Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Torsdag 24 okt 19:29

 

Klimatet? Bryr vi oss?

Hur ofta köper du snittblommor? Vet du varifrån de kommer?

I förra måndagens – den 14 oktober 2019 – Eskilstunakurir fanns det en intressant TT-artikel om levnadslön. Den anställde ska kunna äta sig mätt, försörja sin familj, bo drägligt och kunna lägga undan en sparad slant. Låter som en förutsättning för att Agenda 2030 ska bli mer än en pappersprodukt.

Sanningen är den att många, alldeles för många, av de människor som tillverkar produkter till oss, inte kommer i närheten av något som kan kallas levnadslön. Det som särskilt fångade mitt intresse var rosproduktionen i Etiopien där snittlönen sades ligga på en tredjedel av den lokala levnadslönen. De farmerna är knappast Fair Trade-certifierade.

På nätet är det framför allt Fair Trade som presenterar sig. Organisationen certifierar stora blomsterfarmer i Kenya, Etiopien och en rad andra länder vilket gör att de anställdas villkor är någorlunda drägliga. Det finns andra certifieringsorganisationer som FFP (Fair Flowers Fair Plants).

När buketterna kommer ut till butikerna kan kunden inte avgöra varken varifrån de kommer eller om de odlats av en certifierad odlare. Själva omslaget tas bort.

I Sverige säljs snittblommor för en så där 8 till 9 miljarder om året. Åttio procent av rosorna importeras från Östafrika. Från Kenya och Etiopien. De flygs hit.  Har afrikanerna verkligen tillräckligt med mark att släppa till för odlingar av det här slaget?

Jag googlar. Hittar flera gamla texter om hur mycket ouppodlad mark Afrika söder om Sahara har. Ett uttalande i SVT:s Klotet från 2010 får mig att dra på munnen. En grönsaksodlare från Tanazania lovar att Afrika ska föda resten av världen.

Vid samma tid som Hendry Mziray uttalade sig gjordes en uppskattning av odlingsbara arealer i världen. 94 miljoner hektar i området söder om Sahara anses odlingsbara och ligger inom sex timmars resa från närmaste marknad. Några rader längre ner i intervjun beklagar Hendry Mziray att bekämpningsmedel och konstgödsel är dyrt.

Tackar för den insikten. Nu när vi i väst förstört markens humuslager genom att odla samma grödor år efter år – då vill han att afrikanerna ta över samma brukningsmetoder och i sin tur förstöra de egna jordarna. Han känner säkert inte till skillnaden mellan ett skyfall på Österlen och ett skyfall söder om ekvatorn! På Österlen behöver du regnrock. I södra Afrika är regnen lite häftigare än så, och då är det en understatement. De dyrbara kemikalierna hamnar i vattendragen där fiskarna får problem med syretillförseln och dör vilket gör att fiskarnas nät blir allt tommare.

Det räcker inte med att de stora sjöarnas ekosystem förstörs. Fosfor förs också ut i haven utanför de afrikanska kusterna och sedan vidare med strömmarna över Indiska oceanen på ena sidan av kontinenten och mot Brasilien på den andra. Följden blir algblomning i de båda världshaven.

Och detta med att döda våra medpassagerare på planeten? Skadeinsekterna har en uppgift. Om inte annat så blir de fågelmat. Alltför ofta har det som Anne Sverdrup-Thygeson visade i Insekternas planet inte upptäckts hur stor betydelse en insekt har för ekosystemet innan det var för sent. Att utrota dem är ingen bra idé!

En del av optimismen berodde förmodligen på att klimatförändringen inte märktes så tydligt för tio år sedan. Nu blir perioderna med torka allt längre, samtidigt som skyfallen blir häftigare. Den intervjuade mannen kan ha ändrat åsikt åtskilliga gånger under den tid som gått. Men vi har inte gjort det. Vi fortsätter att importera frukt, grönsaker och snittblommor från Afrika. Snittblommorna borde vi klara oss utan.

Samma artikel – den från SVT – nämner också bristen på flygplan och flygplatser. Rosorna måste vara pigga när de kommer fram. Grönsakerna och frukten vara möjliga att sälja.

Problemet är löst. Åtminstone för Etiopiens del.

Flygplatsen i Addis Abeba har under 2019 tredubblat sin storlek. Kostnaden 363 miljoner dollar, lånades ut av kineserna som också stod för byggnationen. Flygplatsen kan nu ta emot 22 miljoner passagerare årligen. Lite rosor till Sverige är inget problem.

Men Herrejävlar. Ursäkta mig för uttrycket! Hur klimatsmart är det att odla blommor i planetens sydliga regioner, flyga dem hit och köra ut dem till affärerna? För att de ska vissna och dö i en vas? Vi som bor i lägenhet har inte ens en kompost att slänga dem i! Tänk efter!


ANNONS
Av Siv Aksila - Fredag 11 okt 20:11

 

En dag som nämndeman vid Tingsrätten. Ingen deckare precis. Långt ifrån så spännande som det låter. Ärligt talat – tråkigt men intressant.

Onsdag. Den tilltalade var fyllda fyrtio, målsägaren och vittnena i tjugoårsåldern. Och på andra sidan – ett gäng gamlingar. Tisdag. Ungefär samma fördelning.

Två dagar i sträck. Ändå plingade telefonen fyra gånger på raken i måndags. Fyra sms. Tingsrätten sökte nämndemän till extratingen nästa vecka. Måndag, tisdag, onsdag och fredag. Jag tackade ja till tre av dagarna. Två förmiddagar och en eftermiddag. Trots det plingade den till igen nu på eftermiddagen. Nu gällde det veckans enda återstående dag, torsdagen, men jag avstår. Två förmiddagar och en eftermiddag räcker. Jag är trots allt pensionär och en dag på tinget känns.

Det är hårda krav som ställs på oss. Fyra och en halvtimme utan kisspaus. I diskussionerna om Eskilstuna nya Tingsrätt ska dessutom toaletterna ransoneras, tycks det. Fyra och en halv timme utan rökpaus. Utan kaffe. Lunch efter målet som slutar halv två. Vi ska vara koncentrerade till max, sitta tysta och lyssna noga, göra anteckningar och se så engagerade ut som möjligt även om målet handlar om upprepade ringa narkotikabrott och drogfylla.

”Fy så hemskt,” sa syrran som menade att nämndemännen borde vara yngre.

Javisst, det kan jag hålla med om, och det är många som tycker samma sak men hur ska det gå till? Nämndemän ska vara empatiska personer. Skulle du vilja säga till din chef:

Att du måste sticka till tingsrätten nu, de behöver dig om en kvart. Någon har blivit sjuk eller inte dykt upp eller är också är någon jävig eller så har något annat, nästan vad som helst, dykt upp.

Att du vill tjänstgöra på tingsrätten två dagar i veckan två månader framöver?

Och vad säger du till hen när meddelandet om att målet ställts in kommer strax innan du ska gå hem dagen före – när chefen tvingats leta efter en ersättare både länge och väl?

Teoretiskt sett blir nämndemännen kallade till tjänstgöring tre dagar på våren och lika många dagar på hösten. Det fungerar för de flesta arbetsgivare. Men sedan har vi extrating, flerdagarsting och inryckning med kort varsel. Har du ett jobb som klarar av att hantera en sådan situation? Välkommen som nämndeman men kom ihåg att sedan – när du har suttit med och dömt den ene efter den andre för att hen kört bil utan körkort, drogpåverkad eller inte drogpåverkad, gång på gång, eller för att ha gått omkring med en kniv på stan, också det gång på gång, eller för att ha snott varor från ICA Maxi eller juveler av Strängnäs stift – när missat din chans att göra karriär bör du veta att du går miste om både semesterersättning och pensionsinbetalningar och att den snålt tilltagna ersättningen behöver användas som kompensation för det.

Att vara nämndeman passar däremot bra för pensionärer som vill hålla sig alerta för det är något visst med uppdraget. Cirklarna rubbas. Fördomarna bryts ner. Du får en helt annan bild av hur människors liv ser ut. Och de där småpengarna kommer väl till pass. 




ANNONS
Av Siv Aksila - Onsdag 9 okt 19:23

 

Intressant artikel om kolgruvorna i Spanien i Dagens Arbete nr 8/2019. Förtjänas att återges till er som inte har tillgång till tidningen.

I början på nittiotalet fanns det 234 registrerade kolgruvor i Spanien. Nu finns det bara en och den läggs ner 2021. Spanjorerna satsar 250 miljoner Euro för att det ska ske på ett rättvist och hållbart sätt. De som förlorar jobben erbjuds generösa pensionsvillkor eller skälig ersättning. Nya gröna arbetstillfällen skapas. Marken återställs. Men det stannar inte där.

Berredogruvan övergavs redan på nittiotalet och fylldes successivt med vatten. Nu har man upptäckta att vattnet värms upp nere under jord. Nu används den i ett bergvärmenätverk som gruvbolaget med EU-stöd, har byggt upp. Ett sjukhus och ett universitet i närheten värms upp. Snart skall bostäder ingå i kretsloppet.

Detta är bara ett bevis på att vi kan använda vår kreativitet för att klara omställningen. Mer sånt! Se till att Greta känner sig nöjd!

Av Siv Aksila - Söndag 6 okt 12:53

 

Visst går det framåt men politikerna hänger inte med.

När Kristersson & Co står och sjunger den eviga tillväxtens lov och prisar kärnkraften som världens räddning, borde de i stället sätta sig ner och tänka efter.

En global tillväxt på tre procent kommer att medföra att ekonomin blir elva gånger så stor i slutet på seklet. Hur skulle den tillväxten se ut?

När jag föddes fanns inga TV-sändningar. Inga persondatorer. Inget internet. Inga bärbara telefoner. Telefonsamtalen kopplades vidare i växlar vars personal mycket väl kunde tjuvlyssna på samtalet. Det var lätt att ta körkort men bilarna var få. Motorcyklar och mopeder var på modet och som Rosling påpekade: den som går vill köpa en cykel, den som cyklar vill ha en motorcykel. Följaktligen drömde människor om att bli bilägare. Om vi ska fortsätta samma resonemang, det som Kristersson för, så drömmer vi nu om att flyga våra egna privata plan.

I början på femtiotalet – när vi flyttade in – höll huset varmt med kaminer och vedspisen i köket. Centralvärmen blev ett lyft. Pannan eldades med koks. Grannarna gick över till olja. Vi flyttade. För ett par år sedan körde vi förbi huset och stannade till för att se hur det såg ut. Jag började gapskratta. Huset hade växt och når nu nästan ut till gatan.

På sextiotalet – när jag började bli medveten om vad vi åt – räckte tre hekto köttfärs till köttbullar åt fem personer. Två kilo strömming låter mycket men fisken var billig. Utfiskade hav har gjort den dyr. Jag vill minnas att när tomaterna blev en vanligare grönsak sockrade vi dem…

Att sy sina egna kläder är en lyx få förunnat. Vi uppmanas att laga dem men var finns tiden? Mamma sydde, stickade och virkade, under större delen av sitt liv sina kläder själv. Som barn kunde jag sitta vid en katalog från Ellos eller Haléns och drömma om färdigsydda kläder. Jag älskade mina Lee-jeans över allt annat och tänkte inte ens tanken att det gick att köpa ytterligare ett par.

På sextiotalet började hemmafruarna att ge sig ut på arbetsmarknaden. De började arbeta i branscher där inkomsterna var låga. Först städade mamma, sedan blev hon sömmerska på den enda textilindustrin i närheten, för att slutligen bli metallarbetare och tillverka skrivmaskiner. Hon gick i pension innan branschen säckade ihop och togs över av persondatorerna. Själv hamnade jag på Volvo CE i Eskilstuna.

För sina första inkomster köpte mamma en begagnad svartvit TV. Längre fram blev det en tvättmaskin. Vårt första kylskåp fanns i den lägenhet vi flyttade till i december 1967.

Då, när jag växte upp, tillhörde Sverige det Hans Rosling kallar medelinkomstländer. Under min livstid har vi flyttat upp ett eller ett par snäpp till, till höginkomstländerna. Vad innebär det?

Enligt en artikel från SCB, publicerad den förste januari 20016 och sökbar på nätet, har Sveriges inkomster femdubblats på de 66 åren mellan 1950 och 20016. Hur ser världen ut om vi ökar BNP elva gånger till år 2100?


Trump gick till val på att kolbrytningen skulle få ett uppsving men nu läggs kolkraftverken i USA ner. Enligt en artikel i SVD 191006, författad av Per Alestig, har 15% av USA:s kolkraftverk försvunnit sedan han fick makten och det ser inte bättre ut i framtiden. I EU insisterar polackerna på att fortsätta med kol för att slippa köpa rysk gas. Varför?

I början på sjuttiotalet var kärnkraft stort men det dröjde inte länge innan motståndarna vann gehör för sina synpunkter. Diskussionen om slutförvaringen är fortfarande aktuell. Helst där, inte här. Detsamma gäller brytningen av jordartsmetaller – helt nödvändiga för om framtidens människor ska få energi – helst där men inte här. Nu är frågan: hur stora skador blir det inom brytningsområdet? Och inte att förglömma – det behövs ny teknik att utvinna metallerna; vi måste vara rädda om vattentillgångarna. Men är det inte bättre att vi håller koll på hur brytningen går till än att vi överlåter det till länder som struntar i vilket?

I jämförelse med sol och vind är kärnkraft en dyr energikälla med ett avfall som mänskligheten måste ha koll på lång tid framöver.  

Visst går det framåt men politikerna sitter fast i det förflutnas dyngpöl.


Av Siv Aksila - Måndag 16 sept 13:27

 

Jag googlar. Island producerar fem gånger mer energi än islänningarna behöver. Deras tillgång på förnyelsebar energi tycks oändlig – de får den från jordens innandöme – vilket har fått stora förbrukare av energi att söka sig dit.

Historiskt har det varit typ aluminiumsmältverk som dragit nyttan av tillgången på geotermisk energi. Nu läser jag i Eskilstunakuriren att datahallar blivit en ny industri i landet. De köper billig energi för att driva sina anläggningar samtidigt som klimatet möjliggör en lika billig nedkylning av dem. Två flugor i en smäll.

Enligt revisionsföretaget KPMG användes2017 90% av all datorkraft på Island till att processa kryptovalutor, står det i kurren. Lite riskabelt eftersom deras värde svänger kraftigt. Dina och mina pengar är i och för sig lika digitala men de garanteras förutom av ägandet till privata fastigheter också av ägandet av aktier i fonder och bolag. Med mera. Och så vidare.

Hur ska man se på det? Bekymmersamt för Island att en bransch som ses som obskyr hos den stora allmänheten har ett sådant inflytande. Islänningen som intervjuades av artikelförfattaren (Mattias Mächs/TT), Arni Jensen konstaterar att världen samlar på sig mer och mer data som sparas och måste lagras.

Förr – jag är lite gammaldags men så fyller jag också 69 i morgon – samlades data i stora lokaler (som brann ner då och då) och det utöver den energi som gick åt för att bygga byggnaden krävdes en del för att hålla den varm. Varje akt tog större plats men det gick att slänga ut sådant som inte längre var aktuellt.

Men då – förr i tiden – sparades inte ovidkommande information. Brev, julkort och vykort från nära och kära kastades oftast, kanske allt för ofta, medan Facebook numera håller redan på varenda gillande du får oavsett om det är en bild av lunchtallriken eller en delning av en tidningsartikel. Du behöver i princip bara önska dina FB-vänner god morgon för att ta i anspråk energiresurser som kunde ha använts bättre. Om sedan även dina vänners gillningar lagras för all framtid – FB räknar ju dem – så måste jag av ren nyfikenhet ställa frågan: hur många limpor kan Pågen baka på skåningarnas gillningar?

Av Siv Aksila - Söndag 8 sept 13:45

 

”Save with us”, står det på Tallinks papperskassar. Och de är det enda hållbara med hela det nya konceptet. Om konceptet nu kan sägas vara nytt, det är bara en uppföljning av det gamla. För oss som åker färja till Finland därför att vi vill besöka Finland, är överfarten förstörd.

Färjorna har förvandlats till marknadsplatser, avsedda enbart för människor som vill konsumera, men det finns ingenting nödvändigt att handla där. Till och med kvällsbiten, mackan eller salladen som håller magen lugn under natten, är borta. Resenärerna ska äta stor middag med vin eller öl – och helst något starkare – på kvällen. Och det gör inte vi. Ingen kostrådgivare rekommenderar en stor middag på kvällen och alkohol är inte att rekommendera. Vi ska köra 40mil nästa dag – och det är inte smart att ta för givet att en förare ska köra hela sträckan; vad gör vi om hen blir sjuk?

Vad finns det att köpa på färjan? Massor av sådant som ingen av oss behöver.

Ni får ursäkta mig men jag går inte i närheten av kosmetikaavdelningen. Jag föredrar stanken av kodynga eller svett – de ger mig inte andningssvårigheter. Jag rusar förbi butiken så fort jag kan.

Jag är inte heller ute efter att förnya min garderob eller köpa nya tillbehör. Det finns ingen plats i bilen för mer kläder eller prylar. Om jag behöver någonting går jag till en butik här hemma där jag vet att varan finns och köper den där. Spontanhandla på resor är inte min grej.

Alkoholinköpen i världens dyraste tax free måste också ifrågasättas. Det är bra mycket billigare att gå till Alko eller till systemet för att köpa ”veckoransonen” än att bunkra den i förväg. Där lockar ingen konsumenterna med extrapriser eller prackar på hen varor verbalt, utan låter oss välja själv. Det är lika lätt att köpa för mycket alkohol som att dricka upp den.

Godis? Ledsen. Vi varken köper eller äter godis.

Souvenirer? Det är någonting för människor som reser sträckan en eller ett par gånger under livet. Ingenting för mig som har åkt den ett trettiotal gånger.

Nu säger min man att vi ska ta med oss något att äta till båten nästa gång för att slippa leta efter något att ätbart på kvällen. Vad vann Tallink på den förändringen?






Av Siv Aksila - Lördag 7 sept 17:48

 

Jag – influencer? Knappast. Ingen lär betala mig för att ge dig rådet att köpa så lite som möjligt. Tillväxtsamhället lär visserligen rasa ihop om du följer rådet men å andra sidan ger du de framtida generationerna en chans.

Vi kan inte shoppa oss ut ur miljö- och klimatkrisen. Tvärtom – vi måste visa vår konsumentmakt genom att sluta köpa mer än det vi behöver. Låta bjässarna som inte kan anpassa sig till en begränsad marknad gå i konkurs. Införa en medborgarlön.

Unga människor märker snabbt hur mycket det kostar att sätta bo. Alla har inte föräldrar som haft råd att spara utan måste klara sig så gott de kan. Här kommer några råd, lika självklara som att vattnet börjar rinna när man vrider på kranen.

Möbler? Varför börja med att köpa nytt? Vet du exakt vad du behöver? Nu och i framtiden? Hur många gånger kommer du att flytta under de närmaste tio åren? Är din smak hämtad från inredningstidningar? Passar de möblerna överhuvudtaget i din lilla etta? Är de bekväma? Lätta att få med sig vid en flytt?

Vänta med storinköpen. Kolla vad du behöver först. Köp när du har råd. Undvik lån. Håll koll på de löpande utgifterna så att du kan göra en budget – enkelt när banken talar om vart dina pengar gått.

Fråga den äldre generationen – om du har någon sådan – vad de har på vinden och i förråden. Där kan finnas fynd. Leta i affärer som säljer begagnade prylar. Köper du en begagnas säng bör du kosta på dig en ny madrass men den kan vara värd priset.  

Köp glas och porslin begagnat. Du får en bättre kvalitet och med lite tur är designern en erkänd konstnär.

Miljö och klimat ett utomordentligt argument för att köpa begagnat. Skryt gärna över hur miljömedveten du är!

Maten. Hur undviker du matsvinn? Gör en uppskattning av hur ofta du kommer att äta på restaurang och hur ofta du själv kommer att stå för matlagningen. Gör en meny och skriv inköpslistor. Gör en förteckning över basvaror som alltid ska finnas hemma. Tänk! Anpassa inköpen efter din konsumtion. Låter det töntigt? Visst men det är inte töntigt som råd till någon som spontanhandlar och köper en ny hushållsost utan att ha ätit upp den som redan finns i kylen, eller köper tio kilo potatis när två skulle varit för mycket. Och sådana personer finns.

Läste en artikel om överproduktion av kläder. Modeföretagen planerar att skapa mikrofabriker som tillverkar varan när du beställer den. Tjusigt. De slipper rea ut plaggen, och behöver inte bränna upp det som blir över, men det lär varken minska transporterna eller konsumenternas shoppingsug.

Enligt samma artikel hade UNCTAD räknat ut att vi använder plaggen tio gånger innan vi kasserar dem. Hur räknade de ut det? Jag har plagg som jag använt betydligt mer än så utan att ens ha tvättat dem. Visserligen maximalt en dag åt gången men ändå. Jag hänger ut dem på vädring både före och efter användningen. Jag stoppar näsan i armhålor och skrev och sniffar hur de luktar. Kollar fläckar. Jag har tvättat sönder tillräckligt många favoritplagg.

OK. Det är inga underkläder eller sockor, det är inga plagg jag svettas i, utan plagg som jag sitter stilla i. Kläder som jag valt ut för att de passar min stil. Jag trivs i dem. Försöker se till att de håller så länge som möjligt.

Alternativet är begagnade kläder. Min kroppsstorlek gör att jag har svårt för att hitta något som passar. De flesta begagnade kläder är för långa och smala människor. För människor som inte blir runda i stormönstrat.

För ett tag sedan köpte jag en snygg blårutig skjorta på Retuna.

Vi svenskar köper mer än 14 kilo textilier per person och år. Många shoppar för att stressa ner eller kompensera sig för vardagens förtretligheter. Varför inte gå en skogspromenad i stället? Eller ta en löprunda?

Hur många av oss behöver fjorton kilo kläder om året? Inte jag. I så fall får jag fylla fickorna med sten.



Av Siv Aksila - Söndag 1 sept 14:26

 

Ännu en cykeltur. Om jag tränar för ett lopp? Knappast. Tvärtom. Dagen då jag insåg att jag inte längre kunde tävla med mig själv var en tung dag.

Jag cyklar hemifrån och tillbaka hem. Målet med cykelturerna är att vara utomhus en del av dagen. Få lite upplevelser. Producera D-vitamin.

Numera blir det alldeles för ofta en och samma runda – med lite variationer – men det stör mig inte. Jag har heller inte bråttom tillbaka hem. Väl där måste jag hitta på något annat att göra. Så är det för många av oss pensionärer; för de av oss som inte fyller upp dagarna med fasta aktiviteter.

Jag cyklar i maklig takt. Försöker undvika att köra på vinbergssnäckorna. De är vackrast levande och lär vara en delikatess. Skulle vara kul att prova på men tror att det krävs en kunnig kock…

Det är söndagen den första september 2019. Klockan ett var det tjugosex grader varmt ute. Nu – kvart i två – har temperaturen sjunkit något. Det utlovade regnet blev en timme och tre kvart försenat men det kom. Samtidigt tog blåsten fart.

Varför jag tar upp det? Det är inte ofta temperaturen varit så hög vid den här tiden på året. Hösten är på g.

Det märks på växtligheten. Den är inte svedd av värmen som 2018. Björkarna har inte tappat sina blad. Åkrarna ligger övergivna, tömda på årets resultat. Blommorna har blommat färdigt. Lupinerna har gjort sitt. Gråbo, rallarros, tistlar och annat ser ledset ut.

Det är där någonstans jag befinner mig. Jag har gjort mitt. Väntar på att nästa generation ska ta över och hoppas på att den förstår naturens ordning. Efter vinter kommer vår. Det som göms i snö kommer upp i tö. Gamla skulder måste också betalas.

Och så vidare.

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se