Om jag vore 2024 – om vi nu kan anta att tid är något annat än det är – skulle jag vägra att ta emot arvet efter 2023. Jag skulle ställa mig och skrika som en gång terriern Ulf Kristersson (numera mopsen som slickar Bidens arsle) ; ”Gör om, gör bättre” och kräva att allt gjordes om från den förste januari (med risk för att 2023 i sin tur skulle skrika till 2022 att det inte ville få något krig i Ukraina på halsen).

Skämt åsido. Redan före nyår insåg jag att 2023 skulle bli ett svårt år. Hur svårt förstod jag däremot inte. Räknade inte med att konkurrenterna om makten i Sudan – ja, jag vet, du har glömt dem – skulle råka i luven på varandra, inte heller att krutdurken Palestina/Israel skulle ta fyr igen och att resultatet skulle bli innihelvete jobbigt. Typiskt att alla sätter i gång med att analysera händelseförloppet när eländet gått över styr i stället för att avslöja att något var på G innan det brakade loss. Om jag förstått saken rätt har Netanya åstadkommit det här kaoset genom sitt agerande under åren som gått.

Nu när WFP (world food program) får inrikta sig på att hålla palestinierna vid liv får syrierna mindre att äta. Nödhjälp till svältande göder inga kapitalister, eller hur Johan Forsell?

Och nu ser det ut som om väst håller på att överge Ukraina. Vinner Trump valet (stackars 2025!) är det i stort sett kört eftersom länder som Ungern och Slovakien blockerar EU. Vad hade de i unionen att göra?

Hur har 2023 sett ut? Hetta. Bränder. Skyfall. Å ändå blir det bråk på COP 28 om utfasningen av fossila bränslen!

Jag gjorde ett svagt försök att i Hans Roslings anda hitta något positivt som hänt i världen. Utöver att vi under sommarens lopp ägnat åtskilliga timmar åt att cykla mellan Eskilstuna och Ärla fann jag inte mycket att glädja mig åt.

Att IS härjar i Uganda förhöjde liksom inte dagens nivå av positivt tänkande. Hur finansierar alla dessa afrikanska terrorgrupper sin verksamhet? Sluta för helvete att köpa diamanter och guld!

Vad bör göras?

Vi måste bygga upp Ukraina, Gaza, Syrien och Sudan; vi måste bygga upp de delar av världen, alltifrån Åre till Östafrika som har drabbats av översvämningar. Förstår ni hur mycket koldioxid mänskligheten måste släppa ut för allt detta återuppbyggande?

Dessutom måste vi säkra strandkanter och bygga vallar mot vatten, se till att vattnet har någonstans att ta vägen, isolera byggnader, bygga kärnkraftverk för att få el – alternativt bygga fula störande vindkraftverk som dödar fåglar – öppna gruvor för att bryta metaller (alltifrån litium till Uran) som förstör grundvattnet när de anrikas. Med mera med mera.

Låt oss begå kollektivt självmord! När vi ändå inte kan besluta oss för att göra något vettigt för att lösa problemen.

Bilden av vårt underbara hem är hämtat från pixabys sida. Jag kommer inte så långt numera. Får nöja mig med att gå till bibblan.