Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Onsdag 24 juli 19:19

 

Kvällens bastu var efterlängtad. Våtservetter och kallvatten i all ära, det är det som står till buds när bastun inte är tänd, men jag känner mig aldrig fräsch efteråt. Det är bara tänderna som får sin vanliga hygieniska skötsel när vi är här ute.

Numera tar det mig en avsevärd tid att gå från bastun och ut i vattnet. Stigen är ojämn. Sjöbotten är ojämn. Idag snubblade jag över en sten som befunnit sig på samma ställe sedan istiden och föll framlänges.

Vattnet var smutsigt. Det har inte varit så smutsigt sedan bolaget som sköter om vattenregleringen glömde att stänga slussarna på vårkanten för en så där 20-25 år sedan och jag skrev en insändare till saligen nedlagda JT – en mycket trevlig tidning – och ställde frågan om det var meningen att vi skulle ta bastuvattnet med oss från Sverige.

Viken är grund. Befolkningen runt Larsmosjön går förmodligen med på att den är lite sumpig. De flesta av oss andra, som vet hur klart vatten ser ut och känns, anser att det är en förskönad beskrivning av omständigheterna.

Idag har en vattenscouter kört runt i viken, ända sedan morgondimman släppte, och åstadkommit en icke oföraktlig negativ påverkan på mänsklighetens klimat. I pauserna har lekkamraterna i stället kört några varv med båt och vattenskidor.

Hen har rört upp sjöbotten till den grad att jag fick gå upp och skölja av mig gruset i det lilla som återstår av regnvattnet.

Rinnande vatten har vi bara när den store ledaren där uppe skruvar på vattenkranen och även om de som använder det här stället när vi inte är här, tror att den regleringen sker efter behov så stämmer det dåligt med verkligheten.

Vårt vatten håller på att ta slut och idioterna fortsätter att köra med sin vattenscouter. Har hen skrivit kontrakt med en oljeschejk?

ANNONS
Av Siv Aksila - Tisdag 23 juli 19:18

 

Vid fyra - halv fem började åskan mullra och en stund senare regnade det. Inte tillräckligt men han kom, okkonen, även om det var lite sent. Inte som hemma i Eskilstuna där åskan lyckades med konststycket att komma två minuter före prognosen. Strongt gjort, Tor.

Jo, jag gillar åskans mullrande. Gillar att se hur blixtrarna far över himlen.

Jag vet att åskan kan vara farlig. Som förra året när vi överraskades av den på cykelvägen mellan Hällberga och stan. Då var det en kvinna som dog i samma åska i Kvicksund.

Jag vet att det inte är bra att gå över öppna fält när åskan går och att man lätt blir genomblöt. Men jag är inte rädd för åskan.

Den är betydligt pålitligare än Donald Trump och Boris Johnson, för att inte tala om en rad andra världsledare jag helst skulle vilja se på helt andra arbetsuppgifter. Varför inte sophämtare?

Nej, det är ett alldeles för hederligt yrke.

Vad jag menar är att det är svårt att lita på människor. Som min man t ex. Han har skadat ryggen men blir bara arg när jag säger till honom att ta det lugnt. Han skriker och gapar som värsta åsna och större delen av oljudet borde ha försetts med en ljuddämpare för det är sånt som ingen rår för.

Och varför ska jag tvingas lyssna på honom när han inte lyssnar på mig?

Vi kom hit med båt och måste åka härifrån med båt och jag känner mig helt utlämnad eftersom jag inte kan lita på vare sig honom eller Trump.

 Verkar som om åskan vore pålitligare...

ANNONS
Av Siv Aksila - Söndag 21 juli 21:23

 

Sitter på verandan och väntar på mörkret. Mörkret som förmodas infinna sig om en så där en och en halv timme trots att tionyheterna är på gång.

Finland har EU:s femte dyraste bensinpris, sas det tidigare i dag. Ja, och för min del får de gärna höja det lite till.

Jag befinner mig i en övärld, omgiven av sommarstugefolket.

Familjen som äger stugan norrut har två båtar. Båda snabbgående. Hans båt lämpar sig för färder utomskärs. Jag vill inte simma utanför stugan när han åker förbi. Jag vill inte ens försöka göra ett arbete på stranden. Motorn är på tok för stor.

En timme efter det att vi drabbats av hans avfärd åker hon in till stan. Lika fort men med mindre vågsvall.

Grannen söderöver åker ut med packningen den ena dagen, anländer med frun nästa dag, hämtar gäster ett par timmar senare, kör gästerna i land efter några timmar, åker sedan i land själva senare på kvällen.

Nästa granne har överlåtit stugan på en dotter men kan inte låta bli att vara där under veckosluten för att fixa till deras stuga. Han åker i land två eller tre gånger varje dag, är inte borta särskilt länge, men försvinner mot kvällen – troligen till hemmet i Wasa, åtta mil bort – för att dyka upp på morgonen.

Jag kan fortsätta med att berätta om vattenskidåkare och annat men varför? Det är helt enkelt ett jävla flängande fram och tillbaka på de här små vattenytorna...

Vi kom hit för sex dagar sedan, har varit i land två gånger. Vi ska till stan i morgon därför att Strandis bröd inte har den kvaliteten att man kan köpa på sig ett större förråd.

Våra resor in till stan är jobbigt tråkiga och jag har lite svårt för att förstå att man stussar fram och tillbaka med överstora motorer och sedan klagar över bensinpriserna...



Av Siv Aksila - Lördag 20 juli 07:30

 

Finnarna borde klaga.

Visst. Det kan tyckas lite sjukt att ta med toarullar från Sverige, men frågan är om det inte är fullt jämförbart med att släpa tomrullar från Jakobstad ut i skärgården. För det är vad det är. Tomrullar.

När vi kommer hit finns det alltid ett antal tomrullar väl dolda bakom några varv vackert dekorerat papper på toaletten.

Fullständigt värdelöst finskt toapapper som fastnar i ändan när man torkar sig.

Därför blev jag jätteglad över att hitta mitt svenska toapapper i Jakobstad. Problemet löst!

Bara delvis.

I Sverige anges rullarnas vikt på paketen för att kunden ska kunna jämföra. Så icke här. Antalet meter är, enligt mitt förmenande, inte en tillräcklig uppgift eftersom man lätt kan låta sig luras på rullarnas bredd.

En ockulär besiktning visade att de svenska rullarna innehöll mer papper än de finska. Trots att det var samma fabrikat.

Fusk! Säger jag.

Finnarna borde göra som Östeuropéerna: protestera mot att innehållet inte är detsamma. Fast inte när det gäller smaken på Nutella. Nutella avstår jag helst från!

Av Siv Aksila - Fredag 19 juli 16:55

 

Sommar på Lilla Trollön

Vattnet glittrar i brisen. En ensam fiskmås flyger förbi. Förr om åren häckade de ute på stenarna i viken. Nu har de flyttat till stan, till Jakobstad.

Förra året kalhöggs stora delar av de inre delarna av Granön, i år var det Pellementos (stavning?) tur och den här gången var ödeläggelsen än värre.

Lilla trollön slipper undan. Den är för liten. Ingen vill åta sig jobbet. Om inte Heikki gör det genom att utvidga den norra eller den östliga korridoren. De släpper in ljus och gör att myggen får problem med att bita sig fast när det blåser.

Himlen är molnfri. Utetemperaturen ligger strax under tjugo grader, fullt tillräckligt på denna breddgrad. Ölandstoken blommar. Ampiainen (humlan) pysslar med vitklövern. Det är glest med blommor på ön vid den här tiden och vad planterar eller sår man i mitten på juli för att det ska blomma om ett år och sedan alla därefter kommande julimånader? Vet ej.

Vet bara att humlor gillar blommor.

Idylliskt? Kanske.

Med utedass? Att hämta dricksvatten från stan? Bekymra sig för att det inte ska regna tillräckligt för att fylla vattentunnorna? Sjövattnet går att bada i men efter simturen är kroppen brun av humus.

Vi behöver vatten till att tvätta oss i och vatten att diska i och inte en enda droppe av det vattnet kommer in frivilligt. Det måste bäras...

Och nog skulle det sitta bra med en stormarknad i andra ändan av ön när kylskåpet är anpassat till en husvagn.


Av Siv Aksila - Söndag 7 juli 15:32

Idag är det Sverigedemokraternas dag i Almedalen. Själva talet var en upprepning av de föregående. Inget att förvånas över. Det krävs mycket för att ett partiledaretal ska innehålla några överraskningar.

I stället var nyheten ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. Åkesson går ut med budskapet att nu måste vi sluta ge svenska biståndspengar till stater som förföljer homosexuella. Ett budskap som inte känns särskilt uppriktigt menat.

Synen på de homosexuella är delar i en demokratisk process. I Sverige legaliserades homosexuella förhållanden 1944 men klassificerades trots det fram till 1979 som psykisk störning. Historiskt har vi inte så mycket att skryta om på området.

Vissa Afrikanska länder går framåt också på det här området. Homosexualitet är t ex lagligt i Mocambique, Angola och Botswana. I andra länder ökar däremot problemen. Ofta har svenskt biståndsarbete i länderna pågått i årtionden. Att använda det som en påtryckningsmetod för att påskynda utvecklingen mot en tolerantare lagstiftning i HBTQ-frågor tycks mig vara en korrekt metod. Att stoppa biståndet kan bli kontraproduktivt.

Åkessons nyutannonserade inställning lär generera en del avhopp/uteslutningar inom SD framöver. Det lär också knuffa en del väljare högerut. Fler kommer att tiga om eller förnekar sin homofobi för att få stanna inne i värmen. Vi har fortfarande en bit att gå här i Sverige även om förtrycket inte stöds av lagarna.

Dessvärre bidrar den till att SD närmar sig det politiskt korrekta och kan tänkas som en samarbetspartner till Kristersson och Busch Thor. Ett nytt regeringsalternativ växer fram för de grupper – oftast ute på landsbygden – som inte ser något alternativ till sina fossildrivna fordon efter att i årtionden har marginaliserats av en ohållbar landsbygdspolitik. Ett regeringsalternativ som kan försvåra och försena omställningen till ett fossilfritt samhälle. Det kan bli en dyrbar läxa.

Låt mig höra dig prata om vad SD vill göra för att stoppa klimatförändringarna nästa år, Åkesson.  Det vore en verklig nyhet.



Av Siv Aksila - Lördag 6 juli 10:53

 

FN:s klimatpanel har kommit fram till att mänskligheten skulle behöva plantera en miljard hektar skog innan 2050 för att för att hindra att den globala uppvärmningen stiger över 1,5 grader. En yta stor som USA. Några forskare i Schweiz fick för sig att kontrollera om det var genomförbart. De kom fram till att det skulle kunna gå om vi skyndar oss.

De har förmodligen inte frågat Brasiliens president Bolsonaro – han vill ju kalhugga Amazonas.

Varför inte göra ett försök?

Det är ju ändå väldigt populärt att påstå att den politiska motståndarens förslag på lösningar av klimatkrisen är ogenomförbara. Om skogarna förbruka koldioxiden så behöver vi inte gå omvägen över etanol för att försörja flygplan och bilar med bränsle, eller???

Om vi kan beskoga en tillräckligt stor del av planeten kan kanske OPEC och ryssarna köra business as usual ett tag till. Eller? Är det någon som ens tänkt tanken på hur vi ska få dem att sluta producera olja och gas? Ska vi bara be alla stater vars ekonomier är helt beroende av oljeproduktion att vara snälla och sluta tjäna pengar? Eller? Starta krig?

Andra forskare tvivlar på att förslaget är genomförbart och det är bra, för jag tror inte heller att beskogning av jordklotet är den enda och slutliga lösningen. Jag tror på solel, vindkraft, vattenkraft och vågkraft. Vi måste minska förbrukningen av plast och konsumera mindre för att det ska finnas något för våra efterkommande att konsumera. Vi måste bli bättre på att återvinna.

Vi måste hjälpa insekterna att överleva och vi måste se till att plattmaskarna inte gör slut på daggmaskarna; korallreven måste få en chans; vi måste värna om den ekologiska mångfalden och det gör vi bäst genom att se till att upphettningen stannar av.

Låt oss plantera träd. Det skulle ge mänskligheten en tidsfrist.

Av Siv Aksila - Fredag 28 juni 18:19

Läser att kronofogden bett Bris hjälpa till att stödja barn vars föräldrar är hårt skuldsatta. Barn som inte kommer ut på några äventyr under sommaren. Det får mig att tänka tillbaka. Hur såg sommaräventyren ut för femtiotalets arbetarungar?


Pappa jobbade under några år som grovarbetare på olika byggarbetsplatser runt om i landet. Ett år var vi en vecka i Reftele. Ett annat år i Jordberga. Höjdpunkter? Låter lika spännande som det var. Ett år åkte vi till släktträff i Hälsingland. Ett annat år campade vi på västkusten. Längre än så kom vi inte. Jag fyllde tjugosex det året jag flög för första gången.


När jag var barn saknade Olofströms kommun simhall. Simskolan hölls på förmiddagarna vid badplatsen vid Halasjön. Vi cyklade dit åren efter ettan och tvåan, tror jag det var. Fyra kilometer dit och lika långt tillbaka. Sexton grader i vattnet och sällan mer i luften. Jag lärde mig simma ett par hundra meter bröstsim och lite ryggsim.  Frågan är om inte cykelturen var den största behållningen.


Det fanns en ridskola och scoutverksamhet nere i samhället men vi deltog inte. Ingen av våra föräldrar talade om några aktiviteter. Dessutom var det en bra bit ner till ridskolan. Blev vi någonsin skjutsade till en aktivitet?  Bussar passerade förbi den lilla gruppen av hus ovanför sliperibacken men vi åkte inte buss. Vi cyklade.


Långa heta sommardagar. ”Sommar” på radion var eftermiddagens underhållning. Rabarbersaft. Jordgubbar med socker och mjölk. Att dela en halv liter glass med syrran. Vi lekte indian och cowboys i skogen, mamma, pappa, barn i tältet på gräsmattan. Vi lärde oss inte att skilja på prästkragar, baldersbrå och kamomill. Inte heller mellan talgoxe och blåmes. Råttorna kom från soptippen och var stora som katter.


Veckoslutens badutflykter till först Pukavik, senare till Norje Boke. Den lilla plastbåten pappa tillverkade själv.


Ni har Ipads, datorer och TV.  I Sverige började TV-sändningarna 1957. En kanal. Den första tiden sändes programmen bara några enstaka timmar i veckan. Det var brädspel och kort som gällde. Men vi klarade oss.


Jag minns ledan. Dagarna då absolut ingenting hände. Och jag är inte avundsjuk på er. Nu när jag återgått till trehjuling väntar jag på att ledan ska komma tillbaka. För vad gör man när biblioteksbesöket blivit en långpromenad? När balkongen är det enda tillgängliga utflyktsmålet? Tänk inte på det!


Fundera i stället över varför vi inte uppskattar de små vardagliga sakerna längre. Är du helt säker på att femåringen tycker att en Thailandsresa med föräldrar som pimplar alkohol dag efter dag är trevligare än utflykter här hemma? Är det inte en upplevelse att plocka blåbär direkt från buskarna? Titta på fåglarna i Ekeby våtmark? Eller bada i Vilsta?


Och om det nu finns några ungar med föräldrar i samma hopplösa ekonomiska situation på en och samma ort – varför inte låta dem träffas? Bilda en hemlig klubb och göra saker tillsammans?


Säkert roligare än det var när vi satt vid vägkanten och räknade bilar som kom från andra län. K för Blekinge, L för Kristianstads län, M för Malmöhus.








Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se