Natten mellan den trettionde och trettioförsta oktober 2023. Somnade inte. Låg och irriterade mig. Det finns alltid mycket att irritera sig på när hjärnan befaller en att vara irriterad. Hjärnan styr mina tankar, liksom dina, och den är inte snäll.

Samtidigt. Är det sunt anpassa sig efter en annan människas osociala beteende utan protester?

”Hamas påstår att femtio personer i gisslan har dödats,” säger jag. ”Har sett det,” säger han som till stor del får sina nyheter från text-TV.

”En grupp från Sibirien har gått med i den ukrainska armén,” säger jag. ”Har läst det. Finns ryssar där också,” säger han. I hans värld tycks det inte finnas utrymme för diskussioner.

Vi går ner till Nordea. Måndag morgon. Mycket folk. En dam påpekar att jag tränger mig men jag är inte Nordeakund. Det är min man som tränger sig.

Förklarar vad som hänt. Han är utkastad från kontot. Det är han inte alls. Det var bara tillfälligt. För att han gjort fel.

När räkningarna skulle signeras upptäckte jag att det stod 38 i stället för 218. Spöksiffrorna fick honom att skriva fel. Alltså fick jag ta över. Försökte leta redan på uppdragen för att se om jag kunde ta bort dem. Hittade dem inte. Jag är som sagt var inte Nordeakund. Mycket kan sägas om ICA-banken men hemsidan är tydligare än Nordeas och enklare att hantera.

”Gör om det!” skriker han.

Vi har den benägenheten i vår familj att så fort en av oss blir spänd och nervös och höjer rösten så gör den andre också det. Sedan kommer hjärnkollapsen.

Jag vet att jag kan ta bort uppdragen och lägga in dem igen och att det borde gå, även Nordeas kunder måste göra bort sig då och då, men det tar tid att leta efter funktionen och den tiden får jag inte.

Min högt värderade make blir rasande när jag skriver 180 kr i stället för 200 kr, ingetdera fungerade, det går inte att använda samma OCR-nummer igen. Sen kom vi inte vidare och i stället för att fortsätta skrika och gapa gick jag in på mitt ICA-bankskonto och betalade räkningarna. Det är ingen principsak. Handlar mer om att han behöver kunna sköta sina bankaffärer om jag försvinner. En tanke han accepterar teoretiskt men inte i praktiken. Man måste gå in på banken mer än en gång i månaden för att veta hur man ska göra.

Så nu har vi betalat 20 kr för mycket till regionen och 18 kr för mycket till Transportstyrelsen. Lär kosta dem mer att skicka tillbaka pengarna. Suck!

Väl ute i friska luften sa jag att det vore bra om jag kunde ägna en stund åt att lära mig hur Nordeas sida fungerade. Det bemöttes med en avvisande fnysning. Håll käften! Ungefär.

Kände mig mosad när vi kom tillbaka hem. I stället för att bråka la jag mig i sängen och lyssnade på en avslappningsskiva.

I kväll försökte jag övertala min hjärna och få den att inse det meningslösa i att vara irriterad när valet stod mellan att acceptera eller göra uppror för att sedan ta konsekvensen av upproret och acceptera en ständig ensamhet. Jag tvivlar på att jag skulle orka bryta trenden. Inte efter att ha levt ett isolerat liv i trettiofem år.

Nästa gång han säger något, typ ”jag åt upp ärtsoppan” eller ”jag ska ta en dusch efter nyheterna” ska jag fråga honom om det är av allmänt intresse. Vill han inte diskutera de stora frågorna så måste jag fatta beslutet att inte lyssna på småsnacket.

Det snöade hela eftermiddagen men snön smälte bort. Den nya dagen har börjat och jag måste ta emot den glad som en lärka. Hur trist den än blir med alla dessa konflikter.

” Nu är det slut för Gretas rörelse. När drömmarna brister följer konspirationsteorier och en tilltagande radikal agenda.”

Rubriken borde inte förvåna något, texten är författad av Mattias Svensson och hämtad från Svenska Dagbladets ledarsida. Jag vet inte hur det står till med hans kunskaper om vad Freedom for Future sysslar med just nu, mina är klart otillräckliga vilket inte hindrar mig från att sympatisera med ursprungsbefolkningar och rörelser som blockerar vägarna. Vad fan vill ni att vi ska göra?

I sin attack mot klimatrörelsen tar han av stamp i Ulrike Hermanns bok ”Kapitalismens slut: Myten om grön tillväxt”.  Jag har inte läst den – bara beställt den – men utgår från att den för samma resonemang som Kate Raworth i Donutekonomin. Resonemanget bygger på tanken om den cirkulära ekonomin.

Den cirkulära ekonomin är långsiktigt den enda hållbara men hur den ska se ut och organiseras, det vete attan och det var min invändning efter att ha läst boken vilket fick mig att tappa lusten för att delta i en studiecirkel. Något tal om att ”återlansera den ständigt misslyckade planekonomin” är det inte.

”Ambitionen att fortsätta minska de klimatskadliga utsläppen får bäras av de vuxna i rummet”, avslutar Mattias Svensson sitt inlägg med men om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att det verkar som om de vuxna i rummet är mer intresserade av att rusta upp och förbättra förutsättningarna för att utrota mänskligheten än att göra något åt klimatförändringarna.

Att utrota mänskligheten är måhända en lösning men knappast den bästa.

Ur dagboken som jag inte längre skriver.

Såg att Stephen King fått ett gratisförslag på innehållet i nästa skräckroman. Massmord i Maine. Miljön känner han redan.

Ingenting är rättvist. I går insåg jag att köksgolvet var mer än fläckigt, tog fram redskapen och torkade av det bara för att en halvtimme senare upptäcka att maken spillt kaffe på golvet, torkade givetvis bort fläckarna utan att bråka om det. Sånt händer mig också.

Idag när jag var hos optikern såg mitt högra öga inte en enda av bokstäverna tillräckligt tydligt för att jag säkert skulle kunna bestämma mig för vilken det var.

Efterstarr. För andra gången. Han skickade mig vidare, den här gången till Mälarsjukhuset. Alternativet var Västerås men det kändes bara jobbigt. Om jag kommit dit nästa vecka men nej, så enkelt kan det inte vara.

Ett påstående som bygger på att man inte berättar hela sanningen när man känner till den borde betraktas som lögn. Tycker inte du det också?

Innan starroperation sades att jag i princip inte behöva någon synundersökning efteråt. Fel. Efter fyra år har dubbelseendet förändrats. Jag kan inte använda samma glasögon.

Vem berättade om fenomenet efterstarr? Ingen. Fick inget veta förrän jag gick till optikern och klagade på att synen förändrats. Och nu är det dags för det andra ögat. Den här gången är det värre.

Dessutom. Är det någon av er som hört talas om de där små genomskinliga krabaterna som flamsar runt framför ögonen? Vid datorskärmen eller när solljuset är starkt?

Nej. Trodde väl det. Googla på näthinneavlossning. 

Det här blir en jobbig höst och vinter, om inget annat tråkig. Dags att kolla in ljudböcker igen.

Höst.

Gult, orange och rött mot mörka stammar. Solstrålarna ligger lågt och irriterar mina tantögon, ljuskänsliga som de är efter starroperationen, medan molnens fridsamhet när kvällen närmar sig känns befriande.

Dagstemperaturer på mellan fyra och sex grader. Cyklarna får stå kvar på sina platser i väntan på varmare tider. Vi nöjer oss med att stappla omkring på Jysk och Mio, vi tar oss till Kin Kitchen för att äta lunch, lämnar in böcker på bibblan, köper lite dricka på Systemet och planerar framtiden. Vår framtid.

Er framtid förmår vi inte att tala om. Vi ser konflikterna, känner till dem, vet bakgrunden, vet att vi inte kan förändra, lider av att ni bemöter er medvetenhet om de krav framtiden ställer genom att slänga fimpar, pantburkar och annat som om framtiden inte fanns. Ni har ju trots allt en framtid, eller?

Vi ska inte flytta – vi har ännu inte påbörjat processen att byta boende, flytta tre trappor ner eller till en fastighet med hiss – men vi vet att vi måste. Förr eller senare. Vi ställer in oss på förändringen.

Åker till IKEA och köper ett mindre databord till mig. Resonerar om var och hur allting möjligen kan förvaras i den tilltänkta framtiden. Åker till Mio när vi ändå är på väg för att titta efter ett framtida vardagsrumsbord. Litet. Helst ett litet fyrkantigt med hjul. Det ska få plats så otroligt mycket i det där vardagsrummet.

Vi vet ännu ingenting om framtiden men vi planerar för den.

Jag föddes under när Koreakriget inleddes men jag vill inte vara med om det tredje världskriget. Vill att Nato ska läggas ner i stället för att utvidgas. Och ni, mina herrar, ni som har skapat alla dessa stora förmögenheter, Musk och Bezos och vad ni nu heter, vad tar ni med er in i döden? Står sig mitt önskemål om en bättre värld för de som kommer efter oss sig inte mot alla era drömmar om bosättningar på Mars?

Hur har ni tänkt parkera era förmögenheter i väntan på återuppståndelsen? 

Vaccinationsdags. Kul. Hur gör man i år? Bergis inte som i fjol! Varför ska vi pensionärer veta hur det går till i förväg? Vi måste ha något att stånga våra hjärnceller mot, annars blir vi mer dementa än vi är.

I fjol fungerade min mans bank--id, ”bank-id på denna enhet” som det heter. Nu har banken beslutat att han ska köpa en smartphone och skaffa sig ett mobilt bank-id. I deras ögon är det bara ett telefonbyte. Jojomensan. Vet de hur stora hans händer är?

Förra året bokades vaccinationen på 1177. Inte enkelt men det fungerade.

Jag börjar med att gå in där, hittar ingenting om vaccinationer trots att de pratade om det på lokalnyheterna, skriver ett meddelande till vårdcentralen. Får svar efter ett par timmar.

I år ska vi ladda ner en app som heter Mitt vaccin. En app som ska användas en gång om året.

Alltid dessa appar. För att parkera bilen en enda gång måste du ladda ner en ny app och varenda parkering tycks ha sin egen. Du måste ladda ner appar för att boka ett arrangemang, för att hyra en el-scooter – och givetvis måste du ha appar till alla firmorna för att kunna använda just den el-scooter du hittar ute på gatan. Inte mitt problem. Jag använder dem inte.

Till slut är telefonen så full av appar att du inte kan hitta dem.

Inte ett ord om bank-id på sidan. För att veta om jag kan boka vaccination till oss båda utan bank-id måste jag börja med att ladda ner appen. Men det gör jag inte.

Vårdcentralen var vänliga nog att skicka ett telefonnummer. De uppmanar mig att använda appen. Det behövs inget bank-id till den, sägs det, men lika förbannat måste du ha en smartphone, eller? Fanns det något datoralternativ? Nej.

De frågar efter personnummer? Nej, jag trycker inte in det. Vi är ju två. ”Vi ringer upp dit ca klockan 11.40 i dag,” och det gör de.

Innan de ska ringa har jag tagit fram Nivea burken och smort händerna. Det har hänt att jag missat samtal för att händerna varit för torra. Det händer att jag svär som en borstbindare för att jag inte får underverket att fungera.

Och ni tycker att smartphones är så jävla bra? Vänta tills ni börjar bli dementa med att uttala er om det. 

Som tur var behöver jag inte ha en åsikt. Men det känns tungt att tiga. På vilkens sida står jag?

För trettio år sedan skulle jag utan att tveka ha svarat ”palestiniernas” men det var på den tiden när PFLP var Israels fiende nummer ett. Sedan dessa har en hel del hänt och jag kan till skillnad mot många av de som i likhet med mig var vänster då, se att något hänt. För dig kan det tyckas att PFLP var samma skit som Hamas men det är inte riktigt så enkelt. Hamas är en religiös rörelse, PFLP en politisk. Även om det kan tyckas som om de har samma mål så är det inte sant.

PFLP var först och främst ute efter att förbättra livsvillkoren för palestinierna. Hamas tycks vilja radera ut Israel och dess invånare från kartan, skicka dem tillbaka till diasporan. Det är inget mål, det är utrotning.

Netanyahu är inte ett dugg bättre. Han och hans regering lider av en lika extrem fanatism som Hamas.

För att uppnå en långsiktig förbättring – för båda parter – krävs en helt annan inställning.

Det finns israeler – hur stor del av befolkningen vet jag inte men de är tyvärr inte i majoritet – som anser att de två grupperna måste komma överens och samarbeta.

Händelserna under de senaste 75 åren, inte minst de i Sabra och Shatila 1982, visar att du som palestinier måste lämna Mellanöstern och gå ut i landsflykt för att få leva ett liv i fred.

Måste ett liv i fred vara en utopi? 

Kära partiledare! Ni är för många för att klara tre ämnen på en och en halv timme. Till SVT; nu när ni måste skära ner har jag ett förslag. Ta ett ämne åt gången. Ordna tre partiledardebatter. Med de löner partiledarna har kan de gott offra sina söndagar. Av politiken att döma är Ebba Busch lika religiös som fan själv. Det skulle öka risken för att det blev något annat än pajkastning av det hela.

Fråga Jimmy Åkesson och Ulf Kristersson vad de tycker om förslaget att återställa utdikade våtmarker. Fråga dem vad som måste göras för att bevara den ekologiska mångfalden. Kommer vi att ha några bin om hundra år om vi fortsätter att beta rapsfröna? Hur mycket är de beredda att satsa på kampen mot invasiva arter? Vilken skogsskötsel rekommenderar ni?

Att Demirok vill kalhugga skogarna är inget nytt men ställ honom mot väggen!

Ebba! Det blir ingen kärnkraft för att ni står och skriker om det. Och energin är bara en liten del av problematiken. Försök att förstå det!

Skrev det här inlägget i morse men kom inte in på Bloggplatsen. Sen åkte vi till IKEA för att som goda medborgare försöka skjuta upp lågkonjunkturen via konsumtion.

Mitt databord är från den tiden när datorer var stora och otympliga, och tre trappor upp inte var något problem. Nu när vi börjar bli skröpliga kryper den nödvändiga flytten allt närmare och då kommer vi inte att ha råd med en trea. Alltså måste vi ytbanta. Eftersom också jag krymper och allting jag använder mig av blir för högt, ville jag ha ett höj och sänkbart bord. Fem tusen. Stolen börjar bli utsliten, jag sitter och glider på den. Vad kostar en stol? Dessutom pratade maken om hurts…

Upptäckte att det fanns ett höj- och sänkbart arbetsbord utan el. Passar mig perfekt. Jag kommer inte att ändra höjden särskilt ofta. Klarar inte av att stå. Men jag behöver kunna sänka det till en höjd där jag kan sitta med fötterna på golvet och jobba med tangentbordet och musen utan att få tennisarmbåge. Stolen fanns inte hemma men kommer med Postnord om några dagar till ett pris av 79kr. För den summan kommer jag inte till Västerås. Inte med bensindrift. Och vad än Tidöpartierna lovar som finns inte sänkta bensinpriser i sikte. Tack för det, Hamas.

Om jag var ensam och tvungen att bo i en av de pyttesmå lägenheterna med öppen planlösning som är populära att bygga nu, skulle jag köpa ett sånt bord och använda det som ett kombinerat köks- och arbetsbord. Utan eltvång kan det stå mitt på golvet. Om jag sedan fick matgäster skulle jag få ställa undan datorn på ett litet avlastningsbord, använt i stället för soffbord – för vad ska man med ett stort åbäkigt soffbord till? Så jäkla roligt är det inte att drittla mat på kläderna.

Vi fick databord, den billigaste stolen (släpade runt på den för att känna efter om jag satt bra på den) och en liten metallhurts som går att ställa under bordet, för en summa mindre än det eldrivna bordet skulle ha kostat.

”Be NN att hjälpa dig att bära,” föreslog jag men gamla gubbar är ett envist folkslag. Som tur var – för honom och för mig – kom grannen i lägenheten bredvid hem just då och hjälpte till. Jag förlåter honom för alla de gånger jag tvingats lyssna på hans högljudda telefonsamtal på kvällarna. Finns sånt som är mer värt.  

Afrika är inte ett land utan en kontinent. Kontinenten behandlas som om de olika staterna vore landskap. Fortfarande – efter en ”självständighetsperiod” som varat i över ett halvt sekel – klarar inte förlagen av att producera något annat än kolonialisternas syn på Afrika. Tyvärr.

Och jag blir förbannad. Utan den historiska bakgrunden är det stört omöjligt att bilda sig en uppfattning om det som händer just nu.

Hur kan man skriva och låta trycka en bok med titeln ”Afrikas historia” år 2022 utan att nämna swahili? Utan att beskriva hur språket utvecklades och varför? Vilken roll det har och har haft? Varför inte hoppa över kapitlet om faraonerna som vi alla matats med i skolböckerna? Och varför ge kolonialismen utrymme? När man inte talar om våldet de utsatte afrikanerna för?

Om vi ska förstå det som händer i Nigeria i nutid måste vi kunna förstå landets historia. Då blir ett av veckans mejl i ”The Conversation” en viktig källa men den informationen undanhålles oss trots att den måste vara allmänt känd hos de som intresserar sig för kontinenten. Intresserar vi oss? Om inte får vi fixa vägarna upp hit genom medelhavet så att de kan berätta.

Jag citerar – lätt redigerat – ett inlägg från den 30 september. ” Storbritannien styrde Nigeria i nära 80 år. Kronan styrde genom vad som kallades indirekt styre. Detta gjorde det möjligt för den koloniala administrationen att styra på avstånd. Den delegerade lokal förvaltning till traditionella myndigheter och inhemska institutioner. Nigeria har över 300 etniska grupper - Hausa, Yoruba, Igbo och Fulani är de viktigaste. Varje grupp har ett eget språk, kultur och traditioner.

Nigeria är också uppdelat längs religiösa linjer. Det är övervägande muslimskt i norr och kristet i söder. Inhemska religioner är spridda över hela landet, med vissa upplever ingen dualism mellan dessa andligheter. Faktum är att denna icke-binära andliga läggning var det som gjorde de kristna och arabiska missionärerna framgångsrika i Afrika.

Ekonomiska skillnader: Den brittiska kronan styrde sina erövrade koloniala territorier genom olika myndighetssystem. Med tiden översattes dessa till olika nivåer av ekonomisk utveckling.

I norr förlitade sig den koloniala regeringen på befintliga politiska strukturer av "centraliserade styrsystem med rykte för sina byråkratiska, administrativa och rättsliga institutioner" - främst reliker från Sokoto islamiska kalifatet i regionen.

I söder kretsade dock den koloniala administrationen kring artificiellt skapade myndigheter. Dessa var vanligtvis i form av warrant chiefs - en infödd ledare vars legitimitet baserades på en order utfärdad av den koloniala regeringen snarare än på folkets kultur och sedvänja.

Dessa olika styrningssystem tilläts betydande autonomi under det koloniala systemet med indirekt styre. Olika nivåer av ekonomisk utveckling började dyka upp, vilket i sin tur skapade ekonomiska skillnader.

”Nigeria var tänkt av den koloniala regeringen som ett affärsföretag, inte som en nation. Självständigheten lovade ett nytt Nigeria som gynnade alla nigerianer. Men landet misslyckades med att njuta av "självständighetsögonblicket". Nigerianska ledare som tog över slösade bort de möjligheter som erbjöds av självständighetens vinster för att demontera de ärvda koloniala sprickorna i sina samhällen.”

Och vi tror att vi kan lösa problem utan kunskap? Att utvecklingen bara handlar om affärsmöjligheter? Glöm det!

 Bilden kommer från Pixaby