”Jag vet. Jag läste det på text-TV i går.”

Nyhetsfreaket jag lever tillsammans känner alldeles för ofta till det jag vill diskutera någon dag i förväg. Text-TV uppdateras oftare än dagstidningarna.

Om någon viktig person i staterna fiser analyseras det i flera artiklar. Att femtiofem personer omkommit i Pakistan efter två veckors intensiva monsunregn får en liten notis. Vad som händer i Afrika verkar vara totalt ointressant.Jag tycker inte det.

Samtidigt kan jag inte dra slutsatser av en information som är otillräcklig eller berör förgången tid. Det går inte att genomföra en analys baserad på en eller flera artiklar om att X antal människor dog i en terrorattack i landet Y. Alltså letar jag efter källor.

Jag har följt Sidas tidning Omvärlden ett tag men den verkar ha fått mindre resurser efter Tidöregeringens maktövertagande. Artiklarna är inte lika omfattande. Utrikespolitiska institutet har nyhetsbrev. Måste läsas och utvärderas.

Häromdagen hittade jag ett nytt nyhetsbrev som jag började följa. På engelska. Organisation kallar sig The Conversation. Jag använder automatöversättningen när jag läser. Det blir lite lustigt ibland. Uttryck som fungerar på engelska gör det inte på svenska. Är det något särdeles viktigt får jag sätta mig ner och göra svenska av artiklarna. De tillåter att texterna återpubliceras.

Just nu håller jag på att gå igenom informationen om Wagnergrupperna. Deras historia går tillbaka till 2014, när ryssarnas attack mot Ukraina startade. Syftet tycks ha varit att kunna föra krig utan att blanda in Ryska armén och det är inte bara Prigozjin som startade den typen av verksamhet. Redut, Gazpromneft Ochrana, Potok, Fakel och Plamja är namn på liknande grupper.

Det började alltså med Ukraina men metoden var ur Putins ögon användbar också i andra länder. Wagner är – eller har varit inblandad i – Syrien, Sudan, Mocambique, Centralafrikanska republiken (Kongo Kinshasa), Mali och Nigeria. I flertalet fall har de inte bara anlitats av regeringarna för att bekämpa terrorgrupper utan också lett kampen.

I Libyen har det konstaterats att de använde sig av förbjudna minor och fällor som skadade civilbefolkningen. En undersökning visade att i Kongo Kinshasa och Mali riktade sig mer än hälften av våldet mot civilbefolkningen. Tyvärr tycks den Afrikanska Unionen inte ha förstått vad som var på gång i tid och avstått från att agera.

Vad får ryssarna ut av legoknektverksamheten?  

Utöver betalningar för jobbet har organisationen Wagner förhandlat fram avtal om tillgång till guld-, diamant- och uranresurser i bland annat Centralafrikanska republiken, Mali och Sudan.

Just nu verkar det som om "någon" - FSB? Putin? - håller på att manövrera ut Prigozjin för att ta över verksamheten. Kommer Wagnergruppen att hamna helt under statlig kontroll? Vad kommer i så fall att hända med hans propagandasajter?

Sedan länge agerar kineserna på den afrikanska marknaden, bygger allt från järnvägar till hotell, de startar gruvor, och mycket annat. De tar risker samtidigt som drar européerna sig ut ur Afrika. Amerikanerna håller sig på avstånd. Konflikter är inte bra för affärerna och konflikter är Afrika rikt på.

Stora och viktiga projekt – som den gröna muren genom Sahel – går i stå. De handlingskraftigaste och förmodligen de kunnigaste av den yngre generationen dör i Medelhavet.

Vi försöker inte ens.

En av veckans artiklar i The Conversation handlade om avfallshanteringen i Lagos. 2018 beräknades mängden avfall officiellt vara 13 000 ton per dag. Myndigheterna har placerat ut gatusopare och förbättrat de öppna soptipparna, köpt sopbilar och gjort det möjligt för hushåll och företag att köpa soptunnor. Men de fattiga har inte råd att köpa soptunnor.

Regeringen Kristersson vill utveckla handeln med det ekonomiska syd men det är mycket annat som behövs. Som återvinningsanläggningar. Var finns de svenska företag som är villiga att ta risken att skapa ett fungerande återvinningssystem i de afrikanska storstäderna?

Bilden är hämtad från Pixaby