På väg mot sommaren planerar vi en resa söderut. Cirkus etthundratrettio mil fram och tillbaka. Bra om bilen ska hållas i trim. Sexton år gammal behöver hon motion. I övrigt mår hon bra för sin ålder.

Vi tillhör de som helst skulle se att reduktionsplikten behölls på nuvarande nivå.

Den som lyssnar på Tidö partierna kan lätt få uppfattningen att en minskning är lika lätt genomförd som att gå över från sockerfri till sockrad saft. Men det handlar inte om att välja rätt flaskor i butiken, det handlar om miljontals liter som ska blandas eller inte blandas. Miljontals eller kanske till och med miljarder liter som måste köpas in, transporteras och raffineras. Samtidigt måste avtal sägas upp. Även om det finns en stor efterfrågan på biobränsle kan man utgå från att leverantörerna kommer att kräva skadestånd för brutna löften. Samtidigt måste mer fossiloljan raffineras. Då ställer jag mig fler frågor som jag inte har några svar på.

Finns det kapacitet att raffinera den oljan? Är det samma raffineringsprocess som behövs eller skiljer den sig från den som används vid mixningen? Inte vet jag. På grund av kriget i Ukraina ska vi dessutom inte köpa rysk olja vilket gör att det kan bli dyrt att ersätta biobränslet med den fossila råvaran.

I mina ögon ser det ut som ett dåligt valt ögonblick att minska reduktionsplikten. Effekten på bensin- och dieselpriserna kan mycket väl bli en höjning. Den som lever får se.

Dessvärre är reduktionsplikten ingen lösning på utsläppsproblematiken. Den behövs i övergången mellan bensin- och elbilar men innebär inte att utsläppen blir lägre. För att åstadkomma det måste du välja en bil som förbrukar mindre. Skillnaden är att biobränslet inte använder sig av långtidslagrad kol utan av kol som i en inte alltför avlägsen samtid fanns i luften. Men det där känner du säkert till.

Lösningen heter elbilar men det är en lösning som ställer krav på att andra problem löses. Bland annat så måste det brytas och förädlas en rad metaller och vi vore dumma om vi fortsatte låta kineserna ha monopol på jobbet. Problemet är att ingen vill ha gruvorna i närområdet. Ett problem som måste hanteras. Hur?

Jag föreslår en statlig utredning som undersöker var metallerna kan brytas på ett sådant sätt att brytningen åstadkommer minsta möjliga miljöskada. Vilket eller vilka områden är bäst lämpade? Penningmedel måste reserveras för fortsatt forskning och bästa möjliga brytningsmetoder användas. Det måste stipuleras i kontrakten att det eller de bolag som får uppdraget daterar upp verksamheten regelbundet. Samt att kommunerna i det eller de områden som berörs får en rejäl ersättning för brytningen.

Brytningen är riskabel ur miljösynpunkt och bör inte ske i onödan. Därför bör vi i större utsträckning använda oss av bilpooler.

Och biobränslet? Tja, vill du fortsätta att flyga så lär det inte i rimlig tid finnas något annat alternativ. Räcker råvarorna till flyget om alla blir vegetarianer?