Solen skiner från en klarblå himmel. Termometern avslöjar en utomhustemperatur på åtta grader, nu, strax före klockan elva på förmiddagen den 23 mars 2023. En bra temperatur. Inget att gnälla över.

I eftermiddag ska vi på en inköpsrunda som jag skulle ha kunnat hoppa över men det är inte den som gör att jag känner mig låg. Det är inte där tankarna fastnar.

Tankar som fastnar är inte roliga. De handlar sällan om något trevligt. Vem går omkring och ältar om att krokusen som blommar i Nyfors? Eller måndagens besök på Eskilstuna Teater?

Nej, vi ältar bara negativa saker.

Eftersom jag lärt mig att det är mina egna tankar som leder in i ältandet brukar jag tänka: kan jag göra något åt det här? Är svaret nej, anstränger jag mig för att tänka på något annat. Skit samma vad.

Men just nu är det mitt ältande över min ältande storebror irriterande. Hur ska jag få honom att inse att han terroriserar sig själv genom att älta sådant som han inte kan göra något åt samtidigt som han faktiskt inte försöker göra något åt det han kan påverka.

Hans fru dog för tjugo år sedan men det är knappast hennes fel att han är ensam.

Han vill helst slippa gäster. Får han veta att det kommer besökare måste han städa och det räcker inte med att lägga in kaffekannan i diskmaskinen. Inte när skokartongen till de inte längre helt nya skorna står kvar på matsalsbordet och batterierna till fjärrstyraren ligger kvar på bordet efter det att de ersatts av nya.

Men han har en trädgård.

Finns det något som kräver större uthållighet än ett trädgårdsprojekt? Det räcker inte att starta upp det. Det pågår i all oändlighet. Ärligt talat. Jag tror inte ens att det skulle fungera att såga ner all växtlighet på tomten, transportera bort den, och asfaltera. Ogräset skulle ta sig igenom asfalten.

Du måste gå ut för att träffa människor, säger jag.

De sitter bara och pratar med varandra, svarar han och det tros sjutton. Hur intressant blir en person som sitter hemma och tittar på skidskytte hela dagarna? Och gnäller på allt och alla?

Jag trodde en gång att jag meriterat mig för medaljplatsen i OS i gnällande men jag är inte riktigt säker på det längre. Solen skiner och om jag slutar att gnälla på min gnälliga bror är allt så bra som det kan vara.