Det blåser. Enligt text-TV 7 m/ sek. Vinden tog i riktigt ordentligt. Som tur var befann vi oss inte på Glosaren (Jakobstads sötvattensskärgård) utan på cykelvägen mellan Eskilstuna och Ärla. Med batterier på cyklarna.

Om jag räknade rätt var det årets tjugofjärde tur till Ärla, vi har fortsatt ner till Eklången. Till det kommer ett minst lika stort antal cykelturer till alltifrån Torshälla med Mälarbaden, Rosenforsparken, Kronskogen, vi har kört upp till Hällby och sedan över Åsen ner till Mesta, vi har varit i Sundbyholm.

Kort sagt. Cykelturerna är vårt sätt att njuta av pensionärslivet. Vi har inte bråttom när vi cyklar utan kollar läget. Hur har växtligheten utvecklats sedan förra gången vi passerade förbi. Idag upptäckte jag kanadensiskt gullris för första gången den här säsongen.

Högsommarväxtligheten är här. Måste erkänna att jag inte känner till alla de namn som jag rimligtvis borde känna till som miljöpartist. Dels för att det tillkommit en hel del rymlingar från trädgårdarna. Namnen på trädgårdsblommorna har jag aldrig lagt ner någon möda på att lära mig. Till det kommer några arter jag inte minns från mitt tidigare liv. Andra har jag tyvärr tappat bort namnet på.

Tappat minnet har Eskilstuna kommun också gjort. Eller också blundar de kommunanställda hej vilt när de får syn på en invasiv art. Som den på bilden ovan. Jätteloka.