Ur dagboken som jag inte längre skriver.

Såg att Stephen King fått ett gratisförslag på innehållet i nästa skräckroman. Massmord i Maine. Miljön känner han redan.

Ingenting är rättvist. I går insåg jag att köksgolvet var mer än fläckigt, tog fram redskapen och torkade av det bara för att en halvtimme senare upptäcka att maken spillt kaffe på golvet, torkade givetvis bort fläckarna utan att bråka om det. Sånt händer mig också.

Idag när jag var hos optikern såg mitt högra öga inte en enda av bokstäverna tillräckligt tydligt för att jag säkert skulle kunna bestämma mig för vilken det var.

Efterstarr. För andra gången. Han skickade mig vidare, den här gången till Mälarsjukhuset. Alternativet var Västerås men det kändes bara jobbigt. Om jag kommit dit nästa vecka men nej, så enkelt kan det inte vara.

Ett påstående som bygger på att man inte berättar hela sanningen när man känner till den borde betraktas som lögn. Tycker inte du det också?

Innan starroperation sades att jag i princip inte behöva någon synundersökning efteråt. Fel. Efter fyra år har dubbelseendet förändrats. Jag kan inte använda samma glasögon.

Vem berättade om fenomenet efterstarr? Ingen. Fick inget veta förrän jag gick till optikern och klagade på att synen förändrats. Och nu är det dags för det andra ögat. Den här gången är det värre.

Dessutom. Är det någon av er som hört talas om de där små genomskinliga krabaterna som flamsar runt framför ögonen? Vid datorskärmen eller när solljuset är starkt?

Nej. Trodde väl det. Googla på näthinneavlossning. 

Det här blir en jobbig höst och vinter, om inget annat tråkig. Dags att kolla in ljudböcker igen.