Solen skiner från en klarblå himmel. Termometern avslöjar en utomhustemperatur på åtta grader, nu, strax före klockan elva på förmiddagen den 23 mars 2023. En bra temperatur. Inget att gnälla över.

I eftermiddag ska vi på en inköpsrunda som jag skulle ha kunnat hoppa över men det är inte den som gör att jag känner mig låg. Det är inte där tankarna fastnar.

Tankar som fastnar är inte roliga. De handlar sällan om något trevligt. Vem går omkring och ältar om att krokusen som blommar i Nyfors? Eller måndagens besök på Eskilstuna Teater?

Nej, vi ältar bara negativa saker.

Eftersom jag lärt mig att det är mina egna tankar som leder in i ältandet brukar jag tänka: kan jag göra något åt det här? Är svaret nej, anstränger jag mig för att tänka på något annat. Skit samma vad.

Men just nu är det mitt ältande över min ältande storebror irriterande. Hur ska jag få honom att inse att han terroriserar sig själv genom att älta sådant som han inte kan göra något åt samtidigt som han faktiskt inte försöker göra något åt det han kan påverka.

Hans fru dog för tjugo år sedan men det är knappast hennes fel att han är ensam.

Han vill helst slippa gäster. Får han veta att det kommer besökare måste han städa och det räcker inte med att lägga in kaffekannan i diskmaskinen. Inte när skokartongen till de inte längre helt nya skorna står kvar på matsalsbordet och batterierna till fjärrstyraren ligger kvar på bordet efter det att de ersatts av nya.

Men han har en trädgård.

Finns det något som kräver större uthållighet än ett trädgårdsprojekt? Det räcker inte att starta upp det. Det pågår i all oändlighet. Ärligt talat. Jag tror inte ens att det skulle fungera att såga ner all växtlighet på tomten, transportera bort den, och asfaltera. Ogräset skulle ta sig igenom asfalten.

Du måste gå ut för att träffa människor, säger jag.

De sitter bara och pratar med varandra, svarar han och det tros sjutton. Hur intressant blir en person som sitter hemma och tittar på skidskytte hela dagarna? Och gnäller på allt och alla?

Jag trodde en gång att jag meriterat mig för medaljplatsen i OS i gnällande men jag är inte riktigt säker på det längre. Solen skiner och om jag slutar att gnälla på min gnälliga bror är allt så bra som det kan vara.

Dagens Eskilstunakurir diskuterar elstödet till de som får försörjningsstöd. Eftersom elstödet räknas som inkomst sjunker deras försörjningsstöd med motsvarande summa och kostnaden för kommunerna minskar. De riktigt fattiga – som behöver stödet bäst – får med andra ord inga extra pengar trots att elräkningarna är högre än vanligt också för dem.

Det får däremot höginkomsttagarna. Om resonemanget fullföljts helt ut läggs elstödet som inkomst ovanpå alla andra inkomster och då får staten tillbaka en hel del av summan i skatt.

Med andra ord. Sufflén sjönk ihop till en platt pannkaka. Som allting annat.

De kriminella lade inte av med att försöka ta livet av varandra. Tvärtom. Gängkriget eskalerade.

I tisdag hade Svenska Dagbladet en debattartikel författad av en Gunnlaugur Magnússon, forskare i pedagogik vid Universitetet i Oslo, docent i pedagogik vid Uppsala universitet. Han konstaterar: ”Förbättringar på läroplanen går såklart att göra, men en fråga är varför en borgerlig regering skulle lösa läroplanens problem med tanke på att samtliga läroplaner från 1980 framåt tagits fram av borgerliga regeringar, sist av Liberalernas minister Jan Björklund.”

Med andra ord. Ännu en sufflé.

Och nu Nato. Ska Sverige verkligen låta sig mästras av Erdogan och Orbán?

Har du problem med gallan? Läs det här!

Strax efter midsommar 2017 lades jag in på Mälarsjukhuset för gallbesvär. Läkarna drev med den tillfälligt anställda sommarpersonalen – förhoppningsvis inte med mig, även om det kändes som så – genom att påstå att jag skulle opereras akut under veckoslutet. På måndagen skickade de hem mig. ”Förhoppningsvis så ses vi inte igen!” Då hade jag tillbringat veckoslutet iklädd en anskrämlig operationsmundering.

2021 var det dags igen. Jag åt ett äpple som var alldeles på tok för hårt. Symptom? Lätt illamående, ingen aptit, ingen ork. Febertoppar några timmar efter måltiderna. Men om det gick över förra gången varför åka till akuten mitt under pandemin?

Febertopparna återkom hela tiden. Strulade till vaccineringen mot Covid-19. En fredag ringde jag vårdcentralen – igen – och hon frågade om hur avföringen såg ut och om jag var gul i ansiktet. Ja, det var jag. Åk till akuten!

Akuten på fredagen? De operationer som görs under veckosluten är resultatet av våld, bilolyckor och blindtarmar, skulle jag tro. Jag blev liggande och sittande med dropp under hela veckoslutet – igen – men den här gången slapp jag operationsmunderingen och kunde gå omkring på avdelningen med droppställningen.

Ont hade jag inte. ”Gallan gör väldigt ont,” sa brorsan som opererats någon gång innan titthålsoperationerna startade. Senare, när allt var över, erkände han att det inte hade gjort ont. Han hade haft ungefär samma symptom som jag. Hur ska man veta vad som gäller utan att få korrekt information?

Magnetröntgen – varför gjordes inte det 2017? – visade på en gallsten i storleken lerkulorna vi lekte med som barn, i en av de ledningar (minnet sviker mig) som leder till gallan, plus grus i gallblåsan. Någon form av kringgående ledning sattes in. Jag skickades hem. Det var en fredagskväll. På lördagen cyklade vi till Ärla pizzeria. Jag åt tonfisksallad. På kvällen var febertoppen tillbaka.

Remiss hade skickats till Uppsala. Det är där de gör titthålsoperationerna. ”Det där får ni lösa själva,” svarade Uppsala. Operationen i Eskilstuna gick bra. Ärret och stenen finns kvar. Ärret på magen och stenen i en liten plastburk.

Ett år senare fick jag en kallelse till Uppsala. Mälarsjukhuset hade inte dragit tillbaka remissen.

Hur gör jag nu när jag kommer hem? Frågade jag innan utskrivningen och fick en axelryckning till svar. Vad kan jag äta? Ska jag äta mindre och oftare? På första frågan fick jag ytterligare en axelryckning, på den andra svaret att det kunde vara bra.

Jag googlade på maten och drog slutsatsen att det blev till att prova sig fram. Inget av inläggen gav samma svar och jag kunde inte gärna avstå från allt nyttigt.

Nu, två år senare, äter jag samma mat som innan operationen och vid samma tidpunkter. Avstår dock från hårda äpplen. Och försöker att tugga maten ordentligt. Det är viktigt!

Känner jag av gallan nu? När jag är lite småkrasslig, typ har fått en släng av influensan trots fem doser covid-19 och höstens influensavaccin, har jag svårt för att få i mig frukosten. Vid ett tillfälle spydde jag upp resterna av smörgåsen.

Det här är min erfarenhet. Det behöver inte se ut på samma sätt för dig. Men vi, moderna människor, pratar inte särskilt mycket om sjukdomar och om du ska veta hur du ska hantera dina gallbesvär måste jag skriva ner min berättelse.

Kräv magnetröntgen! Utan en sådan finns ingen möjlighet att avgöra hur stort problemet är.

Vad är tillväxt? Och hur uppstår den?

Jag åker på motstånd när jag försöker förklara att vi måste minska vår konsumtion för att klara klimatet till och med bland personer som anser sig kämpa för att se Sveriges klimatmål genomförda. Varför? Förmodligen för att vi inte har samma åsikt om hur och varför tillväxt uppstår.

Det är inte så att Erik Thedéen eller någon annan banksnubbe skapar tillväxten. De administrerar den möjligtvis. Skapar inflation genom att släppa ut mer pengar på marknaden – de skapar mer pengar genom att ge lån och regeringarna gör det genom stöd till såväl coviddrabbade företag som till kunder fått sina elräkningar höjda på grund av brist på el. Ingenting av det har egentligen med tillväxt att göra. Inflation är något helt annat.

Tillväxt uppstår när människor producerar varor. Vi använder mänsklighetens samlade kunskap och erfarenhet till att tillverka nyttigheter.  Vi använder därvid en hel del produkter – maskiner, byggnader och annan utrustning som vi tidigare skaffat oss med hjälp av vår samlade kunskap och erfarenheter. I denna kunskap ingår också vår förmåga att använda oss av planetens resurser, bland annat olika energislag och andra råvaror.

Den viktigaste resursen har alltid – i alla tider – ända sedan vi gjorde yxor av flinta – varit den mänskliga arbetskraften. Börja nu inte svamla om robotar för robotar är också ett resultat av mänskligt arbete och kommer att förbli det även om robotarna lär sig att konstruera och tillverka nya robotar.

En av orsakerna till att tillväxten under de senaste seklen varit hög är att vi blivit fler som har arbetat – och i det arbetet ingår också utbildning och utveckling av mänskliga färdigheter.

Befolkningsexplosionen tär hårt på jordens resurser och förändrar det ekologiska systemet på ett icke önskvärt sätt. Den är en fara men forskningen har visat att utvecklingen kommer att vända. Det går inte att slå fast när men den håller på att vända tack vare utbildning och bättre sjukvård.

Den japanska befolkningen har minskat med 3,4 miljoner sedan 2008. Kinas befolkning minskade förra året och den utvecklingen lär fortsätta. Jag tvivlar på att Xi kan göra något åt det. Ryssarna håller just nu på att decimera Ukrainas befolkning och förstör samtidigt sina egen förutsättningar till en framtida ekonomisk tillväxt när de låter unga män slaktas.

Europas och Nordamerikas födelsetal är lågt. Kontinenterna har klarat sig tack vare flyktinginvandringen. En bättre utbildnings- och hälsonivå i de länder som fortfarande kallas fattiga kommer att medföra en minskad befolkningsökning där. Med det följer färre flyktingar norrut.

Befolkningsexplosionen måste stoppas för att det ska vara möjligt att hålla det ekologiska systemet i ett någorlunda vettigt skick. Planetens resurser är inte oändliga. Vi måste dela med oss av dem så att alla får drägliga villkor. Det går inte an att en liten elit flyger som skottspolar, har flera och överstora bostäder, lyxyachter med mera. Hur vi ska skapa en balans som kan tolereras av det stora flertalet är en fråga som måste diskuteras – för det är här upphovet till alla konflikter mellan människor uppstår.

En stor och växande befolkning är en förutsättning för en ständigt ökande tillväxt. Det rimmar dåligt med att planeten snart har nått sin befolkningstopp. Är det meningen att robotar ska stå för tillväxten i framtiden? Vem betalar när inget mänskligt arbete ingår i slutprodukten? Varifrån ska vi ta råvarorna? Om vi alla ska sitta i var sin eldriven bil på sexfiliga motorvägar? Och ha en eller flera bostäder? Turista i rymden?

  Bilden kommer från pixaby 

-          Det kommer att bli värre innan det blir bättre.

(Sveriges nuvarande finansminister – om jag inte minns fel)

Huka er. Ta sats. Tänk positivt. Se möjligheterna i problemet (företagsklyscha från tiden runt 00).

Nu har du chansen! Låt energidrycksburkarna och läskeblasket åt sidan. Ät morötter i stället för chips och godis. Gå eller cykla i stället för att ta bilen, bussen eller elsparkcykeln. Minska mängden rött kött du äter – ät mer ärtor och bönor.

Du kommer att gå ner i vikt och må bättre. Mycket bättre. Tänk på att motion är den absolut bästa medicinen mot depression.

Kom överens med familjen eller några kompisar om att ni ska laga mat tillsammans på veckoslutet. Ät, diska och ta en långpromenad tillsammans. Socialt umgänge får dig att må bättre.

Men så har vi det andra. Kriget. Vad ska vi göra med det?

-          Det kan inte bli värre än så här, säger pessimisten.

-          Jodå, svarar optimisten.

(Hämtat från Bondånger)

Har du koll på dina tankar? Är du medveten om att de påverkar hur du mår? Att dina tankar kan leda dig in i en depression?

Livet är inte alltid kul. Vi är inte här på jorden för att ha roligt; vi människor föds för att göra detsamma som alla andra arter – föröka oss – och det är vi förbannat bra på.

Ingenting blir bättre för att vi traktar efter det som alla andra har och känner oss förfördelade av ena eller den andra orsaken.

Vi är inte alltid snälla mot varandra. När jag läser om krig, kriminella gäng och annat, tycks det snarare som om vi anstränger oss för att vara så jävliga mot varandra som möjligt.

Vi tycks gilla att såra, hota, eller göra andra människor illa på alla möjliga och omöjliga sätt.

Ovanpå det så har vi en benägenhet att ta till oss av minsta lilla stavelse som andra människor släpper igenom utan att egentligen ha för avsikt att såra någon. Den som råkar göra dig ledsen har kanske en dålig dag själv. Någon annan har sagt eller gjort något som sårat hen. Omdömet du får är inte riktigt genomtänkt.

Mycket av det vi säger är en följd av en spontan tankegång, en tankegång som den som uttalar den inte kommer ihåg efter fem minuter men som du kanske går och ältar årtionden efteråt.

Och när du ältar den där händelsen, de där orden, den där pinsamma situationen, är den som sårade dig inte i närheten. Ofta är de till och med döda och begravna. Du kan inte fråga varför hen sa så eller gjorde på det där viset. Men älta det kan du göra. Du kan förstöra den underbaraste av alla dagar genom att älta något som ingen i hela världen längre känner till.

Så försök att ha koll på dina egna tankar. Kan du göra något som gör slut på ältandet, så gör det. Annars. Gör avslappningsövningar. Testa meditation. Affirmera. Ta ett träningspass. Att motionera är ett bra sätt att slippa älta. Räkna trappstegen i trappan, stegen du tar mellan dörren och busshållplatsen, kör igenom de delar av multiplikationstabellen du inte lärde dig utantill i skolan; vad som helst bara du slutar upp att grunna på det som en gång var.

Åska är mysigt. Möss är gulliga. Råttor lite äckliga. Spindelnät är äckliga men svenska spindlar är ofarliga. Huggormar bör man se upp med men de går för det mesta att undvika.

Numera drar jag mig för att gå i mörker men inte för att jag är mörkrädd. Sannolikheten för att jag ska snubbla och ramla omkull är mycket större än risken att bli överfallen. Med åldern följer försiktigheten.

Nej, jag är ingen rädd människa och har aldrig varit det men nu blir jag mörkrädd av att läsa tidningarna.

Den senaste tiden har de räknat jordbävningsoffer. Många har dött helt i onödan, för att korrupta byggherrar inte stoppats. Men korruption är bara en av de pågående tragedierna.

Ryssarna stjäl ukrainska barn. ”Ukrainas regering har rapporterat nästan 15 000 barn som officiellt ’deporterade’ till Ryssland, och nu har rapportförfattaren lyckats identifiera runt 6 000 bortföranden, i vad de kallar för en låg beräkning. Det verkliga antalet försvunna ukrainska barn uppskattas – helt chockerande – vara ’flera hundra tusen’ ”.

Jag vet inte vad som är sant. Vill inte tro det som står i artikeln. (Jenny Nordberg är artikelförfattare.) Ryssofobi? Just nu tycks allt ryssofobiskt och jag har ingen lust att argumentera emot. Ryssarna beter sig för jävligt.

Som om inte det räckte läste jag en stort uppslagen artikel om hur kinesiska militärforskare utnyttjar de svenska universitetens beredvillighet att dela med sig av forskningen genom att skicka hit forskare anslutna till militären. Kineserna har i nuläget stora ambitioner att ta över det världsherravälde de en gång förlorade till européerna. Ungefär samma tankegångar som i Ryssland…

Risken finns att våra ambitioner att sätta ett stopp på klimatförändringarna kommer att sluta med att vi slår sönder allt det som byggts upp sedan andra världskriget.

När jag läser om regeringens ambitioner att bygga nya kärnkraftverk drar jag slutsatsen att de vill ha nya och bättre mål för angrepp från våra framtida fiender. 

Bilden är hämtad från Pixaby

Solen lyser från en klarblå himmel. Termometern visar på + 3,7 grader strax efter två. SMHI kallar det högtryck.

Minnen. Det är sånt som vi äldre människor har, vi som har fått några år på nacken.

För fyrtio år sedan var jag arbetslös ett bra tag. Alldeles för länge. Jag gjorde vad jag kunde för att slippa flytta ifrån Blekinge men det var kört. Det slutade med att jag hamnade i Eskilstuna. Men det var inte det jag skulle skriva om utan om några dagar i februari 1986.

En av mina manliga kamrater jobbade som hamnarbetare. När de behövde en extrapersonal som kunde rycka in under några dagar föreslog han mig. Jobbet bestod i att märka om staplar med virke som skulle gå med båt till en annan hamn än den ursprungligt planerade. Inget avancerat med andra ord.

Då, på den tiden, betydde högtryck i februari att det var kallt. Riktigt kallt. Det var tjugo grader kallt. Luften var hög och fin att andas. Himlen var – som nu – klarblå.

Nu är det åter februari, vi har tre och en halv grader varmt. För fyrtio år sedan skulle det ha betytt lågtryck och regn eller risk för regn. Nu skiner solen från en klarblå himmel.

Klimatet har förändrats.