Vaknade vid fyra. Inte ovanligt alls. Gick på toa. Somnade inte om. Grubblade.

Vi ska gå ner till biblioteket nästa vecka. Måndag till fredag mellan tio och tolv kan man få hjälp med IT-problem. Jag vill att mitt Norton ska skydda hans dator också. Och helst bli av med alla gamla skrotade datorer som de säger sig skydda.

När den här datorn var ny fick jag mejl om att det fanns en möjlighet att göra det men jag begrep inte hur. Jag fick inte Norton att fatta att det var en ny dator jag jobbade med. Letade febrilt efter ett användbart produktnummer. De står inte på datorerna längre. Det fanns inte heller någon användbar sifferkombination på kvittot. Jag fick gå till Media Markt och be om hjälp. Vilket betyder att jag fortfarande inte vet hur man gör.

Förhoppningsvis kan de fixa det. Man kan inte ha barnbarn som fixar problem åt en när man hoppat över första ledet. Utan barn inga barnbarn.

12 337 genomsökta filer. Inga kända hot åtgärdade. En massa skräpfiler. USB-filerna? Inte vet jag. Förra veckan ville de ha extra pengar för att jobba med drivrutinerna, i går var det något annat. Ska jag betala utan att veta om åtgärden de rekommenderar verkligen behövs? Det farligaste jag gör är att gå in på Bloggplatsen, den är inte säker, men för att läsa övriga bloggsidor måste du leta efter bloggaren och vem fan skulle söka efter min blogg?

Jag ligger i sängen och snurrar, försöker låta bli att tänka på Norton. Inser att vid nästa datorbyte måste jag börja med att be om hjälp med hela konkarongen. Mejlkontona som slogs med varandra, ta bort gamla datorer från Norton, se till att de vet vilka datorer de ska skydda – hur ska det gå till? – och ovanpå alltsammans måste jag se till att Microsoft för över Officepaketet.

Hjälp!

Klockan är halv sex, det finns ingen anledning att kravla sig ur sängen, inga nyheter före åtta, men jag går ut och kollar att tidningen har kommit. Det stackars tidningsbudet får springa tre trappor upp för att lämna en tidning.

Jag kommer att vara trött i dag. Och det är Nortons fel.