Senaste inläggen

Av Siv Aksila - 7 juli 2023 17:17

 

”Jag vet. Jag läste det på text-TV i går.”

Nyhetsfreaket jag lever tillsammans känner alldeles för ofta till det jag vill diskutera någon dag i förväg. Text-TV uppdateras oftare än dagstidningarna.

Om någon viktig person i staterna fiser analyseras det i flera artiklar. Att femtiofem personer omkommit i Pakistan efter två veckors intensiva monsunregn får en liten notis. Vad som händer i Afrika verkar vara totalt ointressant.Jag tycker inte det.

Samtidigt kan jag inte dra slutsatser av en information som är otillräcklig eller berör förgången tid. Det går inte att genomföra en analys baserad på en eller flera artiklar om att X antal människor dog i en terrorattack i landet Y. Alltså letar jag efter källor.

Jag har följt Sidas tidning Omvärlden ett tag men den verkar ha fått mindre resurser efter Tidöregeringens maktövertagande. Artiklarna är inte lika omfattande. Utrikespolitiska institutet har nyhetsbrev. Måste läsas och utvärderas.

Häromdagen hittade jag ett nytt nyhetsbrev som jag började följa. På engelska. Organisation kallar sig The Conversation. Jag använder automatöversättningen när jag läser. Det blir lite lustigt ibland. Uttryck som fungerar på engelska gör det inte på svenska. Är det något särdeles viktigt får jag sätta mig ner och göra svenska av artiklarna. De tillåter att texterna återpubliceras.

Just nu håller jag på att gå igenom informationen om Wagnergrupperna. Deras historia går tillbaka till 2014, när ryssarnas attack mot Ukraina startade. Syftet tycks ha varit att kunna föra krig utan att blanda in Ryska armén och det är inte bara Prigozjin som startade den typen av verksamhet. Redut, Gazpromneft Ochrana, Potok, Fakel och Plamja är namn på liknande grupper.

Det började alltså med Ukraina men metoden var ur Putins ögon användbar också i andra länder. Wagner är – eller har varit inblandad i – Syrien, Sudan, Mocambique, Centralafrikanska republiken (Kongo Kinshasa), Mali och Nigeria. I flertalet fall har de inte bara anlitats av regeringarna för att bekämpa terrorgrupper utan också lett kampen.

I Libyen har det konstaterats att de använde sig av förbjudna minor och fällor som skadade civilbefolkningen. En undersökning visade att i Kongo Kinshasa och Mali riktade sig mer än hälften av våldet mot civilbefolkningen. Tyvärr tycks den Afrikanska Unionen inte ha förstått vad som var på gång i tid och avstått från att agera.

Vad får ryssarna ut av legoknektverksamheten?  

Utöver betalningar för jobbet har organisationen Wagner förhandlat fram avtal om tillgång till guld-, diamant- och uranresurser i bland annat Centralafrikanska republiken, Mali och Sudan.

Just nu verkar det som om "någon" - FSB? Putin? - håller på att manövrera ut Prigozjin för att ta över verksamheten. Kommer Wagnergruppen att hamna helt under statlig kontroll? Vad kommer i så fall att hända med hans propagandasajter?

Sedan länge agerar kineserna på den afrikanska marknaden, bygger allt från järnvägar till hotell, de startar gruvor, och mycket annat. De tar risker samtidigt som drar européerna sig ut ur Afrika. Amerikanerna håller sig på avstånd. Konflikter är inte bra för affärerna och konflikter är Afrika rikt på.

Stora och viktiga projekt – som den gröna muren genom Sahel – går i stå. De handlingskraftigaste och förmodligen de kunnigaste av den yngre generationen dör i Medelhavet.

Vi försöker inte ens.

En av veckans artiklar i The Conversation handlade om avfallshanteringen i Lagos. 2018 beräknades mängden avfall officiellt vara 13 000 ton per dag. Myndigheterna har placerat ut gatusopare och förbättrat de öppna soptipparna, köpt sopbilar och gjort det möjligt för hushåll och företag att köpa soptunnor. Men de fattiga har inte råd att köpa soptunnor.

Regeringen Kristersson vill utveckla handeln med det ekonomiska syd men det är mycket annat som behövs. Som återvinningsanläggningar. Var finns de svenska företag som är villiga att ta risken att skapa ett fungerande återvinningssystem i de afrikanska storstäderna?

Bilden är hämtad från Pixaby





Av Siv Aksila - 3 juli 2023 14:27

 

Hur var det nu? Ett steg framåt, två steg tillbaka. Ord från en svunnen tid eller högaktuella? Artiklarna i nyhetsbreven från ”The conversation” får mig att tänka efter. Varför har alla problem blivit mycket mer komplicerade? Är det tiden? Eller är det jag som blivit äldre och klokare?

Hela tiden blir jag distraherad. Tappar koncentrationen. Som nu. Jag letade efter en artikel som innehöll Tidöpartiernas syn på vad som bör göras för att få ner koldioxidutsläppen i världen. Att det var lättare och billigare att få ner utsläppen i tredje världen. Tanken är god men hur tänker de gå till väga. Var läste jag det? I stället hittade jag en artikel om cykling. Ett annat tänkvärt ämne.

Som ni vet har EU bestämt sig för att ”tvinga” resten av världen att minska utsläppen genom att beskatta import av varor som producerats med stora koldioxidutsläpp. Det riktar sig mot Kina men är det kineserna som drabbas? Så här formulerar The Conversation effekterna av beslutet sett från Afrikas synvinkel: ”I vår nyligen släppta rapport påpekar vi att de drabbade sektorerna - cement, järn och stål, aluminium, gödselmedel och el - är viktiga drivkrafter för afrikanska ekonomier. Vi drar slutsatsen att den nya politiken kommer att utplåna 0,91% av kontinentens kombinerade BNP (motsvarande en minskning med 25 miljarder dollar vid 2021 års BNP-nivåer). För att sätta detta i sitt sammanhang motsvarar de årliga förlusterna från gränsskatten i värde tre gånger den budget för utvecklingssamarbete som EU åtog sig för Afrika 2021. Under 2021 anslog EU 6,3 miljarder euro (6,8 miljarder US-dollar) till kontinenten. Vi ser att Afrika skulle vara den hårdast drabbade regionen, som andel av BNP. Detta beror på att EU utgör en nyckelmarknad för många afrikanska ekonomier som exporterar de produkter som omfattas av den nya lagen.”

Den del av världen som släppt ut minst koldioxid drabbas hårdast av EU:s beslut. Så kan vi inte ha det. Vi kan inte heller ha en biståndsminister som är mer intresserad av handel än av att avskaffa fattigdomen. Vi måste hjälpa dem att både minska utsläppen och fattigdomen.

I mejlet från The Conversation fanns också en artikel om avfallshanteringen i Nigeria. Om att den fattigaste delen av befolkningen inte har råd att sortera sitt avfall. Vem ska i så fall betala för det? Jag bidrar gärna.

För att få ner koldioxidutsläppen och se till att det ekologiska systemet upprätthålls måste vi bekämpa fattigdomen i världen. Det räcker inte med att avsluta kriget i Ukraina.

 Hur vi därtill ska åstadkomma en högre levnadsstandard i Sverige är upp till regeringen Kristersson. Personligen tycker jag att det är mindre viktigt. Allra minst viktigt är att de högavlönades levnadsstandard. Låt dem cykla Lidingö runt i stället för att flyga på shoppingresor till NY.

bilden av jordklotet kommer från pixaby



Av Siv Aksila - 30 juni 2023 13:38

 

Hjärnsläpp, skulle jag vilja kalla mitt nuvarande tillstånd men det är inte riktigt sant. Hettan gör sitt till, inte tu tal om den saken, den försvårar logistiken i hjärnkontoret. Det finns lite för mycket som måste sorteras, gås igenom och arkiveras. Dessutom måste beslut tas om vad som ska användas av den information som ramlar in.

Greta Thunberg och Margot Wallström med flera högt uppskattade personer, befinner sig i Ukraina med uppgiften att utvärdera krigets effekter på miljön. Något som aldrig tidigare gjorts. Allra minst under Vietnamkriget när napalm regnade ner från himlen.

EU diskuterar möjligheten till att använda ”frusna” ryska pekuniära tillgångar för återuppbyggnaden av Ukraina. Också nytt.

Ryssarnas krig mot Ukraina ställs inför ett helt annat tänk än det som präglat all tidigare krigföring. Resonemanget är nytt. Möjligheterna också. Jag hoppas att världssamfundet kan genomföra åtminstone en del av alla dessa intentioner. Det skulle i hög grad motverka möjligheterna att genomföra liknande attacker – ett återvändande till sjutton och artonhundratalets tänkande – i framtiden.

Nytänkandet behövs.

Några andra som fått något att grubbla över är de statsledare i Afrika som anlitat Wagnergrupper för att lösa interna problem med terrorgrupper, för närvarande ett dussintals länder. De har utgått från att trupperna har Putins stöd. Legosoldater från Wagnergruppen har som ett exempel, funnits i Centralafrikanska republiken sedan 2018 då regeringen där kom överens med Moskva om att byta ryskt militärt stöd och vapen mot gruvkoncessioner. Numera deltar de i strider.

Hur kommer dessa afrikanska ledare att agera nu, när Prigozjin inte längre har Putins stöd? Och hur kommer det att bli med de utlovade gruvkoncessionerna?

 fotot av den ukrainska flaggan har jag lånat från Pixaby

Av Siv Aksila - 23 juni 2023 08:22

 

Ibland krävs det inte många ord för att beskriva verkligheten. På en enda sida – under rubriken Utrikes – lyckas dagens (midsommaraftonens) Eskilstuna-Kuriren beskriva verkligheten utanför Ukraina på ett alldeles utomordentligt sätt.

Större delen av sidan upptas av en mycket bra artikel signerad Sofia Eriksson/TT (varför finns inte hela TT:s utbud tillgängligt för mig?) om Svalbard.

På Svalbard går den globala uppvärmningen snabbare än någon annanstans, konstaterar hon. På trettio år har vintrarna värmts upp tio grader. Högarktiska arter som fågeln Alkekung minskar, polartorsken ersätts av atlanttorsk, spetsbergsgrissla av sillgrissla och blåvalar kommer in i fjordarna.

”Peking har 41,1 grader varmt,” rapporterar min man som läser text-TV.

Av sidans två mindre artiklar handlar den större om den försvunna ubåten vid Titanic. Vrakdelar har hittats. Av det kan vi sluta oss till att de likaledes försvunna miljardärerna inte längre kommer att ha någon större nytta av sina förmögenheter. Deras äventyrslystnad kommer att kosta de amerikanska skattebetalarna en hel del.  USA är chockat, sägs det. Liv har gått förlorade. Livet är det värdefullaste vi har. Om de nu inte finns på ranka båtar på medelhavet.

Sidans minsta notis handlar om just det. Flavio di Giacomo, talesperson för FN:s migrantorganisation IOM uttalar sig. ”Vi har sagt länge nu att det nuvarande europeiska räddningssystemet inte är tillräckligt.”

Finns det något räddningssystem överhuvudtaget?

Människorna på dessa vrak till båtar har satsat förmögenheter på att ta sig till Europa i hopp om att få ett bättre liv. Är inte det mer lovvärt än några fjantars längtan efter att se ett hundra år gammalt vrak på havets botten?


Av Siv Aksila - 18 juni 2023 10:57

 

Över Eskilstuna faller just nu ett ödmjukt regn som sakta rinner ner längs gatorna till avloppsbrunnarna. Vi skojar och säger att det kanske räcker för att talgoxarna ska kunna dricka sig otörstiga men inte mycket mer.

Brasilien: Elva människor har dött i en cyklon. Torkan gör att Nevada drabbats av en vårtbitarinvasion. 40 grader i Peking. Översvämningar …var det nu var; måste få ordning på min DN-prenumeration.

Och Sverige släpper reduktionsplikten, avskaffar bonus malus systemet. Vi vanliga dödliga ska fortsätta att köra fossilt. Jag håller med Fossilfritt Sverige. Det är fel väg att gå.

Jag håller också med regeringen om att det är viktigt att sätta press på företagen. Det viktigaste arbetet måste göras där. Men ändå.  

Vi brukar skruva åt skruvarna på våra IKEA-möbler då och då. Det behövs. Annars går de sönder.

Ingen av oss tänkte på att detsamma kunde gälla köksskåpen. Efter fjorton års användning lossade ett beslag i bestickslådan. Det visade sig alltför omständligt att få tag på ett nytt. Min man fixade det provisoriskt men det syns. Många nutida människor skulle ha rusat i väg och beställt en ny uppsättning skåp. Det är så man löser problem numera men jag vill inte byta ut dörrarna mot något trist vitt eller grått.  

Vad har det med klimatet att göra?

Jo, det är alltid bättre att ta itu med ett problem innan det växt sig för stort. Om vi gått igenom alla skruvfästen i köksskåpen i tid skulle vi inte behövt stå i valet mellan att titta på en provisorisk lagning och byta ut köket. Det skulle ha tagit fem minuter någon gång då och då.

Samma med klimatet. Om vi gör rätt investeringar nu slipper vi dryga framtida kostnader. Om dina tonåringar fortsätter köra sina stora bensindrivna a-traktorer kommer regnet över Eskilstuna förr eller senare att bli till ett skyfall som i värsta fall inte bara fyller din källare med vatten utan också får huset att glida ner i ån.

Vi måste börja planera för framtiden. Inte bara för den närmaste månaden, eller fyraårsperioden; vi måste planera för det som kan komma att inträffa om tjugo, trettio eller femtio år. Vi måste ta kostnaden nu!

Nej. Vi borde ha tagit den för tio, femton år sedan. Då hade det kanske räckt att plocka fram ”skruvmejseln”.



Av Siv Aksila - 17 juni 2023 16:18

 

Cormac McCarthy, född den 20 juli 1933, död den 20 juni 2023. Jag hade precis lagt fram bibliotekets ”handnumrerade” exemplar av ”Mörkret Utanför” till läsning när jag hörde nyheten.

Mitt första möte med McCarthy ägde rum 2017: det var dystopin Vägen där far och son någon gång i framtiden går genom ett eldhärjat USA. I våras läste jag Gränstrilogin och nu Mörkret utanför.

En av nyhetsuppläsarna (kulturnytt?) sa något om att McCarthy förknippades med ”Make USA great again” när han framförde nyheten utan att närmare gå in på varför. Det går säkert att fördjupa sig i författarens politiska ställningstagande någonstans men vad handlar böckerna om? Den absoluta misären. Dessutom poetiskt skildrad. Det är som om Strindberg skulle beskriva sin tids fattigdom.

Ett citat från Mörkret utanför: ”Det fanns ett litet fönster snett inkilat i stockarna på ena väggen, bågen hängde i gångjärn av läder. Det och de långa lerlösa sprickorna bland stockarna släppte in den här dagens avtagande ljus och vind korsade rummet stadigt och svalt som strömmande vatten.”

Vad handlar den om? En ung kvinna föder sin brors barn, han lämnar barnet att dö, någon tar hand om det, kvinnan börjar leta efter barnet, brodern börjar leta efter systern och var han än kommer misstänkliggörs han, förföljs och hotas till livet i en värld där livet inte har något värde och medmänsklighet är ett okänt ord.

Också Gränstrilogin präglas av samma poetiska romantisering av våld och laglöshet. Kvinnosynen? I Cormac McCarthys värld finns bara förlorare. 

Vad McCarthy minst av allt skildrar är ett USA värt att längta till.



Av Siv Aksila - 15 juni 2023 16:12

 

Tidigt på förmiddagen cyklade vi ner till Rosenforsparken. Vi satt vid ett bord med bänkar nere vid ån och njöt av naturen och fågelsången. Träden gav en behaglig skugga. Vattnet svalkade. Vi läste och löste korsord, gick små korta promenader inom området. Åt egenhändigt konstruerade sallader, några bitar melon, drack kaffe. Njöt av tillvaron.

Men vi började med att röja upp efter de som varit där tidigare. Hade med oss plasthandskar och en avfallskasse. Plockade upp hundbajspåsar och annat som trillat ur papperskorgen. Fortsatte med tomma cigarrettpaket, pappersbitar, plastkorkar, och fimpar. Massor av fimpar.

Området blev genast mycket trivsammare och jag vet att de som följer efter oss kommer att uppskatta det och vara lite noggrannare med vad de gör med sitt skräp.


Av Siv Aksila - 14 juni 2023 19:21

 

”Jag tänker, alltså finns jag,” är en tes som utvecklades av Descartes – en fransk 1600-talsfilosof som lurades till Stockholms dragiga slott av drottning Kristina och dog i lunginflammation där.

Orden är en av alla de kunskaper man inte längre behöver. Det räcker att googla när uttrycket eller namnet dyker upp. Numera är det viktigare att veta var ”inställningar” finns på mobilen. Eller NFC-läsaren. Ett sätt att lära sig är att misshandla en Doro, försöka få den att göra något den inte kan. Även om det går att få igång den efteråt blir det numera svårt att återinstallera ett mobilt id på den utan den där läsaren som jag inte hade hört talas om för en vecka sedan.

Jag läste att många ungdomar drar sig för att ringa i telefonen. Samma här.  

Pappa tycks ha varit motståndare till alla tekniska nyheter. Följaktligen hade vi ingen telefon när jag växte upp. Min telefonvana är fortfarande urusel och förbättras inte av att nästan ingen ringer. Vi meddelar oss med Messenger, sms, mejl, Skype och vad det nu är.

 Om jag inte fastnat för det mobila idet skulle det inte ha funnits någon orsak för mig att skaffa smartphone men nu sitter jag fast i eländet och måste anpassa mig. Det är alldeles för mycket som inte går att göra utan mobilt id.

Efter ungefär tre kvarts sökande hittade jag bruksanvisningen till den nya telefonen. Inte ett ord om installationen. Eftersom jag inte vet vad som ska göras blev jag tvungen att be om hjälp. Följden är att jag visserligen kan använda telefonen men inte vet var NFC-läsaren finns.

Jag bytte ut SIM-kortet och var beredd på att tillbringa en bra stund med att lägga in alla uppgifter men någon hade redan gjort jobbet. Kontaktlistan var rensad från alla dubbletter, från nummer jag tagit bort; inte ens min döda tant fanns kvar. Vem hade gjort det? AI?

Frågan är hur Descartes skulle ha resonerat. 



Skapa flashcards