Inlägg publicerade under kategorin ekonomi

Av Siv Aksila - Fredag 8 nov 17:49

 

Jag är nog lite galen. Om det nu är något nytt. Tror inte det. De flesta i min situation, pensionär med hyfsad tillgång till pengar, skulle passa på att åka söderut vid den här tiden på året för att njuta av värmen.  Själv ugglar jag i novembermörkret, borde åtminstone titta på pantbanken eller följa serierna som går på TV. Eller titta på kunskapskanalen. Inte ens det gör jag.

I stället har jag suttit en stor del av dagen och sökt efter information om Etiopien, Kenya, Syd- Sudan och Somalia. Varför? Bortåt en miljon människor i de fyra länderna som är kända för torka och annat elände, har drabbats av skyfall som varat – eller kommer att pågå – i en så där sex veckor med översvämningar som följd. Den boskap som klarat torkan dör. Människor tvingas på flykt.

En katastrof. Javisst. Men vilket av länderna har bäst förutsättningar att klara katastrofen och varför?

Hur mycket jag känner till? Lite om alla fyra länderna utan att veta mycket om någon av dem. Jag har varit fascinerad av Kenya ända sedan jag läste Tandbergs Brun mans Afrika. Ngugi Wa Thiong´os ”Om icke vetekornet” är fortfarande en av mina skönlitterära favoriter även om han numera har hårda konkurrenter i Nigeria.

Afrika ansågs vara på marsch framåt redan för några år sedan. Bra! Men jag ville veta mer. Hur? Var? 2018 kom Anders Bollings/Erik Esbjörnssons Miljardlyftet ut. Ett svar, trodde jag. Inte. Vad säger de?

Afrika måste börja där alla andra började. Med att utveckla jordbruket. Hur? Inget svar.

Det finns två riktningar. Att storföretag i de rika länderna, eller i länder som av någon orsak inte anser sig kunna försörja sin egen befolkning med de egna odlingarna – arabländer, Kina med flera – satsar pengar på enorma plantage. Snittblommor. Frukt. Grönsaker. Klimatkompensation i form av trädplanteringar. Verksamheter som tvingar bort småbönder utan juridiska bevis på ägandet – vilket är det normala i Afrika.

Den andra inriktningen är att Afrikas småbönder får en chans. Vi-skogens verksamhet med agroforestry är ett alldeles utomordentligt exempel på hur uppdraget borde hanteras.

Att Afrikas regeringar föredrar den första lösningen är både beklämmande och skrämmande.

Migrationen till städerna – och till utlandet för de som har lite kunskap om hur det ser ut i stora vida världen – framhålls som en lösning på gruppkonflikterna. Är det något att lita på? När klansamhällena överlever i utlandet? Även i Sverige.

Och sedan det här med att Afrika kan ersätta Asien som producent av de rika ländernas billiga varor? Är det en lösning? Måste vi fortsätta med den förödande konsumismen för att Afrika ska få en chans?

Västvärlden borde ha dåligt samvete för hur Afrika behandlats i det förflutna, eller hur? Slaveriet. Kolonialismen som skapade omöjliga gränser. Plundringen av råvarorna….

Var finns de röster som försvarar Afrikanernas intressen? Inte här. Inte där.

ANNONS
Av Siv Aksila - Lördag 2 nov 16:44

Klimatkompensation. Halkade in på ämnet när jag kollade upp landgrabbing i Afrika. Enligt Omvärlden – en digital tidning som ägs av Sida – satsade svenska myndigheter under en tioårsperiod 20 miljoner kronor på att klimatkompensera flygresor utan att de har fått det i uppdrag. Myndigheterna ska satsa pengar på det de har i uppgift att sköta, inget annat. Naturvårdsverket fick nej av riksrevisionen när de ställde frågan. Andra har inte ställt den utan klimatkompenserar i tron att de gör rätt.  


Klimatkompensation tillkom som ett instrument för att få ner utsläppen, efter att Kyotoprotokollet skrivits under 1997. För att kontrollera verksamheten lades ett krav på certifiering. Jag har hittat fyra olika certifieringar. Clean Development Mechanism, Gold Standard,VER (voluntary Emission Reduction) ochPlan Vivo.


Gold Standard startades av bl a WWF och Greenpeace, har godkänts av ett stort antal miljöorganisationer, och kontrolleras av oberoende revisorer. Anser sig vara socialt ansvarstagande. Låter som det bästa alternativet.


Om vi nu bortser från sådana enkla faktum som att klimatkompensation inte fungerar – när pengar satsas på sol- och vindenergi innebär det i allmänhet att mer energi produceras, inte att smutsiga kolkraftverk läggs ner och att det är ett sätt för oss att fortsätta med business as usual – är det bekymmersamt att privata företag med vinstintressen står för det praktiska arbetet.


Energimyndigheten satsar pengar i Green Resources trädplantering i Uganda. FN har godkänt klimatnyttan av det MEN vem kontrollerar att hanteringen går rätt till? Förmodligen samma ugandiska regim som är mer intresserad av utländska investeringar än av att försvara de egna böndernas intressen.


Tricorona är ett annat av de företag som gett sig in i branschen. De har tre projekt P G. Biomassa i Indien, trädplantering i Panama och spisar i Ghana.


Zeromission är mer intresserat av att visa sitt eget resultat än att ange vad de satsar i, verkar det som.


Också Vi-skogen kom upp när jag googlade på Klimatkompensation. Och det är klart – att om inte klimatkompensation vore ett sätt att komma från det egna ansvaret – skulle jag hellre ge pengar dit än till ett kommersiellt företag.


Vi-skogen bedriver ett agroforestryprojekt i Östra Afrika. De planterar träd, lär ut hur man kan dra nytta av trädplantering och kombinera den med odling. Det är ett utvecklingsprojekt och som månadsgivare får jag regelbundna rapporter om vad som händer. Jag dumpar inte mitt dåliga samvete utan hjälper till att skapa utveckling.


ANNONS
Av Siv Aksila - Onsdag 30 okt 20:31

 

Klimatkompenserar du?

Klimatkompensation är ett intressant modernt fenomen, sprunget ur ett nittiotal när vi – gemene man som du och jag – inte riktigt trodde på en klimatkris men ändå tog till oss kritiken - det var ju vi och några andra som hade kört bil lite för mycket, det insåg vi, men jag hade inte en aning om att vi 2019 skulle flyga tre gånger per år.

Själv har jag inte flugit en gång per levnadsdecennium men så är jag också lite efterbliven, på ett eller annat sätt, jag vet inte vilket, men förmodligen är det en kombination av generationers snålhet för att jag och de mina ska vara där vi är – dvs bara vara en liten del av mänskligheten – och en omedveten insikt om att mänskligheten är på god väg att utrota sig själv – men i så fall är den väldigt omedveten.

Hur som helst så minns jag en scen från den tiden när jag var vad Peter Danngren kallar extremist. En lördag. Vi satt som vanligt nere på Stjärnan och drack kaffe med kaka (kakan kostade 50 öre och köptes hos grossisten mitt emot).

Nå, vi satt där och fikade. Jag och en av de andra medlemmarna var arbetslösa och gick på samma AMU-utbildning i Ronneby. Han fick jobb efter den, jag fortsatte kampen mot arbetslösheten ett tag till. Först nu förstår jag varför.

1982 – när jag blev arbetslös hade inte arbetslöshetsersättningen uppgraderats på ett bra tag. Sverige hade som ni säkert minns, haft en tämligen tandlös borgerlig regering ett tag. Min inkomst halverades plötsligt och jag kontrade med att i likhet med mina förfäder dra åt svångremmen och prioritera det som borde prioriteras. Kostnaderna för bostaden och partiet.

Skratta gärna åt mig men det var den ordningen som gällde. Det tog mång år innan jag lärde mig att billigast inte alltid var bäst, att mycket ibland blev för mycket, och än idag flyttar jag ingenstans utan min frys.

Kläder var inte prioriterat. Kläder har aldrig varit något prioriterat. I gymnasiet använde jag ett par jeans per år. Har du inga andra kläder? Frågade en av grabbarna längre ner i trappuppgången. Jo, men bara ett par jeans och det andra paret – eller paren, det är ärligare att säga – undvek jag. Jag älskade mina Lee.

Men nu har jag kommit långt bort från berättelsen. Vi satt där, på Röda Stjärnan i Karlshamn, och killen som fick jobb efter AMU började prata med en av kamraterna i ledningen, vem minns jag inte, om att han behövde minska sitt frivilliga bidrag till partiet. Ekonomin var så urusel att han bara hade en vinterjacka.

Att jag minns situationen berodde på att jag aldrig i hela mitt dåvarande liv hade haft mer än en vinterjacka. Det hade aldrig fallit mig in att en extra jacka behövdes.

Men vad har det här med klimatkompensation att göra?

Jag ville bara tala om att det har funnits ett annat Sverige. Ett fattigare land vars invånare flydde till utlandet för att försörja sig. Och så något mer.

Klimatkompensation är vår tids stora hyckleri. Vi kan inte leva enligt de hittillsvarande normerna utan att förstöra framtiden för våra barn.

Det räcker inte med en nollsummeregel längre. Även när du klimatkompenserar för varje ton koldioxid du släpper ut så minskar inte de utsläpp vi redan gjort och det är vad vi behöver göra. Vi behöver backa koldioxidutsläppen. Inte stå stilla.  

Och så har vi det här med hur det görs…

Jag blir förbannad, riktigt rasande, utan att ha en enda möjlighet att säga att så här får ni inte bete er, era västerländska överklassvin!!

Afrika är en rik kontinent. Afrika har råvaror. Afrika har mark. Afrika har arbetskraft. Men den arbetskraften får inte behandlas hur illa som helst. Det måste finnas gränser!

Om inte Afrika själv kan fixa det måste vi – vilka ”vi” än är – se till att egendomsrätten till jorden registreras i fastighetsregister. Inget töntigt pladder om socialism eller något ditåt har med verkligheten att göra. Det ger bara korrupta politiker en möjlighet att roffa åt sig.

Afrika måste kunna försörja sig självt – och Afrika kan försörja sig självt – allt annat är skitsnack!

Och sedan måste vi som har använt all fossila bränslen ta vårt ansvar. Se till att hyddorna med korrigerat tak får solpaneler, att vindsnurrorna skapar el till fabrikerna så att de slipper strömavbrotten. Vi måste se till att låga löner inte tvingar lärarna att ta extrajobb, och att Afrikas stater har råd att betala poliserna så att de inte behöver tvinga till sig böter från trafikanterna.

Nu har jag spårat ur tillräckligt många gånger. Skit i det här med klimatkompenseringen – jag ska tala om för er varför när jag är lite mindre förbannad – men förstå att det inte är Din tur att konsumera mera. Om du nu inte lever på försörjningsstöd.

Letar efter den afrikanska självkänslan. Den som finns där nere i djupet. Någonstans.



Av Siv Aksila - Söndag 8 sept 13:45

 

”Save with us”, står det på Tallinks papperskassar. Och de är det enda hållbara med hela det nya konceptet. Om konceptet nu kan sägas vara nytt, det är bara en uppföljning av det gamla. För oss som åker färja till Finland därför att vi vill besöka Finland, är överfarten förstörd.

Färjorna har förvandlats till marknadsplatser, avsedda enbart för människor som vill konsumera, men det finns ingenting nödvändigt att handla där. Till och med kvällsbiten, mackan eller salladen som håller magen lugn under natten, är borta. Resenärerna ska äta stor middag med vin eller öl – och helst något starkare – på kvällen. Och det gör inte vi. Ingen kostrådgivare rekommenderar en stor middag på kvällen och alkohol är inte att rekommendera. Vi ska köra 40mil nästa dag – och det är inte smart att ta för givet att en förare ska köra hela sträckan; vad gör vi om hen blir sjuk?

Vad finns det att köpa på färjan? Massor av sådant som ingen av oss behöver.

Ni får ursäkta mig men jag går inte i närheten av kosmetikaavdelningen. Jag föredrar stanken av kodynga eller svett – de ger mig inte andningssvårigheter. Jag rusar förbi butiken så fort jag kan.

Jag är inte heller ute efter att förnya min garderob eller köpa nya tillbehör. Det finns ingen plats i bilen för mer kläder eller prylar. Om jag behöver någonting går jag till en butik här hemma där jag vet att varan finns och köper den där. Spontanhandla på resor är inte min grej.

Alkoholinköpen i världens dyraste tax free måste också ifrågasättas. Det är bra mycket billigare att gå till Alko eller till systemet för att köpa ”veckoransonen” än att bunkra den i förväg. Där lockar ingen konsumenterna med extrapriser eller prackar på hen varor verbalt, utan låter oss välja själv. Det är lika lätt att köpa för mycket alkohol som att dricka upp den.

Godis? Ledsen. Vi varken köper eller äter godis.

Souvenirer? Det är någonting för människor som reser sträckan en eller ett par gånger under livet. Ingenting för mig som har åkt den ett trettiotal gånger.

Nu säger min man att vi ska ta med oss något att äta till båten nästa gång för att slippa leta efter något att ätbart på kvällen. Vad vann Tallink på den förändringen?






Av Siv Aksila - Torsdag 29 aug 19:06

 

Mänskligheten står inför sin hittills största utmaning. Vi måste förändra inte bara våra liv utan också vårt sätt att tänka. Och vi vill inte göra det. Frågan är vad som händer om vi inte gör det.

Alla är vi barn av vår tid – såväl Donald Trump, som Jair Bolsonaro, flyktingar från Syrien och Afghanistan, fattiga bönder i Brasilien och kolgruvearbetare i östra Tyskland, och alla andra – vi är barn av vår tid. Vi vill ha vår försörjning säkrad. Det betyder jobb och pengar, äganderätt till en bostad, resor och shopping och allt annat, jag vet inte vad. Oavsett vilka konsekvenser det får för de kommande generationerna.

Varje dag förbrukar de amerikanska flygstyrkorna lika mycket fossilt bränsle som hela Sverige. Varje dag använder vi jordens resurser för att tillverka vapen avsedda att döda människor och varje dag dödas människor, ofta civilister, för att vi inte kan komma överens. Ibland för rena skitsaker.

Krigen är mänsklighetens största slöseri, skrev Marx och Engels, och aldrig har de haft mer rätt än på just den punkten.

En enig svensk riksdag vill satsa mer pengar på försvaret – oenigheten handlar om hur mycket – för en abstrakt rädsla för ett Ryssland vars ekonomi är helt beroende av råvaruproduktionen, dvs. inte för ett ekonomiskt starkt Ryssland stadd i utveckling utan för ett Ryssland som snarare befinner sig i en situation som påminner om den i det vi kallar utvecklingsländerna.

Kina är en farligare fiende men hotet därifrån är inte militäriskt – de kan kanske attackera Korea och Indokina men i så fall kommer vi att ha relativt gott om tid att rusta upp; avståndet till Sverige är långt – utan ekonomiskt.

Kina är en ekonomisk stormakt men att förvalta uppdraget som en sådan, har aldrig varit enkel. Just nu verkar det som om kineserna fått problem med expansionen. Som alla andra nationer med samma ambitioner.

Under de senaste två eller trehundra åren – beroende på hur man räknar – har penningens makt över samhället varit totalt. Det för med sig en rad paradoxer, som att vapentillverkning är en lönsam bransch trots de katastrofala konsekvenserna av att vapnen används. Som att tobaksindustrin är lönsam trots att konsekvenserna av rökning varit väl känd. Eller att vi ständigt konsumerar mer och mer socker trots att socker är en fara för hälsan.

Trump satsade pengar på ett kasino utan att ha en teoretisk chans att få tillbaka pengarna. Genom att göra om företaget till ett aktiebolag lyckades han sälja det – och ruinerade investerare som litade på honom.

Kan du äta pengar? I så fall är du unik.

Varken isbjörnarna, bina, humlorna, inte ens mikroberna, kan äta pengar. Inte heller kan någon av oss dricka eller andas pengar. Pengar är ett helt värdelöst fenomen.

För att klara mänsklighetens framtid måste vi ta hänsyn till sådana faktorer som sötvattentillgången, humuslager och mikrober.

Det blir en rejäl utmaning.



Av Siv Aksila - Söndag 25 aug 16:57

 

Jordens lungor brinner och hade brunnit i veckor innan någon reagerade. Det var inte förrän röken syntes från satelliterna och nådde fram till Sao Paolo som de allt större skogsbränderna plötsligt blev en nyhet.

Brasiliens President Jair Bolsonaro ville inte ta i problemet med tång. Kallade Macrons uttalande för kolonialism. Först när protesterna riskerar att få ekonomiska följder beordrar han militärerna att hjälpa till.

Bränderna startas av bönder som behöver mer mark att odla på. Förhoppningsvis så är det inte storbolag som ligger bakom. I så fall är katastrofen sjufalt mer skräckinjagande eftersom de håvar in storkovan.

Liknande problem finns i Indonesien och på andra platser.

Om vi vill stoppa uppvärmningen av klimatet måste vi inte bara öka vår förståelse för vad var och en kan göra utan också bekämpa fattigdomen. Det räcker alltså inte med att sluta köpa brasilianskt kött – finns det någon annanstans än på restaurangerna? – det räcker inte heller med att ge våra svenska kossor annat än Brasilianska sojabönor till foder. Brasiliens bönder blir ännu fattigare om vi inte köper deras produkter.

Vi måste med andra ord se till att de får tillräckligt mycket betalt för de varor de redan producerar på sina jordplättar, alternativt ge dem andra lönsammare alternativ. Det går inte att komma från att fattigdomen är ett hot inte bara mot dem utan också mot mänskligheten – särskilt när de bränner ner skogen som förser oss med syre.


Av Siv Aksila - Lördag 24 aug 17:33

 

Trump blev utskrattad när han ville köpa Grönland. Självklart blev han utskrattad. Även om det varit historiskt möjligt att köpa territorium – Louisiana 1803 från Frankrike och Alaska 1867 från Ryssland – och dessutom kunde territorium betraktas som privat egendom – Kongo var den belgiske kungens privata egendom ända tills det blev känt hur illa befolkningen behandlades – så ser vi på tvåtusentalet; det århundrade då Trump kom med sitt förslag; helt annorlunda på territorium.

Grönland tillhör grönlänningarna. Befolkningen har en rad sociala problem. Deras levnadsvillkor har förändrats. Inte minst på grund av klimatförändringarna som går snabbare i Arktis än annorstädes. Klimatförändringar som Trump förnekar.

Fattiga grönlänningar har ingenting att vinna på att bli amerikaner. Men varför intresserar sig Trump för Grönland? För att avleda diskussion från en väntad amerikansk konjunkturnedgång före valet? Ja. Men inte bara därför.

Arktis är rikt på kol, olja och mineraler. Jag citerar en artikel i dagens SVD 190824: ”Beräkningar från amerikanska US Geological Survey visar att så mycket som 13 procent av världens oupptäckta oljereserver och hela 30 procent av gasreserverna kan finnas norr om polcirkeln, till stor del i de nordligaste delarna av Ryssland men också på bland annat Grönland.”


För den som i likhet med Donald Trump, inte inser att isen måste smälta innan resurserna tillvaratas, och inte heller inser konsekvenserna av det, utan tror att både vi och jordens ekologiska system snabbt kommer att anpassa sig på samma sätt som ett privat företag anpassar sig efter ändrade förhållande, ter sig Grönland plötsligt som en utomordentlig investering.

 Därför pågår det en kamp mellan bl a Ryssland och Kina om området. USA förhöll sig fram till Trump blev president avvaktande i maktkampen. Obama visste ju att Arktis olja och kol borde stanna där den är. Trump delar inte den åsikten. Hur tänker en person som sätter likhetstecken mellan natur, golfbanor och dollar?

Hur viktiga är isbjörnar och pingviner för honom? Vad vet han om humlor, daggmaskar och mikrober? 

Av Siv Aksila - Måndag 19 aug 09:38

 

Googlade på perovskit. Ett nytt material att tillverka solceller av. Hittade massor av nya innovationer. Ett litiumbatteri som kan lagra 100 megawattimmar på Hawaii. Andra lösningar av lagringsmöjligheterna som både är lite svåra att beskriva här och ofta lite svåra att förstå. Vi behöver lagringsmöjligheter av den förnyelsebara energin.

Hittar nya innovationer överallt. Hittar genomförda projekt överallt. Förvånansvärt många av dem har gjorts i länder med begränsade – eller till och med mycket begränsade – resurser.

Träd behöver koldioxid. Skogsskövling är därför en av de största orsakerna till att vi får problem med ett varmare klimat. Skogsskövlingen utförs inte alltid i stor skala som i Brasilien och Indonesien; lika ofta handlar det om att en fattig befolkning behöver bränsle till matlagningen. För hundra år sedan var mellan 35 och 40 procent av Etiopiens yta täckt av skog. Nu är det fyra procent. För att förändra detta planterades 350 miljoner träd i Etiopien den 30 juli 2019. Vi får hoppas att det stora flertalet tar sig; samtidigt som skogen förbrukar den koldioxid du släpper ut när du kör bil kan den bli en inkomstkälla för ett fattigt folk.

Solenergi i Marocko. Vindkraftverk i Mexico. Varje dag trillar det ner någon ny hoppingivande information men vi måste ta till vara på den. Se till så att våra politiker styr upp verksamheten i rätt riktning och inte tillåter att vi fortsätter att använda samma föråldrade teknologi som nu, vare sig det gäller bilar eller kärnkraftverk.

Visst finns det hopp. Problemet är att de flesta av oss vill fortsätta att göra allt som vi brukar göra. Alla de som tjänar pengar på olja och kol vill fortsätta att göra det, de vill till och med utöka sina verksamhet. Alla vill hålla på med sitt, även de som tillverkar ohälsosamma eller direkt farliga produkter som tobak, alkohol, godis och vapen. När vapenfabrikanterna får fortsätta finns det givetvis ingen orsak att stoppa konsumtionsindustrin även om den hellre bränner upp kläderna oanvända än ger bort dem.

Politikerna drar sig för att styra upp verksamheten. Det påverkar den heliga tillväxten som är så nödvändig för att hålla väljarna på gott humör.

Och vi konsumenter är inte mycket bättre. I stället för att dra vårt strå till stacken tar vi bilen till jobbet. När den ändå står i garaget blir det billigare – och bekvämare – än att betala månadskortet på bussen. Elbilarna är för dyra för flertalet av oss – alltså fortsätter vi som vanligt. Vi flyger på långresor, åker vattenscouter eller snabba båtar, eller motorcyklar och snöscoutrar, utan den minsta tanke på framtiden. Vi shoppar som aldrig förr, beställer varor från Långtbortistan som sedan returneras när de inte uppfyller måttet, vi fyller redan fulla garderober med billiga kläder tillverkade av barn eftersom de vuxna måste få lite mer betalt. Någon annan ska ta på sig ansvaret.

När vi inte hjälps åt så tar omställningen alldeles för lång tid. Gör din insats. Om inte annat så kan du alltid bidra med pengar till trädplanteringar.

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se