Senaste inläggen

Av Siv Aksila - Söndag 18 nov 14:33

I vår, den 26 maj närmare bestämt, är det val till EU-parlamentet. Sverige representeras av 20 ledamöter. 20 av 751 låter inte mycket men just därför är det ännu viktigare att rätt personer väljs. Våra 20 ledamöter kommer senare att ingå i större grupper med den politiska inriktning de representerar.


Den senaste veckan har parlamentet antagit en rad viktiga gröna reformer som bör föras fram som delsegrar.


 I tisdags den 13/11 2018 röstade parlamentet ja till att ta det första steget mot en klimatlag. Klimatlagen ska vara en färdplan för att EU ska uppnå målen i Parisöverenskommelsen. Alla länder måste införa nationella planer för att överenskommelsen ska genomföras. Alla utsläpp ska mätas och analyseras. Det ska finnas mål för energieffektivisering och utbyggnad av förnyelsebar energi. EU ska nå noll utsläpp av koldioxid.


Dagen därpå röstade parlamentet för ett beslut som säger att utsläppen från nya tunga lastbilar ska minska med 20% till 2025 och 35% till 2030.


Och på torsdagen röstade parlamentet för Miljöpartiets förslag om ett enklare tågresande inom Europa. Det ska bli lättare att boka långa sammanhängande resor i EU, enklare att boka om när man missat en anslutning och det ska finnas större möjligheter att ta med cykeln på tåget.








ANNONS
Av Siv Aksila - Fredag 16 nov 18:40

Jag ber om ursäkt. Det är inte mina inköp som kommer att hålla Sveriges tillväxt uppe. Inte världens heller. Lågkonjunkturen blir delvis mitt ansvar.

Vi svenskar lär, enligt statistiken, köpa tretton kilo kläder per år. Vi kastar åtta kilo. Jag vet inte hur siffrorna räknats fram men någon av er måste handla en stor del av min andel också.

Mina inköp av kläder hittills i år landar på strax över ett kilo, kanske ett och ett halvt om jag räknar med förbrukningskläder som trosor och sockor. För att den ska öka drastiskt måste jag offra mig och leta efter en ny vinterjacka. En tung sådan dessutom. Ett dylikt inköp skulle utan tvivel vara motiverat men jag behåller den gamla.

Av de tre tröjor jag köpte våren 2017 är det bara en som tvättats. Efter att ha kontaminerat den med svett glömde jag att byta om innan matlagningen. Eftersom jag inte ville ställa min tillit till näsans osvikliga bedömningsförmåga på prov lade jag plagget i tvättkorgen, förmodligen helt i onödan.

Vet ni varför äldre lägenheter har stora garderober? Och utrymmen på vindarna?  Kläder kan inte hänga för tätt. Då börjar de lukta. Förr i tiden var det arbetsamt och hälsovådligt att tvätta kläder. Tror ni mig inte kan ni besöka Hagalunds tvätterimuseum. Kläderna användes så länge som möjligt utan att tvättas. Men även om kläderna inte var rena skulle lukten – om möjligt – hållas på avstånd. De vädrades.

När jag har använt en tröj- och byxkombination hänger jag ut den ett par timmar på balkongen. Om den har hängt i garderoben, utan att ha kommit till användning, gör jag det användningen också. Nattkläderna hängde ute en stund under hela sommarhalvåret.

Sedan har vi svettkläderna. Plaggen jag rör mig i, tränar är väl att ta till överord, trosor och sockor, kläderna jag går runt hemma i, som jag lagar mat och städar i och gör allt möjligt i. De tvättas och tvättas. Men så är det också den sista anhalten.

Dagarna blir allt mörkare. Trots att det bara är november har vi plockat fram julpyntet. Lagt på juldukarna, hängt upp gardinerna, ställt fram ljusstakar och hängt upp stjärnorna i fönstret. Tomtarna är på plats. Mina hyacinter stinker inte. De är av plast och står sig bra, år efter år.

En slant vardera till Röda korset, UNHCR och Vi-skogen – det är mina julklappar.

Vi har inte flugit i år. Inte förra året eller i förrfjol heller för den delen. Vi funderar på att ta en flygtur nästa år men bilderna av bassäng med tillhörande hotell är avtändande. Hårda stadsgator likaså. Lika avtändande som butiksgalleriorna.

Bilen står mest i garaget. Den drar lite bensin, kostar inte särskilt mycket, men kommer att försvinna när den börjar ställa krav. Och det blir ingen ny.

Vi bor i lägenhet. Vi har inga barn. Inga barnbarn. Inga husdjur. Ändå visar testerna att min klimatpåverkan är stor. Jag åker inte buss till jobbet. Slutsatsen i testerna är att om jag inte åker buss tar jag bilen, men som pensionär har jag inget jobb att åka till. Jag åker för lite tåg. Är det mer klimatsmart att ta tåget för att turista än att stanna hemma?

Är jag en snål j-a kärring? Det finns projekt som har fått kosta hur mycket som helst. Renoveringen av lägenheten. Bytet av porslin i köket.

Jag har ingen orsak att vara snål. Men om Världens barn och Röda korset ska ta över kvarlåtenskapen gör det ingenting om det blir lite mer.

ANNONS
Av Siv Aksila - Måndag 12 nov 16:19

 

Varför ska riksdagen nonchalera en miljon väljare när den väljer regering? Det finns förhoppningsvis mer än ett svar på den frågan. Ni behöver inte läsa mina högst privata funderingar över ämnet – ingen kommer ändå att bry sig – men den sträcker sig lite längre än till ”de-har-ju-varit-rasister-om-de-nu-fortfarane-inte-är-det”-tänket.

Stannar vi där måste vi i likhet med allianspartierna låta kommuniststämpeln vila tungt över Vänsterpartiet. Men det finns en skillnad. En stor skillnad. Vänsterpartiet blundar inte för de krav framtiden ställer på Sverige. Måhända att de väljer andra lösningar än alliansen men det hör till, det är det som kallas demokrati.

Medan vänsterpartiet vill att riksdagen skall arbeta för ett hållbart samhälle konstaterade Jimmy Åkesson i valrörelsen att vi ändå inte kommer att uppnå målen i klimatlagen och visade med all tydlighet att de inte har några ambitioner på klimatområdet. SD tror helt fast på teorin att det löser sig, som gubben sa när han sket i badkaret.

En annan skillnad mellan de två partierna är hållningen till immigrationen.

Det går inte en vecka utan att massmedia skriver om bristen på arbetskraft och om kommande områden där det blir brist på arbetskraft under de närmaste åren, när femtio- och sextiotalisterna lämnar yrkeslivet. Att det är brist på personal med stor kompetens är lite mer begripligt än att det i dagsläget saknas busschaufförer; det borde vara relativt lätt att åtgärda.

Bristen på t ex specialistsjuksköterskor är svårare att lösa eftersom det först måste finnas tillräckligt många som har gått igenom grundutbildningen för att det ska vara möjligt att ge dem en vidareutbildning. Samtidigt finns det många fler yrken på arbetsmarknaden än det gjorde 1970 när jag gick ut gymnasiet. Valfriheten är större.

Hans Rosling konstaterade i Factfulness att de 4 miljarder människor som tillkommer till år 2100 huvudsakligen är vuxna. Befolkningen blir äldre. Färre kommer att behöva föda fler samtidigt som fler kommer att behöva hjälp. De arbetsföra kommer inte att räcka till.

Jag skulle ljuga om jag påstod att integrationen är problemfri. Det saknas bostäder. Fler människor innebär ökad belastning på vårdsektorn och på utbildningsväsende. Segregationen som uppstår när nysvenskarna förs samman i bostadsområden och deras barn hamnar i skolor där elever med svenska som modersmål tillhör undantagen, är inget enkelt problem. Hederskulturer är ett annat problem – men där måste vi vara medvetna om att samma resonemang finns i mc-gängen – och vi har problem med de kriminella nätverken.

Problem är till för att lösas. Problem hör till förändringarna och de skapar möjligheterna. Sverige har alltid varit ett invandrarland. Samerna kom faktiskt hit först, Björn Söder!

Problemet med SD är att de inte ser möjligheterna i förändringarna. De vill att Sverige ska stå kvar och stampa på samma ställe, helst med en livlig hambo som bakgrundsmusik, men sådan har verkligheten aldrig sett ut.

Kan vi verkligen låta ett parti som är rädd för förändringar ha ett avgörande inflytande på svensk politik?


Av Siv Aksila - Fredag 2 nov 11:56

 

November som vi minns det. Grått. Mörkt. Fuktigt. En månad som många helst hoppar över i väntan på decembers glamour. Jag läser nyheterna och vill helst rymma. Bosätta mig på en öde ö ……. Nej, förresten. Det är ingen bra idé. Redan nu finns det 258 miljoner flyktingar och oavsett mörkernoja så behövs det inte ytterligare klimatflyktingar.

Borde vi räkna alla flyende syrier dit? Det kommer sällan fram att torkan före kriget förde fram konflikten. Eller att den långa marsch som nu går från Centralamerika till USA inte har sin bakgrund i gängvåld som det påstås, utan i en torka som började under el Nino-året 2016, och som lett till att 100 000 bönder i Guatemala också i år förlorat sina skördar, vilket driver dem mot USA – dit de inte är välkomna – ett USA som leds av en president som vägrar lägga till ordet klimatförändringar i sin vokabulär.

Nyheterna som rör oss här hemma är inte mycket bättre. 65% av våra växthusgasutsläpp och 80% av de utsläpp av farliga kemikalier som kan kopplas till svensk konsumtion sker, enligt en ny utredning, i andra länder.


Detta allt medan den svenska riksdagen tycks vara mer intresserad av vem som ska ha makten i stället för vilken politik som ska bedrivas.

Skrämmande. Helt enkelt bara skrämmande.

Av Siv Aksila - Tisdag 30 okt 10:26

Jäklar vad jag studsar till! En enda fabrik använder 2% av Sveriges elproduktion! Och släpper dessutom ut en växthusgas, PFC, som förstärker växthuseffekten och kan orsaka skador på lever och lungor. Jag får dåligt samvete för att jag svepte något enstaka gram runt söndagslunchens lax, men gott blev det, och minns det sena nittiotalet när jag och mina kolleger på Volvo CE maskerade axlar och transmissioner med folie som sedan hamnade på Lilla Nyby tillsammans med tejp och annat brännbart material. Själv använde jag bara folien på områden där inget annat material tagits fram – det kom senare – medan flera av mina arbetskamrater envisades med att använda den för att förenkla det egna arbetet. De lyssnade inte på mina förmaningar.


Nu handlar artikeln i Kurren om något annat. Aluminiumsmältverket Kubal i Sundsvall ägs av ryssar och hotas av amerikanska subventioner. 500 personer riskerar att bli av med jobbet. Illa men hur illa?


Jag googlar. Wikipedia är ett fantastiskt instrument. Kubal producerar 134 000 ton aluminium om året. Min foliebit lär inte märkas men när den går till återvinning behövs bara 5% av energin. Något att tänka på. Särskilt för er som inte har lärt er att ta med engångsgrillarna hem från naturen.


Självklart måste all aluminium i framtiden återvinnas. Mänskligheten kommer inte att ha råd att slösa med energi på det här sättet.


Av Siv Aksila - Söndag 28 okt 09:45

   Stora men glesa flingor virvlar runt i blåsten, hotar med vinter. Vintertid. Klockorna ställs om, kanske för näst sista gången. Jag tillhör dem som vill ha ständig sommartid; för att ni som jobbar ska kunna ta en kvällspromenad lite tidigare på våren och lite senare på hösten. Annars kvittar det, bara vi slipper bytena. De är förfärliga och tycks bli värre med tiden.


   Mörkret är här. November är värst. När december kommer har vi vant oss. Dessutom tänds alla julljusen. De glittrar grant i vintermörkret och gör det lite uthärdligare. Bortsett från trängseln i affärerna.


   Mina julklappar är en slant till Röda korset, UNHCR och Vi-skogen. I övrigt handlar jag nog minst sällanköpsvaror i december. Orkar inte stå i kö utanför provhytter, behöver ha personlig hjälp när jag köper skor, i övrigt vill jag kunna prata i lugn och ro om varan med personalen för att kunna avgöra om valet är det rätta. Det är faktiskt inte mycket nytt vi behöver.


  Maten kommer man inte undan. Själv skulle jag gärna välja bort skinkan men värjer mig mot ramaskriet från maken. Tror att jag nöjer mig med färdigskuren. Jag börjar vänja mig vid att portionerna blir mindre och mindre.


  Lägenheten är så städad som den behöver vara. Lite ljus, dukar och tomtar ska fram ur gömmorna. Ska jag hänga upp julgardinen i köket? Den har hängt med några år nu men är helt OK. Annars tycks både gardiner och dukar numera vara engångsartiklar – färgen försvinner i tvätten – ett onödigt slöseri med jordens resurser och den egna tiden; för visst tar det tid att handla nytt varje jul?


  Tänkte starta en liten kampanj på nätet. Terrorisera kakproducenterna med mail. Varför måste pepparkakorna – och många andra småkakor – säljas i stora otympliga plastlådor? Plasten ska bort!

Du får gärna hänga med på den!




  


Av Siv Aksila - Fredag 26 okt 11:36

 

Hur tar sig MP Eskilstuna vidare? Att älta det som varit tjänar ingenting till men det skadar inte att tänka efter. Hur många medlemmar minns eller har erfarenhet av tiden före 2010?  Minns ni alla insändarna i Eskilstunakuriren? Hur många känner ni till att den dåvarande gruppledaren arbetade en dag i veckan på Volvo CE? Att han ägnade all övrig arbetstid till arbetet i Stadshuset?

Hur bygger vi upp organisationen utan den supporten?

Min första fråga är: vad är en framgång för ett kommunalt oppositionsparti? Mer än att komma i majoritetsställning?

I veckan fanns en artikel i kurren om sopsaltning, som ska testas på cykelbanorna till just Volvo CE under vintern. På MP:s initiativ. Sopsaltning är en utomordentlig metod att få bort snön från cykelbanorna. Under de senaste vintrarna har grus på asfalt varit ett minst lika stort problem som isen i sig. Inte enbart för att grus tar sönder cykeldäcken utan också för att om du börjar sladda på gruset, och det är lätt hänt i kurvor och backar, så gör du dig riktigt illa.

Att sopsaltning skulle testas var ingen nyhet för oss miljöpartister men jag delade artikeln på Facebook för att fler skulle få kännedom, och väntade mig inte bara gillningar utan också lite delningar. Så icke. Eskilstunas miljöpartister trodde tydligen att jag delade den för att intressera min kusin i Sidney för sopsaltning.

Men det är så lokala framgångar ser ut för småpartier. Det gäller att hitta bra fungerande lösningar och få majoriteten med på dem. Sopsaltning är i själva verket ett mycket större framsteg än vad vi kan vänta oss inom andra områden.

För övrigt får ett oppositionsparti nöja sig med att plocka fram de brister som finns i majoritetens skötsel av kommunen, och påpeka dem, och då inte bara i fullmäktige. Det räcker inte med ett nej till utvecklingen av flygplatsen i Kjula, det måste tjatas om det i insändarspalter och på sociala medier. Vi måste plocka fram problem i skolorna och inom äldreomsorgen, analysera dem och komma med förslag till lösningar. Vi borde ha uppmärksammat EEM:s schabbel med tillståndet för gasledningen långt innan räddningstjänsten stoppade den och tidningen fick nys om det.

Det är först när vi är vageln i ögat på majoritetsstyret som framgångarna kommer. Och det krävs både tid och engagemang för att nå dit. Men framför allt får vi inte underskatta de små detaljerna.

Av Siv Aksila - Onsdag 24 okt 22:22

För tjugofyra år sedan motarbetade jag medlemskapet i EU. Det fanns många viktiga invändningar. En var att det inte fanns någon klausul om utträde. Ett argument som ledde till att möjligheten att lämna nu finns. Med andra ord; indirekt är Brexit vårt fel.

En annan invändning som engagerade mig var att EU dumpade jordbruksprodukter i fattigare länder och på så sätt hindrade att en stark jordbrukssektor växte fram där. Det skulle vara intressant att få veta i vilken utsträckning det fortfarande förhåller sig så. EU försöker att stoppa rovfisket längs kusterna, och det är bra, men Afrikas småbönder har fortfarande svårt att konkurrera med europeiska mjölkföretag. Kycklingen skrevs det om då. Afrikas växande befolkning är en stor potential under förutsättningen att vi inte konkurrerar ut den inhemska marknaden. 

Numera räknar jag mig till EU-anhängarna. Inte för att medlemskapet är problemfritt. Tvärtom. Som jag ser det, vilket inte betyder att MP håller med mig, var det ett misstag att ta in flera av de gamla öststaterna. Det var kanske svårt att i förväg avgöra vilken riktning länder som Polen och Rumänien skulle ta, men demokrati är mer än partier och val, mycket mer. Demokratiska värderingar måste odlas som sköra plantor. De går inte att beordra fram.

EU-parlamentarikerna har oförskämt mycket betalt. Byråkratin är förödande. Grekerna följde inte spelreglerna och nu tänker italienarna vara olydiga. Ja, det finns problem men EU är en stor internationell aktör vars beslut påverkar utvecklingen över hela världen. Kampen mot rovfisket, mot plastnedskräpningen, mot giftiga kemikalier, och kampen för en fossilfri framtid är beroende av EU:s beslut.

Besluten går oftast inte tillräckligt långt. De dröjer. Det tar alltför lång tid att genomföra dem. De är konstiga. Som detta med gurkorna som vi använde då. Men när besluten väl kommer omfattar de 508 miljoner människor i stället för 10 miljoner.

Klimatet kan inte vänta, sa vi under höstens valrörelse. Omställning pågår, borde vi ha tillagt.

Historiskt har en rad paradigmskiften ägt rum. Vi gick från jägare och samlare till att bli bönder, bondesamhället industrialiserades och industrisamhället digitaliserades. Nu måste vi gå vidare. Det kostar pengar, klagade en insändare i Eskilstunakuriren över. Ja, teknisk utveckling kostar pengar men den kan också skapa nya jobb när den förändrar samhället. Det blir under alla omständigheter ännu dyrare att ingenting göra. I värsta fall kan våra samhällen gå under.

Men vi kan också använda omställningen för att se till att ännu ett paradigmskifte äger rum. Omställningen ställer krav på tillväxtsamhället. Som det ser ut nu är tillväxtsamhället en förutsättning för det rådande kapitalistiska systemet. Vad händer när artificiell intelligens tar över produktionen och allt görs av robotar?

Till dess måste vi nöja oss med att försöka låta bli att förstöra planeten. Den är trots allt förutsättning för det liv vi lever. Att frakta 10 miljarder människor till Proxima B låter sig inte göras. Vi måste värna miljön och klimatet och därför krävs det samarbete över gränserna. Där spelar EU en stor roll. Och det är viktigt att välja in så många gröna ledamöter som möjligt till EU-parlamentet i maj.

Där har du en viktig roll att spela.


     

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se