Vi har klarat av halva november. I går var det beckmörkt inomhus redan vid halv fyra. Nu på morgonen den femtonde november har vi någon enstaka minusgrad ute + ett tunt lager snö. Årets skatungar letar febrilt efter mat. Själv känner jag mig både nedslagen och uppslagen.

I brist på ork sitter jag framför datorn och bläddrar i dagens nedslående tidningar.

En av mina principer – vi har väl alla några principer som vi håller på? – är att alltid hålla givna löften. Modifierade efter verkligheten om inget annat är möjligt.

EU borde också ha en sådan princip. De har lovat Ukraina en miljon artillerigranater men bara levererat trehundratusen. En jävla skillnad skulle jag vilja påstå.

Tysklands försvarsminister Boris Pistorius erkänner att de först borde ha frågat sig om en miljon artillerigranater var ett realistiskt mål. Den europeiska försvarsindustrin har inte tillräcklig produktionskapacitet för att öka produktionen i den takten. Vi kan inte kräva att Ukraina ska gå till offensiv utan ammunition, eller? Vad är EU:s löften värda? Inte ett vitten!

Att Orban är Putinälskare är alla medvetna om men hur många av oss har hört talas om att Cypern – trots EU:s sanktionspolitik – har fortsatt att hålla ryska oligarker under armarna?

Sådan är kapitalismen.

Nu till fler orsaker till att vara nedslagen.

Regeringen har som bekant dragit ner SIDA-bidraget till Palestina. Motiveringen: att inte stödja Hamas. Men Hamas har aldrig fått några pengar. Pengarna går till att stödja demokrati- och kulturella projekt. ” I GAZA STÖDJER PGS en ungdomsorganisation där kunniga ungdomar bland annat arbetar med sociala medier för att sprida information om ungas rättigheter och har i år bland annat bedrivit ett jämställdhetsprojekt med fokus på genusbaserat våld. De har producerat filmer som nått ut till befolkningen i Gaza och även Västbanken och Libanon med budskapet att bekämpa det genusbaserade våldet. Menar regeringen att detta är något som stödjer terroristattacker?” skriver två debattörer i Dagens ETC.

När SIDA skulle minska sitt stöd till talibanregimen var det största problemet att ytterst lite medel gick till den afghanska regimen. Korruptionen i världens fattiga länder har fått den svenska biståndsorganisationen att satsa på organisationer.

Det har inte den nuvarande regeringen fattat. Den sitter fast i tidigare decenniers diskussion om att biståndet går till korrupta regimer och vill nu – utöver att göra Ukraina till största bidragsmottagaren – att biståndet ska gynna svenska företag vilket i slutändan kommer att göra det lättare för korrupta regeringar att lägga beslag på biståndspengarna eftersom de ofta hanterar handelsförbindelserna.

Har börjat med lunchen. Inga tomater i dag. Inte för att de blivit svindyra utan för att kvaliteten är urusel. Småtomaterna är vattniga, smakar ingenting, medan de stora är hårda som tennisbollar.

Inte ens det tunna vita snöskiktet lär göra den här dagens särskilt mycket ljusare än gårdagen.

Investeringarna i olja fortsätter trots att vi borde sluta använda fossila bränslen. Olja är fortfarande en attraktiv investering. Det är konsumenternas fel. Vi borde sluta köra fossilbilar och sluta använda oljebaserade produkter. Vi borde sluta flyga. Först när vi slutar använda fossilprodukter kan sådana som Elon Musk tänka sig sluta flyga och planera rymdfärder. Det är det sista argumentet jag hört i ämnet. Det är vårt fel. Inte kapitalisternas.

Sådan är kapitalismen.

Globen är hämtad från pixaby. Jag gör inga rymdresor.