Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Lördag 19 jan 10:13

 

Onsdag eftermiddag. Snöfall. Blötsnö. Onsdag kväll. Duggregn. Blask. Halka. Torsdag morgon. Kyla. Halka. Torsdag eftermiddag. Kyla. Halka.

På morgonen fanns det områden som var relativt väl sandade. På eftermiddagen hade förbipasserande skor plockat upp gruskornen. De var betydligt glesare.

Nu på lördagsmorgonen är det fortfarande kallt och halt och kylan ska enligt prognosen fortsätta ett bra tag till.

Så har det sett ut de senaste tre vintrarna här i Eskilstuna. De gånger det snöat lite mer har hjullastare plogat bort den översta centimetern snö och packat resten för att det skulle bli riktigt halt.

Klimatförändringarna är här och vi borde anpassa oss till dem. Varför inte konstruera borsta som borstar bort snön från trottoarer och cykelbanor? Helst på en gång. Innan den fryser till.

Icebugs i all ära men de kräver att man kan byta till andra skor under den delen av dagen då man befinner sig inomhus…

ANNONS
Av Siv Aksila - Torsdag 17 jan 22:15

På fredag kan vi fira, sa en av mina partikamrater, men jag är inte lika säker. Om hon nu inte menade en obestämd fredag om fyra år. Då, när vi fått igenom tillräckligt mycket bra politik i regeringsställning för att ha gått fram i valet 2022. Ministerposterna kan snabbt förvandlas till Pyrrhussegrar.


Pessimist av födsel och ohejdad vana vill jag inte dra några slutsatser än. Och optimist vill jag inte framställa mig som. I så fall går det riktigt åt Häcklefjäll. I en tid, när mänsklighetens verksamheter konkurrerar med naturkrafternas förmåga att slå sönder den framtid vi just är på väg in i, behöver vi göra något lite rätt.


ANNONS
Av Siv Aksila - Fredag 4 jan 15:05

 

Det nya året tog över efter det gamla på samma sätt som det gamla en gång tog över efter föregående år. Människor som har råd att lägga tusentals kronor på fyrverkerier borde tvingas att sätta sig ner för att tänka efter. Husdjuren och miljön får ta smällen av slöseriet. Fyrverkerier är inte miljömedvetna, ska ni veta.

Jag firade nyåret med att lyssna på en medelmåttig CD-bok. Orkade varken se fler filmer som jag redan sett eller filmer fyllda med reklaminslag och bingolotto i all ära men det är heller inget för mig. Att gå ut var inget alternativ. Inte för att bli attackerad av fyrverkeripjäser från alla håll och sedan få andningssvårigheter av allt svavlet i luften.

OK. Jag kunde ha valt en bättre CD-bok men jag ville inte ha något engagerande, bara något som höll tankarna borta.

Trump. Bolsonaro. Orban. Putin. Erdogan. Assad. Kaszynski. Duterte. Kim Jung-un. Xi Jinping. Sveriges riksdags oförmåga att välja statsminister. Att världen inte fått igång nertrappningen av de fossila bränslena ordentligt och att fossilindustrin kämpar med näbbar och klor för att behålla sina profiter.

I år fanns det ovanligt många anledningar till att välja bort tankar på framtiden. Men det ordnar sig. Det ser ni väl till? Ni som fullständigt struntar i hur livet på jorden ser ut år 2100?

Jag behöver inte oroa mig för mina ofödda barn.


Av Siv Aksila - 31 december 2018 10:40

 

Tiden stannar inte upp utan rusar vidare men inte som en maratonlöpare i motionsslingan, utan som vattnet i en aldrig sinande flod, i ena ögonblicket forsar det ner för ett fall för att strax därefter vila i lugnet invid strandkanten.  

Ingenting förblir som det är. Regnet som föll i fjol, föll då, det faller inte nu. Den människa du var då lämnade spår efter sig, men du är inte längre samma individ och du kommer inte heller att vara samma individ i morgon.

Vi människor har en tendens att bortse från detta. Vi vill att allting ska förbli som det är eller möjligen utvecklas till det ”bättre” utan att vi någonsin definierar ordet bättre. Likhetstecken sätts alltför ofta mellan ”bättre” och ”mer pengar”. Begreppet ”pengar” måste i sin tur delas in i två stora huvudkategorier; de ”pengar” som behövs för att öka individens konsumtion och de ”pengar” som ger en individ – ofta inte densamma – makt över den som använder sina ”pengar” till konsumtion.

Dessvärre blandas dessa två begrepp ofta ihop. Konsekvensen blir att maktpersoner som Leif Östling, inbillar sig att de kan leva lite bättre om de fuskar med att betala in skatten. Du kan givetvis ständigt höja ribban – du byter ut cykeln mot en motorcykel, motorcykeln mot en billig bil, den billiga bilen mot en Rolls Royce för att slutligen byta ut det egna jetplanet mot en rymdfarkost, men har du inte missat något då? Borde inte den makt du som förmögen människa har över andra människors liv räcka? Är det inte mycket mer hedervärt att överlämna delar av din förmögenhet till ändamål som gör livet här på jorden drägligare för andra människor än att samla den på hög? Som bekant kan ingen av oss ta den med oss dit vi går efter döden.

Jakten på pengar är vår tids ödesfråga. För att klara miljö och klimat måste vi utjämna klyftan mellan de fattigaste och de rikaste. Rätten till skolgång, vård, mat och vatten, tak över huvudet och demokrati måste gälla för alla. Samtidigt måste vi som redan har detta inse nödvändigheten att begränsa vår konsumtion. Vi använder för stor del av jordens resurser och vi vill dessutom ständigt öka denna förbrukning. Det finns en gräns för hur mycket vi kan ta ut och vi måste hushålla med de resurser vi tar ut. Att hämta metaller och mineraler från månen eller andra planeter är knappast möjligt inom ett rimligt tidsperspektiv.

Men det viktigaste är att vi inte gör vår vackra planet obeboelig. Det måste finnas plats för både humlor, isbjörnar och vitvalar, både för de stora och de små. Om vi inte förstår att sätta värde på dem så har begreppet ”mer pengar” inte heller någon varaktighet. Numera är ”pengar” ofta små digitala signaler och en rejäl solstorm kan förinta dem alla.


Av Siv Aksila - 28 december 2018 15:26

 

2018 var det etthundra år sedan första världskriget slutade. I september 2019 är det åttio år sedan det andra världskriget startade. Under den tid som gått har vapensystemet blivit effektivare; såväl träffsäkerheten som förmågan att döda har blivit bättre. Människor skadas eller dödas av minor långt efter det att fredsavtalen sluts. Kemiska vapen är förbjudna men produceras och används. Allt fler stater tillägnar sig förmågan att tillverka kärnvapen.

Samtidigt har konflikterna blivit allt mer komplexa och svårare att lösa. De handlar inte längre om att kasta ut en kolonialstat utan om maktstrider mellan parter inom länderna, ofta förorsakade av en tidigare kolonialmakt.

Vi talar om konflikter mellan klaner och religiösa motsättningar men glömmer gärna – och helst – att klimatförändringar förvärrar konflikterna. Vi glömmer också att samma sorts konflikter också har ägt rum i vårt land.

Hur löste vi svenskar konflikterna mellan olika klaner? Tiden fördunklar. Hos oss tillhör konflikten mellan klaner den del av historian som aldrig skrevs ner annat än sporadiskt. Konflikterna avslutades med riksbildandet på tolv- och trettonhundratalet och med att monarkin blev ärftlig. Detaljer om vad som hände dessförinnan lär vi aldrig få tillgång till.

Tyvärr tillåts inte staterna i Mellanöstern och Afrika att formas på samma sätt. Kolonialmakterna satte gränserna utan minsta hänsyn till historiska statsbildningar, klaner eller språkgränser. Under dessa förhållande var den enda vi-känsla som uppstod fientligheten mot kolonialherren. Nu, några årtionden senare är det helt uppenbart att detta inte är en tillräcklig grund för en levande demokrati. Vad krävs för att skapa den samhörighet som får demokratin att fungera?

För oss svenskar var riksbildandet ett första gemensamt avstamp men det var först genom industrialiseringen och arbetarrörelsen som demokratin kunde ta sina första stapplande steg framåt. Till skillnad från förhållandet i de länder som nu drabbas av interna konflikter, tillhörde klanerna det förflutna. Sågverksarbetarna i Norrland hade mer gemensamt med bruksarbetarna i Mellansverige och de småländska glasarbetarna än med överheten. I klansamhället ser ordningen lite annorlunda ut. Rikedom/fattigdom bestämmer inte motsättningen, det gör släktförhållandena. Medan vi här uppe i Norden är nöjda med att träffa kusiner och sysslingar på FB spelar släktförhållanden fortfarande en helt annan roll i sydligare länder.

Trehundraåttiosex år efter Gustav II Adolfs död får barnen fortfarande lära sig att svenska armén deltog i ett religionskrig. Varför finansierade det katolska Frankrike delvis svenskarnas krig? De ville se ett försvagat Kejsardöme i Österrike. Varför deltog Sverige? För att kunna roffa åt sig av den europeiska kontinentens rikedomar. Det är den enda vettiga förklaringen men än har den inte hamnat i skolböckerna.

När vi skakar på huvudet åt konflikten mellan shia och sunni och undrar hur IS kunde uppstå bör vi ha detta i baktanken. Särskilt med tanke att, också här, starka ekonomiska intressen ligger på lur i bakgrunden. Varför tror ni att USA stöder den ena förtryckarstaten i Mellanöstern men förkastar den andra?

Vi bekymrar oss över korruptionen i sämre lottade länder utan att vara medveten om att den varit en viktig faktor också här, men ett den minskade när samhället utvecklades och den blev ett hinder för fortsatt utveckling av affärerna.

Mänskligheten har fortfarande en lång väg att gå på sin väg mot demokrati. Om vi ens kommer fram dit. Lösningen ligger inte i att avsätta gamla eller tillsätta nya politiska ledare. En del av lösningen kan heta urbanisering och ekonomisk utveckling. Oljan har gynnat en liten elit, inte den stora majoriteten. Vad händer nu när det inte längre är önskvärt att ta upp den? När inkomsterna placerats i investeringar som inte gynnar majoriteten? Kommer det att bryta sönder klanernas inflytande? Fredligt eller med ännu mera våld?

För säkerhets skulle borde FN sätta hänglås på världens vapenförråd och uppmana vapenindustrin att gå över till tillverkning av solpaneler och annat som behövs i framtiden.

När jag fortsätter mitt resonemang måste slutsatsen dras; krutdurken har ännu inte nåtts av gnistan som tänts av interna klassiska motsättningar och klimatförändringar; ingen vet var det slutar.

På andra sidan jordklotet har vi en president som med stridsropet ”America First” tror att han kan få industrin att ta tillbaka jobben till USA. Eller vad han nu tror på. Resultatet som det ser ut just nu, med tullar på införseln, är att priserna stiger i just det land som ska sättas först av alla, färre får råd att köpa, fler blir arbetslösa. Tanken på att tillverkningsindustrin ska flytta hem igen är långsökt. Jakten på den billigaste arbetskraften har pågått alltför länge.

Jag vet att en del av den svenska industrin är på väg tillbaka – inte ens låglöneländer kan konkurrera med robotar – men delar av den amerikanska industrin har sedan länge haft en benägenhet att behålla gammal teknik och de amerikanska arbetarna kan inte konkurrera med gammal teknik. Trump vill skapa fler jobb genom att öka kolbrytningen men just nu är det solpaneltillverkningen som ger nya jobb. Mannen vet inte vad han talar om, helt enkelt, och det behöver man inte vara professor i ekonomi för att förstå.

Trump har också antytt att det måste bli ett slut på USA-s uppgift att vara världspolis. Där har han rätt. Tyvärr är han alltför impulsiv och okunnig i de flesta frågor för att det ska kunna gå att lita på honom. Att han ger de som besitter kunskap sparken från sina jobb förbättrar inte situationen. Att han släcker ner USA-s federala verksamhet när han inte får sin vilja igenom är illa. Så beter sig en fyraåring i trotsåldern.

Sverige har fortfarande ingen regering och oavsett vilken som till slut blir statsminister, så blir hens mandat svagt. För att genomföra den klimatpolitik som beslutats behövs en långsiktighet som svaga regeringar har svårt för att tillfredsställa. Och det är inte bara i Sverige regeringarna är svag.

De enda som tycks tänka långsiktigt och som dessutom har möjlighet att agera långsiktigt är kineserna. Enpartistaten kan visserligen ändra den politiska riktningen men de behöver inte oroa sig för att väljarna ska byta parti.

Om inte resten av världen kan återgå till en stabilare och med framtidsvänlig linje kan det leda till att världens mäktigaste stormakt bebor en annan kontinent än för närvarande. Men det blir efter det att Donald Trump lämnat över stafettpinnen till en efterträdare.







Av Siv Aksila - 26 december 2018 11:49

Klimatpolitik ska inte styras av ångest, skriver Gunnar Hökmark i SVD 26/12 2018. Det kan han ha rätt i men betyder det att regeringsbudgeten ska spara på medel till klimatpolitiken? Vi kan, och bör diskutera vart pengarna ska gå – vilka satsningar som ska göras – framför allt därför att de behövs till mycket mer och bättre initiativ än elcykelbidrag.


Forskning behövs. Hur får mänskligheten tillgång till all den energi som behövs i framtiden utan att förstöra planeten? Hur magasinerar vi el från sol och vind på bästa sätt? Tekniken inom transportsektorn måste utvecklas. Effektivare fordon. Bättre batterier. Produktionen av batterier är inte hållbar; den måste både kräva mindre energi och bli miljövänligare.


Vi måste också bli bättre på att ransonera jordens övriga resurser. Det får inte vara billigare att ta upp metaller och mineraler från jordskorpan än att återanvände det som redan tagits upp.


Digitaliseringen ställer höga krav på elnäten. När företag som Facebook och Amazon gör sina investeringar i Sverige räcker inte elnätet till. Under senare år har höjningar av elnätstaxorna motiverats med att det krävs investeringar i näten. Trots det räcker inte investeringarna till. Reglerna är ålderdomliga och gör det svårt att sälja lokalt producerad el på marknaden. Mot den bakgrunden var kanske inte avregleringen av elmarknaden ett lyckat initiativ, Hökmark! Stora investeringar kväver stora aktörer.



För att möta framtiden behöver vi skapa förutsättningar för kolfällor. Hur gör vi det bäst i ett land och en värld där skog är privat egendom?


Sedan har vi de internationella frågorna. Afrika – och en stor del av de länder som är på väg att ta sig ut ur fattigdomen – måste elektrifieras. Och det faller på vårt ansvar att se till att de inte tvingas ta till kolkraftverk som nödlösning.


Jag säger så här. Pengarna behövs för bättre ändamål än elcykelbidrag men de behövs. Att ta bort dem från budgeten visar på en oansvarighet inför de krav som kommande generationer har rätt att ställa på oss. Att se över hur pengarna ska användas på ett bra sätt är däremot helt korrekt och nödvändigt.


Av Siv Aksila - 17 december 2018 11:23

 

Måndag i december. Snön gör dagen ljusare. En hjullastare föste undan två av de tre centimeter snö som kom i natt och nu är vägbanan blixthal.

Isabella Löwin sitter i TV-studion och beklagar att Sverige tyvärr inte kunde utlova det stöd till de fattiga länderna som var tänkt, vid klimatmötet i Katowice därför att riksdagen drivit igenom en budget med helt andra incitament. Det är att likna vid förräderi mot mänskligheten.

Under 2017 såldes vapen för 360 miljarder kronor. En ökning med 40% på femton år. USA leder ligan, Ryssland ökar sin potential. Trump vägrar att vidta minsta åtgärd mot Saudiarabien med motiveringen att det kan kosta amerikanska jobb. Klimatförändringarna ökar motsättningarna. Ökar risken för konflikter.

Pengarna styr. Som vanligt.

Flygskatten ska bort. Det ska bli billigare för de som har råd att åka tåg, att välja flyget. Övriga får stanna hemma. Nöja sig med att vara klimatsmarta och ta tramphojarna till jobbet. Den som inte har råd att flyga till Thailand har troligen inte råd att köpa elcykel heller, med eller utan bidrag.

Storbanker har hjälpt till att försnilla skattemedel med hjälp av något som kallas cumex. Pengar som kunde ha gått till att finansiera omställningen för de fattiga länderna.

Om vi fortsätter som hittills kan det bli sex grader varmare i Sörmland. Nederbörden blir ojämnare, skyfallen fler. Vattennivån kommer att stiga med sju decimeter till sekelskiftet.

Om världens länder gör vad de lovat och håller gränsen på 1,5% klarar sig Sörmlänningarna med en tregradig temperaturhöjning.

Men det är egentligen ingen som vet hur. Flygskatten minskar inte flygandet. Och om vi tankar planen med biobränsle räcker inte åkermarken till att producera föda.

Forskning pågår. Tekniska framsteg görs. Men det tar alldeles för lång tid. Dessutom är det ingen som skrotar vare sig den existerande bilparken eller den existerande flygplansparken för att det kommer nya och bättre alternativ.

Hur tänker de redan rika? Samlar de pengar för att barnbarnen ska kunna flytta till Proxima B när planeten jorden inte längre är beboelig? Vore det inte bättre att försöka göra det möjligt för dem att stanna kvar?

När allt kommer omkring kan ingen ta med sig pengarna till livet efter döden. Om det nu finns.

Och du – som varken kan åka iväg över helgerna eller köpa all mat och alla julklappar du skulle vilja – du är en klimathjälte.


Av Siv Aksila - 9 december 2018 07:56

Publicerar den här riksdagsmotionen inlämnad av Rebecka Le Moine i hopp om att kunskapen om den ska spridas:

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på djupet undersöka vilka konsekvenser ett system med basinkomst skulle få i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Allt färre kan producera allt mer. Det är hög tid att börja dra politiska slutsatser av detta förhållande. En arbetslinje utan arbeten i tillräcklig mängd, hotar att urarta till disciplineringsinstrument. I flertalet av dagens industriländer växer arbetsproduktiviteten i ett land snabbare än BNP vid konstant befolkning. Då minskar med nödvändighet den tillgängliga lönearbetsvolymen. Den store 1900-talsekonomen John Maynard Keynes förutsåg denna utveckling och höll det för troligt att 15 timmars arbetsvecka skulle räcka för att hans barnbarn i början av det tjugoförsta århundradet skulle producera det samhälleligt nödvändiga arbetet. Teknikutvecklingen är snabb. Konsekvenserna beskrivs klarsynt i rapporten Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utmaningar för Sverige från Stiftelsen för strategisk forskning.

Det är positivt att maskiner befriar människor från slitsamma och monotona jobb. Att till varje pris skapa jobb, oavsett om de är meningsfulla och oavsett vilka ekologiska fotavtryck de orsakar, är raka motsatsen till en hållbar utveckling. En grönare och mer solidarisk väg vore att dela på jobben och konsumtionsutrymmet genom att sänka arbetstiden. Därutöver behövs helt nya grepp för att hantera den nya situationen.

Automatiseringsvågen reser också frågan hur länge dagens sammankoppling av inkomst och lönearbete är möjlig – och önskvärd – att upprätthålla.

Det är hög tid att utreda radikalt annorlunda lösningar. Medborgarlön eller – med en modernare term – basinkomst är pengar utan villkor i handen till alla. Idén började ta form redan under de franska och amerikanska revolutionernas epok, då tankar om oförytterliga mänskliga rättigheter vann gehör.

En av de mest framstående förespråkarna för villkorslös basinkomst fredspristagaren och den amerikanska medborgarrättsrörelsens portalfigur Martin Luther King Jr:s analys av vad som krävs för att utrota fattigdomen en gång för alla är lika aktuell idag som när han skrev den. I sin sista bok Where do we go from here; Chaos or community? från 1967, konstaterar han att det är mer effektivt att avskaffa fattigdomen själv än att försöka åtgärda dess följdproblem. Dr King hävdar att det mest effektiva sättet är det enklaste: att se till att människor får pengar att röra sig med genom att införa en garanterad inkomst (guaranteed income). Han betonade att inkomsten ska gå att leva på. Genom att koppla nivån till medianinkomsten och räkna upp den i takt med att denna stiger undviker man att den blir en fattigdomsfälla.

Även vi i Miljöpartiet anser att alla har rätt till grundläggande ekonomisk trygghet.

I vårt partiprogram från 2013 uttrycker vi det som att Vår vision är att alla som saknar inkomst ska vara garanterade ett stöd som går att leva på, oavsett vilken inkomst man har haft tidigare och oavsett orsaken till att man saknar inkomst. Partiets högsta beslutande organ, kongressen, beslutade 2015 att partiet ska verka för en statlig utredning om basinkomst.

Omvärld

Intresset för basinkomst fortsätter att växa snabbt runtom  i världen, bland forskare och i olika politiska läger.

Vårt grannland Finlands centerledda regering kommer att genomföra praktiska försök där ett antal arbetslösa personer kommer att få basinkomst. Ett annat exempel är staden Utrecht, som väljer att pröva en annan utformning. Invånare som lever på försörjningsstöd ska få villkorslös basinkomst, hög nog att leva på. Resultatet kommer att följas av forskare. Flera andra holländska städer visar intresse för modellen. Ytterligare ett exempel är den franska regionen Aquitaine.

Senaten i Kalifornien antog i augusti i år en resolution om att uppmana USA:s kongress och president att inrätta ett system med nationell koldioxidskatt. Intäkterna skulle återföras till låg- och medelinkomsttagare.

Ännu ett exempel är att Jeremy Corbyn, partiledare för Labour i Storbritannien, nyligen uttalat att han vill låta undersöka basinkomst som ett medel att öka tryggheten, i tider då snabba förändringar av samhällsekonomin samt teknikutvecklingen ger ökad osäkerhet i arbetslivet.

Den skotska regeringen har anslagit pengar till flera försök med basinkomst, bland annat i storstäderna Glasgow och Edinburgh.

Redan 2010 uppmanade EU-parlamentet i en resolution medlemsländerna att pröva villkorslös basinkomst som ett sätt att bekämpa fattigdom och social utslagning. Detta motiverades bland annat med att den är icke-stigmatiserande och ett sätt att fånga upp dold fattigdom.

Erfarenheter

Praktiska försök är värdefulla. De ger en bättre uppfattning om hur olika slags system kan påverka människors liv, hälsa och kreativitet, samt kostnader och vinster för samhället och enskilda individer.

Det finns redan erfarenheter att ta vara på. Basinkomst är mer än en vision. Olika varianter har prövats tillfälligt eller införts permanent på skilda håll i världen. Brasilien inför sedan 2004 basinkomst stegvis. Över 60 miljoner invånare får redan del av ett stöd till fattiga barnfamiljer som villkoras med skolplikt. För första gången minskar nu ojämlikheten i landet. I Indien har FN-finansierade försök där fattiga bybor fått en liten summa pengar varje månad gett goda resultat. Pengarna försvann inte i byråkrati och korruption utan nådde mottagarna som satsade ansvarsfullt på mat, medicin och utbildning. Därtill fick många råd att investera i näringsverksamhet, rent vatten och sanitet. Särskilt kvinnor har fått påtagligt ökad frihet, trygghet och värdighet. I ett liknande försök i hårt hivdrabbade Namibia fick utfattiga kvinnor råd att säga nej till mäns sexköp. Även under mindre dramatiska förhållanden kan basinkomst öka jämställdheten. När USA på 1970-talet gjorde försök med basinkomst i några mindre städer ökade skilsmässofrekvensen, då kvinnor fick makt att bryta upp ur destruktiva relationer. Detta var också en bidragande orsak till att försöken lades ner, i det moralkonservativa USA.

Försöken i USA och Kanada på 1970-talet ledde inte till att människor slutade jobba, däremot tog sig arbetslösa lite mer tid att hitta jobb som passade deras kvalifikationer och folkhälsan förbättrades. I Alaska införde en republikansk guvernör 1984 en årlig utdelning till alla invånare. Pengarna kommer ur en fond som företag som utvinner naturresurser måste betala till. Sedan dess har de socioekonomiska skillnaderna inte ökat nämnvärt, till skillnad från i övriga USA.

När denna omöjliga idé prövas i praktiken visar det sig att människor är åtskilligt mer kreativa än vad de får möjlighet att visa i dagens ofta hårt disciplinerade och stressiga arbetsliv. Tid och kraft kan frigöras till sådant som är oumbärligt i en levande demokrati och ett gott samhälle, som föreningsliv och kultur och att leva mer miljövänligt. Fler entreprenörer får chansen att pröva sin företagsidé. Det skulle bli lättare att bosätta sig i områden där det är ont om jobb. En jämnare fördelning av befolkningen vore bra, både för människors livskvalitet och valfrihet och för samhällen. Såväl avfolkning som överbefolkning skapar problem som skulle kunna minskas. När många människor, inte bara de som har det gott ställt och en stark ställning på arbetsmarknaden, får ökad makt att säga nej till meningslösa eller rentav farliga eller av samhället underbetalda jobb som inte går att försörja sig på, får vi äntligen en välbehövlig press uppåt på arbetsvillkor. Makten förskjuts från de stora strukturerna till de enskilda individerna.

Fattigdomsbekämpning och rättigheter

Resultaten bekräftar det dr King förutser i sin ovan nämnda bok: de positiva psykologiska effekterna av ekonomisk trygghet, hur kreativiteten kan öka och hur individens värdighet kommer att, som han målande uttrycker det, blomstra, när människor har reell makt att styra sina liv.

Dr King avslutar sin plädering med en kraftfull uppmaning: The time has come for us to civilize ourselves by the total, direct and immediate abolition of poverty. Det är hög tid att vi lyssnar till en av historiens viktigaste förkämpar för mänskliga rättigheter, att vi civiliserar oss genom totalt, direkt och omedelbart avskaffande av fattigdom. Och han är inte ensam om att kräva fattigdomens avskaffande. Påven Franciskus är en av de inflytelserika röster i vår tid som upprepade gånger i skarpa ordalag tagit ställning för ekonomisk rättvisa för alla.

Genom att underteckna FN:s stadga om mänskliga rättigheter har Sverige förbundit sig att uppfylla det som står i artikel 22, nämligen att alla i samhället skall ha rätt till stöd så de kan leva ett värdigt liv, efter varje lands förmåga. Basinkomst i olika former skulle också kunna bidra till att uppfylla de av FN antagna globala hållbarhetsmålen (Sustainable Development Goals), särskilt det första, att radera ut fattigdomen. Ett av delmålen slår fast att till 2030 ska alla kvinnor och män, särskilt de fattiga och sårbara, ha lika rätt till bland annat ekonomiska resurser.

Idag står många invånare i Sverige mer eller mindre utanför socialförsäkrings­systemen trots att de gjort vad samhället kräver av dem, som att stå till arbets­marknadens förfogande och utbilda sig. De som inte kvalificerar sig för att få a-kassa eller sjukpenning när de behöver, tvingas söka ett allt mer urholkat försörjningsstöd med allt vad det innebär av granskning och godtycke, då kommuner kan göra olika bedömningar. Det nuvarande svenska regelverket behöver anpassas till den nya verkligheten och människors behov.

Finansiering

Allt fler ekonomer, däribland åtta ekonomipristagare till Nobels minne, menar att det är möjligt att finansiera en basinkomst. En svensk basinkomstreform kan delvis finansieras genom att andra socialförsäkringar i högre eller mindre grad blir överflödiga, samt genom att kontrollapparaten elimineras. Utvinning av naturresurser, utsläpp av koldioxid, höga löner och stora förmögenheter samt finanssektorn kan beskattas avsevärt högre än idag. Den världsledande klimatforskaren James Hansen förespråkar en intressant lösning: att införa en hög och stigande koldioxidskatt vars intäkter utbetalas till alla nationens invånare. Frågan är komplex och det krävs en grundlig och förutsättningslös utredning av hur en basinkomst bäst skulle kunna finansieras och introduceras i Sverige i vår tid, samt vilka konsekvenser den kan förväntas få på folkhälsa, arbetsmarknad och andra områden.

Mot bakgrund av detta föreslår vi att regeringen låter se över hur ett system med basinkomst kan introduceras i Sverige. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.


Rebecka Le Moine (MP)

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se