Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Lördag 11 maj 12:23

 

Det borde kännas roligt att komma ”hem” och få njuta av det fina som finns kvar och utvecklats, som Sternö i Karlshamn t ex., där stigarna gjorts tillgängliga också för de som har svårt för att röra sig. Men det kommer lätt smolk i glädjebägarna när politiken kommer upp på tapeten.

Mer än sju av Sveriges tio miljoner invånare bor i närheten av Stockholm, Göteborg och Malmö. För dem är höghastighetståg mellan de tre städerna och nattåg till kontinenten högintressant men du behöver bara komma till utkanterna av Skåne förrän diskussionen är en helt annan. Där talas om nedlagda busslinjer.

Glesbygdens problem är nedlagda busslinjer, eller bussar som går alltför sällan, tåg som inte håller tider, fibernät som inte når ut till landsbygden därför att alla inte har råd att betala.

Där få har råd att köpa elbilar kommer inga krav på laddningsstolpar. Måste bilpooler vara ett storstadsfenomen? Varför etablerar sig inte Uber i glesbygden?

I storstäderna handlas allt oftare dagligvaror och konsumtionsvaror via internet men hur ser det ut på landsbygden? Vem kör ut dagligvarorna till internetkunder där? Klarar den ”närbelägda” ICA-affären att hålla det sortiment som kunderna ställer? Det lär finnas måna orter där affärerna inte heter ICA Maxi, Willys eller Lidl. Kan Stockholmare förstå en situation då en stor del av råvarorna i de populäraste recepten inte finns tillgängliga annat än via postorder? Hur gör alla de som i likhet med mig inte försetts med svensk standardstorlek? Skickar paketen i retur? Gång på gång? Var finns i så fall utlämningsstället? Levererar Post Nord paketen direkt i brevlådorna eller måste de hämtas och lämnas ett par mil bort?

Den här diskussionen klyver Sverige.  De som inte har något alternativ till bilen skriker högt när bensinpriset höjs och det trots att bensinpriset faktiskt inte är högre nu än 1990. Problemet ligger inte där. Problemet är dålig service. Nedlagda affärer. Skolor och sjukvård som försvinner allt längre bort. Få jobb blir ännu färre.

Lösningen på det heter fler jobb. Nästa fråga är hur? OK. I glesbygden räcker det inte med Rot och Rutavdrag, där kan inte den med minst skolutbildning städa åt den med lite högre lön eftersom de inte är tillräckligt många. Men ute i glesbygden finns ett stort antal hektar skog som skulle behöva gallras och skötas om för att minska risken för bränder. Jobben finns men någon måste betala för att få dem gjorda.

Om det är en EU-fråga? På sätt och vis. Om det går att ifrågasätta privategendomens rätt att bestämma över sin egen misär.

När jordens resurser tar slut – senast då – kommer tillväxtsamhället att kollapsa. Vad det kommer att ersättas med? Jag har väntat på den analysen i över tjugo år. Det kommer inte att ersättas av ett plansamhälle á la Sovjet men inte heller med små privata aktörer som kör en liten sträcka på statsfinansierad räls.

ANNONS
Av Siv Aksila - Fredag 10 maj 17:48

  

     

Gick en sväng nerom Värjan och förtidsröstade. Tyckte att skärmarna som avskärmar den yta där väljarna plockar åt sig valsedlarna räckte gott och väl. Däremot var facken små, och det krävs inga större problem med synen för att det ska bli svårt att hitta valsedlarna. Jag rekommenderar att facken blir större liksom avståndet mellan valsedlarna. Något jag bör ta upp på valnämndens möte även om jag bara har en insynsplats.

Linus. Jag ber om ursäkt. Som medlem i Eskilstuna MP borde jag ha kryssat dig men det vore oklokt om samtliga EU-parlamentariker för MP vore nybörjare. Därför kryssade jag Jakob Dalunde.

Jag ifrågasätter varken Alice Bah Kuhnkes eller Pär Holmgrens kompetens inom miljö- och klimatområdet men de är knappast experter på MP-s interna arbete. De har tagit genvägen till maktens korridorer. Hur bra känner de till diskussionen utanför storstäderna? EU diskuterar framtidsfrågorna men svensk glesbygd måste leva här och nu. Den vision av framtiden som storstadsborna målar upp kräver en hel del av glesbygden utan att ge särskilt mycket tillbaka. Den nödvändiga produktionen finns i landsbygden och glesbygden. Mat, el och metaller. Facebook, Amazon och mycket annat är onödig konsumtion.

ANNONS
Av Siv Aksila - Söndag 5 maj 13:45

 

Miljösmarta lösningar? Nu ska jag göra reklam. Det går inte att undvika.

Ni vet. De där små tunna plastpåsarna som finns i varenda dagligvaruaffär – med något unikt undantag – i Sverige. De som vi transporterar hem grönsaker och frukt i. Plastpåsar som sedan på sin höjd går att använda att stoppa utflyktsmackorna i.

Jag försökte återanvända dem genom att stoppa på mig några stycken innan jag gick till affären. Det fungerade inte. Jag glömde bort dem. Nu har jag hittat en påse som faktiskt får mig att gå ut och hämta dem. En tvättbar nätpåse.

I min ICA-affär säljs både morötter och ekologiska potatis i täta plastpåsar. Tokigt. Jag tar ut potatisar och morötter, låter dem torka, kastar plastpåsarna i återvinningen, och lägger sedan potatisen i mina nya fina nätpåsar där de håller sig bra.

Jag har påsar med mig i affären till frukt och andra grönsaker. Det fungerar även om jag ibland måste gå ut till Dra Maten för att hämta dem.

Gå in på Carrinet.se och beställ Veggio. Allesammans. Eller hitta något annat. Vi måste göra slut på plasteländet.


Av Siv Aksila - Lördag 4 maj 10:56

 

Jag googlar. Världens dyraste bil – en Bugatti La Voiture Noire såldes för 115 miljoner kronor. Världens dyraste hus kostade 9 miljarder. Leonardo da Vincis tavla Salvador Mundi såldes för 45 miljoner dollar. Men är det vad vi ska drömma om?

Vi är många och vi blir fler. Både min farmor och min mormor födde många barn, åtta respektive sju. Ett av farmors barn dog i tidig ålder. Orsaken till att det föds många barn i fattiga länder är oftast att barnen, garantin för en bra ålderdom, dör tidigt.

Numera föder inte kvinnorna i vår del av världen många barn. Faktum är att antal födda barn per kvinna minskar i hela världen. Varför? För att kvinnorna fått tillgång till sjukvård och skolgång, ofta för att de har fått möjlighet att försörja sig själva. Så var det här och så är det där.

Självklart måste det bli ett slut på befolkningsökningen men det gör vi bäst genom att minska ojämlikheten i världen.

Mänskligheten, våra husdjur och den mark vi odlar tar alldeles för stor del av jordens resurser. Vi kan inte fylla haven med plast och förgifta insekterna. Det håller inte. För att vi ska kunna leva behöver vi de andra. Humlor och bin såväl som pingviner och tonfisk. Vi måste värna om allt levande. Inte minst bakterier som kan ta hand om våra gifter. Det är vårt ansvar.

Vad är högst värderat? Apple, Amazon eller Microsoft? Glöm dem! Utan framtid behöver vi ingendera.

Mänsklighetens framtid är det värdefullaste som finns. Den är inget plastskräp. Och framtiden måste bli fossilfri.





Av Siv Aksila - Lördag 27 april 16:18

 

När tågen började rulla på artonhundratalet hade varje stad sin egen tid. Det blev nödvändigt att standardisera tiden. Annars skulle det ha varit helt omöjligt att göra en tidtabell. Tiden standardiserades över hela världen. Därför kan vi räkna ut hur mycket klockan är i Los Angeles och Peking just nu.

Däremot standardiserades inte mycket annat som borde ha standardiserats. Bredden på rälsen kunde skilja sig, vilket sedermera ledde till att många järnvägslinjer lades ner här i landet. Bredden på rälsen skiljer sig fortfarande åt mellan olika länder. Liksom signalsystemen och bredden på tågen. Dessutom har tågtrafiken avreglerats och sköts numera ofta av privata aktörer som måste samarbeta om du ska ta dig från en punkt till en annan.

Som EU nation vill Sverige givetvis att alla andra anpassar sig efter vårt system men det vill de andra också. EU arbetar på att skapa ett enhetligt järnvägsnät men det är dyrt och kostar pengar och kräver oändligt mycket tålamod.

Höghastighetstågen som regeringen planerar, kostar också men de behövs. Samtidigt måste vi ställa oss frågan: är det rimligt att det en vardagsmåndag måste ta sex timmar att ta sig från Värnamo till Kävlinge med allmänna kommunikationer? Var har den debatten tagit vägen?  

Av Siv Aksila - Onsdag 24 april 13:33

 

Jag minns dem. Dagarna som aldrig ville ta slut. Timmarna som segade sig fram. Minuter långa som evigheten. Minut efter minut, timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka. Jag minns den tid då jag arbetade på rakt ackord och jag saknar inte ett ögonblick av den.

-          Snart fyller du år, svarade syrran när hennes dotter frågade.

-          Snart är det mat, sa hon en stund och flickan blev helt förvirrad för snart var ett svårt ord att förstå.

Nu springer tiden förbi, den rusar från måndag till fredag och så vidare till nästa vecka, nästa månad och nästa år.

Jag minns tiden före TV-n. Minns när TV bara visade program några timmar tre dagar i veckan. Minns när högertrafiken infördes. Minns hur ”Anslagstavlan” propagerade för att vi skulle hålla Sverige rent. Jag minns oskuldens tid.

Det var då giftgasen dumpades i haven och gifttunnorna grävdes ner i Teckomatorp. Det som inte syntes, fanns inte. Det var efter den tid då Paul Müller fick nobelpriset för att han uppfann DDT, men före den tid då banvallar här i Sverige, och skogarna i Vietnam, besprutades med hormoslyr. Amerikanerna detonerade vätebomben Bravo på Bikiniatollerna. Samtidigt byggdes världens första kärnkraftverk Calder Holl, långt innan diskussionen om avfallet tog fart. Innan Tjernobyl och Fukushima.

Oskuldens tid är förbi. Vi vet att kärnavfall är farligt. Att växthusgaserna höjer jordens temperatur. Att vi borde lägga av med att använda fossila bränslen. Vi har vetat det länge.

Tiden läker inte alla sår. Ibland öppnas de, blir varbölder som hotar livet på jorden. Den senaste, men säkert inte den sista, är plasten.

Kommer vi någonsin att lära oss? Snart är det för sent.

Av Siv Aksila - Torsdag 18 april 19:28

 

Transporter. De utgör ett problem. Ett mindre problem i tättbebyggda områden som Stockholm eller Eskilstuna, där cykelbud kan leverera hämtmaten, men det fungerar inte i Norrlands inre inland. Det måste vi inse och göra något åt.

Luftskepp? Biobränsle? Utsläppsrätter för flyget? Klimatkompensering? Alltsammans behövs. Är en del av lösningen men inte hela lösningen. Inte för Norrlands inre inland.

Elbilstillverkningen går på sparlåga. Produktionen av batterier är en flaskhals. De räcker inte till. Det har startats alldeles för få batterifabriker. Varför? För att det krävs el för att göra batterier och den ska vara fossilfri. För att produktionen av metallerna, som t ex kobolt, sker med hjälp av barnarbete, och för att det finns miljöproblem som ingen vill tala om.

Nattåg? Tillverkas inte längre. Tåg är dessutom bundna vid spårsträckor, kan inte gena utan kräver byten, även när de når en deldistans mitt i natten. Dessutom är trafiken privatiserad vilket gör att den resande är beroende av flera marknadsaktörer, vilket i sin tur ställer krav på samarbete. Både Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren har lovat att de ska åka tåg till Bryssel. Räcker de där 250 miljonerna som nu satsas på nattåg till att få ner EU-parlamentarikerna till Bryssel?

De tunga frakterna måste gå med järnväg – anläggningarna behöver byggas ut och få det underhåll som krävs – eller med fartyg som helst drivs fossilfritt. Vi har en bit dit.

Den planerade Fehmarn Bält-förbindelsen kommer, liksom eventuella nattåg, att underlätta transporterna ner mot kontinenten men hjälper inte den som behöver komma till jobbet i svensk glesbygd.

Systemet vi har nu, med många olika aktörer som transporterar varor i lastbil, är ineffektivt och leder till alldeles för stora utsläpp av koldioxid. Biobränslen? Eldrivna lastbilar? Ingendera är den slutliga eller den bästa lösningen. Om vi ska fortsätta med den ordningen som råder – att Pågens säljer bröd inte bara i Sverige utan också i Finland, att Polarbröd säljs från Norrland till Skåne, att Valios yoghurt och smör konkurrerar med Arlas – så måste vi lägga en hel del möda på att effektivisera transporterna.

EU:s lagstiftning kräver att tunga fordon måste minska sina utsläpp av koldioxid med 20% till 2025 och med 35% till 2030. Behöver jag säga att det inte räcker för att nå upp till Parisavtalet?

EU-kommissionen, parlamentet och ministerrådet har enats om att minska utsläppen från bilar och lätta lastbilar med 37,5% till 2030. Det räcker inte. Att besluta om det är inte heller någon större hjälp till befolkningen i svensk glesbygd. Inte så länge en elbil förblir en drömbil som laddas med fossilfri el.

Och ingen kommer ens på tanken att kräva att alla dessa Stockholmare som åker ensamma till jobbet i var sin bil, ska ändra på sitt beteende. Då kanske de inte röstar på oss längre.







Av Siv Aksila - Söndag 14 april 08:54

Tanken var att presentera arbetet i EU från Miljöpartiets synvinkel på ett enkelt sätt. Avsnittet om energi och det så kallade Vinterpaketet i studiecirkeln visade sig vara en svår nöt att knäcka. Först måste jag begripa vad det handlar om. Sedan måste jag finna en berättelse som beskriver det. Svårt. Jag fick sova på saken.


Nu på morgonen inser jag att MP:s linje, att EU ska anta en klimatlag liknande Sveriges, kan vara problematiskt. De förordningar som hittills antagits är kompromisser som inte svarar upp mot de krav som ställs för att genomföra Parisavtalet. En klimatlag måste därför gå längre och den måste inte bara antas, den måste genomföras.


Även om våra klimatstrejkande ungdomar – jag älskar dem! – lyckas svänga opinionen till vår fördel i EP-valet – så har varje stat sitt eget parlament med sin agenda. Dessutom måste vi räkna med att motarbetas av alla dessa företag vars existens hotas av omställningen, olje- och kolproducenterna framför allt. De kommer knappast sitta stilla vid bordet.


Jag tror på ödmjukhet. Sverige har en riktig bonntur. Våra utbyggda älvar förser oss med en stor del av den förnyelsebara energi vi behöver; det är anläggningar som finns och bara behöver underhållas. Andra stater inom EU har betydligt större problem. De är beroende av kol och olja för sin energiförsörjning. Deras väg för att nå EU:s mål är mycket längre och det bör vi ha förståelse för. Vi kan gå före i utvecklingen men bör akta oss för att vifta allt för mycket med pekpinnen – vi har vårt eget problem, transporterna – om vi inte kan komma med radikala förslag på hur problemen ska lösas.


Beroende av hur mandatfördelningen ser ut i de olika staternas parlament och beroende på hur den ser ut i EU-parlamentet kan en klimatlag mycket väl slå i helt fel riktning. Klimatlagen kan bli en bumerang. Men för att den överhuvudtaget ska bli meningsfull måste den gröna gruppen växa i EU-parlamentet. 


Rösta på MP i EU-valet!

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se