Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Fredag 12 april 21:56

 

Jag öppnar internet och går in på Miljöpartiets hemsida, letar redan på materialet om EU, läser, försöker förstå. Vi har ju snart ett val till EU-parlamentet och om jag ska få någon att rösta på Miljöpartiet bör jag kunna frågorna själv. Eller hur? Det första jag ger mig in på är utsläppsrätterna. Idén verkade bra, men något har gått snett. Så mycket har jag fattat.

Ända sedan EU införde utsläppsrätterna 2005 har de varit ett sorgebarn. Det har funnits för många av dem. Varit för billigt att släppa ut koldioxiden. Konkurrensutsatta branscher har fått stora tilldelningar utan att betala för dem. Under de senaste åren har priset på utsläppsrätterna varit rena skämtet – 4-5€ per ton koldioxid. Investeringarna för att få ner utsläppen måste löna sig och det gör de bara om priset höjs drastiskt.

Miljöpartiet har arbetat för att för att minska antalet utsläppsrätter med 2,8 % per år. Då skulle EU kunna nå målen som sattes upp i Paris men det är inte vi som bestämmer i EU-parlamentet. Europaparlamentet röstade till slut för ett förslag som innebär att minskningen bara blir 2,2 % per år – med en möjlighet att höja den till 2,4% år 2024. Alldeles för litet!

Överskottet av utsläppsrätter är på hela 1,8 miljarder utsläppsrätter, läs ton koldioxid, och några av de viktigaste striderna i har handlat om hur många utsläppsrätter som ska annulleras per år. I EU-parlamentet lyckades den konservativa partigruppen (EPP) där moderaterna och kristdemokraterna ingår stoppa alla förslag. I ministerrådet gick det bättre.

Förslaget att införa ett maxtak och annullera alla utsläppsrätter över den gränsen kom från Sverige. Det lades fram av Isabella Lövin och kallas ”the Swedish proposal”. Förslaget innebär att det maximalt ska finnas 700 miljoner utsläppsrätter – mot nuvarande 1,8 miljarder. Mellan 2,4 och 3 miljarder utsläppsrätter annulleras vid årsskiftet 2023/24, när maxtaket träder i kraft.

Sedan förslaget lades fram 2017 har priset på utsläppsrätterna fyrdubblats och ligger nu på 20-25€. Det är ett stort framsteg.

 Och det var vi som gjorde det!

ANNONS
Av Siv Aksila - Torsdag 11 april 19:37

 

En av eftermiddagens rättegångar får mig att reflektera över hur det var förr i tiden. När jag var ung. Och det trots att jag inte känner mig särskilt gammal och inte tycker att 40 år är någon särskild lång tidsepok.

Skillnaderna är ganska stora. För 40 år sedan var vi inte digitala. Mobiltelefonen var inte uppfunnen. Datorer med minneskapacitet typ kylskåp krävde enorma utrymmen. Facit sa upp mig och många andra när de inte klarade av att de elektroniska skrivmaskinerna tog över, de i sin tur blev inte mer än en historisk parentes. Persondatorerna och ordbehandlingssystemen var på väg in. Men det var inte det min text skulle handla om utan resor. Vardagsresor.

Tågen stannade inte i Bräkne-Hoby. Om det gick bussar mellan Karlshamn och Bräkne-Hoby så var tiderna inte anpassade till våra arbetstider. Bilen som transportmedel stod högt i kurs, men betydde det att vi satt i var sin bil när vi åkte till jobbet? Nej. Vi var bara ensamma de få gånger vi måste lämna arbetsplatsen tidigare. Annars var bilarna fulla.

Dagens rättegång berörde tre personer som bodde i Eskilstuna men jobbade i Mariefreds hemtjänst. I mina ögon borde de kunna få jobb inom Eskilstuna hemtjänst och slippa resorna. Liksom vi, Karlshamnsborna som jobbade i Bräkne-Hoby, borde ha kunnat jobba på fabriken i Svängsta.

Stockholmare jobbar i Eskilstuna. Eskilstunabor jobbar i Köping, Västerås och Stockholm. Lönen är viktigare än restiderna. 

Men jag tror inte att hemtjänstpersonalen i Mariefred tjänar mer än hemtjänstpersonalen i Eskilstuna.

Min fråga blir därför denna: Varför går det inte att arbeta bort onödiga arbetsresor?

Och varför sitter ni ensamma i bilen?


ANNONS
Av Siv Aksila - Tisdag 9 april 15:23

  

1994 tillhörde jag motståndarsidan. Det fanns många skäl för det och några av dem står jag fortfarande bakom. För mig är det viktigt att vi ser hela planeten som en enhet och att vi värnar om mänsklighetens framtid och för att vi ska kunna göra det måste vi också ta hand om det ekologiska systemet. Vi klarar oss inte utan det.

Då påpekade vi, motståndarna, att det saknades möjlighet att lämna unionen och Sverige bär därmed en oförutsedd del av ansvaret för Brexit.

Genom att gå in i unionen påbörjade vi en process som hela tiden utvecklas, på ont och gott, och i den processen förändras vi och Sverige genom att bilda symbios med övriga EU-stater. Banden mellan de olika staterna blir allt svårare att dra loss vilket var själva tanken när kål-och stålunionen en gång grundades.

Just nu slits unionen åt olika håll. De nationalistiska och invandrarfientliga krafterna är starka till och med i stater som lider brist på arbetskraft. I Viktor Orbáns Ungern har maxtaket för övertid höjts från 250 till 400 timmar om året med syftet att befolkningen ska slippa beblanda sig med utlänningar. Där kan man tala om rent förakt mot främlingar. Här i Sverige är problemet att vi är dåliga på att integrera. Det finns en hel del att påpeka där, men det är inte integrationen i Sverige som den här texten var avsedd att handla om, den får jag skriva om en annan gång.

Migrationen är tillsammans med miljö och klimat de viktigaste frågorna i EU-valet. De hör ihop. Klimatförändringarna ökar konfliktriskerna över hela jordklotet. Afrikas ökade befolkning pressar miljön och tvingar befolkningen in i storstädernas slum. Många ”BAU”(business as usual)-anhängare ser positivt på Afrikas växande befolkning, tror att den kommer att leda till samma utveckling som BRIC-länderna genomgick. Är det verkligen så enkelt? Behöver vi inte pausa jakten på tillväxt tills vi har skaffat oss garantier för en hållbar framtid?

Ser vi miljontals klimatflyktingar som ett hot? Då måste vi inse att fossilindustrins jakt på fortsatta vinster utgör ett ännu större hot!

Hur får mänskligheten i framtiden tillgång till den energi som behövs? Hur ska befolkningen i glesbygderna få tillgång till de kommunikationer och livsförnödenheter de behöver? Hur stoppar vi penningtvätt och IT-brottslighet? Plasten i haven. Överfiskningen. Misshushållningen med planetens ändliga resurser. Hotet mot bin och humlor.

EU är en av de organisationer som Sverige samarbetar med. En röst för ett starkt grönt EU-parlament stärker de krafter som letar efter vägen framåt. Genom att arbeta med EU, inom EU, får vi också en starkare röst ute i världen.

EU har viktigare saker att behandla än vad vegokorven och vegoburgarna ska heta. Låt oss lämna dylikt åt sidan och ta itu med det stora problemet. Hur vill vi att framtiden ska se ut för våra barn?  

Rösta på Miljöpartiet i EP-valet!

 



Av Siv Aksila - Fredag 5 april 14:22

 

EU:s jordbruksutskott vill förbjuda köttinspirerade namn på vegetariska produkter. Det är just precis den sortens detaljer som jag tycker att EU inte ska lägga sig i. För mig är det viktigast att det klart framgår att det handlar om vegetariska produkter. Det räcker. Produkterna blir inte billigare av att de bearbetas, det är inte frågan om fusk med ingredienserna. Däremot kostar det en hel del att arbeta fram beslutet, driva igenom det, hitta på nya namn för produkterna och att lansera dem på marknaden under den nya beteckningen. Onödiga pengar.

Är korv en benämning på en produkt med köttinnehåll? Varför heter det i så fall bajskorv?

Skämt åsido. EU är viktigt. Det är där vi kan föra våra nationella krav till internationell nivå. Kan vi få med EU på att minska koldioxidutsläppen och rädda de sårbara arterna. Då kanske våra efterlevande kan äta jordgubbar och äpplen i slutet av 2000-talet.

Just nu går utvecklingen inom EU i fel riktning på mer än ett sätt. Nationalistiska och främlingsfientliga krafter får allt mer att säga till om. Tillväxtprofeterna inser inte att Business as usual kan vara en farlig framtidslösning.

Samtidigt som vi måste hitta på nya namn på vegokorven innehåller förslaget till ny jordbrukspolitik ett förslag att sänka jordbruksstödet till miljösatsningar från dagens 30% till 20%. Hur ska vi ta fram hållbara lösningar för framtiden med mindre pengar? Ska vi inte ge humlorna en ärlig chans?

Rösta på MP i EP-valet!

Av Siv Aksila - Söndag 31 mars 10:12

 

Danskarna ska införa ett program som föräldrar måste genomgå inför en skilsmässa. Ett program som om jag förstått det rätt, syftar till att göra dem medvetna om konsekvenserna av skilsmässan. En del föräldrar behöver en sådan genomgång. Tvistemål är inte bara dyra – de är den sämsta tänkbara lösningen.

De flesta föräldrar är väl medvetna om problematiken. Diskuterar igenom hur barnen ska bo i lugn och ro, kommer överens om överlämningar och annat praktiskt utan att blanda in någon domstol. Tack och lov för det!

Vad innebär det att man låter domstolen avgöra alla detaljerna i ett tvistemål – eller vårdnadstvist som ni oftast kallar det? Att fyra helt okända personer ska avgöra hur ert liv ska se ut framöver. En domare/nämndeman som känner er är jävig och har inte rätt att delta i rätten.

Situationen är omöjlig.

Föräldrarna sitter på var sin sida, med var sin juridisk företrädare. Vilken är deras uppgift? Att förtala varandra som förälder? Om inte – varför har ärendet hamnat i rättssalen?

Oftast vägrar de att inse att vi alla är olika och att vi därför måste visa tolerans genetemot varandra. 

Domstolen får vara nöjd om vittnena känner båda parterna och barnet/n. Då har de följt konfliktens utveckling och har förutsättning att lämna ett relativt objektivt omdöme. Något som knappast är fallet när hen enbart känner den ena parten och bara träffat barnet/n vid enstaka tillfällen. Bättre är då att vittnet känner barnet/n men haft mindre kontakt med föräldrarna.

Socialnämnden gör en utredning men utredarna har rimligtvis bara möjlighet att skapa sig en begränsad uppfattning om förhållandet i familjen och bostaden. En överbelastad barnutredare måste kunna lita på att den bild hen skapar sig av hemmet stämmer och förhoppningsvis inte bli sjukskriven för utmattningssyndrom innan utredningen är klar.

När domen slutligen faller handlar den om när och hur överlämningen ska ske, vilken förälder som ska ha hand om barnet/n under vilket lov, var jularna ska tillbringas, och en massa andra detaljer som verkligheten kan kasta omkull i vilket ögonblick som helst.

Själv skulle jag hellre göra upp med djävulen själv än att låta helt okända människor bestämma över min vardag.


Av Siv Aksila - Tisdag 19 mars 10:01

 

Jag – Extremist?

Jag läser Svenska Dagbladet. Inte för att jag är höger utan för att kunna se verkligheten från ett annat perspektiv än mina partikamrater i Miljöpartiet. Ofta. – nästan varje dag – hittar jag artiklar som tillför en smula kunskap utöver den rättrogna. De finns för övrigt lite överallt – igår delade jag en artikel från Veckans Affärer om en snubbe som försökte göra bankerna klimatmedvetna.

Samtidigt dyker det upp artiklar som ömsom oroar mig, ömsom gör mig full av skratt. Miljöpartister utmålas som miljöextremister.

Nåväl. Det finns ett gäng människor som släpper ut minkar, silverrävar och kaniner i naturen utan att ta hänsyn vare sig till de utsläppta djuren eller de arter som redan befinner sig i friheten. Dit hör inte jag. Dit hör förmodligen ytterst få av medlemmarna i MP. Ingen som jag har träffat. De flesta nöjer sig med att hota skinnindustrin genom att undvika att köpa deras produkter i affärerna.

Våld är inte min grej. Jag skulle helst se att världens vapenproduktion lades ner. Gör det mig till extremist?

Vilka åsikter har jag och Greta Thunberg som retar gallfeber på klimatförnekarna? Vi vill att det ska hända mer. Varför har produktionen av biogas så svårt för att komma igång? Tekniken att driva bilar på vätgas finns men den behöver utvecklas. Varför tar det en sådan tid? Varför är det inte obligatoriskt med solpaneler på taken på nybyggda hus? Varför diskuterar vi inte hur kommunikationerna på landsbygden ska fungera utan fossila bränslen? Vi kan inte lämna större delen av Sverige kvar i fossilberoendet. Kolavvänjningen måste starta nu. Fast helst i förrgår.

Vi är otåliga. Vi skulle helst vilja stoppa all produktion av kol och olja men vi kan bara göra det genom att sluta upp att konsumera produkterna. Det är bara genom att ruinera producenterna som vi kan få dem att upphöra med sin verksamhet.

Men det kan de politiska makthavarna. Därför vill vi att de ska agera NU.

Det är därför skolungdomarna skolstrejkar och det är därför jag stödjer dem. För att det ska finnas en framtid. Om det är att vara extremist så är jag extremist.

Av Siv Aksila - Onsdag 13 mars 10:08

 

Jag fick ett brev från Martin Holmgren. Han är generaldirektör för Domstolsverket och tackade mig och alla andra nämndemän för tiden 2016-2019. Lite för tidigt, kanske, men det är dags att välja nya nämndemän i år och Domstolsverket vill både ”bredda rekryteringen och få till stånd en föryngring.” Lycka till, säger jag.

Hur ska nämndemannakåren föryngras? Med den arbetsmarknad vi har? När anställda inte kan ta ut semester utan att svara på mail och telefonsamtal? När vikarier saknas vid korttidsfrånvaro?

I torsdags ringde en av juristdomarna och talade om att fredagens mål blev inställt. Det var bra. Det har hänt att vi fått veta det på morgonen när vi kommit dit. Två av tre nämndemän hade tagit ledigt från sina jobb. Som pensionär, och boende runt hörnet, är jag alltid billigast.

Ordinarie tjänstgöring är fem heldagar per halvår. Heldagar som ofta blir halvdagar eller försvinner. Vi som har tid, kan få extrating eller flerdagarsting och tillfrågas om detta via sms eller mail.

Vi kan snabbinkallas på morgonen för att någon blivit sjuk eller inte dykt upp. Ibland hoppar vi in när en nämndeman är jävig. Numera får vi oftast ut säkerhetsskyddade deltagarlistor vilket minskar risken för jäv. Att hålla redan på om det föreligger risk för jäv är mycket viktigt. Rättegångarna är tillräckligt dyra som de är.

När vi väl är i Tingsrätten kan vad som helst hända. Folk dyker inte upp. Oförutsedda pauser uppstår när en rättegång måste ställas in. Rättegången tar längre tid än beräknat. Lunchen förskjuts eller hinns inte med om du inte har den stående i nämndemannarummets kyl. Allting är oförutsebart. Det är bara att ta dagen som den kommer.

Och ersättningen? Utöver ersättningen för förlorad arbetsförtjänst och resor får du 300kr för halvdag, 500kr för heldag. Före skatt. En ersättning som de förvärvsarbetande behöver sätta in på ett pensionssparande för att täcka förlusten som uppstår där. Om jag har uppfattat det rätt.

För mig som pensionär är kronorna välkomna men det är inte därför jag är nämndeman. Jag gillar den närkontakt med verkligheten det ger. Det är mitt sätt att inte samla på fördomar.











Av Siv Aksila - Tisdag 12 mars 17:12

 

Innan diskussionen om hur Sverige ska hantera sina IS-resenärer går vidare måste vi lösa ett problem. Vi kan inte låta kurderna stå för notan. De måste få hjälp med att hantera situationen. Krigare. Fångar. Kvinnor. Barn. Alla måste äta. De behöver bostäder, kläder, sjukvård och en hel del annat. Oberoende av vilket land de kommer ifrån. Oberoende av medborgarskap.

Det är lätt att stå i riksdagen och komma med kritik för att lagstiftningen ser ut som den gör. Som vanligt är det alla andras fel.

Det är lätt att säga att IS-resenärerna ska dömas på plats. Enligt vilka lagar? Vem organiserar rättegångarna? Vem dömer? Och vilka fängelser ska de dömda interneras i?

Frågorna är alldeles för många för att besvaras på en gång. Det kan ta år innan världen är överens om hur IS-resenärerna ska hanteras. Och medan vi ältar och kritiserar och grubblar och diskuterar för att finna en lösning måste de här människorna omhändertas. Inte för att vi gillar dem utan för att de är människor.

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se