om äldrevården men morgonnyheterna kom med en chock. En MP-ledare i Botkyrka lovade moderaterna tusentals röster om de hjälpte till med att fixa mark till ett moskébygge.

Huva mig, vilken rysare på morgonen tre dagar före ett val! Att Ali Khalil får ”gå” är självklart men hans namn står på valsedeln och ingenting hindrar att han blir invald i kommunfullmäktige. Därmed kan han bli en s k politisk vilde.

Vi har haft liknande problem här i Eskilstuna. Före midsommar fick MP i Eskilstuna via tidningarna veta att en av kandidaterna, också han nysvensk från ett muslimskt land, utreddes för bokföringsbrott. Trots att utredningen redan pågått i ett par år hade valberedningen inte fått veta något. När han inte ville lova att avsäga sig sina uppdrag om han dömdes, riskerade MP att få en politisk vilde nästa mandatperiod och fick trycka upp nya valsedlar för att förhindra att det blev så. Inte billigt men han stod på valbar plats.

Vad säger det? Att kraven på valberedningarna måste öka. De måste bli bättre på att kolla upp vilka övriga organisationer kandidaterna tillhör och vad de i övrigt sysslar på sin fritid. Är det PK att fråga hur religiöst engagerad en kandidat är? Visste MP Eskilstuna om att kandidaten deltog i en affärsverksamhet? Tvivelaktigt. Att kolla upp dylikt är kanske svårt men inte helt omöjligt. Svårare är att kolla upp människors tankar. Om de säger en sak på partimöten och en helt annan när de kommer efteråt har vi ett problem.

Även om det är bra att ha högt till taket under diskussioner om partiets politik finns det gränser. Vi kan inte frångå våra svenska demokratiska principer. De bör vara lika djupt förankrade i medvetandet som den lätta spark läkaren åstadkommer när hen vill testa dina knäreflexer.

Jag skulle vilja ifrågasätta tendensen att anse att allting är bra till motsatsen bevisats. Problem av det här slaget uppstår när oviljan att framföra kritik är stark, och när det mesta är tillåtet tills någon upptäcker att det i själva verket inte alls är det.

Vad jag anser om äldrevården? Varför är det så svårt att bygga olika former av boende till äldre? Det frigör både villor och lägenheter som kan tas över av yngre människor, samtidigt som det måste vara enklare att ta hand om de gamla när de befinner sig tillsammans än när de är utspridda över hela bostadsområden. Med mera.  



ANNONS
Av Siv Aksila - 23 augusti 2018 09:33

Nu är det dags igen. Denna eviga diskussion om våldtäkter. Om att det är nysvenskar som utför dem. Liksom att de står för en stor del av den småkriminalitet som hanteras av svenska domstolar. Att de ligger bakom en stor del av det gängrelaterade våldet. Visst. Som nämndeman ser jag en del av det.

En människa som kommer ensam till ett nytt land är utsatt på mer än ett sätt. Hen har dålig ekonomi. Kan varken språket eller de sociala spelreglerna i det nya landet.  Ofta är det unga män som utsatts för våld i hemlandet. Barnaga. Krig. Bombningar. Strapatser under flykten. Många afghanska pojkar har själv blivit våldtagna av män, det har jag läst någonstans.  Den som utsätts för våld blir ofta själv den som utsätter andra för våld.

De kommer från länder med en helt annan kvinnosyn. Kvinnan ska lyda. Hon ska täcka sig. Får inte gå ut ensam. Männen bestämmer över hennes inkomster. Först pappa, sedan mannen. Hon gifts bort mot sin vilja. m.m Svensk jämställdhet är något helt annat.

I Afrika används våldtäkt som en stridsmetod i många konflikter; Margot Wallström bekämpade det i FN.  

Förmåga att anpassa sig, att flyta in i en ny miljö, är olika. Personligheten spelar en stor roll. Har du lätt för att skaffa nya vänner? Då har du en stor fördel även om du bara flyttar inom Sverige.

Utanförskapet kan bli totalt. Individer som inte känner sig välkomna, som inte är en del av samhället, har inget större känslomässigt behov av att ta hänsyn till omgivningen. Den som ständigt känner sig utesluten agerar därefter. Varje människa behöver sociala kontakter för att bli en del av samhället.

Det förflutna är en stor ballast. En liten grupp av en liten grupp flippar ur och gör alltför mycket på fel sätt, men det är fortfarande en liten grupp.

Varje människa måste bedömas med sin egen måttstock.

Av Siv Aksila - 27 maj 2016 18:15

Alltsammans började med två senila gubbar, en ryss och en amerikan. Ryssen var värst däran, inte för att han var äldst utan för att han var den av dem som fick minst mothugg. Folket under honom vågade inte annat än att lyda honom, inte ens befälhavaren som fick uppdraget att göra det gamlingen ville göra, trots att han insåg att det skulle få komplikationer. Gamlingen var upplärd av Stalin, och nu trodde han att det gick för sig att använda samma procedur som i Östeuropa, när kompisen i Afghanistan klagade på att han inte hade full kontroll över sina landsmän. Eller något ditåt. En svensk metallare har inte tillgång till full information i den här typen av frågor. Men det var inte fullt så lätt.Två år senare tillträdde en annan gamling posten som USA:s president. Det här var inte många år efter att den amerikanska armén evakuerat sina sista trogna från Saigon med helikopter och det sved i folksjälen. Nya militära expeditioner var inte populära. Föregångaren hade dessutom inte tagit itu med uppgiften. Men att låta folket där borta ta hand om problemet själva lät som en utomordentligt bra idé, även om alla inte var afghaner utan muslimer från andra länder. Vad Usama bin Laden hade för planer visste han troligen alldeles för lite om – om det fanns några planer alls från första början.Hur som helst. Muslimer, från Afghanistan och annorstädes, fick en eftersträvansvärd militär utbildning som de använde till att slå tillbaka mot sina lärare. Att så kunde ske var inte känt av gamlingen, det tror jag inte, för de välavlönade CIA-agenterna klarade lika lite som kompisarna i KGB, av att göra en samhällsanalys. Européer har ett tungt historiskt ansvar för allt som händer i världen, i smått som stort. Vi tömde Afrika på en stor del av den manliga befolkningen genom att exportera dem som slavar till Amerika. Kvinnornas ställning försämrades. Därefter koloniserades länderna. Grupp ställdes mot grupp. Systemet med klaner bibehölls av praktiska skäl. Kvinnan var mannens bihang, här såväl som där. Hur lång tid tog det för de europeiska nationalstaterna att växa fram? För svensk del räknas tiden mellan Birger Jarl och Gustav Wasa dit. På 1200-talet täckte gifta kvinnor sitt hår – i Sverige. På Gustav III:s tid köptes de kungliga ämbetena och lönen var mutor. Bara så att ni vet det. För britterna måste riksenandet ha ägt rum under epoken mellan digerdöden och Cromwell. Kalle Marx påstod att tyska bondekriget sköt upp det tyska enandet tre hundra år. Och så vidare. Vilken var grunden till de europeiska nationalstaterna? Utveckling. Lagar. Skatteuppbörd. Krig. Ekonomisk utveckling. Liksom krig och utplundring av andra kontinenter. Europas demokratiska modell tog flera hundra år att utveckla. Nu förväntas Mellersta Östern och Afrika, trots förtryck och slaveri, genomföra modellen på ett par generationer.Sedan länge har överskottet av livsmedel dumpats på världsmarknaden. Befolkningen ökar. Vattenbrist och klimatförändringar gör att de traditionella sätten att försörja familjerna och klanerna minskar. Oljan som kunde varit räddningen, har ibland blivit ett gissel. Motsättningarna förvärras, de resulterar i krig. Människor flyr. 2001. George W Bush jr har vunnit presidentvalet i USA med minsta möjliga majoritet. Efter september förlitar han sig på sin fars gamla rådgivare. Personer som helst av allt vill ta kontrollen över Iraks olja. Jag satt hemma i min soffa och sa att om USA störtade Saddam Hussein skulle världen få problem. Även om Saddam Hussein var en mördare och en förtryckare så var hans regim det kitt som höll samman landet. Jag behövde inte CIA:s hjälp för att göra den analysen.Vad hade vi då? En ekonomisk och religiös splittring i hela arabvärlden samt stora delar av Afrika. Grupperingar som var villiga att ta till vapen i religionens namn. Grupper som var villiga att hjälpa till med finansieringen. Arbetslösa Saddam-officerare med förmåga att organisera militära aktioner. Ökade ekonomiska klyftor i västvärlden – med utanförskap som följd för en stor del av de nya invånarna. Vi hade grupper som utnyttjade situationen och vi hade företag som var villiga att sälja de vapen som behövdes för att de skulle kunna gå till aktion. Stora delar av Syrien och Irak ligger i ruiner. Befolkningen är förlorare, oavsett klan och religiös tillhörighet. Människor flyr och vi klarar inte av att ta hand om dem. Inte ens de av oss som skulle vilja försöka. Våld löser inga problem. Våld förvärrar problemen. Fred och utveckling leder framåt. Vi behöver en rättvisare och jämställdare värld. Men det är långt dit. Först måste viljan finnas.

Av Siv Aksila - 26 april 2016 15:00

”..har problem med ateister.”Först blir jag arg. Vill hellre diskutera hur tyskt brunkol ska stanna i marken än religionsfrågor. Sedan inser jag att det bland mina partikamrater kan finnas personer som inte accepterar mig som person på grund av min världsuppfattning. Religionen är en del av människans utvecklingsfas. Var och en måste få tro efter sitt eget huvud. Utvecklingen i Sovjetunionen är ett bevis på att så är fallet. Jag har ingenting emot moskéer. Om era kvinnor hellre vill äta D-vitaminer än att visa solen sin hud är det deras sak. Så länge ni håller er inom ramarna för svensk lagstiftning kan jag inte hindra er från att förtrycka dem. Påven besöker protestantiska ekumeniska möten. Raoul Castro hälsar honom välkommen till Kuba. Efter århundranden av religionskrig och kristna människors förtryck av andra kristna människor tycks den kristna världen ha kommit till insikt om att den tror på samma Gud. Vi, både kristna och ateister, tycks äntligen ha lärt oss läxan om alla människors lika värde. Nu gör islam samma resa. Muslimer dödar och förtrycker andra muslimer. Enbart vapenhandlarna kan acceptera att ni gör om det kristna misstaget. Och de är tyvärr allsmäktiga.Varken Gud eller Allah har någon substantiell materia – kan vi vara överens om det? De är resultatet av människors tankar. Dessa tankar finns därför att människor känner ett behov av en högre världsbild. De finns i människors idévärld, i gemenskapen mellan människor. Också jag, ateisten, har tankar. Också jag har en världsbild. Den säger mig att min uppgift är att ta hand om livet, mitt eget, våra liv, framtida generationers liv, den säger mig att jag måste bry mig om humlor och isbjörnar. Nu. När jag övergått till att vara biologiskt nedbrytbar materia, är det enbart andra människors minnen av mig som individ som betyder något. Denna världsbild säger mig att livet efter detta bara är möjligt för ett litet fåtal. De bär namn som Platon, Shakespeare, det är systrarna Brontë, den heliga Birgitta, Karl Marx och Friedrich Engels, Mahatma Gandhi och Nelson Mandela. För att nämna några. Personer som kommer att finnas i framtida generationernas minnen. Vilket är problemet? Den som bor i Sverige måste acceptera ateister. Vi är får många för att kunna negligeras.

Av Siv Aksila - 24 april 2016 13:45

Vilket är problemet med MP? Sannerligen inte bristen på diskussion om värderingarna, allting fastnar i den diskussionen och frågan är varför? Min teori är oförmågan att ställa krav i en organisation där snällhet är honnörsordet och ledarskapet består i att låta hen göra som hen önskar.

Huvudregeln är att vem som helst kan bli medlem i vilket parti som helst genom att betala in medlemsavgiften. Detta gäller inte Kommunistiska Partiet (och andra organisationer med liknande preferenser) där man väljs in. Det senare har fördelar – och givetvis nackdelar, tröskeln för att bli medlem är hög.

Som ny medlem förväntade jag mig en uppmaning om att delta i en studiecirkel om parti-programmets olika delar. En studiecirkel blev det, men inte om partiprogrammet. Tyvärr. Vi måste ta fram en sådan studiecirkel. En studiecirkel som ställer frågan om hur vi som medlemmar ska ställa oss till hälsningsfraser. Själv uppskattar jag somaliernas hej och ickeberöring. Jag störs av något som liknar en kränkning, när personer som är tjugo – fyrtio centimeter längre än mig, böjer sig ner för att kindkramas. Min pondus krymper med varje centimeter som skiljer våra ansikten åt. Men jag är svensk, och vet att folk numera kramar om främlingar. Och glasögonen blir lika nerkletade av hudfett oavsett könet på den som kramar.

 I MP:s partiprogram står:

”Religion kan heller aldrig vara en ursäkt för att begränsa andras friheter och rättigheter. Alla ska ha rätt att utöva sin tro, eller att avstå från religionsutövning.”

Att detta inte ifrågasatts beror på att religionsfrihet är en självklarhet för alla, även för mig som ateist. Frågan är huruvida denna, i grunden viktiga princip, hamnar i konflikt med en annan del av partiprogrammets viktigaste delar, jämställdheten, skulle ha kommit fram i ljuset på ett tidigare stadium om varje ny medlem konfronterats med sitt historiska sammanhang.  Skulle en muslim stiga upp och säga att hen av religiösa skäl inte vill hälsa en kvinna genom att ta hennes hand? När ingen av oss ställde frågan?

Den här diskussionen kan bara dyka upp i MP. Och den dyker upp för att våra svenska värderingar kolliderar med verkligheten.

Den muslimska organisation som Mehmet Kaplan skapade, och som Yasri Khan och Semour Taskin är medlemmar av, borde ha diskuterats sanktionerats av MP:s ledning. Syfte? Mål? Principer? Varför har Kaplan kontakter med Erdogans regim? Om han inte har klara mål med detta, så måste kontakterna ifrågasättas.

Hen gör vad hen vill duger inte som ledning för ett parti som vill något. Vi måste alla jobba mot samma mål, i samma riktning.

Jag är utled på den här diskussionen. För mig är det mycket viktigare att det tyska brunkolet stannar kvar där det är.







Av Siv Aksila - 4 april 2015 20:00

Det såg ganska enkelt ut. Vi måste bara röja undan några hagalna typer som satte pengarna och makten fram för allt annat. På ett eller annat sätt.

Jordens resurser måste fördelas rättvist. Människor ska inte svälta när maten finns i överflöd. Alla måste få tillgång till sjukvård och undervisning. Vi talade inte om varför utan tog det som en självklarhet att alla förstod. Men alla kan inte ha förstått.

Marx var långt ifrån den förste eller den ende som ansåg att religionen var ett bedövningsmedel för folket. Många av 1800-talets filosofer var religionskritiker.

När jag var ung, på sjuttiotalet, var förmodligen ”Kilroy was here” ett minst lika vanligt klotter som ”Jesus lever”. IRA:s kamp på Nordirland var den enda som mig veterligen, hade religiösa förtecken men hög arbetslöshet och ekonomiska skillnader mellan katoliker och protestanter spelade en avgörande roll för att konflikten fortsatte.

Varken PLO eller PFLP talade i religiösa termer. I Latinamerika fanns, om jag minns rätt, en ganska konstig maoistisk gerillafraktion men man kan inte kalla den religiös eftersom maoismen inte är någon religion. Länge stödde världsamfundet Pol Potregimen i Kambodja i deras kamp mot Vietnameserna, något det numera tiger om. Shahen kontrollerade Iran. Även om det fanns starka religiösa rörelser där och i andra arabländer så dominerade de inte politiken. Inte som jag minns det men jag kan ha fel.

Allt förändrades när Sovjetunionen gick in i Afghanistan 1979. Att Brezjnev felbedömde situationen i landet är en sak. USA:s stöd till de Afghanska reaktionärer och religiösa grupperingar en annan. Det var där alltsammans började. Ingen förutsåg vad det skulle leda till.

Tog Iran-contras-affären så mycket av världens största underrättelsetjänsts resurser att den inte värderade de insatser som gjordes av Usama bin Ladin & Co? Var inflytandet över Iraks olja så mycket viktigare än freden att George W Bush den yngre fick härja utan eftertanke?

 Att invasionen av Irak var åt helvete – den slutsatsen kunde vi dra hemma vid köksbordet utan expertkunskaper.

Och nu. IS. Bokum Haran. Al Shabab. De blir fler och fler. Själv vet jag inte skillnaden mellan sunni och shiamuslimer. Vet därför inte vad konflikten handlar om. Eller?

Var misstaget att vi inte minskade klyftorna mellan fattiga och rika i tid? Att vi inte gav de stora massorna möjlighet att studera? Att de inte fick den sjukvård de behövde?

Det är dags att tänka.
































Av Siv Aksila - 28 mars 2015 18:45

Jag måste få skriva det här inlägget för då kan jag om några år tala om att det där visste jag redan i mars 2015.

För oss som är politiskt aktiva är den #representativa demokratin det enda tänkbara och därför det bästa av alla styrelseskick. Vi glömmer bort att det stora flertalet enbart deltar genom att rösta på oss en gång var fjärde år. Sedan förväntas de lita på att vi löser problemen.

Vi i vår tur lyder under nuets diktatur. De åtgärder vi vidtar syftar till att lösa akuta problem. Detta för att få bra siffror i #opinionsundersökningarna och backa upp de våra inför nästa val. Vi talar gärna och ofta om att det finns ett utanförskap i samhället som det borde göras något åt, men i stället för att göra något åt det låter vi fler och fler hamna i utanförskap. Samhället hinner inte lösa problemen därför att de blir fler och fler.

Demokratin är representativ. Riksdagens 349 ledamöter har ansvaret för Sveriges 9 miljoner invånare. Eskilstuna kommunfullmäktiges 79 ledamöter representerar 100 000 invånare. Makthavarna är inte särskilt många. Det praktiska arbetet utförs av tjänstemän som många gånger talar om för politikerna hur de ska besluta, inte tvärtom. Privatägda företag är underställda de lagar som instiftats av riksdagen och de överenskommelser som är gjorda av arbetsmarknadens parter, men har makten över de anställdas vardag. De står utanför det representativa systemet. Demokratin är i högsta grad begränsad.

Demokratin som vi känner den, beskrivs som uråldrig, men det är den inte. Hundra år är ingen lång tid. Måhända passade den representativa demokratin bra på 1900-talet, men det är inte självklart att den kommer att klara sina uppgifter i framtiden. Varför inte? Därför att vi inte kan fortsätta att tära på jordens resurser och då begränsas den tillväxt som är vallöftenas förutsättning.

Framtidens styrelseskick har dessvärre inga förkämpar. Om vi nu inte räknar #IS & Co som sådana.

Tanken är förfärlig. Samtidigt klarar inte vårt nutida samhälle av att hantera dem. Vi skulle helst vilja anhålla dem för #krigsbrott och #brott mot de mänskliga rättigheterna men det låter sig inte göras med mindre än att vi åker ner och avslutar krigen. Kriga vill vi inte. I stället försöker vi få hem ungdomarna genom att lova dem jobb och återanpassning till samhället. Eftersom skattepengarna inte räcker till att ge alla som behöver samma förutsättningar skulle det öka motsättningen i samhället.

Krig, inte demokrati, är mänsklighetens normala sätt att lösa problem. Oavsett den utåtriktade retoriken har det alltid funnits ekonomiska incitament bakom krigen. Så också nu. Vi ser det bara inte lika klart när vi blickar framåt som när vi tittar bakåt. Nutidens #internationella konflikter blir allt kompromisslösare och svårare att förstå. Går det att förhandla eller diskutera demokratiska lösningar med grupper som inte accepterar någondera?

Brist på odlingsmark, vattenbrist, det allt varmare klimatet, svikande tillgångar av råvaror. I framtiden kommer konfliktorsakerna att bli fler och svårare att hantera. Mänsklighetens strävan efter att varje generation skall få det lite bättre kräver ett antal icke existerande jordklot att exploatera. Vad händer med demokratin när tillväxtsamhället skrotas? Vilken politiker vågar vara den förste/a som står upp och säger att nej, vi kommer inte att kunna lösa det här problemet nu, kanske aldrig. Vi måste se längre än till vår egen generation. Hur lämnar vi Nuets diktatur bakom oss?

Kombinationen av många konfliktorsaker, nuets diktatur och för mycket vapen bådar inte gott för framtiden. Jag misstänker att vi behöver ett auktoritärt alternativ. Inte nödvändigtvis för att det ska gå segrande ur striden utan för att demokratin ska kunna samla sina krafter och stå emot det. Ett auktoritärt system – baserat på för mänsklighetens överlevnad nödvändiga idéer – skulle kunna vara det omedelbara hot som fick demokratins förkämpar att bryta sig loss från den tvångströja som Nuets diktatur utvecklats till. Eftersom demokratin är kreativare borde dess lösningar också vara det.



Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se