Jag har potatisproblem. Förstår ungdomarna som går över från potatis till pasta, ris och Couscous. God potatis är en bristvara.

Tidigare fanns det två bingar och plocka potatis från i ICA Nyfors. Mjölig och fast, stod det. Nu finns det bara fast löspotatis. Den mjöliga var ofta King Edward. En jävligt bra mospotatis. Men nu. Om du inte gillar pulvermos – hoppa över potatismoset! Det finns helt enkelt ingen potatis att göra mos av längre.

Jag är en gammal tant. Varken för ung eller för gammal för att tycka att potatiskvalitet var ointressant på nittiotalet. Då var det svårt att få tag på någon annan potatis än King Edward och när vi kom fram till maj rasade den samman kokt. Men den var stor. Den KE som finns nu är pytteliten.

Häromsistens köpte jag en tvåkiloförpackning i plast i ovan nämnda butik. Vi – potatisälskare av alla kategorier – borde skapa en proteströrelse mot handlarnas hantering av potatis och morötter; plastpåsarna fördärvar innehållet.

Jag öppnade plastpåsen för att sortera den efter storlek och lägga den i ett bättre förvar – nätpåsarna som ursprungligen var avsedda att användas i stället för plastpåsarna. Ingen av den inköpta potatisen nådde upp till en storlek som förenklade potatismoslagningen. De var små. Hälften var i storlek mellan hasselnötter och valnötter. Omöjliga att skala.

De kokades därför för sig, att användas vid stekning. En del av dessa redan små potatis måste skäras bort på grund av diverse skador. Legat för länge i plastpåse?

Vi konsumenter ska minska matsvinnet. Hur?

Vore det inte bättre om Sveriges konsumenter ställde krav på producenter och leverantörer? Varför har King Edward förvandlats till en pygmé? 

Vi åt en favorit till lunch i dag. Stekt potatis och lövbiff med stekt lök. Den äldsta av lövbiffarna hade tillbringat ett halvår i frysen. De säljs i förpackningar om fem, jag delar upp dem två och två, fryser in dem inlindade i gladpack; de tar minst plats i frysen då. För att jag ska kunna styckfrysa dem måste översta hyllan i frysen vara tom och det är den sällan.

För några dagar sedan föreslog en av fyrans morgonkockar att vi skulle köpa julskinkor och skiva eller tärna dem till frysen. Programledaren var inte påläst eftersom hon sa att vi kunde förvara dem ”någon vecka eller så” i frysen. Och det var det jag tänkte skriva några rader om.

Hur länge du kan frysa in en matvara beror på vilken frys du har och hur du använder den.

Har du bara ett frysfack ska du nöja dig med att ha lite glass och några hamburgare eller något annat färdigfryst där. De är inte avsedda för nedfrysning.

Har du en kyl och frys rekommenderar jag att du äter upp det nedfrusna inom en tremånaderperiod. Om du har barn som hämtar glass lite då och då föreslår jag en kortare tid. Det försvinner kyla varje gång dörren öppnas.

Själv har jag en hög frys med fem lådor som håller kylan bättre. Dessutom finns det två fack. När det inte finns bröd i dem går det bra att sätta in en bricka som följde med, och styckfrysa matvaror på. I fruset tillstånd packar jag dem sedan i plastpåsar.

Jag fördelar maten i lådorna så att grönsaker finns i en – det är praktiskt med frusna grönsaker – kött och fisk hamnar för sig och sedan finns det gott om plats för plastlådor med färdiga rätter. Eftersom lådorna inte dras ut i onödan och vi inte har några barn som hämtar glass, håller sig de färdiga rätterna i upp till fem månader. Råvarorna längre.

När det gäller frysboxar tror jag att det största problemet är att hålla ordning i dem. Vad finns där? Och var?

Min man hittade en gång en oanvänd rulle med prisetiketter på väg till soporna. Jag har använt rullen till att märka lådorna i frysen i snart tio år nu. När den tar slut kommer jag att jaga redan på en ny. Det är ett billigt och praktiskt alternativ. Märka lådorna för att tala om vad som finns i dem och när det tillagades måste du absolut göra.  

Det finns rekommendationer på hur länge köttvaror kan förvaras i frysen. Ju fetare köttet är desto kortare tid. Många grönsaker går att frysa men ibland går konsistensen förlorad.

Jag köper oftast kött utan några planer på att det ska ätas i nutid, fryser in det och tar ut det när jag känner för att laga till det. Eftersom vi bara är två pensionärer packar jag sedan ner de färdiga rätterna i lagom stora doser till oss och fryser in dem igen. Det fungerar bra på allt utom köttfärs till köttbullar. Där har jag en dålig vana i att titta på den lilla skvätten färs, tycka att det är för mycket jobb till för lite köttbullar, och sedan göra något annat av den. Sist valde jag att ställa mig och steka köttbullar direkt när jag kom hem. Det fungerade men är lite jobbigt. Men de blev mycket godare än mamma Scans. 

-          Jag kan hjälpa till, sa min make snällt när han bad om att få riktiga köttbullar till jul i stället för mamma Scans. Vad jag svarade? Ganska undanglidande är jag rädd för. Ett pseudoproblem, det är vad det är.

Det är möjligt att ni klarar av att göra köttbullar av den vakuumförpackade färsen som säljs i de flesta matvaruaffärer. Jag gör det inte. Den är så hård att det inte går att finfördela vare sig kryddorna eller löken. För att få rätt konsistens på de traditionella köttbullarna – med lök, absolut med lök, annars kan jag lika gärna äta mamma Scans – måste jag ha en riktigt finmald blandfärs, inte hamburgerfärsen som säljs i flertalet affärer. Jag vet var min färs finns att köpa här i stan. ICA Ekängen. Men varje gång jag varit där och köpt min högst värderade blandfärs har jag gått hem och delat upp förpackningen i mindre, anpassade till vårt hushåll, och sedan blir det inga köttbullar. Varför?

Först ska en lök finhackas och brynas (jag mikrar den i lite olja så att den blir mjuk), sedan ska det göras en blandning av skorpmjöl och vatten som får svälla tillsammans, så lite skorpmjöl som möjligt visserligen men smeten blir för hård utan den, och ett ägg tillsättas (vilket anses som onödigt för den som vill spela pingpong med köttbullarna) liksom salt och vitpeppar (kryddpeppar också enligt specialisterna och det är helt OK), alltsammans ska blandas ordentligt och det måste göras i en matberedare om den hårda moderna färsen används, vilket betyder mer disk och den disken tar ett alldeles för stort utrymme oavsett om den diskas i maskin eller manuellt.  

-          Köttbullarna ska rullas, sa min man som om det vore ett problem, jag tror att problemet vore att få honom att tvätta händerna ordentligt före rullningen.

Och sedan ska de stekas och hur skulle jag kunna instruera honom om hur länge de ska stekas och på vilken temperatur när både spisen och stekpannan är ny?

Vad är problemet?

Det låter kanske låter lite löjligt men varje gång jag kommit hem från ICA Ekängen med min efterlängtade färs så har jag som sagt, delat upp den i paket på två hekto, det är den kvantitet som går åt till en måltid (till och med mindre). Men går det att göra köttbullar på så lite färs? Möjligt men jag tänker inte försöka eftersom det blir mer jobb än köttbullar.

Idag satte jag i gång med att göra julköttbullarna på en gång när vi kom hem.  Han slipper både att rulla och steka köttbullarna. Det är inte det som är problemet. Problemet är att jag inte orkar ta itu med köttbullestekningen på en gång efter att ha varit i affären och att den gamla lättrullade formen av färs inte håller sig tills min energi återvänt.

 Till dagens lunch blir det burksoppa.