Alla inlägg den 8 november 2019

Av Siv Aksila - Fredag 8 nov 17:49

 

Jag är nog lite galen. Om det nu är något nytt. Tror inte det. De flesta i min situation, pensionär med hyfsad tillgång till pengar, skulle passa på att åka söderut vid den här tiden på året för att njuta av värmen.  Själv ugglar jag i novembermörkret, borde åtminstone titta på pantbanken eller följa serierna som går på TV. Eller titta på kunskapskanalen. Inte ens det gör jag.

I stället har jag suttit en stor del av dagen och sökt efter information om Etiopien, Kenya, Syd- Sudan och Somalia. Varför? Bortåt en miljon människor i de fyra länderna som är kända för torka och annat elände, har drabbats av skyfall som varat – eller kommer att pågå – i en så där sex veckor med översvämningar som följd. Den boskap som klarat torkan dör. Människor tvingas på flykt.

En katastrof. Javisst. Men vilket av länderna har bäst förutsättningar att klara katastrofen och varför?

Hur mycket jag känner till? Lite om alla fyra länderna utan att veta mycket om någon av dem. Jag har varit fascinerad av Kenya ända sedan jag läste Tandbergs Brun mans Afrika. Ngugi Wa Thiong´os ”Om icke vetekornet” är fortfarande en av mina skönlitterära favoriter även om han numera har hårda konkurrenter i Nigeria.

Afrika ansågs vara på marsch framåt redan för några år sedan. Bra! Men jag ville veta mer. Hur? Var? 2018 kom Anders Bollings/Erik Esbjörnssons Miljardlyftet ut. Ett svar, trodde jag. Inte. Vad säger de?

Afrika måste börja där alla andra började. Med att utveckla jordbruket. Hur? Inget svar.

Det finns två riktningar. Att storföretag i de rika länderna, eller i länder som av någon orsak inte anser sig kunna försörja sin egen befolkning med de egna odlingarna – arabländer, Kina med flera – satsar pengar på enorma plantage. Snittblommor. Frukt. Grönsaker. Klimatkompensation i form av trädplanteringar. Verksamheter som tvingar bort småbönder utan juridiska bevis på ägandet – vilket är det normala i Afrika.

Den andra inriktningen är att Afrikas småbönder får en chans. Vi-skogens verksamhet med agroforestry är ett alldeles utomordentligt exempel på hur uppdraget borde hanteras.

Att Afrikas regeringar föredrar den första lösningen är både beklämmande och skrämmande.

Migrationen till städerna – och till utlandet för de som har lite kunskap om hur det ser ut i stora vida världen – framhålls som en lösning på gruppkonflikterna. Är det något att lita på? När klansamhällena överlever i utlandet? Även i Sverige.

Och sedan det här med att Afrika kan ersätta Asien som producent av de rika ländernas billiga varor? Är det en lösning? Måste vi fortsätta med den förödande konsumismen för att Afrika ska få en chans?

Västvärlden borde ha dåligt samvete för hur Afrika behandlats i det förflutna, eller hur? Slaveriet. Kolonialismen som skapade omöjliga gränser. Plundringen av råvarorna….

Var finns de röster som försvarar Afrikanernas intressen? Inte här. Inte där.

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Mänskligheten måste lära sig att tänka. Jag försöker

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tänkaren med Blogkeen
Följ Tänkaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se