Alla inlägg under januari 2017

Av Siv Aksila - 13 januari 2017 18:07


Dagens nyhet: skolidrott är bra. Killarna kommer in i gymnasiet och tjejerna blir starkare. Visst är det så men hur hanterar man i så fall sådana som mig, när jag var unge och inte en tant som fått lära sig nyttan av fysisk aktivitet bakvägen?

Vad är det för idé att springa fram och tillbaka för att jaga en boll när man inte får den och inte vet vad man ska göra av den om den av misstag hamnar i ens famn? Jag hoppas att de nutida lärarna inte låter eleverna välja lag och på så sätsänker självförtroendet för den som inte har bollsinne eller springer för sakta.

För övrigt. Vad är det för mening med att springa när det bara är den som är snabbast som räknas? Eller tvingas att slå kullerbyttor när man demonstrativt visat att man inte vill, hoppa över bockar som är för höga eller försöka gå balansgång när man är född med ett dåligt balanssinne?

Jag erkänner att, så här i efterhand, anser jag att våra gymnastiklektioner var rena trakasserierna av elever som inte dög som elitidrottare. Som tur var älskade jag att cykla. Eftersom det är en fördel att hålla sig till temat lämnar vi mitt cykelintresse åt sidan och lämnar ämnet åt en framtida betraktelse.

Vad jag menar är att påståendet att ”idrott” är av avgörande betydelse för elevernas prestationer är delvis felaktigt. Byt ut ordet ”idrott” mot motion och fysisk träning och jag köper resonemanget.

Lagsport är bättre men inom en helt annan division. Den lär oss att samarbeta. Att delta i en lagsport är en bra början för den som vill bli chef.  Men det är en helt annan sak.

De som verkligen förtjänar beröm, det är de som inte har en chans att ens komma till ett distriktsmästerskap, utan som tränar med sig själv som enda motståndare.




ANNONS
Av Siv Aksila - 10 januari 2017 15:15

 

Trygghet är att ha sina nära anhöriga och/eller många goda vänner i närheten. Familjemedlemmen, eller den goda vännen, som har en nyckel till ens hem och vattnar blommorna när du åker iväg, men som också kan gå in i bostaden när något är lite misstänkt, som att du inte har dykt upp på en gemensam aktivitet och inte gått att få tag via telefonen trots att du borde finnas hemma. Vännen som vet när du åker utomlands eller till stugan. Vännen som hänger med ut på en skogspromenad eller en cykeltur då och då.

Tyvärr är det inte många av oss som har det så. Ensamhushållen blir allt fler, men vi tänker hellre efter efteråt än före – om det låter sig göras.

I stället barrikaderar vi oss bakom säkerhetslås, säkerhetskedjor och larm. Tjuven tar sig lätt in genom ett fönster, plockar med sig det som är stöldbegärligt och försvinner innan vaktbolaget hinner komma. Grannen tycker att det är konstigt att du inte tömt brevlådan eller låter soptunnan stå kvar ute på gatan, eller vad det nu är, men drar sig för att slå sönder rutan när du inte öppnar. Har ni inte för vana att tala om för varandra när ni reser bort kan du få ligga nedanför trappan med brutet ben ett bra tag.

Än värre är det om du bor i lägenhet och nöjer dig med att hälsa på grannarna när ni möts i trappan eller hissen. Betalar du räkningarna med autogiro – ack så praktiskt! – luktar du inte särskilt gott när grannarna till slut slår larm.

Nej, då är det bättre att vara så social som möjligt. Prata med grannarna. Förvänta dig inte att andra ska ta kontakten, ta den själv, och känn tillit till omgivningen.

När vår bostadsrättsförening bytte ut lägenhetsdörrarna till en modernare typ som inte går att sparka in lika lätt, byttes låset ut. För att någon ska kunna ta använda huvudnyckeln måste dörren låsas i vad som kallas ”10-läge”. Problemet med det är av olika slag.

Den i familjen som lämnar bostaden sist vet inte, eller har glömt, att låset måste stå i ”10-läge” för att en firma ska komma in och fixa det som behöver fixas.

 Låt oss säga att du blir sjuk, att du har mobilen liggande vid sängen och hinner ringa 112, men ambulanspersonalen kommer inte in eftersom du inte orkar ta dig upp för att öppna. Och du har givetvis satt en säkerhetskedja på insidan av dörren för att det ska bli riktigt besvärligt att hjälpa dig.

Tappar du nyckeln är det bara låssmeden som kan hjälpa dig in – och hen tar ordentligt betalt.

När man börjar komma lite till åren blir det viktigare att tänka efter före. Kan jag byta glödlampan utan att klättra upp på en stol eller en stege? Behöver jag ett hjälpande handtag för att komma ur badkaret? Vem kan hjälpa mig att putsa fönster och byta gardiner? Står de saker jag använder varje dag så att jag når dem?

Men allra bäst är att ha en vän, eller flera, som uppmärksammar om något händer, och att låta hen veta vad hen ska göra om det allra värsta händer.





ANNONS

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se