Människan är mänsklighetens största tillgång. Ändå dör en av oss i svält var 48:e sekund. Under de senaste åren har det antal människor som hotas av brist på mat fördubblats från 135 miljoner människor till 276 miljoner. En halv miljon svälter.

Kriget i Ukraina förvärrar det hela. Tack vare att ryssarna tagit över hamnstäder och blockerar hamnen i Odessa kan inte de lagrade skördarna skeppas ut. Att Ukraina har den ryska spårvidden på rälsen, 85 mm bredare än de europeiska, är ännu ett hinder. En stor del av de åkrar som såddes i höstas har inte kunnat skördas. Bönderna som arbetar på fälten riskerar sina liv. Vidare stoppar kriget produktionen och leveranserna av gödningsmedel.

Krig har alltid varit en av huvudorsakerna till svält. Det gäller än idag. Längre än så har mänskligheten inte kommit.

Svältande – eller felnärda – barn får men för livet. Barnet som ligger i sin mammas mage får men för livet när hon inte får den näring som hon behöver. Vi vet att det kommer att begränsa barnets förmågor i framtiden. Spår av svälten leder till fattigdom i generationer.

Två faktorer gör att den tekniska utvecklingen gått snabbt under de senaste två hundra åren. Mat och utbildning.

Vi som lever i den rikare delen av världen har kunnat äta oss mätta och på att vi efter hand fått tillgång till de näringsämnen en individ behöver. Jag skriver ”de senaste tvåhundra åren” väl medveten om att det är först nu, under min livstid, som behoven tillgodosetts någorlunda fullt ut.

Det har blivit bättre men fortfarande får en stor del av mänskligheten inte tillgång till de näringsämnen som behövs. Det gäller inte bara de som svälter, det gäller också de som inte får en näringsmässigt fullgod kost.

Under samma tid har en utbildningsexplosion ägt rum. Vi har gått från ett samhälle med begränsad läskunnighet till ett samhälle där förmågan att hantera datorer är en förutsättning. Människans intellektuella förmågor styr samhället.

För min generation var åttaårig grundskola ett minimum. Vi tillhör den första generation för vilken fortsatt utbildning var tillgänglig, dock icke självklar. Nu är det snarare tvärtom. Nu krävs det utbildning för att klara livhanken.

På samma sätt som vi fick en bra start på livet genom att våra mammor fått en fullvärdig kost, får våra barnbarn en bra start på livet därför att deras föräldrar utbildat sig. De nya ”ledarna” – vare sig de leder företag, organisationer eller är politiker – tillhör en högt utbildad elit.

Kunskapsevolutionen är här. Dess förutsättning var demokrati och en förutsättning för demokratin är mätta magar. Desperata människor handlar inte långsiktigt.

Tillräcklig och nyttig föda, kunskap och lärande, gör att människan är mänsklighetens största tillgång. Vi misshushållar med våra resurser när vi inte uppfyller målen i Agenda 2030.

Hur många nobelpristagare skulle ha kommit från Afrika om afrikanerna fått samma förutsättningar som européer och nordamerikaner?

Kommentar till en bok. Stor var Lenin. Författare Kjell Albin Abrahamsson. Ska man kommentera en slarvigt genomläst bok, slarvigt skriven av en författare som varken behärskar ämnet eller sina egna raserianfall?

Först några saker som KAA förmodligen inte känner till eller undviker att resonera om eftersom han tillhör motståndarsidan.

Jag har läst en hel del skildringar av tiden runt sekelskiftet 1900, skrivna av högpresterande intellektuella, som vittnar om borgarklassens skräck för att arbetarklassen skulle ta över makten. Allesammans missade en liten detalj. Arbetarklassen var fortfarande oskolad. Läskunnigheten var begränsad. Den allra största delen av klassen var medveten om att den saknade de kunskaper som krävdes för att ta över staten. Arbetarklassen var nöjd med allmän rösträtt och rätten att bilda fackföreningar – för det var kunskapsmässigt hanterbart.

Att ”revolutionen” inte spred sig ställde till det en hel del för bolsjevikerna.

I mitten av 1917 hade bolsjevikerna ca 20 000 medlemmar. Alldeles för lite för att leda ett land. Efter ”revolutionen” strömmade ”massorna” till. Många av de nya medlemmarna var före detta kriminella som fått sin politiska skolning av bolsjeviker i tsarens fängelser. Andra var dåligt utbildade frontsoldater eller arbetare. Givetvis drogs också intellektuella till det nya maktcentrat men de sattes på helt andra poster. Outbildat fotfolk utförde de arbetsuppgifter som KAA kallar illdåd.

KAA beskriver de stora volymer av texter av Lenin som finns bevarade. Han lär dock inte ha läst särskilt många av dem. Det finns (minst) en text från 1917 som avslöjar att Lenin inte hade en susning om hur hans tilltänkta kommunism skulle se ut. Bolsjevikerna tog makten för att de kunde göra det.

Det mesta i Sovjetunionen gick över styr för att den tilltänkta klassen varken hade den kunskap eller det självförtroende som behövdes för ett maktövertagande och för att kampen inte spreds till västländerna.

Efter ”ryska revolutionen” delades en del av storgodsen ut till de fattiga bönderna; bönder som varken hade kunskap eller utrustning för att åstadkomma de skördar som behövdes för att försörja befolkningen. Detta i kombination med torka resulterade i den katastrofala svält som KAA beskriver. Kollektiviseringen startade först senare, när statsledningen insett misstaget med att populistiskt lova ”Bröd, fred och jord” utan att tänka igenom konsekvenserna först. Rödarmisterna orsakade stora skador när de letade efter skördar som inte fanns.

Kollektiviseringen var Stalins verk. Den kom först efter Lenins död.

Sovjetunionens hjältegloria efter andra världskriget kunde upprätthållas genom att det korrekta antalet sovjetiska medborgare som fick sätta livet till dröjde – om det överhuvudtaget är tillgängligt. Fruktan för att socialismen skulle sprida sig fick betydelse när välfärdssamhället byggdes upp i väst efter andra världskriget. Arbetarklassen slapp att återvända till trettiotalets elände.

Sovjetunionen spelade också en roll när det koloniala systemet löstes upp, inte bara för Kina och länderna i Indokina utan också för länder i Afrika. Hur stor betydelse är svårt att avgöra.

Men för ryssarna?

Sett ur ryssarnas perspektiv hade det förmodligen varit bättre om Kerenskij fått behålla makten.

När Putin och hans anhang är borta måste arkiven öppnas, forskare släppas in och få arbeta med det material som finns tillgängligt, för att få fram en så sanningsenlig bild som möjligt av den sovjetiska historien. Då menar jag också tiden efter Lenin och Stalin, vi måste få veta mer om hur unionen utvecklades, politiskt, mänskligt och ekonomiskt. Fakta måste ställas på bordet och upprepas i all oändlighet. Bara fakta kan hålla lögnerna stången. Vackert blir det inte. 

Kfast håller på att renovera en av sina fastigheter på Östra Åsgatan. Ingen nyhet – de har hållit på med arbetet länge nu, jag tror att jag skrivit om den i en tidigare blogg – som en sista fas i arbetet reser man nu upp ställningar runt fastigheten.

Ska den målas om eller är det ett utbyte av takpannor som ska utföras? Låt oss hoppas på ett takarbete.

Takpannorna behöver bytas ut. Taket ser ganska risigt ut. Att hoppas på solpaneler är antagligen att hoppas lite för mycket trots att läget är perfekt. Nu hoppas jag på att det är taket som ska åtgärdas men av ett helt annat skäl. En av ventilerna är för närvarande bostad till en fågelfamilj.

-          Talgoxar, säger min man men jag tror snarare att det är ett blåmespar som insett det perfekta läget. Blåmesen är lite mindre. Avståndet är lite för stort för en korrekt bedömning.

Talgoxen/blåmesen flyger flitigt ut och in genom ventilgallret. Vi har sett den i flera dagar och hoppas att den blir klar med sitt fortplantningsuppdrag innan arbetet påbörjas. Eller att det är ett takarbete som planeras.

Att jobbarna – eller rättare sagt arbetsledningen – inte tar hänsyn till fågellivet såg vi för några år sedan.

Fastighetens gård är taket på ett garage. Taket renoverades. Troligen läckte vatten in i garaget. De träd som planterats på denna gård/detta tak hade växt sig lite för stora och höggs ner. Ingen hänsyn togs till att en skata byggt sitt bo i ett av träden. Tvärtom. När skatan försökte rädda situationen genom att flytta till ett av de kvarvarande träden höggs också det ner. Panik utbröt i skatfamiljen.

Från köksfönstret såg vi hela händelseförloppet.  Vi led med skatfamiljen.

Om fasaden ska målas har talgoxen/blåmesen inte en chans.

Söndag. På morgonen var vi ute vid Volvo Fritidsanläggning. Min man bastade, jag tränade, men det är inget att skryta över; varje steg på löpbanan är ren tortyr. Efteråt fikade vi på Amarant.

-          Om vi någon gång ska komma iväg på någon resa måste vi göra det nu medan jag fortfarande klarar av att gå åtminstone korta sträckor, sa jag till honom och han höll med, vi får se vad det blir av det.

På eftermiddagen tog vi en cykeltur till en möbelaffär. Vilken behöver jag inte tala om. Det finns inte mycket att välja på i Eskilstuna. Avsikten var att hitta ett lite mindre datorbord som förberedelse inför en flytt som kommer allt närmare. De finns men är för höga för mig. Allting är numera för högt för mig.

Men nu vet jag varför människor behöver så stor boendeyta. Möblerna måste få plats.

Det skulle vara näst intill omöjligt att få plats med en enda av sofforna i vårt vardagsrum. Och sängarna? Ännu värre.

Försäljarna av robotdammsugare måste göra goda affärer. Det går inte att dammsuga under vare sig soffor eller sängar med en traditionell dammsugare. Såvitt det inte finns robotgolvtorkare kan du glömma tanken på att torka golvet under möblerna. Och jag som bara är en och femtio, jag kommer inte upp i sofforna och varken upp i eller ner från sängarna utan någon form av handikappredskap.

Och du som planerar att skaffa småknattar, du behöver inte tro att ett barn någonsin kommer att kunna ta sig upp i din nya säng för att gosa med mamma och pappa. Som tur är för det är knappast möjligt att åtgärda ett av de missöden som lätt drabbar småbarn.

Men det är bra. Det gynnar andrahandsmarknaden. 

Vi måste ta hand om varandra. Vi måste ta hand om den gamla tanten eller farbrorn i samma trappuppgång eller i huset bredvid men det räcker inte på långa vägar. Vi måste ta hand om varandra internationellt.

Det betyder visserligen att vi måste lägga näsan i blöt och komma med åsikter som inte uppskattas; vi måste kunna tala om för grannen att här i Sverige vänder man inte mitt på gatan och att hur varmt eller kallt det än är så stänger av motorn efter en minut; vi måste kunna kritisera grannarnas beteende men i det större perspektivet måste vi också kunna tala om för Erdogan att kurder har mänskliga rättigheter.

Just nu är en annan herre – eller grupp av herrar – ett än större problem. Putin och hans kompisar. Vi måste inte bara få slut på kriget i Ukraina, vi måste också få deras efterträdare som ledare för Ryssland och hela det ryska folket att förstå hur omodernt deras resonemang är.

Hur knepigt det än blir måste vi försöka förklara för det ryska folket att vi inte betraktar dem som fiender. Fienden är i stället den ohöljda reaktionära nationalism som Putin & Co representerar.

Storföretagen lämnar Ryssland, ett efter ett. EU diskuterar stopp för införsel av rysk olja. Om det bara vore möjligt skulle gaskranarna stängas. Visst. Det är bra. Ju mer olja och gas som stannar kvar i jordens innandöme desto bättre är det. På sikt kan inte ryssarna försörja sig på fossila bränslen. Det är en självklarhet.

Likväl måste ryssarna fortsätta att leva. Om väst underminerar deras köpkraft och tvingar fram en outhärdlig situation kommer ingen ryss någonsin att kunna förstå att vi inte ser dem som fiender.

Ju längre sanktionerna pågår, ju svårare det blir för den enskilde ryssen, desto fler kommer att se oss som fiender. Då riskerar vi att stå inför en situation liknande den i Tyskland före Hitlers maktövertagande.

Då är vi fiender. Och vi har inte råd med fiender.

Ukraina har rätt till sitt territorium. Ukraina måste byggas upp igen efter. Ukrainarna måste få läka sina sår. Men också såren i Ryssland måste läkas. Våra politiker borde sätta sig ner och resonera om hur vi hjälper den ryska ekonomin att växa efter kriget. Det är bara så vi uppnår fred i världen. 

Bilden kommer från pixaby

Vad är det vi gör mot framtiden? Vem ska ta hand om fredskampen?

Av Europas tidigare alliansfria stater är det – efter det att Sverige och Finland gått med i Nato – bara Schweiz, Irland och Österrike som kan sätta något krut bakom kampen för fred i världen. Irland har i det närmaste ingen militärbudget alls – 0,3 % av BNP – och för Österrikes del finns neutraliteten inskriven i grundlagen.

Irland var så neutralt under Irakkriget att amerikanarna fick mellanlanda där på väg till Irak.

Vi kan inte räkna med småstater som Cypern och Malta, stater där ryska oligarker investerat pengar i hopp om att få ha dem i fred och dessutom köpt sig medborgarskap i. Och hur står det till med den schweiziska bankvärlden?

Är det Österrike som ska ta upp den tappade manteln?

Ju mäktigare Nato blir desto svårare blir det för länderna utanför alliansen att hävda sig. Är det självklart att Nato alltid har rätt? Med presidenter som ljuger när det passar dem? Eller hur var det i Irak? Kan vi lita på att inte Trump – eller någon av samma kaliber väljs till president i ett land där många medborgare anser att bibelns skapelseberättelse är sann?

I gårdagens (15/5 2022) SVD skriver Jenny Nordberg så här: ” ’ Yeah, we love the Swedes’, sade en amerikansk diplomat till mig för några år sedan, och skrattade lite. Ni är ju de som reder upp det vi rör till, förtydligade hon. Ställer upp i Afghanistan, tar emot flyktingar och sånt. Är neutrala. Ingen är arga på er.

Jag svarade något glatt och lite självironiskt, som man ofta gör, att vi är nog inte helt perfekta. Men där stod jag stadigt i min nationella identitet, medveten om hur amerikanska diplomater, militärer och andra utsända i världen brukar se på oss: Ordentliga. Användbara. Inte helt relevanta. Gör lite sin egen grej.”

Vem ska nu göra sin egen grej? När vi gick med i EU försvann lite av handlingsfriheten – EU:s beslutsfattare tog över – och vem är det som inte tror att USA helt dominerar Nato?

Just nu må det vara rätt och riktigt att rikta sanktioner mot Ryssland men i längden är det ingen lösning. Just nu pressar det den ryska ekonomin och minskar Putins förmåga att fortsätta kriget. Men hur blir det längre fram? Minns ni hur det slutade med det krigsskadestånd som tyskarna skulle betala efter första världskriget? Jag vill minnas att det ledde till att nazisterna tog över makten….

Bilden kommer från pixaby

Fantastiskt! För första gången i världshistorien håller bilisterna de lagstadgade trettio kilometrarna i timmen på gatan utanför vår lägenhet. Bilen med det trasiga avgasröret har inte hörts av på hela dagen.

Orsaken är enkel. Det står en polisbil utanför barberaren på andra sidan gatan. Trottoaren utanför är avspärrad.

Någon/några har krossat två rutor och kastat in något brännbart i lokalen. Den är helt förstörd.

När min man gick närmare för att kolla läget upptäckte han att det låg en spade där. Den liknade alldeles för mycket en av dem som vår bostadsrättsförening använde vid vårstädningen i går. Han berättade det för polisen.

Det finns tusen och ett skäl att irritera sig på barberaren. Lokalen är en samlingsplats. Män från mellanöstern kommer dit för att prata, inte för att klippa sig. De parkerar bilar på trottoaren, framför garageportarna; de använder trettiominutersparkeringen som dygnet runt parkering. De vänder på gatan i stället för att köra upp till korsningen för att göra det; de kör på trottoaren. De låter bilarna gå på tomgång i timmar.

De tog sönder porten in till grannens gård för att kunna stå under tak och röka, de är tuppar men kacklar som hönor. Innan pandemin ställde de en av de största raketsatserna mitt på gatan och brände av den.

Ingenting av beteendet motiverar några attentat.

Själv skulle jag vara helt nöjd om utländska förare fick köra upp innan de fick svenska körkort. För att de ska veta att man inte parkerar på trottoarer eller framför garageportar, inte låter bilen gå på tomgång mer än en minut, hur man kör om utan att riskera medtrafikanternas liv, hur man vänder i en korsning och att man ska sakta in innan man kommer in i en rondell och att man parkerar längst fram i en parkeringsficka för att bilister som kommer senare ska få plats.

Det är inte underligt att det sker så många bilolyckor i deras hemländer. 

Nej. Jag tycker inte att Sverige ska gå med i Nato. Inte Finland heller. Vem bryr sig om min åsikt? Möjligen Svenska Freds men jag har än så länge bara funderat på att bli medlem. Passiv medlem. Min tid som aktivist är slut.

Utan att hålla med Putin på en enda j-a punkt – det enda jag vill ge honom är en gratisbiljett till Haag – anser jag att Nato är en föråldrad organisation som bör läggas ner. Manteln som fredsbevarande kraft ska bäras av FN.

FN:s mandat bör utvecklas men först måste våldtäkter utförda av FN personal och korruption inom organisationen beivras och möjligheten att lägga in veto tas bort.

Det blir svårt. Jag inser det och ser hellre att de riktigt stora staterna får mer än en röst som kompensation när vetot försvinner.

Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson är bekymrad. Hon oroar sig för att vapen från kriget i Ukraina ska hamna i händerna på svenska brottslingar. Vapen från kriget i före detta Jugoslavien lever vidare bland svenska gängkriminella. Vad gör vi åt det?

Mänskligheten har alltid krigat men ligger det i våra gener? Tveksamt.

Varför inte förbjuda all tillverkning av vapen avsedda för krigsföring? Ett och annat hagelgevär och några älgstudsare kan få vara kvar men allt annat borde totalförbjudas. Internationellt.

Jovisst. Krigsmaterieltillverkningen är en hel bransch. Den försörjer tusentals, kanske miljoner, människor. Om all produktion av krigsmaterial lades ner skulle arbetslösheten öka. Helt klart. Vem betalar för vapnen? Skattebetalarna. Varför kan inte skattebetalarna stå för arbetslöshetsunderstödet? Materialet kan användas till vettigare ändamål. Förmågan att hitta på nya saker likaså.

Det är hög tid för oss att tänka om. Tänka nytt. Värdera livet. Framtiden. Ta itu med klimatförändringarna.

 bilden är hämtad från pixaby