Utan tvekan. Det är så här det kommer att gå till. Vi klimatanpassar oss. Byter ut ett litet rör mot ett större. Ett rör som klarar större vattenmassor.

Några hundra meter från det numera ersatta röret står ett område med granbarksborredödade granar översvämmade. De saknar förmågan att ta till vara vattnet. Vattnet rinner inte undan. Så småningom kommer de att ramla omkull. Förhoppningsvis kommer någon/några att få i uppgift att avlägsna träden innan det inträffar en olycka.

Ryssarna dränkte några kvadratkilometer åker i Ukraina. Kriget försvårar möjligheten att odla på resten. Kriget förhindrar att vetet når marknaden.

Torka råder i stora delar av världen. Södra Europa. Östafrika. Kina.

Stora områden odlad jord översvämmas. Sverige. Pakistan. Kina. Kalifornien. Lite överallt.

Stora arealer brinner upp.

Vi kan anpassa oss genom att ersätta potatisen med ris, pasta och annat, nu när potatisen ruttnar bort i åkrarna.  Vi har råd att betala mer för riset. Priset på kött kommer att stiga eftersom fodret blir dyrare.

Vi måste anpassa oss och vi kommer att anpassa oss. Välja billigare alternativ när vi handlar. Underminera de svenska lantbrukarnas ekonomi genom att köpa kött från Brasilien och Argentina. Motivera brassarna att tutta fyr på regnskogen.

Vi anpassar oss. Lika bra att låta människorna i det globala Syd svälta ihjäl. De vill hit och trängas på den svenska arbetsmarknaden. Bli konduktörer så att tågen kan rulla, chaufförer så att transporter av människor och gods fungerar, jobba inom hemtjänsten och ta hand om våra gamla. Sånt har vi inte råd med om vi ska gå med i Nato och skicka JAS Gripen till Ukraina.

Föreslår att Jimmy och Uffe gör nattpass på pendeltågen/bussarna till Tensta och Rinkeby och att Johan och Ebba går nattpass inom äldrevården i Sundbyberg, har hört att de gamla inte lever så länge när de kommer dit så det skulle kanske inte ställa till med alltför mycket elände. Kanske någon av de fyra till och med lär sig något om livet. 

Vi anpassar oss.

Utsläppen av metan och koldioxid – ja, dem låter vi framtiden ta hand om.

Apropå vädret.

Sofia Eriksson på TT har fått en artikel publicerad i Eskilstuna-Kuriren.  Jag frågar mig åter varför inte den breda allmänheten kan få tillgång till dem när övriga blaskor drar sig för att publicera TT-artiklar. Är de dyra?

Tyvärr så går inte artikeln att dela. Det är inte meningen att icke-prenumeranter ska få kännedom om livets allvar.

I massmedierna har klimatförändringarna och El Niño fått hela skulden för såväl de långa perioderna av extrem hetta, skyfallen som bränderna. Det är en förenkling och förenklingar är aldrig bra.

Vissa av de faktorer som tillkommer måste vi räkna med även om vi inte kan påverka dem. Solens aktivitet är ett exempel. Just nu är den högre än normalt. Förra årets vulkanutbrott i Tonga skiljer sig från mängden. Stora utbrott brukar normalt ha en avkylande effekt eftersom stoftpartiklarna reflekterar bort värmen men inte det här. Mängden sulfat var mindre än vanligt. När havsvattnet mötte lavan bildades en explosion som slungade ut enorma mängder vatten i atmosfären.

En uppvärmande faktor som forskarna däremot borde ha kunnat räkna med är de minskade utsläppen av svavel från oceangående fartyg. Svavelutsläppen kostar tusentals människoliv varje år och regleringen av utsläppen är ett stort framsteg. Himlen ovanför farlederna i Atlanten och Stilla havet har klarnat. Samtidigt reflekterar svavelpartiklarna solens strålar så de minskade utsläppen bidrar till att havsvattnet värms upp.

Just uppvärmningen av haven är ett stort bekymmer. Det är en långsam utveckling som dels dödar havslevande varelser, dels bidrar till mer vatten i atmosfären. Mer vatten i atmosfären leder till fler skyfall.

Samtidigt görs inte tillräckligt för att stoppa fossillobbyn. Den måste hitta annat att tjäna pengar på.

Bilden är hämtad från Pixaby

Var det så här du ville ha det? Du som röstade på SD och trodde att de skulle kunna sänka bensinpriserna? 

Först dödade granbarkborrarna den fina granskogen. Nu klarar inte naturen av att ta hand om vattnet. Ingen - allra minst de som anlade järnvägen på 1800-talet - planerade för den här mängden regn. 

När rötterna ruttnar kommer granarna att falla. Om ingen gör något. 

Med tanke på hur stora insatser som gjorts för att få bort jättelokan, det kanadensiska gullriset och lupinerna så kommer ingen heller att göra någonting. 

I juni lovade SMHI ett nytt 2018. Jag hamstrade ingredienser till salladsluncher. Vid midsommar klagade bönderna på torkan. Åkrarna led. Skördarna skulle bli urusla.

I går gjorde jag pasta med skinksås av salladsskinkan. Den finskurna frusna grillade kycklingen får bli ingredienserna till en pytt. På åkrarna har skördearbetet stannat av, det är för blött, och sädeskornen gror i kolvarna, innan de ens skördats.

Regnet kom inte när det behövdes och när det kom regnade det för mycket. Så har bönderna i Östafrika haft det länge.

Vi ska anpassa oss. Vänja oss vid vattenfyllda källare, översvämmade vägar, vägar som underminerats av skyfall, tåg som spårar ur när järnvägsbankarna plötsligt inte finns där.

Vi ska anpassa oss men kommunerna får inte bygga vallar ut mot havet som skydd mot översvämningar. Det förstör havsutsikten och minskar villornas värde. När sanden och vattnet underminerat lyxvillorna och drar med sig dem ner i havet betalar försäkringsbolagen ersättning och andra villaägare som har sina hus på säkra marker får hjälpa till att betala notan när premierna stiger. Det är inte mer än rättvist, eller hur?

Det är det som kallas anpassning.

I sann demokratisk anda fortsätter oljebolagen att leta efter nya oljekällor. Naturligtvis. Alla har rätt att tjäna pengar på det hen är bäst att göra och nu när amerikanerna ändå flyttar till de varmaste delstaterna går det åt extra el, så varför inte?

Kineserna bygger kolkraftverk för att medborgarna ska kunna använda sina klimatanläggningar.

På flykt undan regnet flyger svenskar till branddrabbade öar. Trettiofem grader är en reko utomhustemperatur på sommaren.

Vi anpassar oss.

 Jag hade tänkt cykla ner till Hällberga för att ta några nya bilder av översvämningsområdet men det regnar. Därför anpassar jag mig. Förhoppningsvis så har cykelvägen inte sköljts bort tills vi kommer dit.

Jag anpassar mig. 

Jag väntar på regnet. Enligt senaste väderleksprognosen ska vi i östra Södermanland komma lindrigt undan så kanske kan det bli ännu en cykeltur till Ärla. Vi får se.

Jag läste morgontidningarna. En artikel talade om torkan. Tanken är nästan surrealistisk. Är det fortfarande torrt någonstans i Sverige? I så fall vore det bra om regnet föll någon annanstans i Sverige än längs vår älskade cykelväg till Ärla.

Vattnet porlar i bäckarna, dikena är breddfulla. Längs sträckan ner mot Hällberga är det översvämningar på relativt stora områden där granbarkborren och skogsskövlarna gjort sitt; exakt hur stor den översvämmade ytan är kan jag inte uppskatta, har ingen vana vid att bedöma ytors storlek, men det ser bedrövligt ut.

Hetta, bränder och torka eller skyfall med översvämningar.  Det är bara att välja.

Vi tar cykelturer mellan regnskurarna. Andra sätter sig på planet för att flyga till extremvärme och bränder. Jag tycker att ni ska åka dit efteråt också - när skyfallen sköljt bort jorden och bergen ligger nakna. Vackert, eller hur? Flygskam var ett modeord. Smaken är delad som baken.

Medan ni tittar på barnsligt larviga inspelningar på Tik Tok och andra sociala medier eller köper bitcoin för sparpengarna, slösar med energin och planerar nya AI-projekt, bygger kineserna kolkraftverk för att kunna hålla klimatanläggningarna i bostäderna med el. Ingen försöker sätta stopp för projektering efter olja och nya investeringar i fossilindustrin. Inte ens Biden.

Ovanpå det finns det krafter i USA som vill försöka stoppa allt som liknar klimatarbete. Enligt gårdagens (5/8) ETC finns det en färdplan – Project 2025 – som tagits fram av en klimatförnekande tankesmedja ”Heritage Foundation” för att stoppa det klimatarbete som trots allt pågår efter nästa val.

I våras var det torrt i markerna. Myggen uteblev. Kommer de nu? Är svalorna i tillräckligt god vigör för att ta sig söderut? Hur kommer sädesärlorna att klara resan fram och tillbaka till det torra Östafrika?

Och mitt i röran får vi ett urtidsvidunderligt krig på halsen.

Mänskligheten förbereder sin undergång och drar det ekologiska systemet med sig. Det ekologiska systemet kommer att anpassa sig, skapa nya arter som klarar de nya förutsättningarna, arter som kan leva på plasten vi vräker ut i haven eller lägger i stora deponier, eller sprider omkring oss som om den klarade av att bryta ner sig själv.

Kommer vi att kunna anpassa oss? Alla de åtta miljarderna som blir fler och fler? Som förorenar dricksvattnet och förgiftar naturen för att öka skördarna? Vem garanterar att ingen släpper i väg några satser kärnvapen? 

Hur anpassbara är vi när vi inte klarar av att säga till oljemiljardärerna att det måste bli ett slut på det här?

Jag är nöjd med att jag inte orkar ta mig igenom incheckningen på Arlanda, glad över att bilåkningen snart är över för min del. Helt nöjd med att livet tar slut om några år och att jag inte lämnar någon efter mig som måste ta itu med all denna förnekelse av tillvarons allvar som vi lever med.

Jag har numera en optimistisk syn på framtiden. Livet kommer att ta slut och jag behöver inte bry mig om hur er framtid ser ut.  

Hur var det nu? Ett steg framåt, två steg tillbaka. Ord från en svunnen tid eller högaktuella? Artiklarna i nyhetsbreven från ”The conversation” får mig att tänka efter. Varför har alla problem blivit mycket mer komplicerade? Är det tiden? Eller är det jag som blivit äldre och klokare?

Hela tiden blir jag distraherad. Tappar koncentrationen. Som nu. Jag letade efter en artikel som innehöll Tidöpartiernas syn på vad som bör göras för att få ner koldioxidutsläppen i världen. Att det var lättare och billigare att få ner utsläppen i tredje världen. Tanken är god men hur tänker de gå till väga. Var läste jag det? I stället hittade jag en artikel om cykling. Ett annat tänkvärt ämne.

Som ni vet har EU bestämt sig för att ”tvinga” resten av världen att minska utsläppen genom att beskatta import av varor som producerats med stora koldioxidutsläpp. Det riktar sig mot Kina men är det kineserna som drabbas? Så här formulerar The Conversation effekterna av beslutet sett från Afrikas synvinkel: ”I vår nyligen släppta rapport påpekar vi att de drabbade sektorerna - cement, järn och stål, aluminium, gödselmedel och el - är viktiga drivkrafter för afrikanska ekonomier. Vi drar slutsatsen att den nya politiken kommer att utplåna 0,91% av kontinentens kombinerade BNP (motsvarande en minskning med 25 miljarder dollar vid 2021 års BNP-nivåer). För att sätta detta i sitt sammanhang motsvarar de årliga förlusterna från gränsskatten i värde tre gånger den budget för utvecklingssamarbete som EU åtog sig för Afrika 2021. Under 2021 anslog EU 6,3 miljarder euro (6,8 miljarder US-dollar) till kontinenten. Vi ser att Afrika skulle vara den hårdast drabbade regionen, som andel av BNP. Detta beror på att EU utgör en nyckelmarknad för många afrikanska ekonomier som exporterar de produkter som omfattas av den nya lagen.”

Den del av världen som släppt ut minst koldioxid drabbas hårdast av EU:s beslut. Så kan vi inte ha det. Vi kan inte heller ha en biståndsminister som är mer intresserad av handel än av att avskaffa fattigdomen. Vi måste hjälpa dem att både minska utsläppen och fattigdomen.

I mejlet från The Conversation fanns också en artikel om avfallshanteringen i Nigeria. Om att den fattigaste delen av befolkningen inte har råd att sortera sitt avfall. Vem ska i så fall betala för det? Jag bidrar gärna.

För att få ner koldioxidutsläppen och se till att det ekologiska systemet upprätthålls måste vi bekämpa fattigdomen i världen. Det räcker inte med att avsluta kriget i Ukraina.

 Hur vi därtill ska åstadkomma en högre levnadsstandard i Sverige är upp till regeringen Kristersson. Personligen tycker jag att det är mindre viktigt. Allra minst viktigt är att de högavlönades levnadsstandard. Låt dem cykla Lidingö runt i stället för att flyga på shoppingresor till NY.

bilden av jordklotet kommer från pixaby

Ibland krävs det inte många ord för att beskriva verkligheten. På en enda sida – under rubriken Utrikes – lyckas dagens (midsommaraftonens) Eskilstuna-Kuriren beskriva verkligheten utanför Ukraina på ett alldeles utomordentligt sätt.

Större delen av sidan upptas av en mycket bra artikel signerad Sofia Eriksson/TT (varför finns inte hela TT:s utbud tillgängligt för mig?) om Svalbard.

På Svalbard går den globala uppvärmningen snabbare än någon annanstans, konstaterar hon. På trettio år har vintrarna värmts upp tio grader. Högarktiska arter som fågeln Alkekung minskar, polartorsken ersätts av atlanttorsk, spetsbergsgrissla av sillgrissla och blåvalar kommer in i fjordarna.

”Peking har 41,1 grader varmt,” rapporterar min man som läser text-TV.

Av sidans två mindre artiklar handlar den större om den försvunna ubåten vid Titanic. Vrakdelar har hittats. Av det kan vi sluta oss till att de likaledes försvunna miljardärerna inte längre kommer att ha någon större nytta av sina förmögenheter. Deras äventyrslystnad kommer att kosta de amerikanska skattebetalarna en hel del.  USA är chockat, sägs det. Liv har gått förlorade. Livet är det värdefullaste vi har. Om de nu inte finns på ranka båtar på medelhavet.

Sidans minsta notis handlar om just det. Flavio di Giacomo, talesperson för FN:s migrantorganisation IOM uttalar sig. ”Vi har sagt länge nu att det nuvarande europeiska räddningssystemet inte är tillräckligt.”

Finns det något räddningssystem överhuvudtaget?

Människorna på dessa vrak till båtar har satsat förmögenheter på att ta sig till Europa i hopp om att få ett bättre liv. Är inte det mer lovvärt än några fjantars längtan efter att se ett hundra år gammalt vrak på havets botten?

Över Eskilstuna faller just nu ett ödmjukt regn som sakta rinner ner längs gatorna till avloppsbrunnarna. Vi skojar och säger att det kanske räcker för att talgoxarna ska kunna dricka sig otörstiga men inte mycket mer.

Brasilien: Elva människor har dött i en cyklon. Torkan gör att Nevada drabbats av en vårtbitarinvasion. 40 grader i Peking. Översvämningar …var det nu var; måste få ordning på min DN-prenumeration.

Och Sverige släpper reduktionsplikten, avskaffar bonus malus systemet. Vi vanliga dödliga ska fortsätta att köra fossilt. Jag håller med Fossilfritt Sverige. Det är fel väg att gå.

Jag håller också med regeringen om att det är viktigt att sätta press på företagen. Det viktigaste arbetet måste göras där. Men ändå.  

Vi brukar skruva åt skruvarna på våra IKEA-möbler då och då. Det behövs. Annars går de sönder.

Ingen av oss tänkte på att detsamma kunde gälla köksskåpen. Efter fjorton års användning lossade ett beslag i bestickslådan. Det visade sig alltför omständligt att få tag på ett nytt. Min man fixade det provisoriskt men det syns. Många nutida människor skulle ha rusat i väg och beställt en ny uppsättning skåp. Det är så man löser problem numera men jag vill inte byta ut dörrarna mot något trist vitt eller grått.  

Vad har det med klimatet att göra?

Jo, det är alltid bättre att ta itu med ett problem innan det växt sig för stort. Om vi gått igenom alla skruvfästen i köksskåpen i tid skulle vi inte behövt stå i valet mellan att titta på en provisorisk lagning och byta ut köket. Det skulle ha tagit fem minuter någon gång då och då.

Samma med klimatet. Om vi gör rätt investeringar nu slipper vi dryga framtida kostnader. Om dina tonåringar fortsätter köra sina stora bensindrivna a-traktorer kommer regnet över Eskilstuna förr eller senare att bli till ett skyfall som i värsta fall inte bara fyller din källare med vatten utan också får huset att glida ner i ån.

Vi måste börja planera för framtiden. Inte bara för den närmaste månaden, eller fyraårsperioden; vi måste planera för det som kan komma att inträffa om tjugo, trettio eller femtio år. Vi måste ta kostnaden nu!

Nej. Vi borde ha tagit den för tio, femton år sedan. Då hade det kanske räckt att plocka fram ”skruvmejseln”.