Nu börjar de droppa in. Kontrolluppgifterna.

Pensionsbolagen förväntar sig att jag ska ha dator med tillgång till internet och bank-ID så att jag kan logga in för att kolla uppgifterna. Om jag inte har det får jag lita på de summor som står på deklarationsblanketten. Vilket jag alltså inte behöver göra. Så länge huvudet hänger med gör det ingenting. När huvudet inte hänger med blir det värre men vi tar en sak i taget.

Något som retar gallfeber på mig är den småborgerliga snålheten som gör det möjligt att dra av gåvor till godkända organisationer. Jag lämnar regelbundet och oregelbundet gåvor till tre olika ”godkända organisationer”, Vi-skogen, UNHCR och Röda Korset. Övriga göre sig ej besvär. Varför?

Var och en av organisationerna lägger pengar på att skicka ut kontrolluppgifter som talar om hur mycket jag gett föregående år. Det ska vara minst 200 kr åt gången, minst 2000 kr och max 12 000 kr om året. Den som ger bort 12 000 kr får en skattereduktion på 3000 kr – måste bli cirkus en tusenlapp tillbaka. För att tusen spänn ska ha något större värde måste du befinna dig i en ekonomisk situation när du inte har råd att ge bort tolvtusen kronor. Tänker jag inte rätt?

Vore det inte bättre att bespara organisationerna arbetet och kostnaden för att skicka ut kontrolluppgifterna?

Förra året mejlade jag och bad dem skicka kontrolluppgiften digitalt men det ser inte ut att ha gått fram.

Jag får regelbundet post från alla tre organisationerna där de tigger mer pengar. För min del räcker det med att jag får ett OCR-nummer per år. Jag vill inte att de ska lägga pengar på att ragga pengar från mig utan att de ska använda pengarna till att hjälpa de grupper jag vill ge dem till. Dit hör varken City Mail eller Postnord.