Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Lördag 16 feb 18:00

 

Jag blir lite ledsen.

Jag går till biblioteket för att låna Lundmarks Stulet land. Den ska stå på hylla Kcs. Hylla Kc är jag förtrogen med. Var den står vet jag. Men efter Kc finns fack med kombinationen .04 eller något ditåt. Kcs hittar jag inte.

Vid ett tidigare tillfälle har jag letat efter en bok i ett annat ämne för att hitta den tredje siffran först efter ett flertal sökningar och i en hylla flera meter från den hylla där jag letat.

Efter att ha reserverat boken återvänder jag därför till biblioteket i syftet att förstå var den kan stå. Av en händelse finns bibliotekspersonal närvarande på faktaavdelningen. Eskilstuna stadsbibliotek är trots allt ett läns- och stadsbibliotek, inget sketet stadsdelsbibliotek. Min bok var försvunnen. Det finns bara en bok på hyllan. Avdelningen var mindre än en decimeter lång och enligt min sökning på bibblan omfattade den max 6 böcker.

Var Stulet land finns visste varken bibliotekarien eller jag. Däremot hittade jag Lee Childs Midnattslinjen i stående i en av de hyllor biblioteket till envisas med att placera böcker jag söker i. Den borde ha funnits i bibliotekets undre regioner. ”Du förstår vad jag menar?” sa bibliotekarien när jag påpekade att den hamnat fel genom att lämna över boken. Jovisst.

Så nu har jag beställt Stulet land från Adlibris. Det är inte miljömedvetet men det går inte att diskutera gruvan i Kallak utan att ha samernas historiska bakgrund. Å fan ta sossepatrasket som inte inser att det är bättre att smälta ner stockholmarnas bilar än att förstöra förutsättningarna för ursprungsbefolkningen.

Ty före samerna fanns bara isen.

ANNONS
Av Siv Aksila - Fredag 15 feb 21:44

 

Jag har sagt det förut. Vi måste värna om humlor och bin, våra kära medarbetare som pollinerar ungefär 70% av de grödor vi äter. Utan dem får vi varken jordgubbar, äpplen eller tomater.

Jag har sagt det förut. Socker är ett gift. Sockret gör oss feta. Sockerbetsodlarna borde snarast övergå till att odla nyttigare produkter. Det har jag sagt. Jag har också, tror jag, kanske inte officiellt, men långt inne i min själ, hånat människor som kräver att sockret ska vara ekologiskt odlat. Eftersom moderna människor inte behöver något socker.

Att vi får en kick av socker beror på att stenåldersmänniskorna då och då, kanske alldeles för ofta, behövde ett snabbt energitillskott och då var naturligt socker precis rätt. Naturligt socker är fortfarande rätt vare sig man med det menar honung, vindruvor eller äpplen. För oss som inte behöver rusa iväg från ilskna mammutar eller överleva svältsituationer är äpplen bäst medan raffinerat socker är farligt. Mer än farligt.

Men om man nu måste göra en kladdkaka, eller vad det nu är, och insisterar på att en dylik inte går att göra utan raffinerat socker – kan inte ni som förstår er på sådant hitta på ett recept på dylika kakor gjort på naturligt socker? – men om du nödvändigtvis måste äta dig fet på raffinerat socker – då bör det vara ekologiskt! För pollinerarnas skull.

SVD 15/2 2019: EU har nyligen mycket förtjänstfullt beslutat att i princip förbjuda tre neonikotinoider, bekämpningsmedel som är farliga för honungsbin och andra pollinerare.

Men så sker något för oss helt otänkbart. Kemikalieinspektionen ger sockerbetsodlare i Skåne dispens att använda Gaucho WS 70 som innehåller imidakloprid, ett av dessa tre förbjudna ämnen. I beslutsunderlaget motiverar de faran med att inte få använda Gaucho WS 70:

”Utan möjlighet att använda imidakloprid för betning av sockerbetsutsädet försvåras bekämpningen av skadeinsekter och skördenivån beräknas sjunka med i genomsnitt 10 procent.”


Sjukt. Helsjukt. Men varför?

För att du envisas med att dricka sötade läskedrycker, äta kladdkakor och donuts, Ahlbergs bilar och smågodis, för att du äter en mängd onyttigheter – och därtill triggad till det av diverse TV-program som fullkomligt häver ur sig den ena produkten gjord på raffinerat socker efter den andra, i stället för att hitta tillbaka till det naturliga fruktsockret som våra kamrater pollinerarna erbjuder oss.


Är det inte bättre att bin och humlor överlever så att dina barnbarns barnbarn kan plocka äpplen, plommon och päron från träden? Och njuta av den naturliga sötman?


ANNONS
Av Siv Aksila - Tisdag 12 feb 17:13

 

Fånigt. Jag skulle vilja skriva en motion till MP:s kongress i ett ämne jag inte behärskar. Givetvis är det inte helt okänt. Då skulle jag inte ens veta att en sådan motion behövs.

Jag råkade fastna för ordet regenerativt lantbruk i en text. Var minns jag inte men jag googlade på det. Det är ju så man gör nu för tiden. Plöjningsfritt jordbruk. Inte helt nytt. Jag googlade vidare och hittade två debattinlägg i Land om regenerativt jordbruk. Redaktörerna var väldigt måna om att påpeka att det var artikelförfattarnas åsikter, inte tidningens. Det är så man gör numera.

Det ena debattinlägget refererade till en dokumentär jag sett. En mycket intressant sådan. Det andra var undertecknat av en rad professorer som jag inte känner till. Jag saknar kompetens att bedöma deras kompetens men just därför känns det ganska dumt att ifrågasätta den.

Åkrar har plöjts i alla tider. Med träårder blev det inte särskilt djupt. På den tiden, då Sovjetunionen fortfarande existerade, påstods det att en av orsakerna till de dåliga skördarna var att plogningen var för ytlig. Det var då, det.

Nu pläderas det för ett plöjningsfritt jordbruk. Kvävet stannar kvar i marken. Marken binder kol. Svampar och smådjur av allehanda slag tar hand om den nödvändiga nerbrytningen till mull. Halten av kalium, fosfor och kväve blir högre.

Det moderna kemikaliejordbruket har minskat lagret av mull över hela jordklotet. Och lagret av mull är en viktig förutsättning för ett bra jordbruk. Enligt professorerna innehåller den översta metern av marken ungefär 1500 miljarder ton kol. Det överstiger mängden kol både i atmosfären och all biomassa på land.

Resonemangen, både de här nämnda och andra som jag läst tidigare, vid andra tillfällen, låter vettiga. Vi började plöja åkrarna för att kunna få ner fröer och annat i jorden på ett enkelt sätt. Vi har utvecklat metoden. In absurdum? Jag vet inte. Jag bor i lägenhet och odlar ingenting. Har misslyckats med de få försök jag gjort. Som vanligt inser jag att ju mer jag lär mig desto mer återstår det att lära.

Någon annan än jag, någon som åtminstone klarar av att odla tomater på balkongen, borde skriva en motion till MP:s kongress om regenerativt jordbruk. Jag tror att det är en av alla de dellösningar vi måste ta till för att klara klimatomställningen. Men för att veta behöver jag mycket mer kunskap.


Av Siv Aksila - Söndag 3 feb 09:50

 

I fredags låg en gammal bekant i brevfacket. Syre. En tidskrift som jag slutade prenumerera på för två år sedan. Jag avslutade prenumerationen därför att samtidigt som MP fick svidande kritik för allt partiet företog sig, eller inte företog sig, fick representanter för andra partier breda ut sig och beskriva det egna partiets lösningar som de enda tänkbara, utan att bli motsagda.

Orsaken till att Syre återkom i brevlådan (levererad i tid av Postnord vilket var en sällsynthet när jag betalade för den) är tydligen/troligen att Schlyter, Mutt och Lillemets planerar att starta ett nytt parti.

När detta nämnts i ledaren klargör Lennart Fernström för vilken politisk linje han tycker att ett sådant frihetligt parti ska bedriva. Beskrivningen passar utomordentligt på en utomparlamentarisk rörelse men skulle aldrig fungera i ett parti, ty i ett parti måste medlemmarna ha en gemensam grund att stå på.

Utomparlamentariska rörelser behövs. Rörelses som samlar ungdomar i Gretas ålder för att ställa krav på oss gamlingar. Rörelser med tanter och farbröder som gör oss uppmärksamma på att kommunen inte åtgärdat invasiva arter (jättebalsaminen hade helt ockuperat Viboön sist jag var där) eller försöka sätta stopp när kommunen kommer med förslag på att anlägga vägar, eller bygga fastigheter, där det finns habitat av sällsynta insekter, fåglar eller vad det kan vara. Utomparlamentariska rörelser som kämpar för basinkomst, minskad konsumtion eller en övergång från flygresande till tågresande behövs. Dessa utomparlamentariska rörelser får gärna vara argsinta, och streta åt olika håll, men de går inte att samla under den fana som bärs fram av anarkismen i Syre!

Sätt gärna på er gula västar, så att ni syns!

Eftersom MP är ett litet parti – 12418 medlemmar i hela Sverige – behöver vi människor som slår larm om problem i skolor, inom äldrevården eller var helst problem uppstår. Vi behöver eldsjälar som kommer med förlag till lösningar för de problem som finns på landsbygden. Vår uppgift är att vara lyhörda och inte se allt ur nollåttornas perspektiv.

Vi är för få för att kunna göra allt.

Sverige behöver inte fler partier vars medlemmar sitter och pular med kommunala budgetar och tar fram sina handlingsprogram via brainstormingar på områden som de vet för lite om, när det inte finns tid och energi tillräckligt för att plocka fram fakta.

Förökning genom delning var ett koncept vänstern använde på 70-talet. Det fungerade inte då och det kommer inte att fungera nu heller.


Av Siv Aksila - Måndag 28 jan 11:02

 

Snöfall. Såväl bilar som bussar slirar sig fram på gatan där nere. Snöröjarna väntar på att det ska sluta snöa, tror jag, eller att det ska ligga några ordentliga centimeter att ta hand om. Under snön ligger isen.

Och från den s k gratisparkeringen i backen – där en halvtimmes parkering är tillåten, men där bilar står hela dagarna för att på sin höjd riskerar böter ett par gånger om året – därifrån har bilisterna svårt att ta sig. De gasar för allt vad de kan och gör isen under snön ännu halare.

Först snö, sedan regn och senare kyla. Vi får hoppas att den väderleksordningen inte upprepar sig. Den klarar ingen snöröjare av. Jag läste en intressant notis i SVD i dag. En av de där korta som de flesta arbetsföra människor inte hinner läsa på morgonen.

Det forskas. Vanligt vägsalt är inte särskilt effektivt och dessutom dåligt för miljön. Något som heter kaliumformiat – eller myrsalt – uppblandat med socker och lignin (bindemedel) är en superbra lösning som skulle kunna appliceras på gångvägarna i förväg, enligt Viveca Wallqvist vid forskningsinstitutet Rise. Det skulle hålla halkan borta ner till minus femton grader. 

Myrsalt används redan på flygplatser.

Det är en ganska dyr lösning men borde inte alla samhälleliga kostnader vägas in? Läkarbesök, operationer och sjukhusvistelse för ben och armbrott, sjukskrivningar, förlorad arbetsförtjänst m m. Ortopeden skulle kunna få en nöjd patient genom att äntligen fixa mina stackars tassar riktigt. 

Men det är pengar som kommer från ett annat konto än kommunens halkbekämpningskostnad. Dessutom kommer säker någon förståsigpåare med argumentet att färre halkskador skulle sänka BNP.

Det gamla vanliga problemet alltså.

Av Siv Aksila - Onsdag 23 jan 15:46

 

Vardagar.

Är det Ulf Lundells stora ego som får honom att publicera avsnitt ur sin dagbok? Om det nu är en dagbok. Vad är det för vits med att inte läsa den i kronologisk ordning? Är han pank? Hur känd måste man vara för att få ett förlag att släppa en text av den här kalibern? Och sedan den sista stora gåtan, den enda jag borde kunna svara på: varför lägger någon 15 timmer och 54 minuter på att lyssna igenom den?

För det är ju vad jag gjort. Tjuvlyssnat på lite av Ulf Lundells vardagsliv. Småskrattat när han har mer problem med sina lyxbilar än vi med vår gulliga Suzuki Swift, hållit med hans omdömen om Trump och en del annat, lyssnat på gnället över sönderkörda kablar och bilar, på grubblerierna.

Ingen intresserar sig för om jag dammsuger lägenheten själv, vilket jag för övrigt inte gör särskilt ofta, det får min make mer än gärna ta hand om, jag är lika obekväm med dammsugaren som Ulf Lundell. Men för mig är RUT dyr. Tycker Lundell det också? Verkar som om han har ekonomiska problem. Bäst att inte kolla deklarationen.

Hur mycket nörd måste man vara för att intressera sig för vad Ulf Lundell åt till lunch? Isterband är ingen höjdare. Eftersom jag skriver menyer skulle jag kunna redovisa vad jag ätit till middag de senaste åren men det är inte av allmänt intresse (vilket påminner mig om att jag kan ta bort de filerna från usb-minnet).

Hur jag tacklar mitt nyårslöfte skulle däremot kunna vara av allmänt intresse: löftet att lära mig leva med huvudvärken.

Huvudvärkens upphov ligger förborgat i det förflutna. Tempoarbete. Truck. Ömsom ensidigt, ömsom tungt.

Under många år använde jag Treo dagligen. Inte de maximalt 8 som står på tuben (det borde stå max antal dagar också) men på tok för mycket, inte tillräckligt mycket för att få blåmärken längre, men minsta miss med skalkniven och blodet sprutade. I höstat övergick jag till Alvedon, bara för att inse att de inte har någon som helst inflytande på huvudvärken. Eftersom Alvedon kan skada levern vill jag inte fortsätta med dem.

Nu avvisar jag huvudvärken genom att undvika att tänka på den och genom att göra annat. Stretching fungerar. Jag vrider på huvudet, jag böjer det, jag kör med avslappningsövningar för käken. Inbillar mig att rörelserna med hantlarna fyller en uppgift. Byter sysselsättning om huvudvärken känns för svår – fördelen med att vara pensionär – och använder mig av avslappningsövningar. Men bäst är en promenad eller en cykeltur. Väntar på sommaren.

Haväng på sommaren. En del har det bra förspänt. Varför gnälla?


Av Siv Aksila - Tisdag 22 jan 15:38

 

I höst är det tio år sedan klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Jag blev arg. Ansåg att politikerna i de olika länderna måste ta på sig ansvaret för omställningen till en fossilfri värld. Det var ungefär så långt mitt kunnande i frågorna sträckte sig. Idag är jag betydligt mer insatt. Vet mer om det mesta. Som att vi inte tar tillräckligt med hänsyn till humlornas och binas möjlighet att överleva. Men det betyder bara att jag är medveten om hur lite jag vet.

I början av 2010 blev jag medlem av MP. Nu ångrar jag det. Inte för att klimatproblematiken på något sätt blivit mindre viktig, den är mer angelägen än någonsin, men jag visste inte att man måste ägna så mycket tid åt formalia.

Vid årsmötena 2010 och 2014 tog fastställande av listorna till kommunalvalet tre timmar. Om det räcker. Valen till olika uppdrag efter 2014 var en mardröm. 2018 flöt det på bättre, organisationen var annorlunda och antalet uppdrag mindre. Men ändå.

Några gånger har medlemsmötena haft besök av personer som lyft frågor, vilket kunde ha varit ett framsteg, men hur hanterades det? När föredragshållarna gjort sitt övergick mötet till formalia. Det fanns ingen tid till att implementera föredragen i Eskilstunas verklighet.

Inför varje val skriver MP – liksom alla andra partier – ett handlingsprogram. Hur går/gick det till? Först inleddes mötet – inte alltid – av någon med ett uppdrag i sektorn som berördes. Informationen om skolan lät som om de vore uttalande av majoritetspartierna. Därefter ägde en brainstorming rum för att ta fram förslaget till handlingsprogram.

Några veckor senare protesterade lärare mot nerskärningar av specialpedagogiken i Kuriren. Därom visste jag ingenting i förväg.

Eskilstunakuriren står bakom den kunskap jag har om kommunen. Vad är den värd? Ta lördagens (19/1 2019) artikel om kommunens hantering av matsoporna som exempel. Den beskrivning som lades in på Eskilstuna Miljö och Energis hemsida i går (21/1) verkar betydligt rimligare. Hur ska vi, vanliga kommuninvånare, kunna avgöra ifall det som står i tidningen är korrekt? Och varifrån ska de Miljöpartister som föredrar DN framför Kurren, få sin information?

Jag skulle kunna påstå att jag vet mer om Afrika än om Eskilstuna. För att säga det behöver jag inte veta något om Nyabondo i Kenya, men för att kunna påstå att jag vet något om Eskilstuna behöver jag veta mer än att Oxen är en stjärnbild.

För att kunna bedriva en bra och riktig politik måste medlemmarna få den kunskap de behöver. För att få kunskap måste vi ta oss bortom formaliaträsket. Alla medlemmar måste lägga ner mer tid på MP. Och det tror jag inte på längre. 

Alltsammans gör mig bara trött. Välj vem som helst till styrelsen, inte mig. Medlemsmötena ska ändå bara bestämma vem som ska sitta på vilken stol. Det är i stort sett vad de gjort sedan 2010.

Av Siv Aksila - Söndag 20 jan 21:51

 

Fortfarande kallt och halt. Håller mig inomhus. Går bara ut om det är absolut nödvändigt. En promenad till ICA är förenad med risk för ambulansresa. Sitter vid datorn. Hör när bilarna nere på gatan försöker komma igång, de slirar och slipar isen ännu halare.

Snart val till EU-parlamentet. Vad vet jag? Vad vet ni? Rapporteringen är sporadisk och ofta är det bara rapporter om reaktionärer i fd öststater som kommer fram.

Har anmält mig till en MP diskussionsdag på internet den 2 februari. Hoppas på att det kan funka. Schlaug påstår i SVD att en grupp jobbar på att skapa ett nytt miljöparti och ställa upp i EU-valet. Förökning via delning är ett gammalt vänsterkoncept som inte fungerade då och knappast lär fungera här och nu. Ingen idé att göra om det men vad bör då göras? Vi behöver engagemang.

Hörde att miljöpartister anses vara ett ganska udda släkte och det är förmodligen den bilden vi målar upp av oss själva. Är minst vegetarianer, helst veganer, cyklar runt i kommunen för att få tag på ekologiska produkter, kallar mat som inte är ekologisk giftig, köper den hellre från andra sidan jordklotet än väljer icke-ekologiskt närodlat, godis, öl och vin ska vara ekologiska; som om det gjorde godis, öl och vin nyttigare. Om vi inte bor på landet så har vi kolonilotter eller odlar grönsaker på balkongen, köper dubbdäck för att kunna cykla året runt, tar tåget till andra sidan av Europa, handlar kläder second-hand och letar febrilt efter någon som kan reparera våra gamla tvättmaskiner.

Nej, vi är som folk är mest. Åtminstone om jag ska tro min FB-sida. Folk flyger på charterresor och arbetsresor och tar bilen för att se en fotbollsmatch, 70 mil tur och retur.

Om mänskligheten ska överleva antropocen måste hon sluta upp med att konkurrera med naturkatastroferna om vem som är värst på att förändra planetens fysiska och ekologiska balans. Det vill säga. Vi måste sluta upp med allt det roliga. Och hur engagerande är det?

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se