Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Söndag 13 juni 09:57

 

Just nu försöker jag lämna den egendomliga egocentrerade verklighet som jag befunnit mig i under mer än en månad.

Deltog jag i ett web-möte den 6 maj? Hur ska jag komma ihåg det?

Om det brutit ut ett nytt världskrig skulle jag förmodligen lagt märke till det, men inte så mycket mer. I stället för att följa med nyheterna dygnet runt har jag fått nöja mig med att se en glimt av dem på telefonen. Sådant är läget.

Samtidigt som jag försöker skaka loss mig själv från tillvaron som alltets fixstjärna, har jag svårt för att lägga sjukdomsbilden bakom mig. Som om jag vore ett unikum. En sensation. Det är jag inte. Men det känns angeläget att delge mänskligheten mina erfarenheter.

Problem med gallblåsan kan ha nästan vilka symptom som helst. Smärta, illamående, rapningar – eller som för min del; jag klarade inte av att äta, fick febertoppar.

Gallstenarna behöver inte sitta i gallgången utan kan också sitta i bukspottskörteln – som liksom gallan blir inflammerad. En del stenar går att spränga bort. Min var ca 2cm i diameter och för stor – dessutom hade jag grus i gallblåsan. Operationen blev stor.

Eftersom alla symptom är diffusa kan den största svårigheten vara att få en diagnos. En magnetröntgen avslöjar eventuella stenar.

Efter operationen dyker ett annat problem upp. Hur och vad kan man äta?

-          Allt, sa dietisten.

Undvik stekt och fet mat, välj bort ägg, låter de mer seriösa förslagen. Lätt att säga i dessa sommartider. Jag skulle ha behövt en matsedel. Med recept.

En sak är emellertid helt uppenbar. Portionerna bör vara små och måltiderna flera. Ingen utför gallblåsans arbetsuppgift att fördela mängden galla. Det går att klara sig utan gallblåsa men var och en måste finna sin väg dit.

Jag hoppas att kroppen talar om för mig hur jag ska göra, för jag begriper det inte. Googlade på ”mat vid gallbesvär” och insåg att det förmodligen är individuellt vad man tål och inte tål. Allt går inte att undvika.


Av Siv Aksila - Torsdag 3 juni 16:39

 

När nu april och maj försvunnit in i de historiska dimmorna återstår att göra en kort men förmodligen inte särskilt rättvis, resumé.

Första slutsatsen: Problem med grus gallblåsan och gallstenar, inte bara i gallgången utan också i bukspottskörteln, kan ha i stort sett vilka symtom som helst. Smärta, feber, illamående, rapningar; de flesta så diffusa att det är lätt att negligera problemen som övergående. Men de går inte över och operationerna är komplicerade.

Nu är det gjort. Jag tror att jag besparar er detaljerna för att i stället skriva några ord om själva vistelsen.

Det finns för lite tid till omtanke och eftertanke.

Ta som ett exempel de gamla åttiotalselpanelerna i salarna på Mälarsjukhuset. Eftersom alla har mobiler behövs inga radioapparater längre. Böckerna, filmerna och TV-n har du självklart i mobilen, eller hur? Du får tända mobilens ficklampa om du behöver se något på natten. Nattbelysning saknas.  

Gratis underhållning får du genom att försöka lista ut om killarna i rummet bredvid pratar med varandra eller i mobilen. Särskilt knepigt blir det när en kvinnlig röst tränger igenom. Brott mot besöksförbudet? Lugn! Hon ligger i en annan sal men det låter som om alla tre trängt ihop sig.

Varför är det så svårt att förstå att dörrar sätts upp för att de ska stängas?

Ligger man inlagd tillräckligt länge så märker man den egendomliga bristen på samarbete kombinerat med en auktoritär beslutsordning.

Jag fick dropp. Var uttorkad. Natten plockade bort den tomma påsen. Jag frågade varför den inte ersattes.

”För att du ska slippa att gå på toaletten så ofta nu under natten.”  Dagen därpå satt jag – utan vidare förklaring eller något erkännande av begånget misstag – med två droppåsar samtidigt. Det var inte nådigt.

Någon hade glömt att notera att droppet skulle bytas under natten och nattpersonalen vågade/ville inte ta beslut om att ersätta den på egen hand. Eftersom alla har sina exakta arbetsuppgifter, vars gränser inte får överträdas är det svårt att ställa rätt fråga till rätt person.

Som avslutning fick jag fylla i ett frågeformulär om vistelsen. Hur uppfattade jag samarbetet? Blev jag tillräckligt informerad om avdelningens rutiner? ”Gå till matsalen och ät,” upplever jag inte som en information om en rutin.

Sveriges sjukvård behöver omorganiseras, Ebba Busch, men jag tror faktiskt inte att staten kan få samarbetet/delegeringsuppdraget att fungera bättre. Där skulle många kronor kunna sparas.

Om sjukvården tagit mina problem på allvar 2017 och gjort en magnetröntgen i stället för att driva med både mig och personalen på avdelningen, hade den här sejouren aldrig behövts. Men det var mitt under semestermånaderna.

En sak till. Utan invandrare upphör svensk sjukvård att fungera. Vi får vara tacksamma när duktiga läkare från jordens alla länder kommer hit och tar hand om oss.


Av Siv Aksila - Torsdag 20 maj 16:16

 

Problematiskt. På något annat sätt går det inte att beskriva läget på planeten.

Vi har den olösbara konflikten mellan Israeler och Palestinier. Olöslig därför att ingen av parterna är inställda på en varaktig fred. En liten grupp israeler provocerar palestinierna och får dem att välja ledare som motståndaren inte kan acceptera. Ledare som förses med stora mängder vapen av länder som tror sig ha rätten på sin sida. Vapen är inte lösningen för någon av parterna. De israeler som önskar – för de finns och bör hedras – en varaktig fred kan se sig blåsta.

USA stöder Saudi-Arabien och hatar Iran. Varför? Av historiska orsaker. Varför stödja odemokratiska länder med ett kvinnoförtryck utan like?

Världssamfundet borde se till att de fick hjälp att göra sig fria från oljeberoendet. För klimatets skull.

Här i Europa har högerkrafterna tagit makten i flera EU-länder. I andra växer deras inflytande. De radikaliseras.

Vad händer om vi stoppar flödet av människor? Utan att se till att ekonomierna i tredje världen utvecklas? Konflikterna blir fler och vi dras in i dem. Både inom och mellan länderna. Vad händer när ”lösningen” heter krig?

Krigen är mänsklighetens största slöseri. De dödar. De förstör. De utarmar jordens resurser. De förhindrar omställningen till en hållbar planet.  

Klimatförnekarna träder in i finkulturens innersta kammare. Som nu (den 15/5) när Lena Andersson försöker prata bort mänsklighetens koldioxidutsläpp och göra klimatkrisen till en medial anka. Vi vet att utsläppen ökar och att de har ökat ända sedan industrialiseringens barndom. Vetenskapen kan se vad som hänt i det förflutna när halten av koldioxid i atmosfären har varit högt. Det går inte att prata bort.

Samtidigt. Vi måste ha ett svar när människor på landsbygden frågar hur de ska ta sig till jobben, vården (i den mån den finns) och affärerna. De måste få tillgång till snabbt internet.

Det är frågor som nollåttorna inte ens försöker svara på. Snabbtågen mellan storstäderna blir en spark i nyllet på landsbygdsbefolkningen som inte kan köpa icke-existerande begagnade elbilar och vars kommuner inte har råd att sätta upp laddstolpar.

En alldeles utomordentlig metod för att öka splittringen i landet och se till att allt fler röstar på SD.

Där har vi problematiken men vilken är lösningen?


Av Siv Aksila - Onsdag 19 maj 08:27

Förlåt men jag kan bara inte hålla käften längre! Vilken människosyn vill vi delge den uppväxande generationen?

Bonde söker fru. Gift vid första ögonkastet. Bachelor USA. Bachelor Australien. Det skulle aldrig falla mig in att titta på någon av dem. Och nu kommer en till – jag har sett reklamen men blev alltför irriterad för att lägga namnet på minnet. Nu är det killarna som ska slås ut. Låt gå för det men…

Hallå! Vad är det för människosyn alla dessa program sprider?

Är det verkligen alla dessa vackra män och kvinnor som har problem att skaffa sig partners? Knappast!

Varför är då bara de vackra med? Varför bjuder man inte ut någon av de feta ungdomar jag möter på stan? Eller de intetsägande? Eller kanske fula?

Jag skulle helst inte ens vilja ta begreppet ”fula människor” i min mun för fula människor finns bara därför att vi skapat idealet ”vackra” människor. Vi är människor. Inget annat.

En vacker människa kan också vara en ful människa. Ful i käften. Otrevlig. Osympatisk. Psykopat. Narcissist.

Den fula människan kan vara en människa som bryr sig om andra, med hög empati och social kompetens.

Vi gör ett stort fel om vi bedömer en människa efter att ha mött hen under några timmar. För att få en rättvis bild av hen behöver du ha levt med hen under en längre tidsperiod. Det räcker inte att ha haft trevligt ihop under en vecka eller två.

Samlivet frestar på. Hur fördelar ni utgifterna? Arbetsuppgifterna? Har ni samma synsätt på hur barnen ska uppfostras? Klarar ni av att lösa konflikter?

Några svärmorsdrömmar finns inte. Möjligen svärmorsmardrömmar.

Av Siv Aksila - Fredag 14 maj 16:22

 

-          Jag skulle vilja beställa en taxi från Mälarsjukhuset till Norra….

Jag korrigerade mig snabbt. Vi flyttade från Norra Brogatan för snart trettio år sedan. Det är sådant man släpper ur sig efter fem dagar på en vårdavdelning. Jag var ganska förvirrad.  

Att ligga inlagd på sjukhus måste vara en av de mest egotrippningsskapande aktiviteter som tänkas kan. Allt snurrar runt den egna personen. Mitt livs centrum finns i en två centimeter stor sten i en (av mina) gallgång(ar).  Universums mittpunkt.

Att man numera måste beställa en liten bil från taxi för att inte riskera att få ett stort färdtjänstelände (svårt att ta sig in i) visste jag inte.

Vi lever i vår egen lilla bubbla, det är bara att erkänna det.

Jag har inte åkt buss sedan 2013 men på måndag ska jag tillbaka till sjukhuset för att ta prov. Ombyggnationerna gör att hela området är en enda röra. Hur kommer man till huvudingången med cykel? Går det ens att gå dit utan omvägar?

Buss vore att föredra. Försökte googla fram de uppgifter som behövs. Blev ännu mera förvirrad.

Att det inte går att betala kontant i bussarna visste jag, det gick inte 2013 heller, men det står inget om att betalkort duger, bara att ett alternativ är att swisha över beloppet. Då måste man veta vad det kostar och informationen var tillräckligt omfattande för att jag skulle villa bort mig. Så jag fick gå ner till järnvägsstationen för att fråga.

När stenen (universums mittpunkt) ska åtgärdas (sprängas) måste jag antingen köra upp min man på morgonen (inget problem, han vaknar självmant mitt i natten) och det är bara att hoppas på att hans knä är OK, annars blir det taxi. Jag vill inte riskera behandlingen genom att komma sent och gå vilse i korridorerna.




Av Siv Aksila - Tisdag 4 maj 10:21

 

SMHI hotade med regn. Jag planerade för långkok. Ett långkok som ändå måste göras innan sommarvärmen infinner sig. Bra att ha i frysen.

Över ett år med Covid-19. Går in i köket/öppnar kylskåpsdörren men kommer inte ihåg varför. Springer runt i lägenheten och letar efter mobilen eller läsglasögonen som jag lagt ifrån mig någonstans. Sätter på mig samma kläder varje morgon tills det är dags att stoppa dem i maskinen. Kör med ett par olika uppsättningar. Har inte inventerat behovet av nyinköp. Skor står alltid på listan men de kommer inte hem av sig själv. Och inte kommer frisören hit och klipper mig heller.

Sådant är coronaläget.

Ska vi börja spela Kasino igen? Behöver lite omväxling från kryss och läsning. Det räcker inte med digitala föredrag längre.

Vi tog ett par korta och kylslagna cykelturer under veckoslutet. Björken håller på att slå ut. Regnet behövs för att grönskan ska komma.

Än finns det hopp.


Av Siv Aksila - Söndag 2 maj 08:50

 

Det är tur att det finns journalister som Anna Roxvall och Johan Persson. Det är synd att inte fler vill/har resurser att undersöka tillståndet i världen. För det behövs.

Under de senaste fyra åren har Donald Trump inte kunnat nysa innan det spred sig över världen medan radiotystnad rått under lång tid från ett flertal länder jorden över. Jag skulle vilja se en lång dokumentärserie/artikelserie som berättade om situationen i Afrika (och en del andra länder). Hur försörjer sig människorna? Hur ser den ekonomiska utvecklingen ut? Hur står det till med demokrati och korruption? Går barnen i skolan? Hur fungerar sjukvården? Transporterna? Jag skulle vilja höra talas om något annat än hur många som dog i senaste terrorangreppet.

Utan den informationen kan varken jag eller någon annan bilda sig en korrekt uppfattning om vad som behöver och kan göras.

Människor har alltid drömt om och flyttat på sig för att skapa en bättre framtid för sig och sin familj. När nu kunskapen finns om vilka möjligheter som finns i Europa och Nordamerika, är det inte underligt att de våghalsigaste och initiativrikaste ger sig iväg. Och vi borde ta emot dem eftersom vi behöver migrationen. Men vi behöver en ordnad och välorganiserad migration. Inte kaos.

I ”Till varje pris” belyser Roxvall/Persson på ett utmärkt sätt flyktingarnas situation i Libyen. När de väl kommer dit sitter de fast i en råttfälla utan återvändo. EU har hittills lyckats förvärra situationen.

Långsiktigt finns det bara en lösning som håller. Vi måste se till att alla dessa människor ser att det finns en framtid i hemländerna. Där har vi en stor uppgift för herrar som Elon Musk och Jeff Bezos, mycket större än planerna på att ta mänskligheten till Mars, att ge afrikanerna jobb där de lever nu.

När vi, som ett exempel, ändå behöver jordartsmetallerna till våra solpaneler, batteriet och datorer, måste vi se till att brytningen sker under ansvar. Människorna som gör jobbet måste ha ett drägligt liv, och vi får inte förstöra deras miljö för den är i slutändan också vår.

Afrikas sak är vår.


Av Siv Aksila - Fredag 30 april 16:16

 

Vilka är vi egentligen, vi människor? Kommer vi att ställa upp på de krav som en hållbar framtid ställer på oss?

Under ett par vintrar i mitten på nittiotalet roade vi oss med att fylla en matningsholk i Kronskogen med solrosfrön. Det fanns gott om ekorrar i skogen och det roade oss att se hur de bar i väg med solrosfrön. Ändå tog det ett tag innan vi förstod varför holken alltid var tom nästa gång vi kom dit.

Ekorrarna flyttade solrosfrön till sina egna gömmor i förhoppningen att kompisarna inte skulle hitta dem. Säkerligen bar de iväg med mer frön än vad de åt upp. De hamstrade.

Genen som får dem att samla på lager har mänskligheten ärvt och vi skulle inte ha klarat oss utan den.

Men mänskligheten samlar inte mat utan pengar. Och vad är pengar? Numera handlar det oftast om små digitala signaler. De går inte att äta. Vi samlar på dem även om vi inte behöver dem. Fråga Jeff Bezos, Elon Musk och resten av gänget.

Idag läste jag en kort artikel om att påven har vidtagit fler åtgärder för att få bukt med korruptionen i Vatikanen. Han skärper kontrollen över personer i ledande ställning. Som kardinalerna.

Är inte de människor som leder den katolska kyrkan religiösa? Och är inte religiösa människor idealister? Och borde inte idealister hjälpa sina medmänniskor?

Eftersom det handlar om män som förväntas avstå från sina köttsliga lustar, kan de inte räkna med att samla några förmögenheter till sina egna arvingar. Att de skulle samla på sig förmögenheter för att främja sina syskonbarn och andra anhöriga verkar lite långsökt. Räknar kardinalerna med att kunna ta sina förmögenheter med sig till livet efter detta? Knappast.

Och inte tycker Gud om hagalna typer heller. Tänk bara på månglarna i templet. Så vad ska herrarna med sina pengar till? Räcker det inte med makten och inflytandet?

Nu tänker jag inte håna vare sig religionerna eller religiösa människor. Det finns många idealister bland dem som gör vettiga insatser för att andra människor ska få ett drägligare liv. Men varför låter de detta avskum få makten i sin kyrka?

Hur ska vi få de riktigt rika att förstå att de borde nöja sig med makten och inflytandet? Hur ska vi få dem att förstå att mänskligheten måste hålla sig inom planetens gränser? Somliga av dem tycks tro att framtiden är livet på Mars.

Dit vill inte jag.





Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se