Svartmåla inte! Uppmanar Eskilstuna-Kuriren politikerna i dagens ledare. Vad som avses framgår inte. Därför tänkte jag komma med mina synpunkter i frågan.

Under mina år inom svensk industri arbetade jag tillsammans med invandrare. Alla vi som har gjort det, inklusive företagsledningarna, vet att det stora flertalet av dem har varit skötsamma medarbetare, många duktiga och ambitiösa.

Alldeles för många var, särskilt under hundåren som ackordsarbetare under sextio- och sjuttiotalen, lite för ambitiösa och slet ut sina kroppar i förtid.

Den stora gruppen var finländare. Deras ankomst gav – liksom den nuvarande – upphov till konflikter. Knivslagsmål var inte ovanliga, inte i min dåvarande hemort Olofström. Men det blev folk av nykomlingarn även om alltför många struntade i att lära sig svenska – för hen skulle ju inte stanna här i evigheter. Några föll bort, flyttade hem igen.

Slutresultatet var OK. De hjälpte till med att bygga upp Sverige. Och det gör det allra största flertalet av de som är nya här nu också men det låter inte så när man lyssnar på Kristersson och Åkesson. De målar upp en bild av ett Sverige där invandrare är parias, inte goda medarbetare.

Tiderna är andra. Jobb finns men utbildning krävs. Det finns inte tillräckligt många chaufförer, konduktörer, undersköterskor och så vidare. Länge stod AMU för arbetsmarknadsutbildningen. Nu är den privatiserad och räcker inte till. Blir vinsterna inte tillräckligt höga?  

Gängkriminaliteten då? Har de vi hör talas om alla utländska namn? Tiderna är andra. Om utanförskapet var stort i sextiotalets arbetarbaracker så är det än större nu. Sverige är inte jämlikt längre. Skillnaden är stor mellan en jacka inköpt på Retuna och en märkesjacka för 17 000 spänn. Den ena mobilen har status, den andra inte.

I folkskolan skickades ungar som skrev dåligt till extralektioner i välskrivning. I internets tidevarv är det ingen som tänker på att motoriken måste utvecklas. I min skola placerades barn med problem i hjälpklasser, nu ställs de i kö till Bup. Då fick dyslektikerna ingen hjälp men de fick jobb. Vi behövde inte kunna läsa och skriva för att nita ihop bitar till en skrivmaskin. Nu ska alla plugga minst tolv år utan att jobb garanteras.

Kraven är oerhört mycket större och det måste politikerna hantera. Att skrika ”Åk hem!” hjälper ingen. Vi behöver arbetskraft. Vem ska annars byta blöjor på mig om tio år? Åkesson? Den politiker som stämplar en hel generation som icke önskvärd skapar ännu större problem. Och det är vad den nuvarande regeringen gör.

Förlåt oss Greta, men i går var vi ute och saboterade din och andra ungdomars framtid. Vi åkte bil, fossildriven bil, utan att ha något annat mål för färden annat än att låta vår älskade Suzuki Swift rulla ett tag.

När vi lämnade in henne på service förra veckan ville firman först inte acceptera oss som stamkund. Det är nämligen tre år sedan vi var där. Sedan dess har hon hunnit fylla sexton år och gått åttahundra mil. Samt varit vår i särklass billigaste bil och då fyller mitt körkort snart 50 år. Hon har krävt nya däck, ett par batterier och några enstaka lampor. Vi tänker inte överge henne för en elbil. Vi behöver bara tillgång till bil någon gång då och då men uthyrningsfirmorna ligger inte på gångavstånd.

Resan gjordes för att vi skulle slippa vinterns tristess under några timmar.

Vi körde till Trosa via Gnesta, sedan mot Nyköping och därifrån hemåt. Det var några år sedan sist. Då hittade vi ingenstans att äta i Trosa annat än ett gatukök.

-          Vi tar vägrestaurangen på E4 utanför Nyköping, föreslog min man som lever i förfluten tid.

”Hamburgare,” tänkte jag men valde i brist på salladsalternativ en svensk variant av Fishs and chips.

Vi fick något annat att grubbla på än en Orban som jävlas. Vi slapp se Erdogans nuna; han har visserligen lovat att inte ställa upp för omval men det är långt dit. Högerkrafterna styr, inte bara här i Sverige utan också i Italien.  Wilder är på väg in i Nederländerna och Venturas parti gick fram i Portugal. Att Fico tog över i Slovakien spelar mindre roll än att vi riskerar att få tillbaka Trump i Washington. Och Milei?

Vad har vi vänsterut? Beskyll inte Magdalena Andersson för att höra dit. Inte Nooshi Dadgostar heller för den delen. För att inte tala om Lulu och ett fåtal andra latinos som inte kan skilja mellan Putin och…. det som en gång var på Gorbys tid.

Bönderna i EU protesterar. Siarna utgår från att högern kommer att gå fram i EU-valet. Och Biden har gett fler tillstånd till utvinning av fossila bränslen än vad Trump gjorde.

De som inte tror på upprustning vänder sig till Svenska Freds och dina problem med klimatet, Greta, är det snart bara en och annan kapitalist som försöker sko sig på.

Vi njöt av att framtiden inte sträckte sig längre än till nästa kurva.

Kära partiledare! Ni är för många för att klara tre ämnen på en och en halv timme. Till SVT; nu när ni måste skära ner har jag ett förslag. Ta ett ämne åt gången. Ordna tre partiledardebatter. Med de löner partiledarna har kan de gott offra sina söndagar. Av politiken att döma är Ebba Busch lika religiös som fan själv. Det skulle öka risken för att det blev något annat än pajkastning av det hela.

Fråga Jimmy Åkesson och Ulf Kristersson vad de tycker om förslaget att återställa utdikade våtmarker. Fråga dem vad som måste göras för att bevara den ekologiska mångfalden. Kommer vi att ha några bin om hundra år om vi fortsätter att beta rapsfröna? Hur mycket är de beredda att satsa på kampen mot invasiva arter? Vilken skogsskötsel rekommenderar ni?

Att Demirok vill kalhugga skogarna är inget nytt men ställ honom mot väggen!

Ebba! Det blir ingen kärnkraft för att ni står och skriker om det. Och energin är bara en liten del av problematiken. Försök att förstå det!

Skrev det här inlägget i morse men kom inte in på Bloggplatsen. Sen åkte vi till IKEA för att som goda medborgare försöka skjuta upp lågkonjunkturen via konsumtion.

Mitt databord är från den tiden när datorer var stora och otympliga, och tre trappor upp inte var något problem. Nu när vi börjar bli skröpliga kryper den nödvändiga flytten allt närmare och då kommer vi inte att ha råd med en trea. Alltså måste vi ytbanta. Eftersom också jag krymper och allting jag använder mig av blir för högt, ville jag ha ett höj och sänkbart bord. Fem tusen. Stolen börjar bli utsliten, jag sitter och glider på den. Vad kostar en stol? Dessutom pratade maken om hurts…

Upptäckte att det fanns ett höj- och sänkbart arbetsbord utan el. Passar mig perfekt. Jag kommer inte att ändra höjden särskilt ofta. Klarar inte av att stå. Men jag behöver kunna sänka det till en höjd där jag kan sitta med fötterna på golvet och jobba med tangentbordet och musen utan att få tennisarmbåge. Stolen fanns inte hemma men kommer med Postnord om några dagar till ett pris av 79kr. För den summan kommer jag inte till Västerås. Inte med bensindrift. Och vad än Tidöpartierna lovar som finns inte sänkta bensinpriser i sikte. Tack för det, Hamas.

Om jag var ensam och tvungen att bo i en av de pyttesmå lägenheterna med öppen planlösning som är populära att bygga nu, skulle jag köpa ett sånt bord och använda det som ett kombinerat köks- och arbetsbord. Utan eltvång kan det stå mitt på golvet. Om jag sedan fick matgäster skulle jag få ställa undan datorn på ett litet avlastningsbord, använt i stället för soffbord – för vad ska man med ett stort åbäkigt soffbord till? Så jäkla roligt är det inte att drittla mat på kläderna.

Vi fick databord, den billigaste stolen (släpade runt på den för att känna efter om jag satt bra på den) och en liten metallhurts som går att ställa under bordet, för en summa mindre än det eldrivna bordet skulle ha kostat.

”Be NN att hjälpa dig att bära,” föreslog jag men gamla gubbar är ett envist folkslag. Som tur var – för honom och för mig – kom grannen i lägenheten bredvid hem just då och hjälpte till. Jag förlåter honom för alla de gånger jag tvingats lyssna på hans högljudda telefonsamtal på kvällarna. Finns sånt som är mer värt.  

I juni lovade SMHI ett nytt 2018. Jag hamstrade ingredienser till salladsluncher. Vid midsommar klagade bönderna på torkan. Åkrarna led. Skördarna skulle bli urusla.

I går gjorde jag pasta med skinksås av salladsskinkan. Den finskurna frusna grillade kycklingen får bli ingredienserna till en pytt. På åkrarna har skördearbetet stannat av, det är för blött, och sädeskornen gror i kolvarna, innan de ens skördats.

Regnet kom inte när det behövdes och när det kom regnade det för mycket. Så har bönderna i Östafrika haft det länge.

Vi ska anpassa oss. Vänja oss vid vattenfyllda källare, översvämmade vägar, vägar som underminerats av skyfall, tåg som spårar ur när järnvägsbankarna plötsligt inte finns där.

Vi ska anpassa oss men kommunerna får inte bygga vallar ut mot havet som skydd mot översvämningar. Det förstör havsutsikten och minskar villornas värde. När sanden och vattnet underminerat lyxvillorna och drar med sig dem ner i havet betalar försäkringsbolagen ersättning och andra villaägare som har sina hus på säkra marker får hjälpa till att betala notan när premierna stiger. Det är inte mer än rättvist, eller hur?

Det är det som kallas anpassning.

I sann demokratisk anda fortsätter oljebolagen att leta efter nya oljekällor. Naturligtvis. Alla har rätt att tjäna pengar på det hen är bäst att göra och nu när amerikanerna ändå flyttar till de varmaste delstaterna går det åt extra el, så varför inte?

Kineserna bygger kolkraftverk för att medborgarna ska kunna använda sina klimatanläggningar.

På flykt undan regnet flyger svenskar till branddrabbade öar. Trettiofem grader är en reko utomhustemperatur på sommaren.

Vi anpassar oss.

 Jag hade tänkt cykla ner till Hällberga för att ta några nya bilder av översvämningsområdet men det regnar. Därför anpassar jag mig. Förhoppningsvis så har cykelvägen inte sköljts bort tills vi kommer dit.

Jag anpassar mig. 

Inte nu igen! Ännu en av dessa förståsigpåare som gör mig irriterad. Kock och kokboksförfattare. Hen lagar restaurangmat. Jag lagar mat till två personer. Det är en jävla skillnad.

”Sluta se frysen som ett mausoleum. Skapa måltider av det som finns där.” Jamenvisst. Det är precis vad jag gjort i hela mitt liv men det han skriver visar att han inte begripit hur ett vanligt hushåll fungerar.

”Grava eller gör en coleslaw av bladen på broccolin.” ”ät stammen – en delikatess!” ??? OK. Om du bor i villa och odlar själv kan hans råd fungera men det finns inga blad på frusen broccoli och allt annat än frusen broccoli vore slöseri i vårt hushåll. Jag köper frusna grönsakernär de finns.

Jag har ingen bytta i frysen där jag lägger grönsaker som blivit över. Jag skär upp dem och fryser in dem i plastpåsar. Paprika och purjolök. Svamp – om den nu inte redan är frusen. Dessvärre förlorar många grönsaker konsistensen när man fryser in dem men det är klart, du kan alltid köra morötterna och squashen i en mixer till en smoothie. Själv föredrar jag att tugga maten.

Det går bra att riva och frysa in hårdost också - problemet i vårt hushåll är att de överblivna bitarna inte är tillräckligt stora för att motivera arbetet med att göra rent hushållsberedaren. 

”Gör frysen överblickbar. Skriv vad det är i påsar och lådor.”

Lägger du grönsakerna i en låda måste du använda alltsammans på en gång. Du får inte upp locket. Lägger du dem i en påse kan du som regel ta lite av det i taget. Då ser du vad som är i den. Använder du burkar räcker det inte med att skriva en lapp utanpå. Du måste ha det uppskrivet på en lista utanför frysen och vara noga med att kryssa över när du tar ut innehållet och inte glömma att skriva dit vad du lägger dit. Glöm inte att skriva datum på när du fryser in maten. Den håller sig inte hur länge som helst ens som frusen. Det äldsta måste förbrukas först. Dela in frysens utrymmen så att du har ett för grönsaker, ett för kött, ett för färdiglagat, ett för bröd o s v.

I juni – när det var som varmast – hade min ICA-handlare förköpt sig på högrev. Jag köpte en bit, rödmärkt med uppmaningen att den skulle tillagas och ätas på en gång, och la in den i frysen och där fick den ligga till i torsdags när utomhustemperaturen passade bättre för matlagning. Nu har jag fem lådor med gulaschgryta i ena lådan. Där finns lita kalops, stek och kycklinggryta kvar. Portionerna är inte så stora. De har blivit mindre sedan vi slutade jobba.

Jag sparar tid genom att laga storkok men maten smakar ofta bättre när den tillagas i lite större kvantiteter.

I frysen finns riset som blev över. Om jag häller en skvätt vatten i går det bra att mikra.

Och så uppmanas vi att äta musslor för musslor är ett klimatsmart alternativ och det har han rätt i. Men han borde tala om var i Eskilstuna jag får tag på dessa eftertraktade musslor. Om frusna – styckfrusna. Jag tänker inte springa runt i hela stan för att leta efter dem och jag vill köpa dem i en affär som är öppen när jag passerar, inte i en fiskbod som är öppen några timmar i veckan.

När regnet på nytt börjar smattra mot fönsterblecket tar jag en paus. Sätter mig på balkongen. Tittar på när det svenska sommarregnet sakta faller mot marken och rinner mot avloppsbrunnarna.

Tänker att det är tur att jag är här.

Att jag inte tagit en sistaminutresa ner till värmen i Italien. Eller Spanien. Eller USA.

Att jag inte fastnade i den där vägtunneln i Sydkorea utan var här. Nu och då.

Ibland krävs det inte många ord för att beskriva verkligheten. På en enda sida – under rubriken Utrikes – lyckas dagens (midsommaraftonens) Eskilstuna-Kuriren beskriva verkligheten utanför Ukraina på ett alldeles utomordentligt sätt.

Större delen av sidan upptas av en mycket bra artikel signerad Sofia Eriksson/TT (varför finns inte hela TT:s utbud tillgängligt för mig?) om Svalbard.

På Svalbard går den globala uppvärmningen snabbare än någon annanstans, konstaterar hon. På trettio år har vintrarna värmts upp tio grader. Högarktiska arter som fågeln Alkekung minskar, polartorsken ersätts av atlanttorsk, spetsbergsgrissla av sillgrissla och blåvalar kommer in i fjordarna.

”Peking har 41,1 grader varmt,” rapporterar min man som läser text-TV.

Av sidans två mindre artiklar handlar den större om den försvunna ubåten vid Titanic. Vrakdelar har hittats. Av det kan vi sluta oss till att de likaledes försvunna miljardärerna inte längre kommer att ha någon större nytta av sina förmögenheter. Deras äventyrslystnad kommer att kosta de amerikanska skattebetalarna en hel del.  USA är chockat, sägs det. Liv har gått förlorade. Livet är det värdefullaste vi har. Om de nu inte finns på ranka båtar på medelhavet.

Sidans minsta notis handlar om just det. Flavio di Giacomo, talesperson för FN:s migrantorganisation IOM uttalar sig. ”Vi har sagt länge nu att det nuvarande europeiska räddningssystemet inte är tillräckligt.”

Finns det något räddningssystem överhuvudtaget?

Människorna på dessa vrak till båtar har satsat förmögenheter på att ta sig till Europa i hopp om att få ett bättre liv. Är inte det mer lovvärt än några fjantars längtan efter att se ett hundra år gammalt vrak på havets botten?

Över Eskilstuna faller just nu ett ödmjukt regn som sakta rinner ner längs gatorna till avloppsbrunnarna. Vi skojar och säger att det kanske räcker för att talgoxarna ska kunna dricka sig otörstiga men inte mycket mer.

Brasilien: Elva människor har dött i en cyklon. Torkan gör att Nevada drabbats av en vårtbitarinvasion. 40 grader i Peking. Översvämningar …var det nu var; måste få ordning på min DN-prenumeration.

Och Sverige släpper reduktionsplikten, avskaffar bonus malus systemet. Vi vanliga dödliga ska fortsätta att köra fossilt. Jag håller med Fossilfritt Sverige. Det är fel väg att gå.

Jag håller också med regeringen om att det är viktigt att sätta press på företagen. Det viktigaste arbetet måste göras där. Men ändå.  

Vi brukar skruva åt skruvarna på våra IKEA-möbler då och då. Det behövs. Annars går de sönder.

Ingen av oss tänkte på att detsamma kunde gälla köksskåpen. Efter fjorton års användning lossade ett beslag i bestickslådan. Det visade sig alltför omständligt att få tag på ett nytt. Min man fixade det provisoriskt men det syns. Många nutida människor skulle ha rusat i väg och beställt en ny uppsättning skåp. Det är så man löser problem numera men jag vill inte byta ut dörrarna mot något trist vitt eller grått.  

Vad har det med klimatet att göra?

Jo, det är alltid bättre att ta itu med ett problem innan det växt sig för stort. Om vi gått igenom alla skruvfästen i köksskåpen i tid skulle vi inte behövt stå i valet mellan att titta på en provisorisk lagning och byta ut köket. Det skulle ha tagit fem minuter någon gång då och då.

Samma med klimatet. Om vi gör rätt investeringar nu slipper vi dryga framtida kostnader. Om dina tonåringar fortsätter köra sina stora bensindrivna a-traktorer kommer regnet över Eskilstuna förr eller senare att bli till ett skyfall som i värsta fall inte bara fyller din källare med vatten utan också får huset att glida ner i ån.

Vi måste börja planera för framtiden. Inte bara för den närmaste månaden, eller fyraårsperioden; vi måste planera för det som kan komma att inträffa om tjugo, trettio eller femtio år. Vi måste ta kostnaden nu!

Nej. Vi borde ha tagit den för tio, femton år sedan. Då hade det kanske räckt att plocka fram ”skruvmejseln”.