Äntligen! Äntligen kunde jag lägga ifrån mig den sista av böckerna i Justin Cronins passagentrilogi; ”Flickan från ingenstans!”, ”De första tolv” och ”Spegelstaden”. En serie värd besväret att läsa. Om man gillar skräckisar.

Tre tegelstenar, några år gamla. Alla lånade från Eskilstuna stadsbibliotek. Den första en pocket i mycket dåligt skick. Alldeles för tung för att klara av att läsas om och om igen.

En forskare finner ett virus som han tror kan ge mänskligheten ett evigt liv. När en av kollegerna smittas startar han tillsammans med militären ett forskningsprojekt med brottslingar som försöksobjekt. När det förväntade resultatet uteblir låter han smitta ett barn, en sexårig flicka som lämnats kvar på ett kloster, i sina försök att finna en fungerande variant av viruset.  

Men det går snett.

Brottslingarna förvandlas till viraler, en vampyrvariant, som bryter sig loss och går till attack mot hela Nordamerikas befolkning och som om det inte räckte skapas ytterligare en variant av viruset om tar livet av resten av mänskligheten.

Det låter hemskt, eller hur? Hemskare än krig och klimatförändringar.

En liten grupp människor klarar sig undan, tar strid för att överleva, förökar sig och återtar jorden.

Behållningen av läsandet, utöver nackbesvär av att hålla böckerna på plats under läsningen, är Justin Cronins förmåga att ge liv åt individerna – till och med de viktigaste av viralerna får sin historia och sin personlighet som människor beskrivna. Språket är bildrikt vilket sätter författaren i särklass inom gruppen skräckförfattare.

Precis vad jag behövde i dessa deprimerande tider när krigen eskalerar, hotet om Trump som USA:s näste president tornar upp sig, och ingen politiker tycks våga ta itu med uppgiften att motverka klimatförändringarna på allvar.

Jag har potatisproblem. Förstår ungdomarna som går över från potatis till pasta, ris och Couscous. God potatis är en bristvara.

Tidigare fanns det två bingar och plocka potatis från i ICA Nyfors. Mjölig och fast, stod det. Nu finns det bara fast löspotatis. Den mjöliga var ofta King Edward. En jävligt bra mospotatis. Men nu. Om du inte gillar pulvermos – hoppa över potatismoset! Det finns helt enkelt ingen potatis att göra mos av längre.

Jag är en gammal tant. Varken för ung eller för gammal för att tycka att potatiskvalitet var ointressant på nittiotalet. Då var det svårt att få tag på någon annan potatis än King Edward och när vi kom fram till maj rasade den samman kokt. Men den var stor. Den KE som finns nu är pytteliten.

Häromsistens köpte jag en tvåkiloförpackning i plast i ovan nämnda butik. Vi – potatisälskare av alla kategorier – borde skapa en proteströrelse mot handlarnas hantering av potatis och morötter; plastpåsarna fördärvar innehållet.

Jag öppnade plastpåsen för att sortera den efter storlek och lägga den i ett bättre förvar – nätpåsarna som ursprungligen var avsedda att användas i stället för plastpåsarna. Ingen av den inköpta potatisen nådde upp till en storlek som förenklade potatismoslagningen. De var små. Hälften var i storlek mellan hasselnötter och valnötter. Omöjliga att skala.

De kokades därför för sig, att användas vid stekning. En del av dessa redan små potatis måste skäras bort på grund av diverse skador. Legat för länge i plastpåse?

Vi konsumenter ska minska matsvinnet. Hur?

Vore det inte bättre om Sveriges konsumenter ställde krav på producenter och leverantörer? Varför har King Edward förvandlats till en pygmé? 

02.50 Snöflingor faller ner på gatan som just befriats från förra gångens lager av snö. Vaknade vid halv två av att makens sänglampa fortfarande lyste. Släckte den. Somnade inte om. Tvingades till slut att stiga upp – inte minst för att slippa tänka på sådant jag inte rår över.

Avslutade kvällen genom att gå in på SVT Play och se I väntan på Armageddon. För mig, som inte är där, blir det svårt att uppskatta den makt som rörelsen har men de tycks dominera det republikanska partiet och har uppenbarligen fått alltför mycket makt över armén. Oroväckande.

Som ateist började jag skratta när jag hörde vad spektaklet går ut på. När Israels folk har återfått hela sitt land kommer Jesu tillbaka och vi står inför domedagen. Palestinierna måste utrotas – eller förvisas? – enligt bibeln har de ingen rätt till landet. Det är alltså därför Biden fortsätter att skicka vapen dit.

Skrämmande. Särskilt med tanke på att USA har flest kärnvapen av alla länder. Om man nu tror att domedagen närmar sig – varför vägrar man att erkänna klimatförändringarna? 

Någonting i Sverige är fel, väldigt fel. Åkesson kan sitta i TV4-as morgonprogram och tala om klaner, inte bara en gång, utan flera, för att betona att brottslingarna har sin bakgrund i utlandet. Ingen säger någonting om att han därmed pekar ut alla de invandrare som jobbar och håller Sverige rullande men ändå bor i utsatta områden därför att folk pratar med dem där. Det gör de i mindre utsträckning i villaområden.

Men det är inte bara det.

Pekka Haavisto och Alexander Stubb mötte varandra i duellen om posten som president i Finland. Pekka kommer från en finskspråkig familj, han är homosexuell och miljöpartist. Han gick starkt på svenskspråkiga Åland vilket får mig att undra om sannfinländarna inte har lite fel när de inte vill acceptera svenskspråkigheten. Han gick också starkt i Norra Finland.

Vilka partier går framåt i norra Sverige? Sverigedemokraterna! Var går Miljöpartiet gå framåt? Ingenstans, skulle jag vilja påstå.

Så här i efterhand – när jag inte längre är medlem av MP – drar jag slutsatsen att det diskuteras mycket mer om vem som ska göra vad i partiet än vad som ska göras och hur det ska göras.

Sverige är splittrat. Vem ska vi ge skulden för det?

Det är väljarna som röstade in SD i riksdagen. Riksdagspartierna tvingades att hantera situationen. Gjordes det på ett bra sätt? Nej. Och nu sitter vi där med en statsminister som antingen uppträder som en ilsken terrier eller som en lismande lakej. Som får kred trots att han inte gör något rätt.

Sveriges unga behöver hopp, inte fängelser. Att klassa dem som klanmedlemmar lyfter dem inte. 

Vaknade vid fyra. Inte ovanligt alls. Gick på toa. Somnade inte om. Grubblade.

Vi ska gå ner till biblioteket nästa vecka. Måndag till fredag mellan tio och tolv kan man få hjälp med IT-problem. Jag vill att mitt Norton ska skydda hans dator också. Och helst bli av med alla gamla skrotade datorer som de säger sig skydda.

När den här datorn var ny fick jag mejl om att det fanns en möjlighet att göra det men jag begrep inte hur. Jag fick inte Norton att fatta att det var en ny dator jag jobbade med. Letade febrilt efter ett användbart produktnummer. De står inte på datorerna längre. Det fanns inte heller någon användbar sifferkombination på kvittot. Jag fick gå till Media Markt och be om hjälp. Vilket betyder att jag fortfarande inte vet hur man gör.

Förhoppningsvis kan de fixa det. Man kan inte ha barnbarn som fixar problem åt en när man hoppat över första ledet. Utan barn inga barnbarn.

12 337 genomsökta filer. Inga kända hot åtgärdade. En massa skräpfiler. USB-filerna? Inte vet jag. Förra veckan ville de ha extra pengar för att jobba med drivrutinerna, i går var det något annat. Ska jag betala utan att veta om åtgärden de rekommenderar verkligen behövs? Det farligaste jag gör är att gå in på Bloggplatsen, den är inte säker, men för att läsa övriga bloggsidor måste du leta efter bloggaren och vem fan skulle söka efter min blogg?

Jag ligger i sängen och snurrar, försöker låta bli att tänka på Norton. Inser att vid nästa datorbyte måste jag börja med att be om hjälp med hela konkarongen. Mejlkontona som slogs med varandra, ta bort gamla datorer från Norton, se till att de vet vilka datorer de ska skydda – hur ska det gå till? – och ovanpå alltsammans måste jag se till att Microsoft för över Officepaketet.

Hjälp!

Klockan är halv sex, det finns ingen anledning att kravla sig ur sängen, inga nyheter före åtta, men jag går ut och kollar att tidningen har kommit. Det stackars tidningsbudet får springa tre trappor upp för att lämna en tidning.

Jag kommer att vara trött i dag. Och det är Nortons fel. 

Tiden är ur led. Jag förväntas förbereda mig för krig men ingen vet var det kommer att starta eller när. Bästföredatum på maten jag skaffar kommer i bästa fall ha gått ut för länge sedan.

I stället för att se till att regionerna har resurser att möta en sådan utmaning intresserar sig regeringen för budgettak och dylikt. Låter järnvägarna förfalla.

Detta i ett läge när svenska folket inte längre kan vara säkra på att få nödvändiga mediciner från apoteken. Vi som minns början på epidemin minns också hur skyddsutrustning köptes in från Kina på okonventionella vägar.

Om det blir krig riskerar kineserna att hamna på motsatta sidan.  De lider av samma nationalistiska villfarelser som ryssarna.

Sveriges regioner kommer inte att kunna köpa in nödvändighetsartiklar därifrån längre.

Förr kom större delen av statens och adelns inkomster från åkermarken. Numera ligger statens markägande i bolag. Om något av dessa bolag köper mark i ett grannland påverkar det på intet sätt gränserna mellan länderna. När de svenska kungarna var nere på kontinenten och härjade kunde de ge adeln stora gods som ersättning men numera köper man mark, man stjäl den inte.  Vår syn på äganderätten till mark är helt annorlunda än den var för trehundra år sedan.

Om ryssarna vill ha mark i Ukraina så får de köpa den som vilken godsägare som helst. Invånarna i Taiwan har rätt att vara en egen nation. Gränser mellan länder måste kunna ändras oberoende hur de har gått historiskt och beroende av vad som händer i nutid. 

En nation är en administrativ enhet. En gemensam historia hör till men inte nödvändigtsvis ett gemensamt språk. Kultur, SD, har - frånsett idrotten - mer med klasstillhörigheten att göra än med känslan för den egna nationen.

Hur kan man se det på något annat sätt 2024? 

Krigslådorna ska fyllas. Med vad? Jag vet inte hur vi ska resonera. Som om kriget kom i morgon? Alla matvaror är försedda med bästföredatum. Jag vet att de håller längre än så men hur länge? Ett år? Två år? Tills kriget kommer?

Ska vi byta ut bufferten genom att äta upp den och köpa nytt? I så fall gäller det att inte vara grätten. Efter att ha haft konserver som basföda under tre semesterveckor i tjugofem år är jag just grätten. Knorrs variant av Soldatens ärtsoppa liknar inte originalet, burkskinkan smakar inte skinka längre utan kokt korv och så vidare…

Vad är det som är så lockande med krig? Undersökningen av svenskarnas försvarsvilja visade att de flesta av oss har svårt att acceptera tanken på att döda en annan människa medan flertalet inser att ett krig innebar att risken för att dödas ökar. En normal reaktion hos ett folk som inte är van vid att tvingas döda andra människor.

Trots det – eller därför? – innehar en moderat statsministerposten och det är tyvärr inte Reinfeldt, jag hade haft ett betydligt större förtroende för honom än för denne Ulf Kristersson som inbillar sig att man ger ungdomarna framtidstro och hopp om ett gott liv utan kriminalitet genom att hota med att spärra in dem i fängelser (som inte finns).

Högern har alltid krävt ett starkt försvar. Pål Jonsson verkar kåt på krig.

Trump hotade med att lämna Nato eftersom medlemmarna inte satsade tillräckligt mycket av BNP på upprustning. Han ville – tycktes det – ha ett isolationistiskt USA – en utopi – men är Putinvän och saknar konsekvenstänkande. Just nu är han mest fascinerad av sig själv. Konsekvenstänkande är min starka sida. Jag vill inte ha tillbaka honom som president men jag vill inte heller att Joe Biden får ett fortsatt mandat.

Hotet är Putins ålderdomliga tänkande. Imperiet borde ha gått förlorat när tsaren avsattes.

Just nu går den ryska ekonomin bra, mycket bra, för när produktionen av vapen och ammunition ökar då ökar BNP. Lika sant som att BNP mår bra av att det faller mycket snö en vinter – skit samma att den smälter bort så småningom men den måste röjas – att pengarna måste lånas och betalas tillbaka någon gång i framtiden bryr sig inte Putin om.

Putin lever kvar i ett tänkande där ett lands territorium inte bara är en administrativ enhet utan något mer men frågan är vad. Hur definierar man den moderna nationalismen?

Om det inte finns någon annan samhörighet mellan befolkningsgrupperna i de olika landsdelarna än språket har nationalismen ingenting att hämta. Jag skulle vilja se en modern definition av nationalism…

Det är inte bara Putin som tänker traditionellt nationalistiskt, det gör en del av spanjorerna också och säkert många med dem. 

Jag tänker destruktiva tankar. Tankar som är svåra att stoppa, tankar som borde ersättas med glada tankar, om vad då? Finns det några glada att tänka? Borde jag lägga ner energi på att ta redan vilken som vann första deltävlingen av svenska schlagerfestivalen? Sorry, det månne vara en glad tanke men mig kvittar det vem som vinner, jag struntar i vem som vinner hela tävlingen för det avgör bara vilket land som ska stå för notan nästa år.

Glada tankar?

Att vindkraftsnurrorna går på fullt. Ja, det är en glad tanke. Värre är att det tar tio år innan tillstånden att bygga dem är klara. Snurrorna i Kafjorden hann bli omoderna innan de stod på plats. Glada tankar?

Ukraina behöver mer ammunition. Annars slutar det illa för dem. Ryssland fick åtta år – 2014 – 2022 – på sig att skala upp produktionen men behöver ändå förstärkning både från Nordkorea och Iran.

EU lovade mer ammunition än länderna klarade av att producera. Amerikanarna fick problem med kongressen och med Israel – Israel behöver ammunition för att kunna utrota palestinierna, för det är väl vad Netanya vill även om det inte är rumsrent att säga det rakt ut.

Det produceras inte tillräckligt mycket ammunition i världen just nu. Det kostar mycket pengar att skala upp produktionen och vapenindustrin vill ha garantier för att täcka finansieringen. Fullt begripligt, sett ur sedvanligt kapitalistiskt tänkande.

När krigen är över kommer det inte att behövas lika mycket ammunition och då står de där med dyra investeringar i industrier som måste slås igen. Självklart vill de ha garantier för att slippa stå för den kostnaden.

Och om Nato – för det ligger väl på deras bord, antar jag – rustar upp och klarar av att producera ammunition i tillräcklig hög utsträckning kommer Putin kunna säga ”Vad var det jag sa? De har hela tiden tänkt attackera oss!” Och så finns det andra som håller med och inte tänker längre än näsan räcker. För vem behöver ett tredje världskrig? Inte jag. 

Bilden kommer från pixaby