Äntligen! Äntligen kunde jag lägga ifrån mig den sista av böckerna i Justin Cronins passagentrilogi; ”Flickan från ingenstans!”, ”De första tolv” och ”Spegelstaden”. En serie värd besväret att läsa. Om man gillar skräckisar.

Tre tegelstenar, några år gamla. Alla lånade från Eskilstuna stadsbibliotek. Den första en pocket i mycket dåligt skick. Alldeles för tung för att klara av att läsas om och om igen.

En forskare finner ett virus som han tror kan ge mänskligheten ett evigt liv. När en av kollegerna smittas startar han tillsammans med militären ett forskningsprojekt med brottslingar som försöksobjekt. När det förväntade resultatet uteblir låter han smitta ett barn, en sexårig flicka som lämnats kvar på ett kloster, i sina försök att finna en fungerande variant av viruset.  

Men det går snett.

Brottslingarna förvandlas till viraler, en vampyrvariant, som bryter sig loss och går till attack mot hela Nordamerikas befolkning och som om det inte räckte skapas ytterligare en variant av viruset om tar livet av resten av mänskligheten.

Det låter hemskt, eller hur? Hemskare än krig och klimatförändringar.

En liten grupp människor klarar sig undan, tar strid för att överleva, förökar sig och återtar jorden.

Behållningen av läsandet, utöver nackbesvär av att hålla böckerna på plats under läsningen, är Justin Cronins förmåga att ge liv åt individerna – till och med de viktigaste av viralerna får sin historia och sin personlighet som människor beskrivna. Språket är bildrikt vilket sätter författaren i särklass inom gruppen skräckförfattare.

Precis vad jag behövde i dessa deprimerande tider när krigen eskalerar, hotet om Trump som USA:s näste president tornar upp sig, och ingen politiker tycks våga ta itu med uppgiften att motverka klimatförändringarna på allvar.