Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Onsdag 26 juni 17:32

 

Regn. Vi behöver regniga sommardagar. Särskilt efter en vinter som lämnade mer grus på gatorna än det fanns snö. Det talas redan om en god potatisskörd. Tack och lov. Jag handlar helst närodlat, gärna odlat inom kommungränsen, men att göra potatismos av nötter är en utmaning jag inte klarar av. I höstas blev det en tillräcklig utmaning att borsta av jorden från potatisnötterna. Därför gäller det att välja vad en ska gnälla på.

Skönt med regn. Behöver en paus i cyklandet. Just nu genomför jag en så grundlig genomgång av Eskilstunas gat- och vägnät beträffande framkomligheten vid framförandet av trehjulig elcykel. Några sträckor har tills vidare uteslutits som icke framkomliga, de är för ojämna eller också är lutningen är för stor. Hjärnan är ett utomordentligt instrument för att samla information om vägnätets beskaffenhet, den minns hur framkomligheten var, men det gäller att inte slappna av och tänka på annat. Helt klart en koncentrationsövning och som sådan en oväntad möjlighet. Till vad då? Att inte tänka på strunt som borde glömmas, kanske.

Men vad gör man en dag som denna? Det gäller att ha lite fantasi. Läser? Javisst, men för den som varit pensionär ett tag behövs lite alternativa sysselsättningar. Ärligt talat så blir svenska polisdeckare ganska tråkiga i längden. Löser korsord? Varför inte ta en tur på motionscykeln, gå på ett gym eller gå till en simhall? Den som har möjlighet kan försöka få med ett barnbarn till ett museum.

I värsta fall nöjer man sig med att se Pantbanken på tolvan eller spela ett parti Mahjong på datorn. Vete tusen om det inte är roligare att städa.



ANNONS
Av Siv Aksila - Måndag 24 juni 09:20

 

Har som skötsam medborgare varit till ICA och lämnat returburkar/flaskor. Det blir inte mycket av det slaget i vårt hushåll. Vi dricker för det mesta kranvatten.

Min man återanvänder halvlitersflaskorna han köper på färjan. Själv brukar jag köpa en eller två 33 cl-flaskor med kolsyrat att dricka under hemresan från Finland. När de är tomma fyller jag dem med kranvatten och använder dem till det tills nästkommande sommar. Då pantar jag dem i Finland.

Trots den ordningen händer det att vi får ihop några flaskor och burkar att lämna in. I år har det blivit fler än vanligt. Och det är ert fel.

Du har säkert sett dem. Alla dessa burkar mer energidrycker som står lite överallt. På elskåp. Mitt på gatan. På bord och bänkar. I alla tänkbara vrår.

De är aldrig helt tömda utan står där de står tills någon knuffar till dem, sparkar på dem, krossar dem.

Vid ett tillfälle, när jag glömt min vanliga drickflaska, köpte jag en burk energidryck och upptäckte att den inte gick att dricka ur utan att riskera nackspärr. Det är därför de aldrig är tomma. I stället för att klaga på burkens utformning, de är alldeles för smala, så ställer ni dem i från er.

Jag köper dem inte. Vatten duger bra. Det fastnar inte runt midjan.

Hur som helst. Eftersom burkarna varken töms eller kastas i papperskorgarna brukar jag numera tömma dem och ta med mig dem hem. Tjänar en och annan krona på ert slarv. Däremot plockar jag inte upp dem från papperskorgarna. Jag litar på att andra, mer behövande, fixar det. Jag vill bara inte se burkarna tillplattade och förstörda.

Förlåt bilden, den tog jag som ett led i Ett skräp om dagen-kampanjen, men jag har glömt att plåta energiburkarna...

ANNONS
Av Siv Aksila - Söndag 23 juni 14:07

 

Vad är kroppsbudget? Jag googlar och hittar en recensent som också skulle ha velat ha ett svar på frågan. Ämnesomsättningen ingår, det förstår jag av texten men vad mer?

Personligen skulle jag ha kunnat avstå från avsnittet om djuren, förutsatt att Lisa Feldman Barrett gett mig en djupare insikt i vad hon avser med kroppsbudget. Min metallarbetarhjärna klarar inte riktigt av att göra en analys av begreppet på egen hand.

Annars är det mycket jag håller med henne om. En och annan pollett hamnade på ett annat ställe än tidigare.

Nu vet jag varför det är viktigt för mig att hålla begreppet Olofströms kommunala skolor utanför. Att det tillsammans med en del andra mera bagatellartade upplevelser (som att jag när jag varit duktig, och torkat golven hemma utan att bli ombedd att göra det, fick kritik för att skurtrasan inte blivit urvriden utan låg i botten på skurspannen och skulle börja stinka) ledde fram till ett vuxenliv där jag kategoriserades som ”depressivt lagd”.

Numera vet jag att det värsta jag kan göra är att kritisera de aktiviteter jag tycker om för att något är galet. Ingenting blir bättre av kritiken men jag far illa.

I morse fick jag i all hast uppleva hur rätt Barrett har när hon menar att känslor skapas av hjärnan.

Vi var ute på en cykeltur. Min man skulle just passera ett av de nedlagda gamla järnvägsspår som finns lite överallt i staden. Ett tåg kom bakifrån. Mitt hjärta hoppade högt av skräck. Jag såg framför mig hur Heikki mosades. Som tur var överröstades mitt skri av dånet från tåget som ju alltid går parallellt med vägen numera och har gjort det sedan långt innan jag flyttade till Eskilstuna.

Men varför reagerade jag på det viset? Jag har blivit en rädd gammal tant sedan benet vek sig och jag ramlade omkull med cykeln några meter framför ett bildäck. Ramlade omkull gjorde jag också för några år sedan, just när jag passerade en av alla dessa nedlagda järnvägsspår; spåret var halt och cykeldäcket gled ner i det. Den gången gjorde jag mig illa, och det minns hjärnan…

Vad göra? Jag följer rådet och kallar händelsen för tantskräck. Eller ska jag kalla det inbillningsskräck? Om jag hånar min egen rädsla kan jag förhoppningsvis få hjärnan att inse att den har gått för långt.

Men jag skulle vilja veta – eller kanske förstå – mera av resonemanget om depression. Jag har tagit vanan att lägga mig ner en stund efter lunchen, lyssna på en avslappningsskiva, och undvika att tänka på någonting alls. Det är bra. Liksom att det inte alls är dåligt att det regnar ute. Att det regnar ute är en förevändning att läsa en bra bok. Att det inte regnar är en god orsak att få en nypa frisk luft och lite motion. Bådadera en viktig förutsättning för ett rikt liv.

Men hur tacklar jag ledan som uppstår när den ena dagen är alltför lik den föregående?   

Av Siv Aksila - Fredag 21 juni 18:41

 

Svenska Dagbladets David oroar mig. Inte för att han inte existerar utan för att han faktiskt gör det. Inte heller för att det faktiskt finns homosexuella män som förgriper sig på unga killar som David. Det finns gott om heterosexuella män som förgriper sig på unga tjejer också.

Hur många homo/heterosexuella kvinnor som förgriper sig på barn känner jag inte till. De finns. Det är jag övertygad om.

Finns det en liten brottsling i vardande inom var och en av oss. Möjligt. Troligen.

Problemet med David är inte David utan att det som skrivs om honom – och fenomenet – kastar en skugga över alla de andra HBTQ-personerna, stoppar in dem i ett fack för sexuellt missbruk som de inte hör hemma i.

Lagen är densamma. Den ska följas. Om några av oss känner till den så är det HBTQ-personerna.

Snälla! Ta inte skriverierna om David som en anledning att attackera alla HBTQ-personer! Förvärra inte förtrycket!


Av Siv Aksila - Måndag 17 juni 21:45

 

Håller på att läsa Lisa Feldman Barretts ”Så skapas känslor”. Räckte med att jag såg titeln för att den skulle intressera mig. Intresserar mig gör däremot inte alla nya ord som inte ens finns i ordlistorna. De försvårar läsningen. Men ämnet är intressant.

Du håller säkert inte med henne när hon förklarar att känslor är inlärda. Men det gör jag.

Om du själv är rädd för åskan och skrämmer upp ditt barn när åskan kommer, du kanske väcker hen mitt i natten för att det åskar, då lär du barnet att vara rädd för åskan. Jag blev aldrig väckt som barn. Åskan är vacker, spännande, fick som vuxen lära mig att inte gå över öppna ytor när åskan dånar rakt över huvudet. Det sägs vara farligt.

Jag är inte rädd för mörker; närmaste vägen till en av mina lekkamrater gick genom skogen. Varken mörker, åska, spindlar eller ormar skrämmer mig. Behövs det ställer jag mig upp och talar inför publik. Jag är inte rädd för att gå ut ensam. Varken i skogen eller på stan. Eller borde jag skriva att jag inte var?

Åren går. Balansen är brutalt mycket sämre numera. Synen är sämre. Det där med att gå i mörker är inte lika roligt längre. Inte för att jag är rädd för att någon ska överfalla mig utan för att jag inte vill snubbla. För femton år sedan hoppade jag upp och fortsatte gå. Nu gör det ont.

Vristerna och knäna viker sig. Knixar. Det händer när jag går nerför trapporna, när jag går över gatan. Hittills har jag bara ramlat en gång men det var för att jag höll på att kliva av elcykeln precis när vänsterknäet vek sig och drösade i backen med cykeln. Det tog tid att komma upp. Gjorde jävligt ont. Bilisten som kom bakom mig tillhörde som tur var den beskedliga sorten som håller 30-gränsen, så jag klarade mig, men det är långt ifrån alla som kör försiktigt på gatan utanför vårt hus. Jag skulle kunna berätta skräckhistorier om hur de far fram men det får bli en annan gång.

Hur som helst. Jag blev rädd. Vågade inte kliva på cykeln igen. Vågade knappt kliva på eller av min låga 26”-are, utan inhandlade en trehjuling som höll på att skrämma livet av mig..

Ni hör hur det låter? Dags att cykla tills rädslan försvinner.

Om du vill göra ditt barn en tjänst. Tala om för hen att hen är glad och lycklig och försök att bevisa det på olika sätt. Det varar ända tills den dag då livet gett hen tillräckligt med stryk för att revidera uppfattningen. För även känslor anpassar sig efter livets alla krumbukter.





Av Siv Aksila - Tisdag 28 maj 16:50


Såg ni Kalla Fakta igår? Måndagen den 27 maj? Om inte – gå in och se den på TV4 Play! Jag blir både ledsen och upprörd.

Det finns alldeles för många som tjänar stora pengar på fossila bränslen här i världen för att mänskligheten ska kunna stoppa utvecklingen utan att använda sig av någon form av tvång.

Att starta upp nya anläggningar för kol, gas och olja i Arktis borde vara olagligt men vilken internationell organisation har styrka nog att införa och upprätthålla ett sådant förbud?

Men betyder det att Sverige ska stötta en sådan utveckling! Har regeringen ingen koll på exportkreditnämnden alls?

Exportkreditnämnden står som garant för ett lån till det ryska bolaget Yamal LNG så att Siemens i Finspång ska kunna sälja grejer till dem. OK. Det är så det brukar gå till men Yamal LNG är ett enormt gasprojekt i Arktis. Jag missunnar inte killarna och tjejerna jobben men hur mycket får några jobb i Finspång kosta mänskligheten?

Ryssarna byggde en hamn för att frakta bort gasen. Nu kommer saltvatten in  och förstör fisket för ursprungsbefolkningen. Renarna svälter ihjäl därför att lavan försvunnit. Människorna mister sin försörjning. Illa nog, men det är bara början!

Stora slukhål uppstår när tundran värms upp och metangas frigörs. Metangasen är farligare för klimatet än koldioxiden som bildas vid förbränningen av gasen. Men det vet du säkert.

Yamal LNG. Lägg namnet på minnet. Använd det som svordom.

Av Siv Aksila - Fredag 24 maj 11:21

 

Världen behöver kärlek. Inte hat. Inte ens pengar. Egentligen. Pengar är en ekvivalent som möjliggör varuutbyten, men som numera också är makt. Makt över andra människors liv och död. Makt att förbruka resurser som framtiden behöver bättre. Makt att förstöra förutsättningarna för kommande generationer.

I stället för att se problemen och ta itu med att lösa dem, gör vi som vi alltid gjort. Vi vänder oss mot varandra, förbereder oss för strid.

Vi anses ha behov av stora, dyra vapensystem, men klarar inte av att bekämpa fattigdomen trots att vi vet att det är fattigdom och brist på utbildning som gör att kvinnor föder mer barn än familjen kan försörja. Trots att vi vet att mänskligheten tär alldeles för mycket på jordens resurser och att det går ut över det ekologiska systemet som vi är beroende av för att leva.

Mänskligheten har råd att bekämpa sig själv. Råd att lägga det som byggts upp under generationer i ruiner.

Men vi har inte råd att låta bin och humlor leva ett drägligt liv.


Av Siv Aksila - Torsdag 23 maj 12:15

 

Klimatet och migrationen. EU-valets viktigaste frågor. En farlig kombination. Den senare förebådar konflikter som kommer försvåra den omställning som krävs för att stoppa den pågående uppvärmningen av planeten. I en tid när vi behöver ta oss samman och spara på jordens resurser hotas vi av att det största slöseriet av alla, krigen, förvärras. Fattigdomsbekämpning vore en utmärkt lösning men alldeles för många tjänar alldeles för mycket pengar på att tillverka vapen för att det ska bli av.

Peter Lundgren, SD-s toppnamn i EU-valet, kritiserar kineserna för deras stora utsläpp av koldioxid. Samtidigt glömmer han bort – eller rättare sagt; han nämner inte – orsaken till kinesernas stora utsläpp. Att vi i väst köper varor från dem. Utan vår handel skulle det se lite annorlunda ut men jag tror inte att det skulle vara bättre. En stor del av världens solpanelsproduktion sker i Kina. Själv skulle jag vilja veta mer om hur kineserna löser miljöproblemen som uppstår i produktionen.

Om vi tar konsekvenserna av Lundgrens resonemang, utan att abrupt byta livsstil, så måste allt det vi köper från Kina göras någon annanstans. Tar vi hem produktionen till Sverige behöver vi mer arbetskraft och den måste importeras och det är inte så populärt, eller?

Om vi ska producera alla varor som köps från Kina här hemma behöver vi dessutom mer el. SD:s lösning är kärnkraft men att slänga upp ett kärnkraftverk är inte gjort i ett huj. Det är just nu den dyrbaraste formen av el.

Jag vet inte hur stor del av Stockholms tak som är lämpliga att montera upp solceller på, men taken är många så det borde vara en hel del. Elen det genererar kan gå direkt ut till förbrukarna. Använder vi däremot kärnkraftsel måste, enligt branschen, ledningsnätet byggas ut. Det behövs förmodligen ändå men innan vi ger oss in på en utbyggnad av kärnkraften måste vi 1/ lösa avfallsproblemet och 2/ eliminera framtida krigshot. Just nu är det mycket ambitiöst men ett par träffar på kärnkraftverk kan få katastrofala följder för mänskligheten.

Forskning och nya produktionsmetoder ger oss en tidsfrist. Låta oss fortsätta att konsumera allt ifrån kläder till flygresor i en allt våldsammare spiral av habegär. Så resonerar det stora flertalet av partierna. En dag kommer mänskligheten att inse hur fel de har.

Vårt ekonomiska system bygger på ständig tillväxt men jordens resurser är ändliga och vi har ingen planet B till vårt förfogande. På sikt måste ekonomin bli cirkulär.

Innan vi kommer dit kommer det att finnas fler metoder att använda solenergin, det är jag övertygad om, men övergången blir svår. Särskilt som alltför många fortfarande är beredda att satsa stora pengar på fossil produktion. Den tiden borde vara förbi.

Dessutom är det inte bara klimatet som är hotat utan också den ekologiska mångfalden och även om jag vill se Lundgren och Åkesson pollinera äppelträd och jordgubbsplantor för hand, så tror jag inte att det är en framgångsrik metod. Småkrypen behövs.

Jag vill inte påstå att MP har lösningen på alla problem. Vi har alldeles för få representanter i Sveriges riksdag för att regeringsarbetet ska bli framgångsrikt. Där kompromissar vi oss in i döden. Att bilda ett nytt parti, som kamraterna i Vändpunkt gjort, löser inga problem. I riksdagen är det enbart resultatet som räknas och resultatet är beroende av det antal ledamöter varje parti erhåller vid de allmänna valen.

Också i EU-parlamentet är det maktfördelningen som får sista ordet. Vilka ska partiernas delegater samarbeta med? Orbán? Polackerna? Le Pen? Macron?

Innan du går till vallokalen borde du kolla upp vilken grupp det parti du tänker rösta på tillhör och vilka grupper de oftast samarbetar med. EU är kompromissernas paradis.

Att vi har olika åsikter är en sak men framtiden borde angå alla. Kampen börjar här och nu. För dig och dina barnbarn.




Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se