Bränna koranen? Tocket trams!

Men så är det inte heller svenska medborgare som gör det. Paludan hotades med utvisning från Sverige efter sina provokationer – han är dansk – ansökte om svenskt medborgarskap och fick det eftersom hans mor var svenska. Men inte heller övriga tycks vara svenskar. Dras uppehållstillstånden in ligger de risigt till. Är det med hopp om att migrationsverket ska ta hänsyn till det som de provocerar sina landsmän?

Rent allmänt, sett ur yttrandefrihetssynpunkt, tycker jag att det är bra att vi kan ansöka om tillstånd att bränna religiösa skrifter men jag ser ingen mening med att göra det. Vem vinner på provokationerna?  

Själv är jag ateist. Jag går inte ut på gatorna och skriker om det. Jag skriver inte ens om det. Jag kräver inte att ni anpassar er efter min åsikt. Det är helt meningslöst. Vilket inte minst utvecklingen i Ryssland under Sovjettiden visar. Religionen segrade. Tyvärr. Varför?

Sverige är ett sekulariserat samhälle. Hur hamnade vi där?

Efter andra världskriget fick vi bättre jobb. Bättre bostäder. Bättre levnadsstandard. Utbildningssystemet utvecklades. Fler fick hopp om en god framtid. Fram till åttiotalet ökade jämlikheten. Det var under den perioden Sverige blev sekulariserat.

Om tanken med spektaklet vore att minska religionens inflytande krävs således helt andra åtgärder. Som ateist påverkar jag sekulariseringen i samhället bäst genom att rösta i de allmänna valen.

Utvecklingen i Östeuropa gör att jag inte tror på agitation. Och även om jag rent generellt anser att aktivt religiösa människor är ett egoistiskt pack som inte kan göra något för andra människor om de inte får hävda den egna godheten, så låter jag dem hålla på.

Min bibel slet jag av pärmarna på och kastade i pappersåtervinningen. Helt i lönndom. Utan att tala om det för någon.

Resten av poesin står kvar i bokhyllan. Jag läser några sidor i någon av dem då och då.

”Vi bodde högst upp i huset

För att få den rätt fallhöjden.

Alla som hoppade dog.

Alla som hoppades självdog.”

Kristina Lugn 1948 - 2020

I morgon, 27/7, inleds ett toppmöte mellan ryska och afrikanska ledare i St Petersburg. Förhoppningsvis kommer massmedia att flika in någon liten rapport om detta bland rapporterna om bränderna i Grekland.

Tack vare The Conversation – ett flöde av mejlbaserade artiklar som jag numera har tillgång till – har jag fått en del information om vad som ska, eller snarare bör, avhandlas under detta möte.

Kriget i Ukraina ställer till det för de stora importörerna av spannmål, solrosolja och gödsel.

Matpriserna i Nigeria har stigit med 25%, vilket är två och en halv procent högre än den sammanlagda inflationen i landet under samma period. För att ni ska få en uppfattning av hur allvarligt läget är citerar jag en av artiklarna:

”Uppgifter som sammanställts av World Economic Forum visar att det genomsnittliga nigerianska hushållet spenderar cirka 56% av sin inkomst på mat. Det är det högsta i världen.

Tre andra afrikanska länder som spenderar en hög andel av inkomsten på mat är Kenya (46,7%), Kamerun (45,6%) och Algeriet (42,5%). Däremot spenderar USA, Storbritannien, Kanada och Australien 6,4%, 8,2%, 9,1% respektive 9,8%.”

Under de gångna veckorna har stora protester ägt rum i Kenya. Regeringens svarade med att ta bort ett avverkningsstopp på skog med motiveringen att det skulle skapa jobb – effekten blir snarare en förvärrad torka. Fler projekt liknande svenska Vi-skogen skulle däremot förbättra läget.

De åtgärder som vidtagits av Nigerias regering tycks vara av det administrativa slaget.

Och det är inte bara matpriserna som ökar utan också priset på gödsel. En fyrdubbling av priset leder till att bönderna inte har råd att använda tillräckligt med gödsel för att nå samma storlek på skördarna – vilket leder till högre priser på exempelvis majs.

Ovanpå det har en långvarig torka drabbat Östafrika.

Ett annat ärende som säkerligen kommer upp i St Petersburg är Wagnergruppernas aktiviteter i Afrika. ”Wagners legosoldater har en betydande närvaro i Centralafrikanska republiken, Tchad, Libyen, Mali och Sudan. De har anklagats för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och exploatering av naturresurser. I mars 2022 deltog de, tillsammans med lokala styrkor, i massakern på cirka 500 personer samt våldtäkter och tortyr. Fler övergrepp av Wagnergruppens styrkor har rapporterats i det pågående inbördeskriget i Sudan.”

Hittills har Prigozjins anhang stärkt diktaturerna och undergrävt demokratierna, konflikterna har blivit svårare, oskyldiga civila har mördats, naturresurser har kommit Ryssland till del och försvårat afrikanernas möjlighet att få investeringar från annat håll än Kina. Frågan är om Putin ger Prigozjin fortsatt mandat att härja i Afrika. Han lär knappast ha resurser att mitt under pågående krig avsätta ryska reguljära trupper för att bekämpa terrorism i Afrika.

Trots tidigare löften om en förändring exporterar Ryssland i nuläget sju gånger mer än det importerar från Afrika, något som också kommer att diskuteras i St Petersburg.

Men här borde även ledarna för Sverige och EU, liksom övriga Natomedlemmar, tänka efter. Om vi någonsin ska få ett slut på massdrunkningarna i Medelhavet måste levnadsförhållandena i Afrika förbättras. Framtidshopp är det enda som kan få slut på flykten från kontinenten. Som det låter på debatten skulle man kunna tro att våra politiska ledare uppfattar befolkningen i Syd som självmordsbenägen.

Ett initiativ som skulle kunna gynna också oss vore att förbättra tillgången till el. Sol och vind har de gott om.

Bilden är hämtat från Pixaby

Det blåser. Enligt text-TV 7 m/ sek. Vinden tog i riktigt ordentligt. Som tur var befann vi oss inte på Glosaren (Jakobstads sötvattensskärgård) utan på cykelvägen mellan Eskilstuna och Ärla. Med batterier på cyklarna.

Om jag räknade rätt var det årets tjugofjärde tur till Ärla, vi har fortsatt ner till Eklången. Till det kommer ett minst lika stort antal cykelturer till alltifrån Torshälla med Mälarbaden, Rosenforsparken, Kronskogen, vi har kört upp till Hällby och sedan över Åsen ner till Mesta, vi har varit i Sundbyholm.

Kort sagt. Cykelturerna är vårt sätt att njuta av pensionärslivet. Vi har inte bråttom när vi cyklar utan kollar läget. Hur har växtligheten utvecklats sedan förra gången vi passerade förbi. Idag upptäckte jag kanadensiskt gullris för första gången den här säsongen.

Högsommarväxtligheten är här. Måste erkänna att jag inte känner till alla de namn som jag rimligtvis borde känna till som miljöpartist. Dels för att det tillkommit en hel del rymlingar från trädgårdarna. Namnen på trädgårdsblommorna har jag aldrig lagt ner någon möda på att lära mig. Till det kommer några arter jag inte minns från mitt tidigare liv. Andra har jag tyvärr tappat bort namnet på.

Tappat minnet har Eskilstuna kommun också gjort. Eller också blundar de kommunanställda hej vilt när de får syn på en invasiv art. Som den på bilden ovan. Jätteloka.

När regnet på nytt börjar smattra mot fönsterblecket tar jag en paus. Sätter mig på balkongen. Tittar på när det svenska sommarregnet sakta faller mot marken och rinner mot avloppsbrunnarna.

Tänker att det är tur att jag är här.

Att jag inte tagit en sistaminutresa ner till värmen i Italien. Eller Spanien. Eller USA.

Att jag inte fastnade i den där vägtunneln i Sydkorea utan var här. Nu och då.

Vad vet jag om BRICS? Inte mycket. Googlar. Nej, det var inte väskor jag letade efter. Så mycket vet jag. BRICS informationsportal? Hinner i stort sett bara öppna sidan innan det dyker upp en varning för manipulering. Släcker den.

Första gången jag läste om BRIC – Brasilien, Ryssland, Indien och Kina – uppfattade jag det som om ekonomerna buntade ihop en rad länder med hög tillväxt och goda förutsättningar för att kunna följa utvecklingen där separat. Det är länge sedan nu och information är dessvärre färskvara.

Som informell samarbetsorganisation har BRIC funnits sedan 2006. Då träffades länderna i St Peterburg. Sedan ett möte i Kina 2011 tillhör också Sydafrika gruppen. De fem länderna har tillsammans över 3 miljarder medborgare.

När den här gruppen bildades hade samtliga länder en god tillväxtpotential, stora befolkningar och goda råvarutillgångar. Kina befann sig i ett expansivt skede och har sedan dess blivit världens näst största ekonomi; kineserna har också satsat stort på utlandsinvesteringar, särskilt i Afrika. De är nu en betydelsefull internationell aktör.

Ryssarnas internationella engagemang är av äldre datum. De skördar nu frukterna av Sovjetunionens engagemang i bland annat Sydafrika och Mocambique. Det stöd som gavs till olika befrielserörelser gagnar dem väl. De har också gamla relationer till Lula da Silva, Brasiliens president.

Sjunkande råvarupriser gör att intresset för BRICS tycks ha gjort att organisationen gått under radarn men det verkar som om något håller på att hända. Väst stirrar sig blind på tillväxtfaktorer men det kan finnas annat som håller ihop det här gänget. Det kan också finnas andra som kan vara intresserade av att hitta andra allierade än ett inte särskilt intresserat Väst.

Det som fick mitt intresse för BRICS att vakna var en artikel från The Conversation ” I den framväxande världsordningen är det nu fler som vill gå med i BRICS, delvis som en motmakt till ’väst’. Argentina, Saudiarabien och på senare tid Etiopien har uttryckt stort intresse för att bli medlemmar. ”

I början på millenniet gick det hyfsat för Etiopien men de senaste årens inbördeskrig har underminerat ekonomin och lett till att presidenten Abiy Ahmed blivit av med den hjältegloria fredspriset gav honom i väst. Det är därför inte egendomligt om han vänder sig till BRICS-gruppen. Kineserna har tidigare byggt bland annat byggt ut flygplatsen i Addis Abeba. Etiopien har tidigare haft goda relationer till Ryssland. 

Utöver de redan befintliga BRICS-länderna kan det finnas andra som är intresserade av ett ökat motstånd mot västs globala hegemoni. Auktoritära och korrupta regimer som finner det enklare att förvandla medborgarna till kanonmat än att lösa de problem som fattigdom och klimatförändringar åstadkommer.

Iran har befunnit sig i den kyla väst placerat landet i länge. Kontakter mer Ryssland finns; ryssarna använder drönare byggda i Iran i sin stridsföring mot Ukraina. Hur stor militär potential har landet?  Vet ej. Just nu är Irans ledare Ebrahim Raisi på rundresa i Afrika. Han har varit i Kenya och Uganda och ska vidare till Zimbabwe.

Väst har en benägenhet att alltid, i alla lägen, se verkligheten från sin horisont och aldrig försöka sätta sig in i hur motståndarna tänker. Det kan vara farligt.

Den fina bilden av vår blå planet kommer som vanligt från Pixaby

En olycka kommer sällan ensam.

I fredags semesterstädade personalen på Finska Hembageriet. I måndags ansökte ägarna om konkurs. Företaget har funnits i 47 år. Nu grubblar min make över varifrån han ska få sitt älskade rågbröd. Suomituopa i Torshälla säljer finskt bröd men transportsträckan från Finland är lång. Brödet är inte riktigt färskt. Ägarna till verksamheten börjar dessutom komma upp i en ålder när de flesta redan har slutat jobba.

Konkursförvaltarna säger sig ha en förhoppning om att kunna hitta en ny ägare men den andra och tredje generationen finnar har vant sig vid onyttigare bröd.

Jag är från Blekinge. Mitt hastigt utkastade förslag om att vi lika gärna kunde flytta dit som inom Eskilstuna fick i gång honom. Han vill verkligen dig och började spåna om allt möjligt. Som att han inte skulle kunna få tag på älsklingsbrödet. Sett som hinder är det avskaffat. Vi har bröd för några veckor framöver men sedan får han anpassa sig.

Men det var inte bara finska hems konkursansökan som lämnades in i måndags. Erdogan gav med sig. Turkiet ska – efter att ha förödmjukat svensk demokrati och lagstiftning – ratificera Sveriges Natoansökan. Om Turkiet varit en demokrati – som Sverige – torde han inte ha kunnat ta det som en självklarhet att så ska ske utan att ha diskuterat med var och en av parlamentarikerna. Som när Magdalena Andersson blev tvungen att förhandla med ”vilden”. Det är en av de detaljer som skiljer Sverige från Turkiet. Och som skiljer Ungern och Polen från Sverige.

Italien styrs av en högerallians. Risk finns att Spanien hamnar i samma sits framöver. I land efter land tar högerkrafterna över. Och Sverige ska bli stolt Natomedlem. Låta främmande trupper agera från Gotland. Och dessutom ska vi gilla det. Trots att ingen vet vem som intar Vita Huset 2025.

För att förstå världen måste man kunna se världen ur motståndarens perspektiv. Jag menar inte att Putin hade någon som helst orsak till att attackera Ukraina. Eller Tjetjenien. Eller Georgien. Det är sjuttonhundratalstänk och helt oacceptabelt.

Nato borde ha lagts ner samtidigt med Warszawapakten. I stället växte Nato och fortsätter att växa. Det kallas försvarspakt men ärligt talat: Är det inte dess ledande stat – USA – som stått för flest angreppskrig efter andra världskriget? Flertalet har ägt rum utan FN:s stöd och från mitt perspektiv är det FN som avgör vad som bör göras, inte USA:s presidenter (det går för övrigt att ifrågasätta om de är demokratiskt valda).

Jag kan förstå om Putin, Xi och Modi med flera presidenter både i Afrika och Latinamerika betraktar Nato med andra ögon. Det går att ifrågasätta den demokratiska andan hos flertalet av dessa presidenter – liksom Erdogans och Orbans – men ser vi på problemet ur deras synvinkel spelar det här med demokrati mindre roll. Att vi inte gillar herrarna i fråga sär betydelselöst.  

Konfliktrisken trappas hela tiden upp. I något läge kommer Putin att ha värvat tillräckligt mycket supportrar för att dra i gång det tredje världskriget. Och det drabbar inte bara oss, det kommer också att förhindra nödvändiga åtgärder för att stoppa klimatförändringarna.

 bilden kommer från pixaby

”Jag vet. Jag läste det på text-TV i går.”

Nyhetsfreaket jag lever tillsammans känner alldeles för ofta till det jag vill diskutera någon dag i förväg. Text-TV uppdateras oftare än dagstidningarna.

Om någon viktig person i staterna fiser analyseras det i flera artiklar. Att femtiofem personer omkommit i Pakistan efter två veckors intensiva monsunregn får en liten notis. Vad som händer i Afrika verkar vara totalt ointressant.Jag tycker inte det.

Samtidigt kan jag inte dra slutsatser av en information som är otillräcklig eller berör förgången tid. Det går inte att genomföra en analys baserad på en eller flera artiklar om att X antal människor dog i en terrorattack i landet Y. Alltså letar jag efter källor.

Jag har följt Sidas tidning Omvärlden ett tag men den verkar ha fått mindre resurser efter Tidöregeringens maktövertagande. Artiklarna är inte lika omfattande. Utrikespolitiska institutet har nyhetsbrev. Måste läsas och utvärderas.

Häromdagen hittade jag ett nytt nyhetsbrev som jag började följa. På engelska. Organisation kallar sig The Conversation. Jag använder automatöversättningen när jag läser. Det blir lite lustigt ibland. Uttryck som fungerar på engelska gör det inte på svenska. Är det något särdeles viktigt får jag sätta mig ner och göra svenska av artiklarna. De tillåter att texterna återpubliceras.

Just nu håller jag på att gå igenom informationen om Wagnergrupperna. Deras historia går tillbaka till 2014, när ryssarnas attack mot Ukraina startade. Syftet tycks ha varit att kunna föra krig utan att blanda in Ryska armén och det är inte bara Prigozjin som startade den typen av verksamhet. Redut, Gazpromneft Ochrana, Potok, Fakel och Plamja är namn på liknande grupper.

Det började alltså med Ukraina men metoden var ur Putins ögon användbar också i andra länder. Wagner är – eller har varit inblandad i – Syrien, Sudan, Mocambique, Centralafrikanska republiken (Kongo Kinshasa), Mali och Nigeria. I flertalet fall har de inte bara anlitats av regeringarna för att bekämpa terrorgrupper utan också lett kampen.

I Libyen har det konstaterats att de använde sig av förbjudna minor och fällor som skadade civilbefolkningen. En undersökning visade att i Kongo Kinshasa och Mali riktade sig mer än hälften av våldet mot civilbefolkningen. Tyvärr tycks den Afrikanska Unionen inte ha förstått vad som var på gång i tid och avstått från att agera.

Vad får ryssarna ut av legoknektverksamheten?  

Utöver betalningar för jobbet har organisationen Wagner förhandlat fram avtal om tillgång till guld-, diamant- och uranresurser i bland annat Centralafrikanska republiken, Mali och Sudan.

Just nu verkar det som om "någon" - FSB? Putin? - håller på att manövrera ut Prigozjin för att ta över verksamheten. Kommer Wagnergruppen att hamna helt under statlig kontroll? Vad kommer i så fall att hända med hans propagandasajter?

Sedan länge agerar kineserna på den afrikanska marknaden, bygger allt från järnvägar till hotell, de startar gruvor, och mycket annat. De tar risker samtidigt som drar européerna sig ut ur Afrika. Amerikanerna håller sig på avstånd. Konflikter är inte bra för affärerna och konflikter är Afrika rikt på.

Stora och viktiga projekt – som den gröna muren genom Sahel – går i stå. De handlingskraftigaste och förmodligen de kunnigaste av den yngre generationen dör i Medelhavet.

Vi försöker inte ens.

En av veckans artiklar i The Conversation handlade om avfallshanteringen i Lagos. 2018 beräknades mängden avfall officiellt vara 13 000 ton per dag. Myndigheterna har placerat ut gatusopare och förbättrat de öppna soptipparna, köpt sopbilar och gjort det möjligt för hushåll och företag att köpa soptunnor. Men de fattiga har inte råd att köpa soptunnor.

Regeringen Kristersson vill utveckla handeln med det ekonomiska syd men det är mycket annat som behövs. Som återvinningsanläggningar. Var finns de svenska företag som är villiga att ta risken att skapa ett fungerande återvinningssystem i de afrikanska storstäderna?

Bilden är hämtad från Pixaby

Hur var det nu? Ett steg framåt, två steg tillbaka. Ord från en svunnen tid eller högaktuella? Artiklarna i nyhetsbreven från ”The conversation” får mig att tänka efter. Varför har alla problem blivit mycket mer komplicerade? Är det tiden? Eller är det jag som blivit äldre och klokare?

Hela tiden blir jag distraherad. Tappar koncentrationen. Som nu. Jag letade efter en artikel som innehöll Tidöpartiernas syn på vad som bör göras för att få ner koldioxidutsläppen i världen. Att det var lättare och billigare att få ner utsläppen i tredje världen. Tanken är god men hur tänker de gå till väga. Var läste jag det? I stället hittade jag en artikel om cykling. Ett annat tänkvärt ämne.

Som ni vet har EU bestämt sig för att ”tvinga” resten av världen att minska utsläppen genom att beskatta import av varor som producerats med stora koldioxidutsläpp. Det riktar sig mot Kina men är det kineserna som drabbas? Så här formulerar The Conversation effekterna av beslutet sett från Afrikas synvinkel: ”I vår nyligen släppta rapport påpekar vi att de drabbade sektorerna - cement, järn och stål, aluminium, gödselmedel och el - är viktiga drivkrafter för afrikanska ekonomier. Vi drar slutsatsen att den nya politiken kommer att utplåna 0,91% av kontinentens kombinerade BNP (motsvarande en minskning med 25 miljarder dollar vid 2021 års BNP-nivåer). För att sätta detta i sitt sammanhang motsvarar de årliga förlusterna från gränsskatten i värde tre gånger den budget för utvecklingssamarbete som EU åtog sig för Afrika 2021. Under 2021 anslog EU 6,3 miljarder euro (6,8 miljarder US-dollar) till kontinenten. Vi ser att Afrika skulle vara den hårdast drabbade regionen, som andel av BNP. Detta beror på att EU utgör en nyckelmarknad för många afrikanska ekonomier som exporterar de produkter som omfattas av den nya lagen.”

Den del av världen som släppt ut minst koldioxid drabbas hårdast av EU:s beslut. Så kan vi inte ha det. Vi kan inte heller ha en biståndsminister som är mer intresserad av handel än av att avskaffa fattigdomen. Vi måste hjälpa dem att både minska utsläppen och fattigdomen.

I mejlet från The Conversation fanns också en artikel om avfallshanteringen i Nigeria. Om att den fattigaste delen av befolkningen inte har råd att sortera sitt avfall. Vem ska i så fall betala för det? Jag bidrar gärna.

För att få ner koldioxidutsläppen och se till att det ekologiska systemet upprätthålls måste vi bekämpa fattigdomen i världen. Det räcker inte med att avsluta kriget i Ukraina.

 Hur vi därtill ska åstadkomma en högre levnadsstandard i Sverige är upp till regeringen Kristersson. Personligen tycker jag att det är mindre viktigt. Allra minst viktigt är att de högavlönades levnadsstandard. Låt dem cykla Lidingö runt i stället för att flyga på shoppingresor till NY.

bilden av jordklotet kommer från pixaby