Tiden är ur led. Jag förväntas förbereda mig för krig men ingen vet var det kommer att starta eller när. Bästföredatum på maten jag skaffar kommer i bästa fall ha gått ut för länge sedan.

I stället för att se till att regionerna har resurser att möta en sådan utmaning intresserar sig regeringen för budgettak och dylikt. Låter järnvägarna förfalla.

Detta i ett läge när svenska folket inte längre kan vara säkra på att få nödvändiga mediciner från apoteken. Vi som minns början på epidemin minns också hur skyddsutrustning köptes in från Kina på okonventionella vägar.

Om det blir krig riskerar kineserna att hamna på motsatta sidan.  De lider av samma nationalistiska villfarelser som ryssarna.

Sveriges regioner kommer inte att kunna köpa in nödvändighetsartiklar därifrån längre.

Förr kom större delen av statens och adelns inkomster från åkermarken. Numera ligger statens markägande i bolag. Om något av dessa bolag köper mark i ett grannland påverkar det på intet sätt gränserna mellan länderna. När de svenska kungarna var nere på kontinenten och härjade kunde de ge adeln stora gods som ersättning men numera köper man mark, man stjäl den inte.  Vår syn på äganderätten till mark är helt annorlunda än den var för trehundra år sedan.

Om ryssarna vill ha mark i Ukraina så får de köpa den som vilken godsägare som helst. Invånarna i Taiwan har rätt att vara en egen nation. Gränser mellan länder måste kunna ändras oberoende hur de har gått historiskt och beroende av vad som händer i nutid. 

En nation är en administrativ enhet. En gemensam historia hör till men inte nödvändigtsvis ett gemensamt språk. Kultur, SD, har - frånsett idrotten - mer med klasstillhörigheten att göra än med känslan för den egna nationen.

Hur kan man se det på något annat sätt 2024?