Trött. Jag är så trött att jag vill lägga mig ner och gråta eller ställa mig och skrika vid minsta motgång, trots att det inte finns några motgångar som motiverar att jag gråter eller skriker. Allting flyter på alldeles oförskämt bra.

Förmodligen hade det varit bättre om någonting strulat riktigt ordentligt för i så fall skulle jag få lägga ner energi på det i stället för att ligga och tänka ”om du inte kan göra någonting för att hjälpa din bror, för det kan du inte, du bor 60 mil från honom, det finns en hemtjänst som ska ta se till att han får mat, och oavsett vad han säger så får han mat så att det räcker, han väger mer än dubbelt så mycket som han borde, och hans svägerska har fixat någon som röjer och bär ner sängen till honom så det behöver du inte lägga energi på, kom ihåg det, slappna av och sov gott.”

Det hjälper inte. Min förbannade hjärna behöver något annat att grubbla på.

Givetvis är det ett problem när ens gamla bror säckar ihop på golvet med blodsockervärden som är åt helvete, men jag hade, tack och lov, lyckats se till att han skaffat ett larm; personal från kommunen kom och såg till att han hamnade på sjukhuset. Att han skriker att larmet är för helvete för dyrt kan jag skratta åt. Liksom att han ser dåligt och räknar kronor som ören och förminskar sitt tillgängliga kapital med en hundradel och sedan blir topp tunnor rasande när jag vill att han ska kolla siffrorna.

Visst är det otäckt att han börjar bli dement men i flera år har jag sagt till honom att gå promenader och att ta cykelturer – nu när han har en elcykel – men det vill han inte göra, inte ensam. I stället har han suttit i sin soffa, eller ute i sin förfallna trädgård, tittat på TV eller läst eller grubblat över gammal dynga.

Jag har sagt till honom att gå på PRO-möten för att träffa folk men han säger att de bara pratar med varandra men vilka skulle de annars prata med?

Hans stackars hjärna har inte fått några utmaningar alls men hur får jag min att syssla med viktigare saker? 

Aftonbladet 20240418

Delar av Stora barriärrevet utanför Australiens kust riskerar att dö efter månader med rekordvarmt havsvatten.

”Från februari 2023 till april 2024 har signifikant korallblekning dokumenterats på både norra och södra halvklotet i varje större havsbassäng”, säger Derek Manzello från NOAA.

När de känsliga korallerna utsätts för för höga temperaturer blir algen som lever i korallen stressad och lämnar själva koralldjuret. Korallen förlorar då färg och riskerar att svälta ihjäl.

FN:s klimatpanel IPCC har pekat ut att om Parisavtalets 1,5-gradersmål inte nås kommer 70 till 90 procent av jordens korallrev att dö ut till år 2100.

Om jordens medeltemperatur ökar med mer än två grader kommer bara en procent av jordens korallrev att finnas kvar till nästa århundrade. (TT-Aftonbladet)

SVD20240418

Ökenlandet Förenade Arabemiraten har fått rekordmycket regn efter en åskstorm och drabbas nu av massiva översvämningar på motorvägar och Dubais flygplats.

Under ett dygn fick landet 142 millimeter regn. På ett år brukar landet få i genomsnitt 94,7 millimeter regn.

SvD har ett utsänt team, på väg till Sverige, på flygplatsen i Dubai som under tisdagskvällen stoppade alla ankomster.

– Det är totalt kaos med en jättelång kö och incheckningen är stoppad. Det blev nattsvart på onsdagen och sedan vräkte regnet ner. Det här beskrivs som extremt och alla pratar om att de aldrig har sett något liknande, säger SvD:s korrespondent Gunilla von Hall som fastnade på flygplatsen.

Under onsdagen uppgav flygplatsen att översvämningarna hade ställt till det rejält och påverkat flygtrafiken. Bland annat har personal inte kunnat ta sig till flygplatsen.

Skolor har stängt och myndighetspersonal uppmanas att jobba hemifrån. Myndigheter har skickat ut tankbilar till gator och vägar för att försöka pumpa bort vattnet. Många vägar och områden saknar avlopp eftersom det regnar oregelbundet i landet.

I grannlandet Oman har minst 18 personer dött i de stora regn­ovädren de senaste dagarna. Bland annat dog tio skolbarn och en vuxen när en skolbuss sveptes med i översvämningarna, enligt nationella räddningsmyndigheter.

TT/SVD20240420

Khyber Pakhtunkhwa-provinsen i Pakistan har upplevt den blötaste aprilmånaden på över 30 år och det är där de flesta av de över 60 dödsfallen i landet har rapporterats.

Även Afghanistan har under veckan utsatts för stora mängder regn. Omkring 70 personer har dött och ett 60-tal skadats. Över 38 000 hektar odlingsmark och 2 600 hus har förstörts.

TT/SVD20240420

29procent av Kinas befolkning, cirka 270 miljoner, bor i storstadsområden som sjunker mer än tre millimeter om året, visar en ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science. Den främsta anledningen till att städerna sjunker är mängden grundvatten som pumpas upp ur marken. Det har gjort att marken torkar och därmed sjunker.

Leverans från ICA Maxi. Skönt att slippa gå runt på stengolvet och plocka ihop varorna. Skönt att slippa bära dem tre trappor upp. Alltså värt de 149,50 det kostar.

Men…

Förra gången hade plockarna spridit frysvarorna så att de låg i olika kassar. Leveransen var ganska sen så jag skyndade mig att slänga in dem i frysen för att senare upptäcka en hinna av små istappar över kåldolmarna när jag öppnade förpackningen. Det betyder att de varit på väg att tinas upp och blev infrusna igen. Inte bra alls.

Först la jag in beställning på frysvaror den här gången också, men ångrade mig, gick in och tog bort dem – och råkade beställa en ny sats med frusen kyckling i stället för färsk eftersom jag missbedömde förpackningen – usch! Hur kan jag göra något så simpelt att erkänna att jag gör fel? Som om det inte hänt tidigare….

Men tinade räkor och halvtinad lax lämpar sig inte att frysas om.

Sen skrev jag ett mejl till ICA Maxis kundtjänst. Frågade om de hade frysar i bilarna. Talade om att frysvarorna måste ligga i en och samma kasse för att hålla sig frusna.

Svaret förvånar mig. Personen sitter ju trots allt i en kundtjänst och borde vara mån om kunderna.

Ja, de har frys i bilarna och om det är något ska jag kontakta chauffören.

Chauffören som var ute ur huset innan jag släpat in varorna i köket och satt i bilen när jag började plocka upp dem och förmodligen hade slutat för dagen innan jag fått telefonnumret från ICA Maxi. Och som kanske inte var den person som plockade varorna.

Att inte kunna skriva ”OK. Vi kollar upp det och säger till personalen att frysvaror måste packas för sig och att de ska förvaras i bilfrysen (om den nu finns)” är ganska dåligt. Att skylla på andra och inte ta ansvaret själv är ett vanligt Eskilstunasyndrom men den personen bör byta jobb.

Nu kommer jag att köpa räkorna och laxen och broccolin och vad det mera var någon annanstans och samla på mig en lista på torrvaror att beställa från ICA Maxi nästa gång men den beställningen kommer att dröja.

Min man har inte fått sin deklarationsblankett. Han har inget bank-id och är beroende av koderna för att kunna göra deklarationen.

Kollar hos Skatteverket. Blanketten skulle ha varit här den 15 mars. Frågar varför den inte kommit på chatten. Det går inte att formulera frågan så att systemet fungerar. Försöker ringa. Åter en automat som inte heller begriper att jag frågar varför blanketten inte kommit. Mejlar. För att kunna göra det måste jag begripa hur konstruktören av internetsidan tänkte. Inte ens att skicka ett mejl var enkelt.

Nu har det gått fram. Hoppas bara att blanketten gör det också. 

Jag sitter vid min dator en vanlig fredagsmorgon i mars och vet inte riktigt vad jag ska företa mig. För en stund sedan bläddrade jag igenom mina digitala nyhetsmedier, liksom jag bläddrade igenom papperstidningen vid frukost.

Hörde att allt fler av oss inte längre orkar följa med i nyhetsflödet, nyheterna är för negativa, att det var något att oroa sig för eftersom vi då blir beroende av det som står på sociala medier. Säkert sant.

Varje dag är det någon eller några som skjuts, fastigheter som sprängs. Däremot är det inte längre någon som rånar penningtransporter – för det finns inte många penningtransporter att råna – eller banker – för bankerna har inga pengar. Inbrott i bostäder blir sällsyntare – det är lättare att komma åt pengar via bedrägerier.

Och så har vi krigen. Ukraina, Gaza, Sudan, Kongo Kinshasa; ska vi vara helt ärliga är det krig lite överallt medan Nato får svenska renar att fly undan övningarna.

Det är en hemsk verklighet vi lever i. Nu kan inte ungarna bjuda sina kompisar på en pizzaslice längre utan att bli misstänkta för värvningsförsök till kriminella gäng.

Det kunde de inte när jag var ung heller. Då fanns det inga pizzerior i Sverige. Grillkorv med mos är svårare att dela. Tror jag. 

Svartmåla inte! Uppmanar Eskilstuna-Kuriren politikerna i dagens ledare. Vad som avses framgår inte. Därför tänkte jag komma med mina synpunkter i frågan.

Under mina år inom svensk industri arbetade jag tillsammans med invandrare. Alla vi som har gjort det, inklusive företagsledningarna, vet att det stora flertalet av dem har varit skötsamma medarbetare, många duktiga och ambitiösa.

Alldeles för många var, särskilt under hundåren som ackordsarbetare under sextio- och sjuttiotalen, lite för ambitiösa och slet ut sina kroppar i förtid.

Den stora gruppen var finländare. Deras ankomst gav – liksom den nuvarande – upphov till konflikter. Knivslagsmål var inte ovanliga, inte i min dåvarande hemort Olofström. Men det blev folk av nykomlingarn även om alltför många struntade i att lära sig svenska – för hen skulle ju inte stanna här i evigheter. Några föll bort, flyttade hem igen.

Slutresultatet var OK. De hjälpte till med att bygga upp Sverige. Och det gör det allra största flertalet av de som är nya här nu också men det låter inte så när man lyssnar på Kristersson och Åkesson. De målar upp en bild av ett Sverige där invandrare är parias, inte goda medarbetare.

Tiderna är andra. Jobb finns men utbildning krävs. Det finns inte tillräckligt många chaufförer, konduktörer, undersköterskor och så vidare. Länge stod AMU för arbetsmarknadsutbildningen. Nu är den privatiserad och räcker inte till. Blir vinsterna inte tillräckligt höga?  

Gängkriminaliteten då? Har de vi hör talas om alla utländska namn? Tiderna är andra. Om utanförskapet var stort i sextiotalets arbetarbaracker så är det än större nu. Sverige är inte jämlikt längre. Skillnaden är stor mellan en jacka inköpt på Retuna och en märkesjacka för 17 000 spänn. Den ena mobilen har status, den andra inte.

I folkskolan skickades ungar som skrev dåligt till extralektioner i välskrivning. I internets tidevarv är det ingen som tänker på att motoriken måste utvecklas. I min skola placerades barn med problem i hjälpklasser, nu ställs de i kö till Bup. Då fick dyslektikerna ingen hjälp men de fick jobb. Vi behövde inte kunna läsa och skriva för att nita ihop bitar till en skrivmaskin. Nu ska alla plugga minst tolv år utan att jobb garanteras.

Kraven är oerhört mycket större och det måste politikerna hantera. Att skrika ”Åk hem!” hjälper ingen. Vi behöver arbetskraft. Vem ska annars byta blöjor på mig om tio år? Åkesson? Den politiker som stämplar en hel generation som icke önskvärd skapar ännu större problem. Och det är vad den nuvarande regeringen gör.

Mörkret ligger tungt över vägen framför mig. Himlavalvet ovanför mig – som tidigare lyst upp tunga nätter – är svart som sot. Ljuset från den usla gamla ficklampan jag fick med mig på färden visar snart inte var jag ska sätta ner fötterna. När den lagt av måste jag treva mig framåt, känna med foten om vägen finns kvar under mina fötter, känna rädsla för att gå omkull vid nästa steg.

Ändå räds jag gryningsljuset för vem vad som följer på denna natt av våld. 

Hur många krig klarar mänskligheten? Ett oändligt antal, tycks det, de börjar, tar slut, andra tar vid om inte de gamla startas upp igen av en eller annan obegriplig orsak. Vi är åtta miljarder som kan dö av skottskador eller svält, av sjukdomar som följer i krigens spår. Våra älskade hem förvandlas med lätthet till ruiner. Nya hem byggs. Nya vägar byggs. Det gamla ersätts. Ländernas BNP ökar. Allt är frid och fröjd tills tillväxten planar ut och planerna på nästa krig tar form.

Hur många krig klarar klimatet? Inga. Krigen ingår inte i någon livscykel. Krigen tillhör döden. 

Bilden kommer från pixaby