Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Tisdag 19 mars 10:01

 

Jag – Extremist?

Jag läser Svenska Dagbladet. Inte för att jag är höger utan för att kunna se verkligheten från ett annat perspektiv än mina partikamrater i Miljöpartiet. Ofta. – nästan varje dag – hittar jag artiklar som tillför en smula kunskap utöver den rättrogna. De finns för övrigt lite överallt – igår delade jag en artikel från Veckans Affärer om en snubbe som försökte göra bankerna klimatmedvetna.

Samtidigt dyker det upp artiklar som ömsom oroar mig, ömsom gör mig full av skratt. Miljöpartister utmålas som miljöextremister.

Nåväl. Det finns ett gäng människor som släpper ut minkar, silverrävar och kaniner i naturen utan att ta hänsyn vare sig till de utsläppta djuren eller de arter som redan befinner sig i friheten. Dit hör inte jag. Dit hör förmodligen ytterst få av medlemmarna i MP. Ingen som jag har träffat. De flesta nöjer sig med att hota skinnindustrin genom att undvika att köpa deras produkter i affärerna.

Våld är inte min grej. Jag skulle helst se att världens vapenproduktion lades ner. Gör det mig till extremist?

Vilka åsikter har jag och Greta Thunberg som retar gallfeber på klimatförnekarna? Vi vill att det ska hända mer. Varför har produktionen av biogas så svårt för att komma igång? Tekniken att driva bilar på vätgas finns men den behöver utvecklas. Varför tar det en sådan tid? Varför är det inte obligatoriskt med solpaneler på taken på nybyggda hus? Varför diskuterar vi inte hur kommunikationerna på landsbygden ska fungera utan fossila bränslen? Vi kan inte lämna större delen av Sverige kvar i fossilberoendet. Kolavvänjningen måste starta nu. Fast helst i förrgår.

Vi är otåliga. Vi skulle helst vilja stoppa all produktion av kol och olja men vi kan bara göra det genom att sluta upp att konsumera produkterna. Det är bara genom att ruinera producenterna som vi kan få dem att upphöra med sin verksamhet.

Men det kan de politiska makthavarna. Därför vill vi att de ska agera NU.

Det är därför skolungdomarna skolstrejkar och det är därför jag stödjer dem. För att det ska finnas en framtid. Om det är att vara extremist så är jag extremist.

ANNONS
Av Siv Aksila - Onsdag 13 mars 10:08

 

Jag fick ett brev från Martin Holmgren. Han är generaldirektör för Domstolsverket och tackade mig och alla andra nämndemän för tiden 2016-2019. Lite för tidigt, kanske, men det är dags att välja nya nämndemän i år och Domstolsverket vill både ”bredda rekryteringen och få till stånd en föryngring.” Lycka till, säger jag.

Hur ska nämndemannakåren föryngras? Med den arbetsmarknad vi har? När anställda inte kan ta ut semester utan att svara på mail och telefonsamtal? När vikarier saknas vid korttidsfrånvaro?

I torsdags ringde en av juristdomarna och talade om att fredagens mål blev inställt. Det var bra. Det har hänt att vi fått veta det på morgonen när vi kommit dit. Två av tre nämndemän hade tagit ledigt från sina jobb. Som pensionär, och boende runt hörnet, är jag alltid billigast.

Ordinarie tjänstgöring är fem heldagar per halvår. Heldagar som ofta blir halvdagar eller försvinner. Vi som har tid, kan få extrating eller flerdagarsting och tillfrågas om detta via sms eller mail.

Vi kan snabbinkallas på morgonen för att någon blivit sjuk eller inte dykt upp. Ibland hoppar vi in när en nämndeman är jävig. Numera får vi oftast ut säkerhetsskyddade deltagarlistor vilket minskar risken för jäv. Att hålla redan på om det föreligger risk för jäv är mycket viktigt. Rättegångarna är tillräckligt dyra som de är.

När vi väl är i Tingsrätten kan vad som helst hända. Folk dyker inte upp. Oförutsedda pauser uppstår när en rättegång måste ställas in. Rättegången tar längre tid än beräknat. Lunchen förskjuts eller hinns inte med om du inte har den stående i nämndemannarummets kyl. Allting är oförutsebart. Det är bara att ta dagen som den kommer.

Och ersättningen? Utöver ersättningen för förlorad arbetsförtjänst och resor får du 300kr för halvdag, 500kr för heldag. Före skatt. En ersättning som de förvärvsarbetande behöver sätta in på ett pensionssparande för att täcka förlusten som uppstår där. Om jag har uppfattat det rätt.

För mig som pensionär är kronorna välkomna men det är inte därför jag är nämndeman. Jag gillar den närkontakt med verkligheten det ger. Det är mitt sätt att inte samla på fördomar.











ANNONS
Av Siv Aksila - Tisdag 12 mars 17:12

 

Innan diskussionen om hur Sverige ska hantera sina IS-resenärer går vidare måste vi lösa ett problem. Vi kan inte låta kurderna stå för notan. De måste få hjälp med att hantera situationen. Krigare. Fångar. Kvinnor. Barn. Alla måste äta. De behöver bostäder, kläder, sjukvård och en hel del annat. Oberoende av vilket land de kommer ifrån. Oberoende av medborgarskap.

Det är lätt att stå i riksdagen och komma med kritik för att lagstiftningen ser ut som den gör. Som vanligt är det alla andras fel.

Det är lätt att säga att IS-resenärerna ska dömas på plats. Enligt vilka lagar? Vem organiserar rättegångarna? Vem dömer? Och vilka fängelser ska de dömda interneras i?

Frågorna är alldeles för många för att besvaras på en gång. Det kan ta år innan världen är överens om hur IS-resenärerna ska hanteras. Och medan vi ältar och kritiserar och grubblar och diskuterar för att finna en lösning måste de här människorna omhändertas. Inte för att vi gillar dem utan för att de är människor.

Av Siv Aksila - Söndag 10 mars 14:04

 

Räcker viljan?

Vi måste minska, helst helt stoppa, utsläppen av koldioxid, men hur ska det gå till? Räcker vår vilja? Mänsklighetens gemensamma vilja – finns den?

När persondatorerna kom, och ordbehandlingssystemen tog över, blev jag, och många med mig, arbetslösa. En hel bransch gick i graven. Den elektroniska skrivmaskinen, som varit branschens hopp, blev en stor flopp. Det kallas strukturrationalisering och är inget nytt.

Den strukturomvandling vi står inför nu är av en helt annan karaktär. Såväl räknemaskinen som skrivmaskinen ersattes av andra produkter. Branscherna blev olönsamma. En del av den nuvarande kolproduktionen håller på att bli olönsam men det är långt ifrån all brytning. Oljan är fortfarande lönsam. Annars skulle ingen nyprojektering äga rum. Amerikanarna skulle inte riskera sitt dricksvatten för att pumpa upp olönsam skifferolja.

Ryssland. Iran. Irak. Saudiarabien. Venezuela. Nigeria. Många länder är beroende av oljeproduktionen för att hålla igång sina ekonomier. Hur långt kommer vi med att begära att de ska sluta ta upp olja från jordens innandöme? De enda som tycks ta problemet på allvar är norrmännen men också där finns en kluvenhet. Oljevinsterna är alltför användbara.

Omställningen kräver också andra förändringar. Skåningarna vill inte se sina åkrar förvandlas till en vanadingruva. I sydafrikanska Pondoland kämpar Nonhle Mbuthuma för att jordbruksmarkerna också i fortsättningen ska vara användbara; befolkningen vill stoppa brytningen av titan, zirkon och rutil. Även om du och jag aldrig har hört talas om de två mineralerna så används de i mobiltelefoner och datorer.

Spontant verkar de resonemang som ligger bakom protesterna i Skåne och Sydafrika mycket sundare än de beslut som ligger bakom fracking av skifferolja i Nordamerika. Och det är de också.

Ytligt sett är det ett val mellan pest och kolera men vi kan inte gå tillbaka till agrarsamhället. Vi behöver energi. Vi måste välja. Och vad väljer vi? Hur väljer vi? Och vilka fler konflikter mellan stater och grupper av människor skymtar där framme?

Den 26 maj är det val till EU-parlamentet. Jag hoppas att du röstar. Att du röstar grönt för att bemöta de nationalistiska högerkrafterna som gör sig hörda i Europa. Och jag skulle vilja se ett enat Sverige där såväl skåningarna som befolkningen i Norrlands Inland är med i diskussionen.

Av Siv Aksila - Fredag 8 mars 18:36

Varför ska vi – som har en så stor del förnyelsebar energi – anstränga oss? Varför ska vi minska på bilkörning och flygresor? För mig har det med rättvisa att göra.


Sveriges älvar ger hela landet en stor fördel i form av förnyelsebar energi. Det är inte många länder som kan dra en lika stor fördel av vattenkraften. Att  andra länder har tillgång till kol eller olja är numera inte en fördel utan ett handikapp.


Och det måste vi förstå.


Av Siv Aksila - Torsdag 7 mars 13:26

 

Snurrigt värre, står det på mjölkpaketen, och jag undrar om det är för att jag är pensionär som allting verkar så inbillat svårt.

Häromdagen landade ett brev från transportstyrelsen i vårt postfack. Förnyelse av körkort. Givetvis är rutinerna helt annorlunda än förra gången. Helt nödvändigt. Var fotograferar man sig numera? Fotograferna sysslar med annat. Automaterna? Var finns de?

Numera fotograferar man sig hos Trafikverket Förarprov. Verkar lite överflödigt. Varför kan inte polisen ta det? De gör ju redan all annan legitimation. Men OK. Jag ska gå dit.

Sedan har vi det här med villkoren. När jag hämtade ut läsglasögonen i januari frågade jag om bilkörningen. Efter starroperationen ser jag mycket bättre på långt avstånd än inom den närmaste halvmetern. Personalen på optikerfirman tycktes inte ha hört frågan tidigare. Körkortet? Ja, där finns ett försynt 01.06 i ett hörn av fältet villkor. Inget stort tydligt Glasögon. Jag avvaktade. Körkortet ska förnyas i maj.

Så kom då ansökningsblanketten. Där finns glasögon angivet som ett villkor. Hur gör man för att få villkoret upphävt? Frågan finns angiven som vanligt förekommande. Ansöker.

Går alltså ner till optikern som vill ha en blankett från Transportstyrelsen. Ring! Jag går hem och ringer. Blir uppmanad att förklara mitt ärende för en röstigenkännande mekanism som efter ett antal försök ber mig ringa senare. Till och med automaten verkade stressad av att inte förstå mitt sydländska idiom.

Går in på hemsidan igen. Hittar en nedladdningsbar fil med blanketten. Hittar också en E-tjänst som optikern hade kunnat använda sig av om han känt till den.

Går till optikern igen. Då vet han att blanketten finns att ladda ner på transportstyrelsens hemsida. Varför sa han inte det? E-tjänsten går inte att använda eftersom de har ett säkert register över sina kunder. Transportsstyrelsen borde ange det, säger han, men transportstyrelsen har som bekant ingen ingående kunskap om IT-säkerhet.

Till slut reder jag ut härvan. Går ner till Trafikverket förarprov och ställer frågan. Och givetvis. Svaret är självklart. Transportsstyrelsen måste godkänna att villkoret tas bort innan körkortet förnyas. De handlingar som skickats ut måste ersättas. Att jag inte behöver glasögonen längre betyder inte att villkoret tas bort automatiskt. Tills vidare är det glasögon som gäller. När jag kör bil. Men det gör jag inte särskilt ofta och när jag bara använder körkortet som legitimation är villkoret inget problem.

Vad jag däremot borde ta itu med är att öva upp min körvana igen. Men vart ska jag åka?  

Av Siv Aksila - Lördag 2 mars 18:42

 

Diabetes är bra. Har du diabetes åker du på en gräddfil in i det svenska sjukvårdssystemet. En läkare blir ansvarig för vården. Inte den läkare som för tillfället råkar ha en kvart över.

Om du får problem med fötterna så har du goda förutsättningar för att få hjälp. Ortopediska inlägg är gratis. Du får hjälp med en rad andra åkommor som enligt mitt förmenande inte har särskilt mycket med diabetes att göra. Min man fick t ex hjälp med sin psoriasis och hjälp med att sluta röka, samtidigt som de undersökte hans diabetesproblematik.

Min brors diabetesläkare skickade honom till ortopeden som gjorde skor till honom. Skor som tog hänsyn till att hans ena ben blivit längre efter en knäoperation. Jag missunnar inte honom skorna – tvärtom – men det hade inte med diabetes att göra.

Min Hallux Valgus är en ärftlig åkomma men jag måste ändå betala för skoinläggen. Men det är inte det värsta. Det värsta är att ortopedteknik inte förstår att både inläggen och fötterna måste få plats i skorna.

Hallux valgus är ingen sjukdom utan en genetisk avvikelse. Eller något ditåt. Det kan i och för sig diabetes också vara, men diabetes har en fördel. Den måste behandlas hela tiden. Alla åkommor som kan ha ett samband med diabetes måste omhändertas. Varje möjlighet att förbättra hälsan – t ex genom att sluta röka – måste tas till vara.

Mina problem med hallux valgus började med värk i ischiasnerven. En och en halv timmes lågintensiv fysisk aktivitet om dagen var för mycket. Det handlade inte om någon tävlingshysteri, utan om ett behov att röra sig för att må bra.

”Hälsporre,” sa läkaren och ville att jag skulle gå på tå. Jag vet inte varför jag skulle kunna göra det. Jag har aldrig gått i den typ av skor som kräver dylika övningar. Han skrev ut antiinflammatorisk medicin och sa till mig att gå till en sjukgymnast. Vilket jag till slut gjorde. Det var sjukgymnasten som såg till att jag hamnade på ortopeden. Varför inte sätta in värken i ischiasnerven i ett sammanhang där Hallux valgus ingick?

Mina fötter, knä och höfter ingår i ett paket. De är allesammans delar av min kropp. Jag har problem med dem. Dessutom har jag problem med huvudvärk.

Huvud och nacke ingår i det andra paketet. Huvudvärken beror – som jag ser det men jag är metallare, inte läkare – på en kombination av ensidiga arbetsuppgifter, tunga lyft och ett fall på halt golv. Huvudvärken har olika karaktär. Ibland urjävlig, ibland lätt, ibland av mera psykisk art.

Länge. Väldigt länge. Från det att medicinen lanserades fram till årsskiftet 2018/2109 använde jag treo mot huvudvärken. Det är den enda medicin som hjälpt. Ända tills jag beslutade mig för att också det var en lögn. Mot min huvudvärk finns ingen bot eller bättring.

Arbetarkärringar av mitt slag har en viss benägenhet att få huvudvärk pga förslitningsskador. Vi använder treo. Somliga överdoserar med vin. Blodet blir tunt. Koagulerar inte. Vi får lätt blåmärken.

Frågade ortopeden mig om min användning av treo/alkohol före operationen? Nej. Sommaren 2018 var varm. Det var lätt att ta några öl extra men de frågade bara om rökning, vilket mig veterligen inte förtunnar blodet.

Hur lång tid måste jag avstå från treo/alkohol för att blodet ska bli tillräckligt tjockt för en lyckad operation? Hur skulle jag veta det? Det hade varit meningsfullt att testa blodet före operationen.

I höst fyller jag 69 år. Jag har inte fått någon grundlig hälsoundersökning sedan 1990 – därefter tog borgarna bort det ekonomiska stödet för företagshälsovårdar som sysslade med sjukvård och förebyggande aktiviteter – och jag vet ärligt talat inte vad jag ska söka för. Är det för tunt blod? Fötter? Knän? Höfter? Svanken? Huvudvärk? Armbågen? Fingrarna? Depression? Föreligger det risk för benskörhet?

Ärligt talat. För den som sköter sig är det en fördel att ha diabetes. Hen får en läkare att ställa frågor till. Det får inte jag. Men varför skulle jag inte ha diabetes? Det är ingen som har testat det.






Av Siv Aksila - Måndag 25 feb 14:17

 

Hur genomtänkt är Stefan Löfvens avståndstagande gentemot de svenska IS-resenärerna? Vilka alternativ finns?

Ett alternativ som diskuterats är att vi – i likhet med danskar och fransmän – ska annullera medborgarskapen för de som åkt ner för att delta i kampen på IS sida. Sverige har för närvarande inte den möjligheten. För att Sverige ska kunna annullera medborgaskapen krävs en förändring av grundlagen. Det är en tidsödande process eftersom beslut måste tas vid två tillfällen, med ett val mellan. Dessutom kan ett sådant beslut få effekter som inte kan förutses. Vad händer med vår egen rättssäkerhet om vi i andra tider, med andra makthavare, har en retroaktiv lagstiftning?

Om inte jihadisterna döms av domstolar i sina ”hemländer” – vem ska stå för rättssäkerheten? Assadregimen? Irakierna? Kan vi betrakta dem som ”rättssäkra” länder? Ingen av dessa båda stater är parter i det så kallade romfördraget och därför är Haag inget alternativ.

Flertalet IS-resenärer sitter i förvar hos kurderna. Kurderna vädjar om hjälp. Vad kan de göra själva?  Oavsett vad man anser i frågan så har kurderna ingen egen nationalstat, ingen polismakt och heller inget eget rättsväsen. Det finns därför en stor risk för att det också här uppstår en Guantanamo-situation.

Nu anser de flesta svenskar att vi tillhör den humanistiska traditionen. Vi tror inte på arvsynden. Vi tror inte heller på att ”ont ska med ont förgås”. Därför återstår bara ett alternativ. Att vi tar på oss ansvaret. Vare sig vi vill eller inte. Oavsett vad vi tycker.



Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se